30/12 2007
Jag käner mig stark idag. Med min vilja kan jag göra allt jag vill. Att vakna upp med den känslan är ett under, något du vill spara för evigt. Under dagen skedde ingenting. Var lat nog att bara flyta omkring och skrämma upp mig själv, via medel som är bland de vanliga. 90tals skräckfilmer prydde dagen, som fick mig att fundera över döden
Är jag redo för döden? En vän till mig berättade att hennes vän gått bort under kniven. Döden är som känt ett mycket omtalat ämne och många undviker det. Genom nedfrysnings medtoder, mat som gör att du lever länge och örter, försöker människan lura döden. Till vilken nytta?
Blir det en större glädje att få uppleva två år till, när du ändå inte har kroppen i funktion. Jag känner att jag accepterat döden, något jag tror att jag gjorde vid tidig ålder. Att vara rädd för det åfrånkomliga är som att springa när du sitter fast. När min tid är kommen, vet jag att jag kommer att välkomna det som väntar.
Ett ämne jag och min vän kom in på, var även självmord. Enligt mig, bland det fegaste du kan göra här i livet. Enligt de kristna, den värsta synden av dem alla, du har slängt bort Guds gudomligaste gåva. Enligt din närhet, en stor tragedi som de kommer att skylla sig själva för, i all tid.
Är det värt att slippa livet, det livet som du aldrig får tillbaka, för att det gått snett? Du kan inte begå självmord och sen komma på att du ville leva. det finns ingen andra chans. Det är inget litet, det är det största som finns. Livet kan alltid bli sämre än vad det redan är, och jag själv har på senaste lärt mig att uppskatta de små sakerna. Försöker ständigt inrikta mig på att korta tidsavståndet till något jag längtar. Har till och med lärt mig att uppskatta, den där nästa biten mat som jag ska äta. Är det inte så det bör vara? Eller ska livet vara så grått att längtan överskrider lusten att leva?
I allt detta, glömmer man det faktiska livet. Man förlorar det medmänskliga man föds med, och allt utförs mekaniskt, utan någin riktig värme. Vore synd om värmen försvann ur världen...
På kvällen lyckades jag få till en "dejt" med min kille imorgon. Har saknat honom något alldels fruktansvärt och ännu en sak som jag kommit att fundera på angående "att vara redo", är med sexualliteten. Jag har aldrig känt att jag vill ha sexuelltumgänge med någon för fort och har därför väntat och tagit det lungt. Men är det mina hormoner nu, eller jag gillar jag faktiskt den här mannen, då jag nu snabbt känt mig redo även fast jag inte velat säga något. Men...Har ingen lust att göra något förhastat. Ändå är det trots allt så att om kärleken finns så gör den. Kan samtidigt inte sluta lyssna på den där ängeln/djävulen som sitter på min axel...Som pratar med mig och säger att jag kommer att bli sårad. Men hur mycket av hans ord ska det krävas för att jag ska bli trygg i hans avsikter?
Fast jag har å andra sdan svårt på många plan att lita på folk. Varför skulle jag lämna mitt välfbeffinande i någon annans händer, eller låta någon annan bestämma mitt öde när jag lika gärna kan göra det själv.
Nu har jag fått skaka av mig en väldig massa tankar =)
Dagens låt: More then a feeling
Saknar min pojke...
Medicinen slut!
Puss och kram alla som läst dagens blogg!
Är jag redo för döden? En vän till mig berättade att hennes vän gått bort under kniven. Döden är som känt ett mycket omtalat ämne och många undviker det. Genom nedfrysnings medtoder, mat som gör att du lever länge och örter, försöker människan lura döden. Till vilken nytta?
Blir det en större glädje att få uppleva två år till, när du ändå inte har kroppen i funktion. Jag känner att jag accepterat döden, något jag tror att jag gjorde vid tidig ålder. Att vara rädd för det åfrånkomliga är som att springa när du sitter fast. När min tid är kommen, vet jag att jag kommer att välkomna det som väntar.
Ett ämne jag och min vän kom in på, var även självmord. Enligt mig, bland det fegaste du kan göra här i livet. Enligt de kristna, den värsta synden av dem alla, du har slängt bort Guds gudomligaste gåva. Enligt din närhet, en stor tragedi som de kommer att skylla sig själva för, i all tid.
Är det värt att slippa livet, det livet som du aldrig får tillbaka, för att det gått snett? Du kan inte begå självmord och sen komma på att du ville leva. det finns ingen andra chans. Det är inget litet, det är det största som finns. Livet kan alltid bli sämre än vad det redan är, och jag själv har på senaste lärt mig att uppskatta de små sakerna. Försöker ständigt inrikta mig på att korta tidsavståndet till något jag längtar. Har till och med lärt mig att uppskatta, den där nästa biten mat som jag ska äta. Är det inte så det bör vara? Eller ska livet vara så grått att längtan överskrider lusten att leva?
I allt detta, glömmer man det faktiska livet. Man förlorar det medmänskliga man föds med, och allt utförs mekaniskt, utan någin riktig värme. Vore synd om värmen försvann ur världen...
På kvällen lyckades jag få till en "dejt" med min kille imorgon. Har saknat honom något alldels fruktansvärt och ännu en sak som jag kommit att fundera på angående "att vara redo", är med sexualliteten. Jag har aldrig känt att jag vill ha sexuelltumgänge med någon för fort och har därför väntat och tagit det lungt. Men är det mina hormoner nu, eller jag gillar jag faktiskt den här mannen, då jag nu snabbt känt mig redo även fast jag inte velat säga något. Men...Har ingen lust att göra något förhastat. Ändå är det trots allt så att om kärleken finns så gör den. Kan samtidigt inte sluta lyssna på den där ängeln/djävulen som sitter på min axel...Som pratar med mig och säger att jag kommer att bli sårad. Men hur mycket av hans ord ska det krävas för att jag ska bli trygg i hans avsikter?
Fast jag har å andra sdan svårt på många plan att lita på folk. Varför skulle jag lämna mitt välfbeffinande i någon annans händer, eller låta någon annan bestämma mitt öde när jag lika gärna kan göra det själv.
Nu har jag fått skaka av mig en väldig massa tankar =)
Dagens låt: More then a feeling
Saknar min pojke...
Medicinen slut!
Puss och kram alla som läst dagens blogg!
29/12
Fan ta den personen som ringd emig klockan fem imorse. Det tänkte jag, tills jag insåg att det var mitt alarm och att klockan var elva. Orkade inte gå upp så...Jag gjorde det inte. Klockan halv ett insåg jag att jag kanske borde röra mig uppåt. Gick upp men gjorde egentligen ingenting. Igår hade jag varit riktigt social, först varit med Sebbe, sen med Hampus och Oscar och sist kollat på film med Viktor. Dock saknade jag hela tiden.
Hade mycket funderat på att göra slut, det känns inte som om det funkar men jag ångrade mig så mycket igår. Hur kunde jag tänka så, jag gillar honom ju. Saknar verkligen Andreas....
Satt hela dagen idag och tänkte på honom faktiskt, de delarna som jag gillar. Det som jag gillar mest, även fast han har världens finaste kropp (bara ett plus i mina ögon) är hans leende...Han ler med hela ansiktet utan att det ser fel ut, eller för mycket. Okej, nu måste jag sluta drömma det här börjar bli creepy.
På eftermiddagen var jag med Hampus. Jag hjälpte honom att skicka bra svar till Nickolinas ex, Daniel. Efter händelsen med dem kom jag fram till att om du ser ur andras perspektiv kan du nästan göra så att alla handlingar verkar vettiga. Det gäller att ha överseende med vissa saker, och förstå hur personen tänkte. Det är dock inte riktigt min speciallitet kanske. jag är mer av en "agera, fråga sen " människa. det har funkat helt okej, men självklart har det kunnat vara positivt att vara lite smidigare ibland. Hur många gånger har man inte råkat vräka ur sig något riiiktigt osmidigt och sen kommit på det, precis efter.
Vi körde lite guitar hero också, men tillslut var Hampus tvingen att sticka. Jag gick till datorn och loggade in. det gjorde mig glad att Andreas skrev direkt så jag började en ganska munter koversation med honom. Det visade sig att han var sjuk, och jag kände faktiskt empatin för honom. Ville helst få vara med honom just nu, men det är för långt till Nykvarn. Fy fan va jag saknar honom...Ännu en gång har jag lyckats styra in bloggen på detta spår FAN.
När jag var inne i stan igår kom jag fram till en sak; Om jag någonsin skulle bli diktator eller liknande skulle mitt första beslut bli förljande Döda alla småbarn. Jag står inte ut med dem! de skriker och springer fram och tillbaka och är ett jävla pain in the arse. När jag gick så kunde jag höra ett barn skrika. Under hela dne långa sträckan jag gick, upphörde ungjäveln inte grinandet en enda gång! Hur svårt kan det vara att hitta en off knapp på saken? Jag hade nästan lust att gå tillbaka och be mamman dränka ungen eller något, men jag höll mig. Jag har insett att jag kanske möjligtvis kan ha lite problem med min ilska. det ska nog bli ett nyårslöfte, att lära mig att inte vara så arg hela tiden.
Inte så uppskattat att man tappar fästet så fort som jag gör. Undrar varför vissa är så lättretade medan vissa andra kan tåla hur mycket som helst innan det brister.
Något som jag stör mig på är extremt lugna människor. Jga har lust att be dem att bara släppa lös kännslorna, uttrycka sig och våga visa livet vad man går för. Även fast det är jobbigt att bli så lätt arg så kan det varken vara lätt, kul eller intressant att vara lugn hela tiden.
Såg tidigare en reklamskylt "JC SLIMFIT". Underbart, nu ska vi gå igenom vad detta sänder ut för roligt utseende. Om du inte kan klämma dig i våra kläder är du fet. Okej då ska vi se här. Jag känner ingen tror jag som skulle kalla mig för tjock, eller ens mullig. Slår vad om, att om jag prövar ett par jeans ur den serien måste jag gå upp 15 storlekar för att få på mig det antagligen. Kul hur vårat samhälle formar ungdomarna. med hjälp av reklam, dieter och grupptryck försvinner som tidigare beskrivet, den där önskan om lustfyllda kroppar, fylliga kroppar.
Även fast jag tänkt mycket på att jag hatar de där sidofettet jag har, så inser jag att det bara är en del av mig. Skulle jag banta bort de skulle jag antagligen se helt sjuk ut. Lika bra att inse att alla är olika.
På kvällen satt jag och lyssnade på musik, trivdes med mig själv och hela min livssituation. Ska sluta gnälla, det finns alltid dem som har det mycket värre än vad man själv har det.
Lyssnade även på en låt som fick mig att tänka. Hur olika låtar, kan göra att man känner så mycket olika saker. En del låter kan få mig att sakna morfar, andra kan göra att jag önskar att jag hade någon nära, medan andra bara gör att jag vill döda någon. En mäktig känsla, kan en del låtar medbringa. Att bli så upplyft av bara en melodi med en text, helt underbart. det kanske är därför de olika musiksmakerna utvecklas, man finner olika låtar att känna den där upplyftande känslan ur.
Nej nu känner jag att jag fått ur mig allt för dagen =)
Dagens låt: sunshine of you love
Fy satan va jag saknar Andreas...
Puss och kram alla som läst dagens blogg!
ps. Låg och smsade hela kvällen med någon jag gillar väldigt mycket, sam tidigt som jag tittade på Dexter. Den första serien någonsin som jag fått en sådan "nöjd"-kännsla av. Verkligen...
26/12 2007
Mor skulle ha väckt mig klockan 11, men icke sa nicke, det gjorde hon inte. Vaknade dock självmant vid kavrt över elva, bra va? Hade ingen ork att sova bort hela dagen. Anledningen till att jag faktiskt gick upp var dock den att jag var så fruktansvärt kissnödig, så det var inte av något annat.
Inget på schema för dagen, bortsett julmiddagen på kvällen. En gammal tradition i familjen Koch, att äta kalkon middag efter julafton. Ingen dåliga tradition, jag har knappast något emot den.
Hursom så spenderade jag praktiskttaget hela dagen med Guitarhero. Lyckades göra mig själv hur rädd som helst. efter en tids spelande började mina ögon bråka med mig. I ögonenvrån kunde jag se hur granen började röra sig och jag blev jävligt rädd. det fanns två val: Antingen var granen muterad eller så var mina ögon trötta. Det senasre lät troligast, men tanke på att jag inte ätit något på hela dagen och stirrat på en skärm i fem timmar.
Runt tre anlände mor hem och jag passade på att duscha.
Snodde en morgonrock kring mig och gick ut och spelade gh mot Martin. Riktigt kul att köra mot någon.
Under dagen har jag dock haft lite problem... jag vet inte hur jag ska göra med Abdreas! Han visar NOLL Verkligen NOLL engagemang nu, men jag gillar honom...Har nu 'träffat' en jävligt söt 15 årig kille som tycks gilla mig. Berättade för honom om Andreas så nu verkar Sebastian som han heter, lite nere mot mig. Väldigt kul. men i det här med Andreas har jag kunnat bromsa upp och tänka efter... "gillar jag honom, eller tanken att ha någon att gilla". Är det så att jag gillar honom, eller som sagt, gillar idéen att ha någon att gilla. Så där tror jag att det kan vara i många fall, det är inte kärlek, utan längtan efter kärlek som håller det samman. Du kan gå i tron om det speciella ni har, medan egentligen är det bara...Tja, inget!
och en av anledningarna till att jag tror att jag håller ihop med honom, är för att jag är rädd för att bli lämnad ensam. Jag vill inte vara oälskad, ensam och lämnad åt världen. jag vill ha någon att pussa när jag känner för, någon som jag kan ligga bredvid och gråta och berätta hur hemskt något varit, utan att den personen blir paff. Usch...jag längtar så mycket efter att få hitta den där rätta personen, som allt stämmer hos....
men! Kvällen var självklart inte bara dyster och moruse. Jag och Towe pratade lite minnen från globen. Vi hann göra många korkade och osmidiga saker som vi skrattar högt åt. Som när jag höll på att gå ut rakt framför en massa hästar som kom springandes, men blev räddad av en fransk funktionär. jag blev så chockad att jag på svenska började tacka henne. Hon såg ut som ett frågetecken och Towe försökte gång på gång säga till mig att prata engelska. Eller som när Åsa räddade mig från att gå ut mitt framför ett åttspann. Sa jag att jag inte var så uppmärksam iår?
Men det som står bland de högsta på listan (efter liljefröna och de, men det är för mycket för att orka skriva) var när jag och Towe dansade utanför arenan när överhuvudet Qwe gick förbi. "När tröttheten slår in, slår något annat slint? - *fnissiga tjejer". Och du som läser det, kalla mig fan inte fjortis, vi hade jobbat fem dagar i sträck 0800-0000, vi var lite lustiga pga sömnbrist. Iallafall så frågade han om vi skulle kunna tänka oss att köra våran lilla vals (som gick ut på att jag släpade omkring på Tossekatten) med lite glitter och guld till, på en föreställning. Fnissiga som vi var, skrattade vi varsitt ja till svar och han sa endast "bra, då ska jag komma ihåg det" och gick iväg. det fick mig att vakna till lite, Owe håller allt han säger! Men visst vore det en aningen spännande =)
Nej nu somnar jag snart i tangentbordet!
dagens låt: Rock you like a hurricane - Scorpions (jag är trött, gnäll inte om jag stavvat fel)
Fan va folk vairt fulla idag verkar de som... o.o
Puss och kram alla!
Inget på schema för dagen, bortsett julmiddagen på kvällen. En gammal tradition i familjen Koch, att äta kalkon middag efter julafton. Ingen dåliga tradition, jag har knappast något emot den.
Hursom så spenderade jag praktiskttaget hela dagen med Guitarhero. Lyckades göra mig själv hur rädd som helst. efter en tids spelande började mina ögon bråka med mig. I ögonenvrån kunde jag se hur granen började röra sig och jag blev jävligt rädd. det fanns två val: Antingen var granen muterad eller så var mina ögon trötta. Det senasre lät troligast, men tanke på att jag inte ätit något på hela dagen och stirrat på en skärm i fem timmar.
Runt tre anlände mor hem och jag passade på att duscha.
Snodde en morgonrock kring mig och gick ut och spelade gh mot Martin. Riktigt kul att köra mot någon.
Under dagen har jag dock haft lite problem... jag vet inte hur jag ska göra med Abdreas! Han visar NOLL Verkligen NOLL engagemang nu, men jag gillar honom...Har nu 'träffat' en jävligt söt 15 årig kille som tycks gilla mig. Berättade för honom om Andreas så nu verkar Sebastian som han heter, lite nere mot mig. Väldigt kul. men i det här med Andreas har jag kunnat bromsa upp och tänka efter... "gillar jag honom, eller tanken att ha någon att gilla". Är det så att jag gillar honom, eller som sagt, gillar idéen att ha någon att gilla. Så där tror jag att det kan vara i många fall, det är inte kärlek, utan längtan efter kärlek som håller det samman. Du kan gå i tron om det speciella ni har, medan egentligen är det bara...Tja, inget!
och en av anledningarna till att jag tror att jag håller ihop med honom, är för att jag är rädd för att bli lämnad ensam. Jag vill inte vara oälskad, ensam och lämnad åt världen. jag vill ha någon att pussa när jag känner för, någon som jag kan ligga bredvid och gråta och berätta hur hemskt något varit, utan att den personen blir paff. Usch...jag längtar så mycket efter att få hitta den där rätta personen, som allt stämmer hos....
men! Kvällen var självklart inte bara dyster och moruse. Jag och Towe pratade lite minnen från globen. Vi hann göra många korkade och osmidiga saker som vi skrattar högt åt. Som när jag höll på att gå ut rakt framför en massa hästar som kom springandes, men blev räddad av en fransk funktionär. jag blev så chockad att jag på svenska började tacka henne. Hon såg ut som ett frågetecken och Towe försökte gång på gång säga till mig att prata engelska. Eller som när Åsa räddade mig från att gå ut mitt framför ett åttspann. Sa jag att jag inte var så uppmärksam iår?
Men det som står bland de högsta på listan (efter liljefröna och de, men det är för mycket för att orka skriva) var när jag och Towe dansade utanför arenan när överhuvudet Qwe gick förbi. "När tröttheten slår in, slår något annat slint? - *fnissiga tjejer". Och du som läser det, kalla mig fan inte fjortis, vi hade jobbat fem dagar i sträck 0800-0000, vi var lite lustiga pga sömnbrist. Iallafall så frågade han om vi skulle kunna tänka oss att köra våran lilla vals (som gick ut på att jag släpade omkring på Tossekatten) med lite glitter och guld till, på en föreställning. Fnissiga som vi var, skrattade vi varsitt ja till svar och han sa endast "bra, då ska jag komma ihåg det" och gick iväg. det fick mig att vakna till lite, Owe håller allt han säger! Men visst vore det en aningen spännande =)
Nej nu somnar jag snart i tangentbordet!
dagens låt: Rock you like a hurricane - Scorpions (jag är trött, gnäll inte om jag stavvat fel)
Fan va folk vairt fulla idag verkar de som... o.o
Puss och kram alla!
25/12 2007
Så här dagen efter julafton känns det bra. Mycket saker att hålla på med, god matt och småäta och den trevliga stämmningen i huset. Hade kanske dock varit bättre med snö, men det är inte så mycket att göra något åt den saken.
Blev väckt alldeles för tidigt om du frågar mig. helt ledig och blev väckt klockan halv tio. Inte ens snällt. Men men upp och äta frukost och ta tag i dagen. det senare skedde dessvärre aldrig och jag spenderade fyra timmar med att köra Guitar Hero 3 som ändå inte skulle sparas. det var kul ändå och det gick frammåt, var dock trögt ibland.
Vad lite tomt på sällskaps fronten, men vem fan vill ha sällskap när man kör guitarhero i morgonrock? Yeah, svara på den du!
På kvällen hände dock något. Hela familjen skulle åka och se film "Arn, tempelriddarn". hade inte alltför höga förväntningar på den men jag skulle ju få vara med bror. När han och jag åkte för att hämta hans tjej berättade han en rad olika saker som han och Kalle gjort. Uttrycket "Chinees fighting muffin" har jag aldrig hört förrän nu. Kalle hittade en tre veckor gammal giffel som han kastade på min bror och skrek just det. De kanske inte är så smarta, aporna i det gänget, men de är ganska söta. (bortsett från Kalle..)
Filmen var faktiskt bra, lite för lite splatter och för mycket snuttigull men den var sevärd. Jag och syster hade väldigt kul och detta var en av de få gångerna som jag kände att jag kunde relatera till henne. Vi brukar ligga på väldigt olika plan hon och jag, men de senaste dagarna har vi varit som tvillingar. Sagt samma saker och haft samma reaktioner. Ganska störande, ärligt talat.
När jag kom hem tgo jag det bara lugnt och njöt av att jag inte hade något att göra. Då gjorde sig ångesten påmind igen, om att jag måste ha klar min elevledda lektion snart. Jag hatar den där ångesten, varför sover den aldrig? Ångest gör sig ofta påmint i mitt liv, fast i olika former. Nu kanske m,an förväntar sig att jag ska räkna upp dessa, förklara och sedan komma fram till att "nej men det är nog inget", men NEJ jag strejkar!
När slaget närmade sig midnatt gjorde jag något mycket ovanligt. För en gångs skull tog jag kort på mig själv! det kan vara ganska kul, ingen ska se dem såklart, det är bara för att man själv ska kunna få skratta lite. har egentligen aldrig förstått mig på folk som spenderar timmar på att hitta den perfekta vinkeln på sig själv. Själv, vill jag ha spontana bilder (sånna bilder ser man dock ofta jävligt ful ut på, men men, vad ska man göra?)
Hur kul känns det att kolla på någons presentation och hitta 149048904857856975 bilder på dem själva? Känns inte det lite... Narcisistiskt? (woooow that's hard to spell) "Hej, jag älskar mig själv och spenderar min fritid med att ta kort på mig själv." Nej tack! Alla bilder jag tar på mig själv, behåller jag för mig själv!
En ny läsare av min blogg gjorde en kommentar av min presentation här på blogg, som jag aldrig tänkt på. "Varför hatar du mörker?" Det sjuka är att jag nog inte gör det. Det är nog bara vad som sker i mitt huvud vid märker som jag hatar. Mörker kan vara behagligt...Det kan vara mysigt och omslutande. Men det kan även vara fasansfullt, förstörande eller...Ja, Läskigt!
men varför fruktar man det? Är det för att man inte kan se vad som är framför en? För att man inte kan se skuggorna lura? Eller är det illutioner av monster? Många spratt
Blev väckt alldeles för tidigt om du frågar mig. helt ledig och blev väckt klockan halv tio. Inte ens snällt. Men men upp och äta frukost och ta tag i dagen. det senare skedde dessvärre aldrig och jag spenderade fyra timmar med att köra Guitar Hero 3 som ändå inte skulle sparas. det var kul ändå och det gick frammåt, var dock trögt ibland.
Vad lite tomt på sällskaps fronten, men vem fan vill ha sällskap när man kör guitarhero i morgonrock? Yeah, svara på den du!
På kvällen hände dock något. Hela familjen skulle åka och se film "Arn, tempelriddarn". hade inte alltför höga förväntningar på den men jag skulle ju få vara med bror. När han och jag åkte för att hämta hans tjej berättade han en rad olika saker som han och Kalle gjort. Uttrycket "Chinees fighting muffin" har jag aldrig hört förrän nu. Kalle hittade en tre veckor gammal giffel som han kastade på min bror och skrek just det. De kanske inte är så smarta, aporna i det gänget, men de är ganska söta. (bortsett från Kalle..)
Filmen var faktiskt bra, lite för lite splatter och för mycket snuttigull men den var sevärd. Jag och syster hade väldigt kul och detta var en av de få gångerna som jag kände att jag kunde relatera till henne. Vi brukar ligga på väldigt olika plan hon och jag, men de senaste dagarna har vi varit som tvillingar. Sagt samma saker och haft samma reaktioner. Ganska störande, ärligt talat.
När jag kom hem tgo jag det bara lugnt och njöt av att jag inte hade något att göra. Då gjorde sig ångesten påmind igen, om att jag måste ha klar min elevledda lektion snart. Jag hatar den där ångesten, varför sover den aldrig? Ångest gör sig ofta påmint i mitt liv, fast i olika former. Nu kanske m,an förväntar sig att jag ska räkna upp dessa, förklara och sedan komma fram till att "nej men det är nog inget", men NEJ jag strejkar!
När slaget närmade sig midnatt gjorde jag något mycket ovanligt. För en gångs skull tog jag kort på mig själv! det kan vara ganska kul, ingen ska se dem såklart, det är bara för att man själv ska kunna få skratta lite. har egentligen aldrig förstått mig på folk som spenderar timmar på att hitta den perfekta vinkeln på sig själv. Själv, vill jag ha spontana bilder (sånna bilder ser man dock ofta jävligt ful ut på, men men, vad ska man göra?)
Hur kul känns det att kolla på någons presentation och hitta 149048904857856975 bilder på dem själva? Känns inte det lite... Narcisistiskt? (woooow that's hard to spell) "Hej, jag älskar mig själv och spenderar min fritid med att ta kort på mig själv." Nej tack! Alla bilder jag tar på mig själv, behåller jag för mig själv!
En ny läsare av min blogg gjorde en kommentar av min presentation här på blogg, som jag aldrig tänkt på. "Varför hatar du mörker?" Det sjuka är att jag nog inte gör det. Det är nog bara vad som sker i mitt huvud vid märker som jag hatar. Mörker kan vara behagligt...Det kan vara mysigt och omslutande. Men det kan även vara fasansfullt, förstörande eller...Ja, Läskigt!
men varför fruktar man det? Är det för att man inte kan se vad som är framför en? För att man inte kan se skuggorna lura? Eller är det illutioner av monster? Många spratt
23/12 2007
På natten vaknar jag av att det låter utanför mitt fönster. Det lät som om någon höll på med fönstret och utanför dörren. Tänkte först att det antagligen bara var katten. Det trodde jag ända tills katten kröp upp och la sig bredvid mitt huvud. Efter att ha lyssnat en stund på ljudet, tände jag på lampan och satte mig upp. Kom på att jag kanske inte hade låst dörren när jag städat på dagen så jag kravlade mig upp och gick och kände på dörren. Jo den var låst, gick och la mig igen, då ljuden upphört. Sov gott resten av natten tills mor väckte mig.
Planen för dagen var att jag skulle städa klart, oj vilken lust jag hade med det. Gick upp vid elva och gjorde verkligen ingenting på dagen. Fram till klockan 1500 hade jag bara ändrat juldekorationen lite och inte ens flyttat ur morgonrocken. Därefter klädde jag på mig kläder, fixade lite det jag skulle när de andra klädde granen. Gick upp och snackade med syrran och hade trevligt med släkten. Då berättade min mamma att de mitt emot oss hade haft inbrott inatt. Jag hade stelnat till och blivit litenervös, det var med andra ord de som hade varit på mitt fönster på natten. Iallafall blev jag nöjd av att jag reagerat som jag gjorde, tände lampan och höll på.
Men...Vilket sätt att förstöra någons jul. Hur lätt kan det vara att komma i julkänsla om man haft inbrott? Nu känner jag två familjer vars jul antagligen är mer eller mindre förstörd. Fy fan... Jag gillar verkligen julen, skulle nli jätte ledsen om något hände. Jag gillar det där med att hela familjen samlas och bara är tillsammans, äter god mat och tar hand om alla andra.
Jag och syster hade väldigt kul hela kvällen, dansade, brottades och bara lekte. Vi kom fram till det faktum att ALLA i fam Koch leder när vi dansar, trots att det bara är två av fem som faktiskt ska göra det. Det har alltid varit så, kvinnorna i vår familj leder också. Min syster kommenterade det med något som gjorde att jag nu förstår varför "Jag litar inte på att du kan". Vi kan helt enkelt inte lita på att den andra parten gör rätt och inte gör något dumt. Jag tycker inte om att lämna min säkerhet åt någon annan. Det är med andra ord ett starkt kontrollbehov vi har, kan man väl sammanfatta det med?
Nu har jag funderat lite på en sak; Varför dör man?
Ja visst, att man dör är ett faktum som ganska många accepterar, men varför dör man? Varför ger kroppen upp helt plötsligt. Det är så att en del celler inte förnyas, men när är det bristen på de cellerna blir ett faktum. Varför kan inte kroppen anpassa sig? Och varför lever vi just den specifika tiden. Såg ett program, om världens äldsta människa som blev 122 år. Varför blir man oftast inte mer än 80-90 år... En tanke som har stört mig ganska länge, och som många kan fnysa åt. Men man måste förstå mitt tankesätt för att förstå hur jag menar. Min fader förstod, men så är det honom jag har ärvt praktiskttaget allt ifrån också.
Blev ett lite kortare inlägg idag, eftersom jag nu ska vara social och spela buzz med familjen =)
Dagens låt: Adolphson - Mer Jul
Naglar har gått av
Städat hela dagen
Saknat och hatat Andreas lite
God jul alla som läst dagens blogg!
22/12 2007
Julkänslan satte faktiskt in lite idag, gjorde sig påmind genom julpynt, julskinka och städning.
Hur skulle du känna dig om du väcktes klockan 0645 på en lördag, när du förövrigt har lov? Min reaktion speglade självklart mitt underbara morgonhumör. Morrade åt mamma varje gång hon kom in i mitt rum, och somnade snabbt om igen. Ingen större lust att åka till Ica på morgonen för att handla.
men stolt som man är, tog jag mig upp och vi åkta faktiskt. Gick runt som en zombie i affären och hämtade olika saker. Det var lite folk, skönt, behövde inte stressa. Det var väl å andra sidan det som var poängen.
Undrar om det är som man säger, att man kan bedöma en persons liv, genom att titta i dess vagn. Hmm... Tja, det enda man klart skulle kunna säga om min familj måste vara att vi inte är laktosintoleranter iallafall, det var ju väldigt intressant, right?
Ganska ofta får man höra folk som suckar, eller stönar åt saker andra säger, som för att ge ett tecken "jag bryr mig inte." Men varför gör man så egentligen. Dör man av att höra någon prata av sig lite? Är det så hemskt att behlva viga två minuter åt att höra lite om vad en person gjort dagen innan till exempel. Såvida personen i fråga inte skryter, sånt står jag fanemig inte ut med.
När vi var på Ica skulle moder köpa böner att mala. Hon ville ha min hjälp med att välja bönor och direkt när jag tittade på automaten kom mardrömmen tillbaka i en flashback. jag gick ett förvånat steg bakåt och rös till. den mardrömmen som jag drömt tidigare hade följt mig länge och gjorde mig fortfarande illa till mods när det gäller, ja, kaffebönor. Drömmen gick ut på att det var kaffeböns liknande djur, som var som fästingar, som satte sig i din hud och grövde ned sig. Om du tog bort en fick du ett djupt hål efter den, som aldrig läkte. Tog du inte bort den så dog du. Så efter det (lite småsjukt, jag vet) kan jag numera inte se på en kaffeböna utan att rysa.
Vi handlade och åkte sedan hem. Planen var ju att jag skulle få sova till klockan elva, men när man varit uppe i två timmar och det är ljust ute är det omöjligt att somna igen så jag stannade uppe. satt lite vid datorn, men mest plågade jag min mor medan hon städade. Själv våndades jag inför elva slaget så jag skulle behöva ta hand om nedervåningen. Det såg verkligen smutsigt ut där nere (haha pervers som man är vet du kanske vart mina tankar gick när jag skrev de) och i badrummet var det helt iskallt. Jag hade nästan börjat vägra att gå in dit.
En sak som jag tog upp på Globen kom jag på idag; Är 'kanske' samma sak som nej? Om någon frågar mig om jag vill hänga med ut, eller om en kille frågar mig om jag vill göra något och svarar kanske, är det närmare ett nej än ett ja. Det kom vi överens om på Globen, att i många fall är det ett rakt ut nej, fast man inte vill såra den andra. Därför kan man egentligen inte säga kanske till mig länge, jag har ju ändå fattat innebörden av ordet.
Det där med att inte kunna säga nej är rätt dumt... Vid många tillfällen hade det kanske varit bra att kunna säga rakt ut nej, att inte bry sig om konsekvenser eller om vad den andra tycker.
En till sak som jag kom på var det faktum att jag alltid tycks fastna för killar som inte är så bra på att visa att de gillar mig. Eller killar som verkar måttligt intresserad. Det gör jag även fast det finns en hel del killar som verkligen visar det, killar som är jättesöta och snälla. varför kan jag då inte börja gilla dem? Men nu har jag bestämt mig angående Andreas iallafall; Vill han ses igen, får fan han ta hand om det och ta allt initiativ. Varför ska det vara så svårt för en kille att bara fixa det? Se till att det blir gjort. De är ju trots allt männen som ska vara det "händelse kraftiga" könet. Det märks ju, verkligen!
Nu ska jag gå och fläta mitt hår!
Dagens låt: Cannibal Corpse - Hammer smashed head
Haft svårt att andas hela dagen. (jävla bönor)
Insett att jag har två fobier, clowner och kaffebönor.
Puss och kram alla som läst min blogg för dagen!
Hur skulle du känna dig om du väcktes klockan 0645 på en lördag, när du förövrigt har lov? Min reaktion speglade självklart mitt underbara morgonhumör. Morrade åt mamma varje gång hon kom in i mitt rum, och somnade snabbt om igen. Ingen större lust att åka till Ica på morgonen för att handla.
men stolt som man är, tog jag mig upp och vi åkta faktiskt. Gick runt som en zombie i affären och hämtade olika saker. Det var lite folk, skönt, behövde inte stressa. Det var väl å andra sidan det som var poängen.
Undrar om det är som man säger, att man kan bedöma en persons liv, genom att titta i dess vagn. Hmm... Tja, det enda man klart skulle kunna säga om min familj måste vara att vi inte är laktosintoleranter iallafall, det var ju väldigt intressant, right?
Ganska ofta får man höra folk som suckar, eller stönar åt saker andra säger, som för att ge ett tecken "jag bryr mig inte." Men varför gör man så egentligen. Dör man av att höra någon prata av sig lite? Är det så hemskt att behlva viga två minuter åt att höra lite om vad en person gjort dagen innan till exempel. Såvida personen i fråga inte skryter, sånt står jag fanemig inte ut med.
När vi var på Ica skulle moder köpa böner att mala. Hon ville ha min hjälp med att välja bönor och direkt när jag tittade på automaten kom mardrömmen tillbaka i en flashback. jag gick ett förvånat steg bakåt och rös till. den mardrömmen som jag drömt tidigare hade följt mig länge och gjorde mig fortfarande illa till mods när det gäller, ja, kaffebönor. Drömmen gick ut på att det var kaffeböns liknande djur, som var som fästingar, som satte sig i din hud och grövde ned sig. Om du tog bort en fick du ett djupt hål efter den, som aldrig läkte. Tog du inte bort den så dog du. Så efter det (lite småsjukt, jag vet) kan jag numera inte se på en kaffeböna utan att rysa.
Vi handlade och åkte sedan hem. Planen var ju att jag skulle få sova till klockan elva, men när man varit uppe i två timmar och det är ljust ute är det omöjligt att somna igen så jag stannade uppe. satt lite vid datorn, men mest plågade jag min mor medan hon städade. Själv våndades jag inför elva slaget så jag skulle behöva ta hand om nedervåningen. Det såg verkligen smutsigt ut där nere (haha pervers som man är vet du kanske vart mina tankar gick när jag skrev de) och i badrummet var det helt iskallt. Jag hade nästan börjat vägra att gå in dit.
En sak som jag tog upp på Globen kom jag på idag; Är 'kanske' samma sak som nej? Om någon frågar mig om jag vill hänga med ut, eller om en kille frågar mig om jag vill göra något och svarar kanske, är det närmare ett nej än ett ja. Det kom vi överens om på Globen, att i många fall är det ett rakt ut nej, fast man inte vill såra den andra. Därför kan man egentligen inte säga kanske till mig länge, jag har ju ändå fattat innebörden av ordet.
Det där med att inte kunna säga nej är rätt dumt... Vid många tillfällen hade det kanske varit bra att kunna säga rakt ut nej, att inte bry sig om konsekvenser eller om vad den andra tycker.
En till sak som jag kom på var det faktum att jag alltid tycks fastna för killar som inte är så bra på att visa att de gillar mig. Eller killar som verkar måttligt intresserad. Det gör jag även fast det finns en hel del killar som verkligen visar det, killar som är jättesöta och snälla. varför kan jag då inte börja gilla dem? Men nu har jag bestämt mig angående Andreas iallafall; Vill han ses igen, får fan han ta hand om det och ta allt initiativ. Varför ska det vara så svårt för en kille att bara fixa det? Se till att det blir gjort. De är ju trots allt männen som ska vara det "händelse kraftiga" könet. Det märks ju, verkligen!
Nu ska jag gå och fläta mitt hår!
Dagens låt: Cannibal Corpse - Hammer smashed head
Haft svårt att andas hela dagen. (jävla bönor)
Insett att jag har två fobier, clowner och kaffebönor.
Puss och kram alla som läst min blogg för dagen!
21/12 2007
Underlig kännsla att vakna klockan tio när jag kan sova så lång tid jag ville. Jag gick upp och hann precis säga hejdå till syrran och madre som åkte till stallet. Själv tog jag det lugnt och njöt av min fria tid. åt en fet frukost och tittade på RR. Ett pinsamt, tyspisk amerikanst program som gjorde att jag gärna ville spy flera gånger om. det roliga med amerikanare är att de alltid ska överreagera med saker, inte konstigt att barnen trotsar och gör tvärtom. Dagens avsnitt handlade om pyjamaspartyn, fast med både tjejer och killar. Det som dessa föräldrar inte tycks fatta är det faktum att alla ungdomarna är vänner och är inte ute efter att ha en sexorgie när de vuxna somnat. Ta till exempel Hampus, inte fan skulle jag ens komma i närheten att tänka tanken på att ens pussa honom. Fy fan! Han är min kompis, that's just wrong.
Men men, det finns ganska mycket som enligt mig, är ganska vrickat med Usa. Dock... Skulle inte ha något emot att åka till Usa och bo där ett år eller så. Lära sig kulturen och komma riktigt nära språket. Dessutom vore det ganska intressant att se deras religionsutförande på nära håll. Men helst av allt skulle jag vilja åka jorden runt och studera hela världen. Det skulle nog vara nyttigt att få den sortens perspektiv, men vem har råd med det?
Finns mycket man bör göra här i livet så nu har det tillkommit en tredje sak på min lista: Resa jorden runt.
Men iallafall åkta jag in med mamma och syster till skärholmen senare. Där sprang jag runt i ungefär en timma utan framgång med att hitta en sak åt min bror. Jag höll på att bli galen p det där jävla centrumet, hur fan kunde inte en enda affär ha det jag letade efter? Förövrigt lyckades jag hitta en jättefin klänning som satt jätte bra,
men som jag inte hade råd med som min syster köpte istället. Surt? Ja.
Vi brukar kalla min syster för skofetishisten, och jag har nu börjat bli kallad för klänningsfetishisten. Älskar klänningar, synd bara att de är så satfullts dyra. Det är lite underligt, jag hatar att shoppa, men om jag hittar en sån där, lång snygg svart klänning kan jag bli helt kär och lam. Älskar att se hur de faktiskt får min figur att se snygg ut, det enda plagget som gör mig "snygg".
Vid hemkomst var jag fullständigt utmattad, men skulle nu göra julgrupperna. Orkade inte riktigt och gjorde bara en som blev halvdan. Loggade in på datorn och diskuterade med en jobbig ungjävel som inte gav upp. Tillslut skrev han "Det verkar som om någon här har lite dåligt självförtroende " och det fick mig att tänka... Jag får inte dåligt självförtroende förrän någon säger just så där. Inte förrän någon faktiskt konstaterar det blir det ett faktum för en själv som man måste ta hand om. Varför måste då folk göra så? För att de själva ska få må bra, för att de själva ska få känna sig lite duktiga och bra? Nej fy fan...Från och med nu ska jag försöka vara så snäll som möjligt. Önska mig lycka till.
På kvällen kom Hampus hem till mig. Vi gick ned till mitt jävligt stökiga rum och lekte med min katt och kollade på film. Han är fan lätt att snacka med. Har insett det på senaste faktiskt. Kom att tänka på nu, mitt första korta blogginlägg, från när han och jag suttit och snackat i parken utanför Jessica. det var lätt att snacka med honom då också, men nu förstår jag honom mer. Vi lekte som vanligt och flera gånger skrattade vi högt, tjöt och försökte mosa den andra. Lyckades dock med några snygga moves, men blev ändå besegrad av honom. Han är trots allt fan så mycket starkare.
Vid elva var han tvungen att dra och lämnade mig ensam. Lite elekt kanske, men det blev betydligt tråkigare så jag satte mig för att blogga.
Så, nu ska jag sova!
Dagens låt: Slayer - Dead Skin Mask
Det där med att vara snäll höll i ca två minuter...
Saknade Andreas men han får an ta initsiativ om han vill ses
Puss och kram alla som läst dagens blogg!
Men men, det finns ganska mycket som enligt mig, är ganska vrickat med Usa. Dock... Skulle inte ha något emot att åka till Usa och bo där ett år eller så. Lära sig kulturen och komma riktigt nära språket. Dessutom vore det ganska intressant att se deras religionsutförande på nära håll. Men helst av allt skulle jag vilja åka jorden runt och studera hela världen. Det skulle nog vara nyttigt att få den sortens perspektiv, men vem har råd med det?
Finns mycket man bör göra här i livet så nu har det tillkommit en tredje sak på min lista: Resa jorden runt.
Men iallafall åkta jag in med mamma och syster till skärholmen senare. Där sprang jag runt i ungefär en timma utan framgång med att hitta en sak åt min bror. Jag höll på att bli galen p det där jävla centrumet, hur fan kunde inte en enda affär ha det jag letade efter? Förövrigt lyckades jag hitta en jättefin klänning som satt jätte bra,
men som jag inte hade råd med som min syster köpte istället. Surt? Ja.
Vi brukar kalla min syster för skofetishisten, och jag har nu börjat bli kallad för klänningsfetishisten. Älskar klänningar, synd bara att de är så satfullts dyra. Det är lite underligt, jag hatar att shoppa, men om jag hittar en sån där, lång snygg svart klänning kan jag bli helt kär och lam. Älskar att se hur de faktiskt får min figur att se snygg ut, det enda plagget som gör mig "snygg".
Vid hemkomst var jag fullständigt utmattad, men skulle nu göra julgrupperna. Orkade inte riktigt och gjorde bara en som blev halvdan. Loggade in på datorn och diskuterade med en jobbig ungjävel som inte gav upp. Tillslut skrev han "Det verkar som om någon här har lite dåligt självförtroende " och det fick mig att tänka... Jag får inte dåligt självförtroende förrän någon säger just så där. Inte förrän någon faktiskt konstaterar det blir det ett faktum för en själv som man måste ta hand om. Varför måste då folk göra så? För att de själva ska få må bra, för att de själva ska få känna sig lite duktiga och bra? Nej fy fan...Från och med nu ska jag försöka vara så snäll som möjligt. Önska mig lycka till.
På kvällen kom Hampus hem till mig. Vi gick ned till mitt jävligt stökiga rum och lekte med min katt och kollade på film. Han är fan lätt att snacka med. Har insett det på senaste faktiskt. Kom att tänka på nu, mitt första korta blogginlägg, från när han och jag suttit och snackat i parken utanför Jessica. det var lätt att snacka med honom då också, men nu förstår jag honom mer. Vi lekte som vanligt och flera gånger skrattade vi högt, tjöt och försökte mosa den andra. Lyckades dock med några snygga moves, men blev ändå besegrad av honom. Han är trots allt fan så mycket starkare.
Vid elva var han tvungen att dra och lämnade mig ensam. Lite elekt kanske, men det blev betydligt tråkigare så jag satte mig för att blogga.
Så, nu ska jag sova!
Dagens låt: Slayer - Dead Skin Mask
Det där med att vara snäll höll i ca två minuter...
Saknade Andreas men han får an ta initsiativ om han vill ses
Puss och kram alla som läst dagens blogg!
20/12 2007
Ingen blogg igår, nej, orkade helt enkelt inte.
Fan va nice att vakna och veta om att det är sista dagen i skolan idag. Helt underbart! Hade igårkväll tagit fram vad jag skulle ha på mig så det gick fort att bli klar på morgonen. Därför gick jag iväg ganska tidigt till skolan och stod utanför hksalen och väntade. Allteftersom droppade folk in och tillslut stod vi alla där samlade och väntade på Britt. Vi skulle få komma in en stund innan vi gick iväg för julavslutningen i gymnastik salen.
Allihoppa (kan inte sluta tänka 'allahoppa') gick ned till avslutningen och vi satt och lyssnade tålmodigt när småbarnen sjöng. Det lät faktiskt riktigt bra, enda gången det lät illa var när natalie sjöng. Natalie går i nian på vår skola och verkar tro att hon äger skolan. dessvärre sjunger jag bättre än hon och min röst är förstörd. Det lät hemskt och jag krummade kroppen flera gånger under hennes uppträdande.
Men, det var ju dock bara under några minuter så därefter fick vi återigen lyssna till tvåorna som sjöng. Det påminde mig om tiden som vi spenderade hos Francine. Hon var en ströng lärare och hon är ganska läskig, men hon var en underbart duktig lärare. Nästan alla som gick i den klassen, på Hagen, har kommit långt och har en ganska hög förståelse förmåga.
Senare under dagen kom jag Julia och Johanna (även Lisa, men hon gick inte i vår klass på Hagen) att stå och prata om gamla minnen. de mobbade mig för Thomas, vi snackade om Linus och så saknade vi gamla klasskamrater. Undrar hur mycket folk har förändrats på senaste... Skulle väldigt gärna vilja träffa Danne igen. Tydligen har han gått och blivit jävligt dryg, men han kan ju försöka vara dryg mot mig. Få vågar vara det, mot en relativt lång bredaxlad tjej med kängor, det är ganska kul faktiskt.
Undrar hur Linus är idag. Som liten var han ett typiskt adhd barn som var ganska svår att kontrollera. Bland annat slog han Johan Gull i huvudet med en planka, det låter väl hälsosamt?
Jag saknar faktiskt den gamla klassen...Mycket! Det var så fridfullt, vi var den enda klassen där, i övrigt var det bara dagisbarn. Det gjorde att vi fick en lugn och trygg skolstart. Något som kanske min bror hade behövt. Det är nog få förunnat att ha en såpass trygg samvaro i sin skola. Att det egentligen inte ska kunna vara så i alla skolar.
Förövrigt anklagade jag min klass för att vara Sverige i skolans Europa. Vi är Sverige, dem mesiga som aldrig säger ifrån eller säger nej. Sedan har vi till exempel Frankrike, som ständigt dricker. Dessutom är klassen blygsam, förutom vissa delar dock. Nej fan också nu tappade jag flytet i skrivningen...
Efter avslutningen gick jag hem och började fundera på hur fan jag skulle få tag i Andreas. Vi skulle ses idag och jag skickade ett sms. "...Ville du ses...?" men fick inget svar. Det gjorde mig mer lättretad för varje minut som gick och slutligen var jag jävligt irriterad. Pratade med min syster som kallade honom för dum i huvudet och kom fram till följande plan "Ignorera honom i några dagar, helt, svara inte på sms eller på msn. Sen ser du hur pass intressant det faktiskt är."
jag löd det rådet och gick in på msn. Efter en stund loggade han in och jag ändrade status till online. Han skrev ett hej och jag övervägde att bryta planen, och det gjorde jag. men istället började jag med en relativt spydig kommentar och jag lyckades tillslut få honom att förstå hur irriterande det varit. Det kändes bra och efter det var jag glad igen.
En halvlyckad kväll, kom fram till att jag numera inte vet vad jag skulle ta mig till utan Haren, att jag gillar Andreas iallafall lite och att min fader måste ha slagit i huvudet då han tidigare på dagen låtit mig välja hur mycket jag ville bland en massa saker för julklapp (det resulterade i en plattång, en våffeltång och en fön som han förslog)
Blev även osams med en kompis, vilket inte känns så bra, men det ska nog lösa sig så snart så.
Så, nu har man fått skriva av sig=)
Dagens låt: Bjällerklang
Saknar Andreas
Och min bror... (det där kan feltolkas)
Puss och kram alla! (och god jul)
Fan va nice att vakna och veta om att det är sista dagen i skolan idag. Helt underbart! Hade igårkväll tagit fram vad jag skulle ha på mig så det gick fort att bli klar på morgonen. Därför gick jag iväg ganska tidigt till skolan och stod utanför hksalen och väntade. Allteftersom droppade folk in och tillslut stod vi alla där samlade och väntade på Britt. Vi skulle få komma in en stund innan vi gick iväg för julavslutningen i gymnastik salen.
Allihoppa (kan inte sluta tänka 'allahoppa') gick ned till avslutningen och vi satt och lyssnade tålmodigt när småbarnen sjöng. Det lät faktiskt riktigt bra, enda gången det lät illa var när natalie sjöng. Natalie går i nian på vår skola och verkar tro att hon äger skolan. dessvärre sjunger jag bättre än hon och min röst är förstörd. Det lät hemskt och jag krummade kroppen flera gånger under hennes uppträdande.
Men, det var ju dock bara under några minuter så därefter fick vi återigen lyssna till tvåorna som sjöng. Det påminde mig om tiden som vi spenderade hos Francine. Hon var en ströng lärare och hon är ganska läskig, men hon var en underbart duktig lärare. Nästan alla som gick i den klassen, på Hagen, har kommit långt och har en ganska hög förståelse förmåga.
Senare under dagen kom jag Julia och Johanna (även Lisa, men hon gick inte i vår klass på Hagen) att stå och prata om gamla minnen. de mobbade mig för Thomas, vi snackade om Linus och så saknade vi gamla klasskamrater. Undrar hur mycket folk har förändrats på senaste... Skulle väldigt gärna vilja träffa Danne igen. Tydligen har han gått och blivit jävligt dryg, men han kan ju försöka vara dryg mot mig. Få vågar vara det, mot en relativt lång bredaxlad tjej med kängor, det är ganska kul faktiskt.
Undrar hur Linus är idag. Som liten var han ett typiskt adhd barn som var ganska svår att kontrollera. Bland annat slog han Johan Gull i huvudet med en planka, det låter väl hälsosamt?
Jag saknar faktiskt den gamla klassen...Mycket! Det var så fridfullt, vi var den enda klassen där, i övrigt var det bara dagisbarn. Det gjorde att vi fick en lugn och trygg skolstart. Något som kanske min bror hade behövt. Det är nog få förunnat att ha en såpass trygg samvaro i sin skola. Att det egentligen inte ska kunna vara så i alla skolar.
Förövrigt anklagade jag min klass för att vara Sverige i skolans Europa. Vi är Sverige, dem mesiga som aldrig säger ifrån eller säger nej. Sedan har vi till exempel Frankrike, som ständigt dricker. Dessutom är klassen blygsam, förutom vissa delar dock. Nej fan också nu tappade jag flytet i skrivningen...
Efter avslutningen gick jag hem och började fundera på hur fan jag skulle få tag i Andreas. Vi skulle ses idag och jag skickade ett sms. "...Ville du ses...?" men fick inget svar. Det gjorde mig mer lättretad för varje minut som gick och slutligen var jag jävligt irriterad. Pratade med min syster som kallade honom för dum i huvudet och kom fram till följande plan "Ignorera honom i några dagar, helt, svara inte på sms eller på msn. Sen ser du hur pass intressant det faktiskt är."
jag löd det rådet och gick in på msn. Efter en stund loggade han in och jag ändrade status till online. Han skrev ett hej och jag övervägde att bryta planen, och det gjorde jag. men istället började jag med en relativt spydig kommentar och jag lyckades tillslut få honom att förstå hur irriterande det varit. Det kändes bra och efter det var jag glad igen.
En halvlyckad kväll, kom fram till att jag numera inte vet vad jag skulle ta mig till utan Haren, att jag gillar Andreas iallafall lite och att min fader måste ha slagit i huvudet då han tidigare på dagen låtit mig välja hur mycket jag ville bland en massa saker för julklapp (det resulterade i en plattång, en våffeltång och en fön som han förslog)
Blev även osams med en kompis, vilket inte känns så bra, men det ska nog lösa sig så snart så.
Så, nu har man fått skriva av sig=)
Dagens låt: Bjällerklang
Saknar Andreas
Och min bror... (det där kan feltolkas)
Puss och kram alla! (och god jul)
18/12 2007
Ikväll tänkte jag mest gå in lite kort på redovisningen i no som vi hade idag på kvällen.
Innan på dagen hade pappa skickat ett sms som fått mig att tro att han inte skulle komma. det gjord emig faktiskt lite besviken så jag ringde honom och det var bara ett missförstånd.
Jag hade tidigare på dagen bett Hampus om en sak; Läsa igenom alla hans frågor som han skulle besvara. Det gjorde mig därför lite arg när han inte ens hade gjort det.
Kvällen kom och alla blev lite nervösa. Vi skulle presentera som trea och efter Johannas grupp kändes det ganska bra och lugnt. jag kände mig förberedd och tyckte att jag hade koll och fattade det som jag sa. Det blev vår tur och jag började med min del. jag kände mig faktiskt otroligt lugn även fast jag kände hettan i ansiktet. Tack o lov för att det var släckt i rummet. Jag gjorde så gott jag kunde, berättade så tydligen jag bara kunde få fram det och försökte tala så långsam som det bara gick. Det var dock svårt att uttala allt rätt på grund av min gomskena. Det kändes lite surt att Hampus inte var förberedd alls! Han stammade men gjorde det bästa av situationen.
Det som nog kändes mest konstigt under redovisningen var att jag visste att den enda som fullt ut kunde säga att mitt innehåll inte stämde, var min fader. Men han tyckte sinte ha något emot det jagskrivit och sa att jag var duktig. Han tycktes stolt över vad jag åstakommit.
Innan redovisningen hade jag nog chockat honom när jag gått ut i korridoren och gett honom en puss på kinden när han pratade med de andra föräldrarna.
Hursomhelst blev det en rätt lyckad kväll, det som jag kände mest att jag måste jobba på är att tala långsamt. Därför ska jag numera så ofta jag får möjligheten, ställa mig och hålla tal framför spegeln. Låter rätt intressant, aiight? men det ska nog gå bra, det är alltid bra med övning.
När jag kom hem så hann jag snabbt bestämma med Towe om att jag skulle träffa henne och Alex på lovet. jag har saknat dem, de var kul, egna och allmänt spralliga. Dessutom vore det kul att se deras hästar!
Jag gjorde även en tråd på Hamsterpaj om fildelning och folk kom med de sämsta argumenten någonsin! hur sjutton kan man rättfärdiga stöld? Visst om man gör det, men hur fan kan man försöka rättfärdiga det?
Det är som att säga att det är okej att gå in och ta en tröja ur en affär. Nej fy fan... Jag fildelar lite själv för att det är bekvämt och ett jävla rån att betala 200 kronor för en cd med en bra låt på, men jag försöker osm sagt inte rättfärdiga det.
Blev återigen ett kort inlägg, kan ha att göra med att jag känner mig fullständigt utmattad.
Dagens låt: Simpsons - ... något
Saknade Andreas så mycket idag
Luspank!
Puss o kram du som läst min blogg!
Innan på dagen hade pappa skickat ett sms som fått mig att tro att han inte skulle komma. det gjord emig faktiskt lite besviken så jag ringde honom och det var bara ett missförstånd.
Jag hade tidigare på dagen bett Hampus om en sak; Läsa igenom alla hans frågor som han skulle besvara. Det gjorde mig därför lite arg när han inte ens hade gjort det.
Kvällen kom och alla blev lite nervösa. Vi skulle presentera som trea och efter Johannas grupp kändes det ganska bra och lugnt. jag kände mig förberedd och tyckte att jag hade koll och fattade det som jag sa. Det blev vår tur och jag började med min del. jag kände mig faktiskt otroligt lugn även fast jag kände hettan i ansiktet. Tack o lov för att det var släckt i rummet. Jag gjorde så gott jag kunde, berättade så tydligen jag bara kunde få fram det och försökte tala så långsam som det bara gick. Det var dock svårt att uttala allt rätt på grund av min gomskena. Det kändes lite surt att Hampus inte var förberedd alls! Han stammade men gjorde det bästa av situationen.
Det som nog kändes mest konstigt under redovisningen var att jag visste att den enda som fullt ut kunde säga att mitt innehåll inte stämde, var min fader. Men han tyckte sinte ha något emot det jagskrivit och sa att jag var duktig. Han tycktes stolt över vad jag åstakommit.
Innan redovisningen hade jag nog chockat honom när jag gått ut i korridoren och gett honom en puss på kinden när han pratade med de andra föräldrarna.
Hursomhelst blev det en rätt lyckad kväll, det som jag kände mest att jag måste jobba på är att tala långsamt. Därför ska jag numera så ofta jag får möjligheten, ställa mig och hålla tal framför spegeln. Låter rätt intressant, aiight? men det ska nog gå bra, det är alltid bra med övning.
När jag kom hem så hann jag snabbt bestämma med Towe om att jag skulle träffa henne och Alex på lovet. jag har saknat dem, de var kul, egna och allmänt spralliga. Dessutom vore det kul att se deras hästar!
Jag gjorde även en tråd på Hamsterpaj om fildelning och folk kom med de sämsta argumenten någonsin! hur sjutton kan man rättfärdiga stöld? Visst om man gör det, men hur fan kan man försöka rättfärdiga det?
Det är som att säga att det är okej att gå in och ta en tröja ur en affär. Nej fy fan... Jag fildelar lite själv för att det är bekvämt och ett jävla rån att betala 200 kronor för en cd med en bra låt på, men jag försöker osm sagt inte rättfärdiga det.
Blev återigen ett kort inlägg, kan ha att göra med att jag känner mig fullständigt utmattad.
Dagens låt: Simpsons - ... något
Saknade Andreas så mycket idag
Luspank!
Puss o kram du som läst min blogg!
17/12 2007
Vaknar av att några smäller smällare utanför huset. Jag morrar för mig själv att jag ska döda de där jävla sjuorna. De gör fan inget annat än att dra ned på kvaliteten på vår skola. Jag har insett det faktum att jag har blivit lite smått rasitisk på egen hand. När du gång åp gång i korridoren får höra "ey abo hur mycke ska du ha för kängorna" blir du tillslut galen. Jag har funderat på att sprarka dem hårt numera. Men det kanske är lite fegt. Dessvärre har jag insett att den fega lösningen, ibland även är den rätta lösninge. Som när Loberg puttade mig baklänges i korridoren, tills jag slog emot dörren. Jag fann då ingen annan lösning än att sikta och hoppas att det skulle göra ont på honom. Som tur var träffade jag precis där jag ville, under knäskålen på honom, efter det har han flyttat på sig.
Första lektionen skulle vi ha prov. Jag kände mig som alltid stressad och jag visste att jag skulle fucka up det. Fick provet, damn första delen var så enkel. Vända blad och fortsatte, fastnade på ett tal. det störde mig, jag fattade verkligen inte! Hoppade över det talet och allt gick bra, tills jag kom till sista talet. Där körde jag totalfast och fattade inte hur jag skulle räkna ut det. Jag försökte en stund, men tiden tog slut, jag accepterade läget och lämnade in provet. Självklart hade jag den där ångestklumpen som vanligt i magen. Dock kände jag mig nöjd.. På något sätt kändes det som att jag faktiskt försökt så det var okej.
dags för tvåtimmars håltimma, den som vi aldrig vet vad vi ska göra på. Vi beslagtog källarrummet, där vi förövrigt satt dessa två timmar. Vi pratade en massa om ingenting och allting. Det har varit rätt avspänt i klassen på senaste faktiskt, alla kommer relativt bra överens - även fast några viskar satmara och hora bakom en - och det fungerar helt enkelt. det är ganska intressant hur alla vikarier och övriga lärare säger att vi är en sån duktig klass att vi faktiskt är produktiva, det säger alla utom våra ordinerie lärare.
Jag kom förövigt till att hata MJ idag. Lisa ur D och jag stod och snackade. Hon presenterade att hon fått MVG i engelska. detta gjorde mig arg, med tanke på att Mj sagt att jag inte kunde få det eftersom ingen annan lärare gett ut det. jag och Lisa hade spenderat precis lika mycket tid med våra ordinarie och jag pratar och skriver bättre än hon gör i engelska och ändå fick jag inte mitt mvg. Fy fan va arg jag blir när hon behandlar mig så där. Men men, min pappa ska gå ned och prata med henne, jag har tröttnat nu.
På franskan satt vi i datorsalen och... "övade grammtik"... Med andra ord satt alla ute på respektiva hemsidor och lekte. Jag satt med Viktor och vi tittade runt lite och jobbade såklart varje gång Mats tittade förbi. Lektionen var snabbt lver och jag sprang hem för att skicka mailet till skolan för no.n. På no lektionen kände jag mig lättretad och självklart skulle Hampus hålla på med annat (leka med saker) när jag försökte gå igenom vad vi var tvugna att få klart. det gjorde att jag blev sur på både honom och Gustav, vilka troligtvis inte riktigt gillade mig denna eftermiddag. MEN jag är nästan klar med stora delar av arbetet så det ska nog vara lugnt inför morgondagen.
Jag tog med mig arbetet hem och har nu skrivit klart det, nästan iallafall, endast små delar måste till. det känns jävligt skönt, att äntligen, ÄNTLIGEN så slipper jag hålla på med det. Jag undrar hur dte kommer att gå imorgon på redovisningen. Ingen i min grupp är speciellt rädd för att prata inför grupp så dert ska nog iallafall gå bra på den delen.
Jag har aldrig varit vidare rädd för det där, självklart kan man bli nervös och röd i ansiktet men oftast trivs jag med att folk tittar och lyssnar. Det kanske låter egocentriskt men det är inte på den nivån, jag gillar bara när folk faktiskt fokuserar på det man har gjort.
När jag sedan på kvällen satt inne på msn hette en kompis en ganska intressant sak. Ger du respekt, får du respekt. Respekt är ett omtalat begrepp som få egentligen förstår innebörden av. Respekt innebär inte att du är rädd för någon, utan att du låter personen vara den som den är, accepterar den och tycker att det är okej. Behandlar alla på lika villkor.
Det är nog just brist på respekt som det är mellan mig och min fader. Han vägrar att respektera mig, men han förväntar sig att jag ska respektera honom,det lär ju någonsin hända!
Måste nog dra nu...
Dagens låt: Shaggy - Wasn't me
Saknar Andreas så jävla mycket
Råkade bita på en nagel idag
Puss o kram alla som läst min blogg!
Första lektionen skulle vi ha prov. Jag kände mig som alltid stressad och jag visste att jag skulle fucka up det. Fick provet, damn första delen var så enkel. Vända blad och fortsatte, fastnade på ett tal. det störde mig, jag fattade verkligen inte! Hoppade över det talet och allt gick bra, tills jag kom till sista talet. Där körde jag totalfast och fattade inte hur jag skulle räkna ut det. Jag försökte en stund, men tiden tog slut, jag accepterade läget och lämnade in provet. Självklart hade jag den där ångestklumpen som vanligt i magen. Dock kände jag mig nöjd.. På något sätt kändes det som att jag faktiskt försökt så det var okej.
dags för tvåtimmars håltimma, den som vi aldrig vet vad vi ska göra på. Vi beslagtog källarrummet, där vi förövrigt satt dessa två timmar. Vi pratade en massa om ingenting och allting. Det har varit rätt avspänt i klassen på senaste faktiskt, alla kommer relativt bra överens - även fast några viskar satmara och hora bakom en - och det fungerar helt enkelt. det är ganska intressant hur alla vikarier och övriga lärare säger att vi är en sån duktig klass att vi faktiskt är produktiva, det säger alla utom våra ordinerie lärare.
Jag kom förövigt till att hata MJ idag. Lisa ur D och jag stod och snackade. Hon presenterade att hon fått MVG i engelska. detta gjorde mig arg, med tanke på att Mj sagt att jag inte kunde få det eftersom ingen annan lärare gett ut det. jag och Lisa hade spenderat precis lika mycket tid med våra ordinarie och jag pratar och skriver bättre än hon gör i engelska och ändå fick jag inte mitt mvg. Fy fan va arg jag blir när hon behandlar mig så där. Men men, min pappa ska gå ned och prata med henne, jag har tröttnat nu.
På franskan satt vi i datorsalen och... "övade grammtik"... Med andra ord satt alla ute på respektiva hemsidor och lekte. Jag satt med Viktor och vi tittade runt lite och jobbade såklart varje gång Mats tittade förbi. Lektionen var snabbt lver och jag sprang hem för att skicka mailet till skolan för no.n. På no lektionen kände jag mig lättretad och självklart skulle Hampus hålla på med annat (leka med saker) när jag försökte gå igenom vad vi var tvugna att få klart. det gjorde att jag blev sur på både honom och Gustav, vilka troligtvis inte riktigt gillade mig denna eftermiddag. MEN jag är nästan klar med stora delar av arbetet så det ska nog vara lugnt inför morgondagen.
Jag tog med mig arbetet hem och har nu skrivit klart det, nästan iallafall, endast små delar måste till. det känns jävligt skönt, att äntligen, ÄNTLIGEN så slipper jag hålla på med det. Jag undrar hur dte kommer att gå imorgon på redovisningen. Ingen i min grupp är speciellt rädd för att prata inför grupp så dert ska nog iallafall gå bra på den delen.
Jag har aldrig varit vidare rädd för det där, självklart kan man bli nervös och röd i ansiktet men oftast trivs jag med att folk tittar och lyssnar. Det kanske låter egocentriskt men det är inte på den nivån, jag gillar bara när folk faktiskt fokuserar på det man har gjort.
När jag sedan på kvällen satt inne på msn hette en kompis en ganska intressant sak. Ger du respekt, får du respekt. Respekt är ett omtalat begrepp som få egentligen förstår innebörden av. Respekt innebär inte att du är rädd för någon, utan att du låter personen vara den som den är, accepterar den och tycker att det är okej. Behandlar alla på lika villkor.
Det är nog just brist på respekt som det är mellan mig och min fader. Han vägrar att respektera mig, men han förväntar sig att jag ska respektera honom,det lär ju någonsin hända!
Måste nog dra nu...
Dagens låt: Shaggy - Wasn't me
Saknar Andreas så jävla mycket
Råkade bita på en nagel idag
Puss o kram alla som läst min blogg!
16/12 2007
Igår skrevs ingen blogg eftersom inget hände och att jag lekte med Hampus hela kvällen, vilket gjorde mig utmattad. Nu skriver jag förövigt blogg i ett tillstånd, likt en zombie, så det tenderar kanske att bli lite underligt.
Duktig som man är, gick jag upp klockan 10.00 imorse. Var själv hemma, trodde jag tills jag kom upp. Min pappa var påväg till jobbet och syster och mor skulle till stallet. Alltså skulle jag ganska snart vara ensam. Satt lite vid datorn, hade tråkigt, saknade Andreas. Han har förövrigt gjort mig förvirrad, blir osäker på hurvida han gillar mig eller inte. Hatar att gå i sådan ovishet. Dessutom orkar jag inte riktigt med hela den där åånej-jag-har-blivit-sårad-igen grejjen. Den börjar bli långtråkig, helt seriös. Vore tungt om han inte brydde sig, med tanke på att jag faktiskt verkar gilla honom.
Min syster hade frågat mig om "Han ser väl inte ut som en pojke, precis som dina förra". Det kunde jag inte låta bli att skratta åt, nej, han såg verkligen inte ut som en pojke...
Iallfall så duschade jag som vanligt och direkt efter åkte vi in till Skärholmen för att handla julklappar. Sofia och jag gick oah cmsåbråkade hela tiden, men det som gjorde mig sur var när hon armbågade mig i solarplexus. Efter det kunde jag inte andas, men min bror kramade mig och jag stod med ansiktet mot hans jacka en stund. Det går verkligen inte att undgå det lite komiska i hur han klär sig och vilken signal hans utseende sänder ut, och hur han sedan är som person. Han kanske ser läskig ut i svarta stora klädrr, skinjacka och kängor, men att han är världens snällaste kille verkar få förstå.
Vi hittade nästan alla julklappar, men dagens shopping gjorde mig utmattad, höll ästan på att svimma. Vi åkta snart hem och satte oss för att slå in julklappar och göra knäck. Underbart med alla dessa traditioner som vi har i vår familj. Jag drog mig snart in och satte mig vid datorn, för att plugga och för att skriva. Jag hade inge större lust med att sitta och plugga algebra på en söndag kväll. Dessutom var jag så trött att allt antagligen kom in lika snabbt som de försvann ut.
Hela min dag (samt gårdagen) har alltså varit hela jävla händelselös. Inte ett piss har hänt! Så det ska bli skönt att få komma tillbaka till skolan och kompisarna imorn, trots de två redovisningarna och provet.
Blev ett kort inlägg idag, skitsamma!
Dagens låt: Dark Funeral - Angel *någonting*
Tusse får vänta tills min födelsedag... (vet du inte när den är...Synd!)
Jag är fattig!
Puss o kram du som läst min blogg!
Duktig som man är, gick jag upp klockan 10.00 imorse. Var själv hemma, trodde jag tills jag kom upp. Min pappa var påväg till jobbet och syster och mor skulle till stallet. Alltså skulle jag ganska snart vara ensam. Satt lite vid datorn, hade tråkigt, saknade Andreas. Han har förövrigt gjort mig förvirrad, blir osäker på hurvida han gillar mig eller inte. Hatar att gå i sådan ovishet. Dessutom orkar jag inte riktigt med hela den där åånej-jag-har-blivit-sårad-igen grejjen. Den börjar bli långtråkig, helt seriös. Vore tungt om han inte brydde sig, med tanke på att jag faktiskt verkar gilla honom.
Min syster hade frågat mig om "Han ser väl inte ut som en pojke, precis som dina förra". Det kunde jag inte låta bli att skratta åt, nej, han såg verkligen inte ut som en pojke...
Iallfall så duschade jag som vanligt och direkt efter åkte vi in till Skärholmen för att handla julklappar. Sofia och jag gick oah cmsåbråkade hela tiden, men det som gjorde mig sur var när hon armbågade mig i solarplexus. Efter det kunde jag inte andas, men min bror kramade mig och jag stod med ansiktet mot hans jacka en stund. Det går verkligen inte att undgå det lite komiska i hur han klär sig och vilken signal hans utseende sänder ut, och hur han sedan är som person. Han kanske ser läskig ut i svarta stora klädrr, skinjacka och kängor, men att han är världens snällaste kille verkar få förstå.
Vi hittade nästan alla julklappar, men dagens shopping gjorde mig utmattad, höll ästan på att svimma. Vi åkta snart hem och satte oss för att slå in julklappar och göra knäck. Underbart med alla dessa traditioner som vi har i vår familj. Jag drog mig snart in och satte mig vid datorn, för att plugga och för att skriva. Jag hade inge större lust med att sitta och plugga algebra på en söndag kväll. Dessutom var jag så trött att allt antagligen kom in lika snabbt som de försvann ut.
Hela min dag (samt gårdagen) har alltså varit hela jävla händelselös. Inte ett piss har hänt! Så det ska bli skönt att få komma tillbaka till skolan och kompisarna imorn, trots de två redovisningarna och provet.
Blev ett kort inlägg idag, skitsamma!
Dagens låt: Dark Funeral - Angel *någonting*
Tusse får vänta tills min födelsedag... (vet du inte när den är...Synd!)
Jag är fattig!
Puss o kram du som läst min blogg!
14/12 2007
Kände mig stolt imorse. Hade glömt att ställa larmet igår, så det skulle gå av klockan 08:30, dessvärre började jag 08:00. Dock vaknade jag och kände mig konstig, tittade på klockan och den var inget annat än prick 07:30. Lite bra är man väl? Kanske kunde detta kunna klassas som en bra dag.
Jag har några dagar försökt följa om det finns något mönster i när jag har de bra dagarna och när jag har de...Mindre bra kan vi uttrycka det. Kunde inte hitta något mönster, men jag har märkt att jag har flera dåliga än bra iallafall.
På no lektionen som var våran första, satt vi återigen i datorslaen och letade info. jag hann bli arg flera gånger men det gick som vanligt bra. Mot slutet av lektionen tröttnade jag på att bara vara ute på google så jag lallade runt lite på Myspace. Gick ut på brorsans bands myspace, och lyd detta råd;
Om du sitter på vid en offentlig dator/skoldator, bör du kolla att ljudet är av eller går att stänga av på lätt sätt innan du sätter på ev. ljudsidor.
Det som hände var iallafall att datorn vägrade att stänga ned sidan, så under en lång stund spelades 'trashmetal' i datorsalen för mina klasskompisar. En aningen pinsamt med tanke på att datorjäveln vägrade att ge upp.
Efter detta var det dags för so, då alla skulle möta Brittan i datorsalen. Vi skulle redovisa våra arbeten, våra 'noveller'. Några hann läsa upp, men min grupp valde att vänta till nästa gång, den skulle ta fanemig en kvart att berätta! Under redovisnings tiden fick vi lyssna på så mycket dåligt skit, att iallafall jag var tvungen att vara helt säker på att vår var MVG material. Jag förstår inte en sak...Läser inte folk igenom sina saker ibland, lite då och då? Jag läser inte så ofta igenom min blogg, men den skriver jag för mig själv och inte för att någon annan ska läsa den egetligen.
Det är en sak som jag inte förstår mig på; Folk som skriver blogg, endast för att andra ska läsa den! Att de skriver för att få glänsa med sina underbara skrifts talanger och om sitt underbart glamorösa liv. nej fy fan, jag skriver blogg för att slippa tänka en stund och sen och någon läser den och tycker den var bra var väl det kul men inte mer än så.
Efter so hade vi engelska. MJ var sjuk, men vikarie fanns så alla begav sig. Jag lämnade samtliga mina böcker i skåpet med tanke på att det var meningen att vi skulle se klart på filmen idag. Dock blev det inte så men lektionen var bra ändå. Vår vikarie var riktigt bra, hade rätt bra pli på klassen, snackade bra engelska och var jävligt skön helt enkelt! Vi gjorde inte så hemskt mycket ubder lektionen, körde mest hangman. Jag fick ta ett ord en gång och alla började gapa om att jag skulle ta något omöjligt så jag tog något... Konstigt bara. Jag hade tänkt på Johanna när jag tog ordet, som fick bli Boxliving. Jag lärde mig något nytt idag när läraren bad mig att förklara vad detta ordbar. Förklarade det som "Ta begreppet Live outside the box och vänd på det, så får du boxliving, alltså en person som är alldeles för fast i sina rutiner." En förklaring jag egentligen aldrig riktigt tänkt på.
Skolan fyllde idag 90 år, så vår underbare nya rektor hade gjort så att alla fick glass så alla sprang runt och kletade på varandra, underbart haha. Efter lunch var det idrott, men jag och Julia skulle iväg på en liten intervju i kyrkan. Innan vi fick gå fick vi veta vad vi hade för betyg i idrott, mitt var icke förvånande.
Anledningen till intervjun var att de ville intervjua en som konfimerade sig och en som inte gjorde det. jag kände mig inte så bra klädd, kängor och ett nektagram kring halsen, men det gick fint ändå. Det gick fort och var ganska trevligt faktiskt. Bara två lektioner kvar, bild och svenska.
Bilden gick fint, min mapp var snart klar men jag hade lite problem med hur jag skulle sätta färgerna. Det är svårt för mig, jag har aldrig varit särskilt kreativ eller intresserad av att bli det heller. Jag nöjer mig med att vara duktig i de teoretiska ämnena, sålänge jag får G i det kreativa.
Egentligen tycker jag inte att ämnen som musik, slöjd, bild och idrott borde bbetygsättas, de ämnena kräver att du har känslan. Som i bild; Du kan aldrig å ett bra betyg i det om du inte har själva känslan. det är inte som i matte, där MÅSTE du kunna det för att klara dig det, och du kan lära dig det på ett annat sätt.
Vidare, på svenskan jobbade vi med våra resemål och jag och Ida kom väldigt långt på denna lektion. Vi brukar normalt inte jobba ihop men det gick fint och vi verkar hittills jobba bra ihop. Det ska nog bli bra tillslut det här. Alla var ganska ur fokus så här, inte ens en vecka innan vi slutar för terminen och på en fredag så alla var lite stutsiga hela tiden. Vi fick sluta tidigare, något jag var glad över eftersom jag var trött. Släntrade direkt hemmåt, hela tiden hade jag matte provet i tankarna. Usch!
På kvällen blev det mat på Skutan med mamma, ganska trevligt att prata och äta samma gamla vanliga som jag alltid äter där. Sedan blev det ut och leka med Viktor, det var också rätt mysigt, vi har känt varandra så länge. Det är rätt kul att se hur vi har ändrats under alla dessa år. Aa juste! det var ju idag som August skulle komma till Sverige! August gick i samma klass som mig men slutade i tvåan och flyttade till Island med hela sin familj. Den pojken var ingen skönhet inte... Men det vore trevligt att träffa honom igen.
En sak som jag tänkt på, vore om man inte skulle leta upp lla från den gamla klassen... Oskar Kungshöj eller va fan han hette, Christian, Sabrin, Linus, August, Daniel, Emelie. Många går kvar i Segeltorpsskoaln och många träffar jag dagligen. Julia och Johanna har jag känt länga och förhoppningsvis kommer jag att fortsätta att vara iallafall vän med dem.
Fy fan vad trött jag är...
Dagens låt:.... Lät och låt men...: http://www.youtube.com/watch?v=NEmQHkdBHr0
Saknar Andreas...
Känner mig pank
Är ändå rätt glad=)
Puss och katt du som läst dagens blogg!
Jag har några dagar försökt följa om det finns något mönster i när jag har de bra dagarna och när jag har de...Mindre bra kan vi uttrycka det. Kunde inte hitta något mönster, men jag har märkt att jag har flera dåliga än bra iallafall.
På no lektionen som var våran första, satt vi återigen i datorslaen och letade info. jag hann bli arg flera gånger men det gick som vanligt bra. Mot slutet av lektionen tröttnade jag på att bara vara ute på google så jag lallade runt lite på Myspace. Gick ut på brorsans bands myspace, och lyd detta råd;
Om du sitter på vid en offentlig dator/skoldator, bör du kolla att ljudet är av eller går att stänga av på lätt sätt innan du sätter på ev. ljudsidor.
Det som hände var iallafall att datorn vägrade att stänga ned sidan, så under en lång stund spelades 'trashmetal' i datorsalen för mina klasskompisar. En aningen pinsamt med tanke på att datorjäveln vägrade att ge upp.
Efter detta var det dags för so, då alla skulle möta Brittan i datorsalen. Vi skulle redovisa våra arbeten, våra 'noveller'. Några hann läsa upp, men min grupp valde att vänta till nästa gång, den skulle ta fanemig en kvart att berätta! Under redovisnings tiden fick vi lyssna på så mycket dåligt skit, att iallafall jag var tvungen att vara helt säker på att vår var MVG material. Jag förstår inte en sak...Läser inte folk igenom sina saker ibland, lite då och då? Jag läser inte så ofta igenom min blogg, men den skriver jag för mig själv och inte för att någon annan ska läsa den egetligen.
Det är en sak som jag inte förstår mig på; Folk som skriver blogg, endast för att andra ska läsa den! Att de skriver för att få glänsa med sina underbara skrifts talanger och om sitt underbart glamorösa liv. nej fy fan, jag skriver blogg för att slippa tänka en stund och sen och någon läser den och tycker den var bra var väl det kul men inte mer än så.
Efter so hade vi engelska. MJ var sjuk, men vikarie fanns så alla begav sig. Jag lämnade samtliga mina böcker i skåpet med tanke på att det var meningen att vi skulle se klart på filmen idag. Dock blev det inte så men lektionen var bra ändå. Vår vikarie var riktigt bra, hade rätt bra pli på klassen, snackade bra engelska och var jävligt skön helt enkelt! Vi gjorde inte så hemskt mycket ubder lektionen, körde mest hangman. Jag fick ta ett ord en gång och alla började gapa om att jag skulle ta något omöjligt så jag tog något... Konstigt bara. Jag hade tänkt på Johanna när jag tog ordet, som fick bli Boxliving. Jag lärde mig något nytt idag när läraren bad mig att förklara vad detta ordbar. Förklarade det som "Ta begreppet Live outside the box och vänd på det, så får du boxliving, alltså en person som är alldeles för fast i sina rutiner." En förklaring jag egentligen aldrig riktigt tänkt på.
Skolan fyllde idag 90 år, så vår underbare nya rektor hade gjort så att alla fick glass så alla sprang runt och kletade på varandra, underbart haha. Efter lunch var det idrott, men jag och Julia skulle iväg på en liten intervju i kyrkan. Innan vi fick gå fick vi veta vad vi hade för betyg i idrott, mitt var icke förvånande.
Anledningen till intervjun var att de ville intervjua en som konfimerade sig och en som inte gjorde det. jag kände mig inte så bra klädd, kängor och ett nektagram kring halsen, men det gick fint ändå. Det gick fort och var ganska trevligt faktiskt. Bara två lektioner kvar, bild och svenska.
Bilden gick fint, min mapp var snart klar men jag hade lite problem med hur jag skulle sätta färgerna. Det är svårt för mig, jag har aldrig varit särskilt kreativ eller intresserad av att bli det heller. Jag nöjer mig med att vara duktig i de teoretiska ämnena, sålänge jag får G i det kreativa.
Egentligen tycker jag inte att ämnen som musik, slöjd, bild och idrott borde bbetygsättas, de ämnena kräver att du har känslan. Som i bild; Du kan aldrig å ett bra betyg i det om du inte har själva känslan. det är inte som i matte, där MÅSTE du kunna det för att klara dig det, och du kan lära dig det på ett annat sätt.
Vidare, på svenskan jobbade vi med våra resemål och jag och Ida kom väldigt långt på denna lektion. Vi brukar normalt inte jobba ihop men det gick fint och vi verkar hittills jobba bra ihop. Det ska nog bli bra tillslut det här. Alla var ganska ur fokus så här, inte ens en vecka innan vi slutar för terminen och på en fredag så alla var lite stutsiga hela tiden. Vi fick sluta tidigare, något jag var glad över eftersom jag var trött. Släntrade direkt hemmåt, hela tiden hade jag matte provet i tankarna. Usch!
På kvällen blev det mat på Skutan med mamma, ganska trevligt att prata och äta samma gamla vanliga som jag alltid äter där. Sedan blev det ut och leka med Viktor, det var också rätt mysigt, vi har känt varandra så länge. Det är rätt kul att se hur vi har ändrats under alla dessa år. Aa juste! det var ju idag som August skulle komma till Sverige! August gick i samma klass som mig men slutade i tvåan och flyttade till Island med hela sin familj. Den pojken var ingen skönhet inte... Men det vore trevligt att träffa honom igen.
En sak som jag tänkt på, vore om man inte skulle leta upp lla från den gamla klassen... Oskar Kungshöj eller va fan han hette, Christian, Sabrin, Linus, August, Daniel, Emelie. Många går kvar i Segeltorpsskoaln och många träffar jag dagligen. Julia och Johanna har jag känt länga och förhoppningsvis kommer jag att fortsätta att vara iallafall vän med dem.
Fy fan vad trött jag är...
Dagens låt:.... Lät och låt men...: http://www.youtube.com/watch?v=NEmQHkdBHr0
Saknar Andreas...
Känner mig pank
Är ändå rätt glad=)
Puss och katt du som läst dagens blogg!
13/12 2007 Lucia
Kunde igår dessvärre inte skriva blogg eftersom mitt internet lade ner varannan minut, hade ingen lust med att mitt långa inlägg skulle raderas hela tiden. Därför kommer det finnas lite inslagg från gårdagen i detta inlägg.
Klockan sex på morgonen vaknar jag av att min katt skrek. Hon sprang runt i rummet och jamade som en galning, det var uppenbart vad kräket ville. Gick dock upp och släppte ut henne men kunde självklart inte somna om igen. Fick en tid att ligga och tänka på nattens drömmar. Det började med att jag drömde att Hampus var hemma hos mig, klockan var halv tre på natten och han vägrade att gå hem. Tillslut somnade han, och jag hade verkligen helt misslyckats. Normal dröm?
Den andra drömmen var om att jag första var speaker på en konstig tävling, en ganska irrelevant drömt, men den andra delen av den drömmen var ganska intressant. Speaker drömmen övergick fort till att jag jobbade som obducent. Jag stod med skalpell i handen och höll på att öppna upp kraniumet på en man. Magen var redan öppnad och jag hade undersökt alla organ. När jag "skalat" upp ungefär halva hans huvud vaknar han till liv. Det sjuka med denna dröm var att jag inte såg den som en mardröm utan något att lära mig av. jag förstår ännu inte syftet för drömmen men jag lär väl förstå tids nog.
Eftersom det var Lucia dagen idag hade skolan arrangerat ett Luciatåg. Själva Luciatåget var extremt dålig, de sjöng fel, för fort och ur ton. Det var en skymf att ens få kalla det Luciatåg, eller att ens asociera de med Lucia. En ganska intressant sak angående Lucia är det faktum att 99.99% av alla som hört talas om Lucia, inte har den blekaste om vem hon var och vad hon gjorde när hon levde. Lucia var en flicka som levde på Sicilen under slutet av 200 talet, då det under den tiden i Sicilien var förbjudet att vara kristen. När Lucia var liten avlade hon ett löfte om att hon skulle leva för Gud. Ingen fick veta detta löfte, inte ens hennes moder. Tillslut hade hennes moder bestämt sig för att tiden var mogen att gifta bort Lucia. Lucia vägrade men herren som hon skulle gift sig med kände sig kränkt och anmälde Lucia kristen. Hon stod fast för sin tro och man dömde henne till fängelse där hon torterades och skändades. Detta var knappast nog för dem, de dömde henne även att jobba på en bordell.
Männen som skulle föra henne till bordellen kunde inte förmå sig att få vagnen i rörelse så befälshavaren blev ursinnig och beordrade att få hennes vackra ögon utskurna, men Gud hade bara försett henne med ännu vackrare ögon. Man försökte bränna henne på bål, men lågorna bet inte. Man tog till svärdet, men det var inte förrän prästen fått förse henne med den heliga nattvarden som Lucia avled år 304, som en martyr för sin tro.
En underbar historia som få vet om. Det är en sak som enligt mig, tillhör allmänbildningen (dock något Sverige har dåligt om)
Efter Luciatåget skulle hela vår klass åka till Gallerian. Väl där sprang vi runt och tittade i affärer. Vi åt på donken och hade riktigt kul, mitt bankomatkort funkade dock inte så jag fick låna pengar av Julia. När vi sedan gick ifrån Mc gick vi förbi Hair&face, det stället som jag tidigare piercat näsan på. Jag fick en otrolig lust att ta ett nytt hål i örat och testade mitt bankomatkort igen, på en annan bankomat och det funkade. Tittade lite mer i affärer och hittade faktiskt en julklapp till min käre syster.
När klockan var 13:10 var det endast tio minuter kvar tills det att klassen skulle samlas igen. Jag ville så gärna få den där piercingen gjord, så jag letade upp studion och fixade med det själv. Mötte mina klasskompisar klockan kvart över och kände mig stolt över att jag faktiskt gjort det.
När jag kom hem satt jag ned för att tänka igen. Jag kom att tänka på en sak som en kille sagt till mig. Han hade sagt sig vara förbryllad över en sak. Över det faktum att jag egentligen inte tenderade att bli konstig när jag var med honom, men sedan när jag blev ensam med mina tankar, blev jag ytterst underlig. Som jag försökt försökt uttrycka i den här bloggen vill jag knappast lämnas åt mina tankar. Jag blir lätt rädd om min hjärna får för stor kontroll över vad jag gör och hur jag agerar. Det är som om nätterna, när jag inte kan sova och det är helt beckmörkt i rummet. När jag inte fokuserar på att tänka, eller tänker på någon så vet jag precis vad det är för tankar som kommer att dyka upp i mitt huvud. Bilder av clowner rusar genom mina tankar, och jag känner hur väggarna kryper sig in närmare mig. Jag blir mer och mer stressad och slutligen tänder jag lampan och ligger och stirrar ut i rummet, rädd för att blinka.
Idag igen tog jag mig tid att sitta en bra stund i duschen. Jag kände mig så nöjd, så glad, så uppåt! Vattnet värmde mig och jag kände mig lite omtyckt. Jag klev ut ur duschen och kunde inte hjälpa att titta på mig själv i spegeln. Struntade i handduken först och beskådade min kropp. Lade huvudet på sned och kände hur jag bara skulle vilja byta bort den. Men, jag var ju trots allt på bra humör så jag skrattade bara åt det, drog en handduk runt om mig. Innan jag klev ut ur badrummet prövade jag en sak som jag velat pröva länge. Tittade på mig i spegeln igen, denna gång med handduken på så att jag skulle slippa bli kritisk över min kropp, fokuserade på ansiktet och tittade noggrant. Efter en stunds tittande sa jag högt vilka delar jag gillade med mig själv. Sådanna övningar skulle tydligen hjälpa självfötroendet, något som alltid kan behövas.
Kanske sen när jag lyckats höja mitt självförtroende ska jag försöka ta i tu med min kropp. det är väl lite sjukt att man inte ska kunna gilla sin egna kropp. När jag skriver detta kommer jag att tänka på filmen jag såg på häromdagen. Det fick mig att tänka. I filmen berättade de om hur alla kvinnor vill ha fylliga lustfyllda kroppar, men dagens medior, dieter och nya bantnings metoder skrämmer oss. Iblan kan jag verkligen älska min kropp och verkligen se det positiva och ibland kan jag försöka inbilla mig själv att jag inte hatar hur jag ser ut. Om jag nu skulle gå ned de kilona som jag vill, vet jag mycket väl att jag då skulle vara missnöjd med hur jag såg ut. Problemet sitter antagligen inte i hur jag faktiskt ser ut, utan medvetenheten om hur folk ser på en. Är det för mycket brunkräm på kinden, sitter kjolen fel, skär sig de här färgerna? Men är det inte egentligen så att de flesta inte bryr sig om just det som du går och oroar sig över.
Nu är det nog för dagen tror jag!
Dagens låt: Jag vill dö idag - Två Blåbär
En julklapp klar.. Har bara råd att köpa en till, till min käre bror
Vill ha Tusse nu!
Andreas failade med att försöka gå med på en sak idag.
Daaaamn vad skönt det var att få skriva ned alla tankar idag. (Blogg kan vara en av de anledningarna till att jag blivit lugnare på senaste)
Puss och kram alla som läst min blogg för dagen!
Klockan sex på morgonen vaknar jag av att min katt skrek. Hon sprang runt i rummet och jamade som en galning, det var uppenbart vad kräket ville. Gick dock upp och släppte ut henne men kunde självklart inte somna om igen. Fick en tid att ligga och tänka på nattens drömmar. Det började med att jag drömde att Hampus var hemma hos mig, klockan var halv tre på natten och han vägrade att gå hem. Tillslut somnade han, och jag hade verkligen helt misslyckats. Normal dröm?
Den andra drömmen var om att jag första var speaker på en konstig tävling, en ganska irrelevant drömt, men den andra delen av den drömmen var ganska intressant. Speaker drömmen övergick fort till att jag jobbade som obducent. Jag stod med skalpell i handen och höll på att öppna upp kraniumet på en man. Magen var redan öppnad och jag hade undersökt alla organ. När jag "skalat" upp ungefär halva hans huvud vaknar han till liv. Det sjuka med denna dröm var att jag inte såg den som en mardröm utan något att lära mig av. jag förstår ännu inte syftet för drömmen men jag lär väl förstå tids nog.
Eftersom det var Lucia dagen idag hade skolan arrangerat ett Luciatåg. Själva Luciatåget var extremt dålig, de sjöng fel, för fort och ur ton. Det var en skymf att ens få kalla det Luciatåg, eller att ens asociera de med Lucia. En ganska intressant sak angående Lucia är det faktum att 99.99% av alla som hört talas om Lucia, inte har den blekaste om vem hon var och vad hon gjorde när hon levde. Lucia var en flicka som levde på Sicilen under slutet av 200 talet, då det under den tiden i Sicilien var förbjudet att vara kristen. När Lucia var liten avlade hon ett löfte om att hon skulle leva för Gud. Ingen fick veta detta löfte, inte ens hennes moder. Tillslut hade hennes moder bestämt sig för att tiden var mogen att gifta bort Lucia. Lucia vägrade men herren som hon skulle gift sig med kände sig kränkt och anmälde Lucia kristen. Hon stod fast för sin tro och man dömde henne till fängelse där hon torterades och skändades. Detta var knappast nog för dem, de dömde henne även att jobba på en bordell.
Männen som skulle föra henne till bordellen kunde inte förmå sig att få vagnen i rörelse så befälshavaren blev ursinnig och beordrade att få hennes vackra ögon utskurna, men Gud hade bara försett henne med ännu vackrare ögon. Man försökte bränna henne på bål, men lågorna bet inte. Man tog till svärdet, men det var inte förrän prästen fått förse henne med den heliga nattvarden som Lucia avled år 304, som en martyr för sin tro.
En underbar historia som få vet om. Det är en sak som enligt mig, tillhör allmänbildningen (dock något Sverige har dåligt om)
Efter Luciatåget skulle hela vår klass åka till Gallerian. Väl där sprang vi runt och tittade i affärer. Vi åt på donken och hade riktigt kul, mitt bankomatkort funkade dock inte så jag fick låna pengar av Julia. När vi sedan gick ifrån Mc gick vi förbi Hair&face, det stället som jag tidigare piercat näsan på. Jag fick en otrolig lust att ta ett nytt hål i örat och testade mitt bankomatkort igen, på en annan bankomat och det funkade. Tittade lite mer i affärer och hittade faktiskt en julklapp till min käre syster.
När klockan var 13:10 var det endast tio minuter kvar tills det att klassen skulle samlas igen. Jag ville så gärna få den där piercingen gjord, så jag letade upp studion och fixade med det själv. Mötte mina klasskompisar klockan kvart över och kände mig stolt över att jag faktiskt gjort det.
När jag kom hem satt jag ned för att tänka igen. Jag kom att tänka på en sak som en kille sagt till mig. Han hade sagt sig vara förbryllad över en sak. Över det faktum att jag egentligen inte tenderade att bli konstig när jag var med honom, men sedan när jag blev ensam med mina tankar, blev jag ytterst underlig. Som jag försökt försökt uttrycka i den här bloggen vill jag knappast lämnas åt mina tankar. Jag blir lätt rädd om min hjärna får för stor kontroll över vad jag gör och hur jag agerar. Det är som om nätterna, när jag inte kan sova och det är helt beckmörkt i rummet. När jag inte fokuserar på att tänka, eller tänker på någon så vet jag precis vad det är för tankar som kommer att dyka upp i mitt huvud. Bilder av clowner rusar genom mina tankar, och jag känner hur väggarna kryper sig in närmare mig. Jag blir mer och mer stressad och slutligen tänder jag lampan och ligger och stirrar ut i rummet, rädd för att blinka.
Idag igen tog jag mig tid att sitta en bra stund i duschen. Jag kände mig så nöjd, så glad, så uppåt! Vattnet värmde mig och jag kände mig lite omtyckt. Jag klev ut ur duschen och kunde inte hjälpa att titta på mig själv i spegeln. Struntade i handduken först och beskådade min kropp. Lade huvudet på sned och kände hur jag bara skulle vilja byta bort den. Men, jag var ju trots allt på bra humör så jag skrattade bara åt det, drog en handduk runt om mig. Innan jag klev ut ur badrummet prövade jag en sak som jag velat pröva länge. Tittade på mig i spegeln igen, denna gång med handduken på så att jag skulle slippa bli kritisk över min kropp, fokuserade på ansiktet och tittade noggrant. Efter en stunds tittande sa jag högt vilka delar jag gillade med mig själv. Sådanna övningar skulle tydligen hjälpa självfötroendet, något som alltid kan behövas.
Kanske sen när jag lyckats höja mitt självförtroende ska jag försöka ta i tu med min kropp. det är väl lite sjukt att man inte ska kunna gilla sin egna kropp. När jag skriver detta kommer jag att tänka på filmen jag såg på häromdagen. Det fick mig att tänka. I filmen berättade de om hur alla kvinnor vill ha fylliga lustfyllda kroppar, men dagens medior, dieter och nya bantnings metoder skrämmer oss. Iblan kan jag verkligen älska min kropp och verkligen se det positiva och ibland kan jag försöka inbilla mig själv att jag inte hatar hur jag ser ut. Om jag nu skulle gå ned de kilona som jag vill, vet jag mycket väl att jag då skulle vara missnöjd med hur jag såg ut. Problemet sitter antagligen inte i hur jag faktiskt ser ut, utan medvetenheten om hur folk ser på en. Är det för mycket brunkräm på kinden, sitter kjolen fel, skär sig de här färgerna? Men är det inte egentligen så att de flesta inte bryr sig om just det som du går och oroar sig över.
Nu är det nog för dagen tror jag!
Dagens låt: Jag vill dö idag - Två Blåbär
En julklapp klar.. Har bara råd att köpa en till, till min käre bror
Vill ha Tusse nu!
Andreas failade med att försöka gå med på en sak idag.
Daaaamn vad skönt det var att få skriva ned alla tankar idag. (Blogg kan vara en av de anledningarna till att jag blivit lugnare på senaste)
Puss och kram alla som läst min blogg för dagen!
11/12 2007
Någonsin vaknat och bara känt dig utmattad trots att du just sovit länge? det är alltid ganska intressant. Vaknade ändå av min moders klackar mot stengolvet. Klockan halvsju sprang hon runt på övervåningen, jävla elefant. Kunde inte somna om, ganska bra start på dagen va?
Kände mig nervös inför engelska provet, men kunde ändå lugna ned mig, engelska är mitt ämne och det kan jag. Det har jag alltid kunnat, dessvärre har min lärare lyckats förstöra min engelska en del skulle jag tro.
Vi hade no på morgonen, direkt i datorsalen. Vi sökte en del information och jag märkte själv vilka underbara humörsväningar jag hade. Skrek ofta på Gustav, inte så mycket på Hampus. Lektionen gick lite trögt men vi fick ihop en hel del till så nu var det inte långt i från klart allt ihopa. Under lektionen kom jag fram till en sak som jag måste jobba på med mig själv; Tålamod. Jag måste ta det lugnt och när jag känner att tråden är slut ska jag försöka låtsas som om det finns en halvmeter till. Väntar jag en liten extra stund hinner det oftast gå över och jag överreagerar inte hela tiden. Tack för den genen pappa!
Efter denna lektion började jag känna mig sjuk. Ont i magen och ont i huvudet. Nervositeten inför engelska provet började byggas upp och jag blev faktiskt rätt sjuk. Berättade för vännerna att jag nog skulle gå hem och jag visste PRECIS vad de tänkte, även fast de inte fattade de. De trodde antagligen att jag gick hem för att slippa provet. Orkade dock inte bry mig så jag knatade bara hem.
Mötte pappa i dörren, pratade kort med honom och gick sedan ned för att sova. Satte i en dvd och låg bara i min alldeles för mjuka säng. Fick senare sällskap av min hund, som låg nedanför mina fötter. Han morrade lite då och då, när jag rörde mina fötter. När jag blev uttråkad rörde jag på föterna bara för att busa med hunden. jag hann se fyra filmer och under den tiden, hann Jason krypa upp och lägga sig bredvid mig.
Man får enormt mycket tid att tänka när man är sjuk. Det finns ett håll som mina tankar riktats åt enormt mycket på senare tid och jag kunde inte låta bli idag heller. Det finns en del med just en personen som jag verkligen gillar, det är det som jag tänker på..
Lyckades förövrigt överdosera min ventolin 15 ggr om eftersom jag inte hade min symbicort. jag blir enormt handikappad utan mina rätta mediciner. (Låter som om jag har... Någon nervsjukdom)
Har hunnit att reflektera lite över vad läkarna sa till mig och mina föräldrar, för tio år sedan när jag fick diagnosen Astma. Då var förhoppningen att jag skulle bli av med astman när jag blev äldre. Men det antog jag, liten och korkad, att det innebar 18. Fick dock klart för mig senare i livet att det skulle vara ungefär när jag gick ur puberteten.
Därför känns det lite deprimerande, jag lär troligtvis få leva med astma hela livet. Det är inte nu förän jag skriver det som jag känner hur faktiskt ledsen jag blir. Astman har förstört mitt liv på ganska många sätt och har gjort mig osäker på mig själv. Det fanns även förhoppningar om att de skulle bli enklare om det nu inte skulle försvinna helt. Den förhoppningen har jag levt på länga men har nu förstått att ventolin, pulmecort, symbicort, zylex, citirizin M.fl INTE är en förbättring från bara symbicort.
Många lärare ger det förklaringen "Att ha astma är som att andas genom ett sugrör". Bah! Om du faktiskt vill förstå hur det är att få en attack så springer du tills du blir riktigt andfådd, du vet, så där andfådd att det känns som is i lungorna. Sedan tar du ett sugrör, knögglar ihop det och viker det så att det blir hälften så tunt och försöker sedan andas genom detta. DET är en bra beskrivning.
Om du någonsin ser mig få en attack kanske du nu förstår om jag river över bröstet och halsen, jag vill försöka rycka ut mina luftrör.
Andra saker jag tröttnat på angående min astma är bl.a. två saker. 1. När folk som känner mig försöker prata med mig när jag just tagit min inhalator, TROTS att de vet om att jag inte får prata tio sek efter inhalationen. 2. Folk som försöker prata över mig, som tror att jag inte själv kan beskriva hur det är utan tror att jag behöver någon jävla tolk som pratar med mig. Som om jag vore handikappad! Men nej tack, jag är vare sig handikappad eller i behov av en tolk. jag står på egna ben (Även fast dessa gärna viker sig) Det finns få som jag tillåter berätta åt mig, eller beskriva mina uppleveser.
Dessa människor måste jag fullt lita på och lite därtill. Undrar vilka jag litar på egentligen... Jag har märkt hur svårt jag har fått det på senaste att lita på folk i min omgivning. Jag trodde inte att all skit som hänt i mina relationer skulle ha någon betydelse men jag känner hur nojig jag blivit. Tacksamt nog har jag en nära vän som ska försöka hjälpa mig med detta.
Resterna tid av dagen gjorde jag inte så mycket. Kom endast fram till att Viktor gör mig nervös och att jag borde ha använt mer av dagen för att plugga. Kom även fram till att min 13 åriga granne antingen måste 1. dra för persienner eller 2. Lära sig att inte stå 15 timmar om dagen framför spegeln, eftersom jag ser det som något enormt kul när hon posar hela tiden framför spegeln.
Men nej, Jag skall icke döma.
Dagens låt: Slayer - Dead Skin Mask (även fast mitt ljud låter funky)
Ska träffa någon i helgen...*host*
Tussilago!
Äntligen fått nya dosor av min medicin!
Känner mig lite ledsen eftersom jag missade Dexter igår...
Puss o kram du som läst min blogg för dagen
Kände mig nervös inför engelska provet, men kunde ändå lugna ned mig, engelska är mitt ämne och det kan jag. Det har jag alltid kunnat, dessvärre har min lärare lyckats förstöra min engelska en del skulle jag tro.
Vi hade no på morgonen, direkt i datorsalen. Vi sökte en del information och jag märkte själv vilka underbara humörsväningar jag hade. Skrek ofta på Gustav, inte så mycket på Hampus. Lektionen gick lite trögt men vi fick ihop en hel del till så nu var det inte långt i från klart allt ihopa. Under lektionen kom jag fram till en sak som jag måste jobba på med mig själv; Tålamod. Jag måste ta det lugnt och när jag känner att tråden är slut ska jag försöka låtsas som om det finns en halvmeter till. Väntar jag en liten extra stund hinner det oftast gå över och jag överreagerar inte hela tiden. Tack för den genen pappa!
Efter denna lektion började jag känna mig sjuk. Ont i magen och ont i huvudet. Nervositeten inför engelska provet började byggas upp och jag blev faktiskt rätt sjuk. Berättade för vännerna att jag nog skulle gå hem och jag visste PRECIS vad de tänkte, även fast de inte fattade de. De trodde antagligen att jag gick hem för att slippa provet. Orkade dock inte bry mig så jag knatade bara hem.
Mötte pappa i dörren, pratade kort med honom och gick sedan ned för att sova. Satte i en dvd och låg bara i min alldeles för mjuka säng. Fick senare sällskap av min hund, som låg nedanför mina fötter. Han morrade lite då och då, när jag rörde mina fötter. När jag blev uttråkad rörde jag på föterna bara för att busa med hunden. jag hann se fyra filmer och under den tiden, hann Jason krypa upp och lägga sig bredvid mig.
Man får enormt mycket tid att tänka när man är sjuk. Det finns ett håll som mina tankar riktats åt enormt mycket på senare tid och jag kunde inte låta bli idag heller. Det finns en del med just en personen som jag verkligen gillar, det är det som jag tänker på..
Lyckades förövrigt överdosera min ventolin 15 ggr om eftersom jag inte hade min symbicort. jag blir enormt handikappad utan mina rätta mediciner. (Låter som om jag har... Någon nervsjukdom)
Har hunnit att reflektera lite över vad läkarna sa till mig och mina föräldrar, för tio år sedan när jag fick diagnosen Astma. Då var förhoppningen att jag skulle bli av med astman när jag blev äldre. Men det antog jag, liten och korkad, att det innebar 18. Fick dock klart för mig senare i livet att det skulle vara ungefär när jag gick ur puberteten.
Därför känns det lite deprimerande, jag lär troligtvis få leva med astma hela livet. Det är inte nu förän jag skriver det som jag känner hur faktiskt ledsen jag blir. Astman har förstört mitt liv på ganska många sätt och har gjort mig osäker på mig själv. Det fanns även förhoppningar om att de skulle bli enklare om det nu inte skulle försvinna helt. Den förhoppningen har jag levt på länga men har nu förstått att ventolin, pulmecort, symbicort, zylex, citirizin M.fl INTE är en förbättring från bara symbicort.
Många lärare ger det förklaringen "Att ha astma är som att andas genom ett sugrör". Bah! Om du faktiskt vill förstå hur det är att få en attack så springer du tills du blir riktigt andfådd, du vet, så där andfådd att det känns som is i lungorna. Sedan tar du ett sugrör, knögglar ihop det och viker det så att det blir hälften så tunt och försöker sedan andas genom detta. DET är en bra beskrivning.
Om du någonsin ser mig få en attack kanske du nu förstår om jag river över bröstet och halsen, jag vill försöka rycka ut mina luftrör.
Andra saker jag tröttnat på angående min astma är bl.a. två saker. 1. När folk som känner mig försöker prata med mig när jag just tagit min inhalator, TROTS att de vet om att jag inte får prata tio sek efter inhalationen. 2. Folk som försöker prata över mig, som tror att jag inte själv kan beskriva hur det är utan tror att jag behöver någon jävla tolk som pratar med mig. Som om jag vore handikappad! Men nej tack, jag är vare sig handikappad eller i behov av en tolk. jag står på egna ben (Även fast dessa gärna viker sig) Det finns få som jag tillåter berätta åt mig, eller beskriva mina uppleveser.
Dessa människor måste jag fullt lita på och lite därtill. Undrar vilka jag litar på egentligen... Jag har märkt hur svårt jag har fått det på senaste att lita på folk i min omgivning. Jag trodde inte att all skit som hänt i mina relationer skulle ha någon betydelse men jag känner hur nojig jag blivit. Tacksamt nog har jag en nära vän som ska försöka hjälpa mig med detta.
Resterna tid av dagen gjorde jag inte så mycket. Kom endast fram till att Viktor gör mig nervös och att jag borde ha använt mer av dagen för att plugga. Kom även fram till att min 13 åriga granne antingen måste 1. dra för persienner eller 2. Lära sig att inte stå 15 timmar om dagen framför spegeln, eftersom jag ser det som något enormt kul när hon posar hela tiden framför spegeln.
Men nej, Jag skall icke döma.
Dagens låt: Slayer - Dead Skin Mask (även fast mitt ljud låter funky)
Ska träffa någon i helgen...*host*
Tussilago!
Äntligen fått nya dosor av min medicin!
Känner mig lite ledsen eftersom jag missade Dexter igår...
Puss o kram du som läst min blogg för dagen
10/12 2007
Glömde att i gårdagens blogg ta med min syster "lilla" förhör som hon hade med mig. Det var om min nya flamma. Frågorna rullade på och jag fick stundtals ljuga tvärt om saker för att inte avslöja hans ålder. Var bor han, hur träffades ni, vilken linje gick han, har han körkort, har han någon piercing. Den sista frågan gjorde att jag började skratta och att jag inte kunda svara. Hon fattade snart och förbjöd mig att någonsin ha sex med honom. Vad är det föresten med killar jag gillar, att gilla att plåga sig själva? (och vissa speciella delar då...)
Imorse var jag duktig och gick upp 09:20. Ville vara uppe i god tid så att jag kunde förplugga lite inför provet, men jag kände vare sig lust eller ork. Har nu haft en del tankar i huvudet rörandes en del personer och så. En... Vän till mig sa något mycket intelligent och jag utbrast att han måste tänka mycket. Då kom han med svaret;
Hjärnan är ett presitionsverktyg som endast ska användas vid behov, så nej, jag tänker inte så mycket bara när jag behöver.
Hans förklaring var mycket längre och djupare men det farsinerade mig. Han är en av de få som kan få mig att hålla käften, att bli helt stum. Men det är väl så, en del personer har man en gnutta mer respekt för, det gäller bara att hitta den personen.
Med matte som första lektion gick jag till skolan. En konstig dag, återigen. På lektionen satt jag i början vid Ida, men hon flyttade snart vilket var rätt skönt då jag arbetar som bäst när jag är ensam på just matten. Den här lektionen var lite ny och rolig, jag hade fått matte a av Ulf att räkna i. Min bok tog Hampus och stor del av tiden satt jag försjunken i boken. Det som jag kunde komma fram till av att räkna i denna bok var att om någon flunkar i gymnasiet på matte a så förtjänar personen i fråga verkligen det.
Mot slutet av lektionen gjorde ingen någonting. Jag skulle förövrigt ställa mig upp vid ett tillfälle, fastnade dock med skon i stolen så det hördes ett ljudligt brak genom hela klassrummet. Några reagerade och tittade, andra valde att bara skratta, när de hörde ljudet.
Under lunchen som kom satt vi och åt, pratade och hade det kul. Mitt i matsalen satt då en grupp fjortisar. Leif våran rektor gick fram pch bad en av tjejerna att ta av sig kepsen men hon vägrade. Hon påstod att det tillhörde hennes religion och jag kände hur jag totalrostade varenda argument hon kom upp med. Vissa människor är helt enkelt för jävla korkade. Det borde inte vara tillåtet att vara så odräglig och puckad. Men så är ju vi alla olika och jag orkar inte klaga mer på hur andra är.
Därefter följde en lång håltimma då jag hade tänkt plugga inför franska provet, men Hampus var inte så duktig på att hjälpa mig så halva tiden gick åt till att skratta och håna honom. Provdags närmade sig och jag kände mig ytterst tveksam på mina kunskaper. Grammatiken satt, det var glosorna jag var osäker på. Klockan slog 13:05 och vi fick gå in i klassrummet. Väl inne förklarade Mats - Vår underbara lärare - att det bara skulle bli ett kort förhör för att se att vi läst på.
Fick pappret, öggnade igenom allt och flinade sedan. På tio minuten var pappret gjort och jag gick nöjd ut ur klassrummet. Det jag inte kunde, kunde jag inte och jag ångrar inte och känner ingen ångest.
No var nästa och sista lektionen och vi skulle ha datorsalen, så mycket skulle bli gjort för lite arbete. Det var rätt skönt och trots att jag som vanligt var rätt snäsande mot Gustav gick det bra. Att inte han lackat ur på mig är ett under, men så är jag som jag är (...) Vi har verkligen gjort framsteg med vårt arbete och det börjar nästan bli klart. Vi har gott om tid och flera gånger på att göra klart det så det ska nog vara lugnt med den saken. Den enda som inte riktigt arbetar i våran grupp är nog Hampus. Han stör dock inte och hjälper till lite då och då så det får vara, jag och Gustav ser till att det blir gjort.
Efter detta gick jag hem, latade mig och satt vid datorn lite. Borde plugga så mycket för provet imorgon men det bär emot så mycket! En väldig massa saker kommer ivägen JUST som man ska plocka upp böckerna och faktiskt börja.
Dock fick jag en värdefull tanke nu på eftermiddagen;
Föds vi onda eller goda?
Personligen tror jag att alla föds goda, men formas sedan av samhället, vänner och familj. Jag är en typiskt ond person, bryr sig inte så mycket, är ganska synisk och tja, ond helt enkelt. jag kan inte för allt i världen förstå hur folk kan orka vara så snälla, som hampus till exempel.
Jag växte upp mycket med Jenny, vilket kan vara förklaringen till att jag är lite strange. Men är inte alla den som vi är? En del försöker vara någon annan och lyckas ganska bra, annars finns det ju de som misslyckas så och andra som faller på mållinjen.
Fy fan va tråkigt dagens inlägg blev, men så fick jag väl aldrig riktigt in något flyt i mitt skrivande idag.
Dagens låt: Två Blåbär - Klockan fem
Tusse skall nu heta; Tussilago Pubishåret Cobollen Henrietta Helmy. Aka Tusse
Jag har haft en viss kännsla hela dagen, obeskrivlig dock.
Puss o kram alla som läst min blogg!
Imorse var jag duktig och gick upp 09:20. Ville vara uppe i god tid så att jag kunde förplugga lite inför provet, men jag kände vare sig lust eller ork. Har nu haft en del tankar i huvudet rörandes en del personer och så. En... Vän till mig sa något mycket intelligent och jag utbrast att han måste tänka mycket. Då kom han med svaret;
Hjärnan är ett presitionsverktyg som endast ska användas vid behov, så nej, jag tänker inte så mycket bara när jag behöver.
Hans förklaring var mycket längre och djupare men det farsinerade mig. Han är en av de få som kan få mig att hålla käften, att bli helt stum. Men det är väl så, en del personer har man en gnutta mer respekt för, det gäller bara att hitta den personen.
Med matte som första lektion gick jag till skolan. En konstig dag, återigen. På lektionen satt jag i början vid Ida, men hon flyttade snart vilket var rätt skönt då jag arbetar som bäst när jag är ensam på just matten. Den här lektionen var lite ny och rolig, jag hade fått matte a av Ulf att räkna i. Min bok tog Hampus och stor del av tiden satt jag försjunken i boken. Det som jag kunde komma fram till av att räkna i denna bok var att om någon flunkar i gymnasiet på matte a så förtjänar personen i fråga verkligen det.
Mot slutet av lektionen gjorde ingen någonting. Jag skulle förövrigt ställa mig upp vid ett tillfälle, fastnade dock med skon i stolen så det hördes ett ljudligt brak genom hela klassrummet. Några reagerade och tittade, andra valde att bara skratta, när de hörde ljudet.
Under lunchen som kom satt vi och åt, pratade och hade det kul. Mitt i matsalen satt då en grupp fjortisar. Leif våran rektor gick fram pch bad en av tjejerna att ta av sig kepsen men hon vägrade. Hon påstod att det tillhörde hennes religion och jag kände hur jag totalrostade varenda argument hon kom upp med. Vissa människor är helt enkelt för jävla korkade. Det borde inte vara tillåtet att vara så odräglig och puckad. Men så är ju vi alla olika och jag orkar inte klaga mer på hur andra är.
Därefter följde en lång håltimma då jag hade tänkt plugga inför franska provet, men Hampus var inte så duktig på att hjälpa mig så halva tiden gick åt till att skratta och håna honom. Provdags närmade sig och jag kände mig ytterst tveksam på mina kunskaper. Grammatiken satt, det var glosorna jag var osäker på. Klockan slog 13:05 och vi fick gå in i klassrummet. Väl inne förklarade Mats - Vår underbara lärare - att det bara skulle bli ett kort förhör för att se att vi läst på.
Fick pappret, öggnade igenom allt och flinade sedan. På tio minuten var pappret gjort och jag gick nöjd ut ur klassrummet. Det jag inte kunde, kunde jag inte och jag ångrar inte och känner ingen ångest.
No var nästa och sista lektionen och vi skulle ha datorsalen, så mycket skulle bli gjort för lite arbete. Det var rätt skönt och trots att jag som vanligt var rätt snäsande mot Gustav gick det bra. Att inte han lackat ur på mig är ett under, men så är jag som jag är (...) Vi har verkligen gjort framsteg med vårt arbete och det börjar nästan bli klart. Vi har gott om tid och flera gånger på att göra klart det så det ska nog vara lugnt med den saken. Den enda som inte riktigt arbetar i våran grupp är nog Hampus. Han stör dock inte och hjälper till lite då och då så det får vara, jag och Gustav ser till att det blir gjort.
Efter detta gick jag hem, latade mig och satt vid datorn lite. Borde plugga så mycket för provet imorgon men det bär emot så mycket! En väldig massa saker kommer ivägen JUST som man ska plocka upp böckerna och faktiskt börja.
Dock fick jag en värdefull tanke nu på eftermiddagen;
Föds vi onda eller goda?
Personligen tror jag att alla föds goda, men formas sedan av samhället, vänner och familj. Jag är en typiskt ond person, bryr sig inte så mycket, är ganska synisk och tja, ond helt enkelt. jag kan inte för allt i världen förstå hur folk kan orka vara så snälla, som hampus till exempel.
Jag växte upp mycket med Jenny, vilket kan vara förklaringen till att jag är lite strange. Men är inte alla den som vi är? En del försöker vara någon annan och lyckas ganska bra, annars finns det ju de som misslyckas så och andra som faller på mållinjen.
Fy fan va tråkigt dagens inlägg blev, men så fick jag väl aldrig riktigt in något flyt i mitt skrivande idag.
Dagens låt: Två Blåbär - Klockan fem
Tusse skall nu heta; Tussilago Pubishåret Cobollen Henrietta Helmy. Aka Tusse
Jag har haft en viss kännsla hela dagen, obeskrivlig dock.
Puss o kram alla som läst min blogg!
9/12 2007
(tejp på tangentbordet är INTE smart)
Kände mig duktig vid mitt uppvaknande denna morgon, redan klockan 08:50 steg jag upp ur sängen. Gick upp på övervåningen och undvek att möta mamma, det kunde resultera i att jag skulle behöva städa gästrummet. Glömde bort att äta frukost, fick lite bråttom att göra mig iordning. Jag har haft en tradition i alla dessa år, att åka in till Nk med min mormor ( tidigare år även med morfar) och idag skulle denne tradition upprätthållas.
Jag gick iväg för att ta bussen till tbanan och sedan ta mig iväg till liljeholmen. Strax framme vid busshållplatsen ser jag en buss komma. Jag ignorerar detta i vetskapen om att jag vet att en till ska komma alldeles snart.... Tydligen alldeles för snart, då jag ser den andra bussen ligga tätt in till den första. Reagerade och började springa men det var lönlöst.
Så, det blev en trevlig promenad till Fruängen. Nästan framme vid Fruängen då jag blir omkörd av en tredje buss. Det kändes som om någon försökte retas med mig.
Kom fram, satte mig på tunnelbanan och åkte för att möta min käre mormor.
Mötte upp henne och vi åkte in till stan. Vi tittade lite på julskyltningen, då något hände som kramade om hjärtat på mig. Jag vände mig om och säg en flicka i 5 års ålder stå med sin mormor och morfar. "Håll morfar i handen nu" sa mormodern till flickan och detta fick mig att tänka på min morfar. jag har alltid stått mycket nära mina morföräldrar och kände denna dag hur mycket jag faktiskt saknar honom.
När NK tillslut öppnade gick vi ner för att fika. Det var mysigt men självklart så dyrt. Dock var jag ju med min mormor, som aldrig kommer på priset så det blev en hel del (haha)
Den kvinnan är lite egen. Rund och go och väldigt envis. Hon är 80 år gammal och om det inte vore för hennes makes bortgång hade hon antagligen fortfarande åkt utförs. Vi tittade runt lite på Nk tills vi beslutade oss för att faktiskt hitta en bra julklapp till mig. Jag kom helt plötsligt på vad jag ville ha; Den underbara klänningen från Espri. Jag prövade den återigen och den satt ännu bättre denna gång. Så snabbt gick det alltså att finna den perfekta presenten och jag kände mig så nöjd.
Vi bestämde oss för att åka hem, var och en till sig.
När jag kom till Fruängen skulle inte bussarna gå förrän om 20 minuter så jag gick. Det var trevligt att gå, inte för varmt, kallt eller blåsigt utan ganska perfekt. I min ensamhet gick jag och tänkte och tankarna drev ofta iväg mot en viss person. Jag kunde nog ibland flina lite och skratta till, fy sjutton så jag saknar honom. Väl hemma hade jag inga nycklar så jag fick springa upp till kusinerna för en extra nyckel. Det var skönt att få komma hem och bara ta dte lugnt. jag skulle egentligen städa men det blev inte av, jag damsög lite och moppade lite men inget blev klart. Det är som vanligt, det är lättare att säga "jag gör det imorn".
Pratade med en massa roliga på msn och sedan när min moder kom hem fick jag den roliga nyheten, jag skulle faktiskt få en Tusse. Så, nu har jag bestämt vad jag ska döpa honom till faktiskt; Tussilago Pubishåret Cpbollen Henrietta, A.K.A Tusse. Jag längtar tills jag får den där ludna bollen som ska få bo nere på mitt rum. Har dock haft lite tankar kring om han skulle rymma. Tänk dig att vakna med en luden plätt med klet under dig. Inte så mysigt, right?
Undrar vad man kan dressera en spindel till... Vore ju kul att kunna få den att niga eller något sådant kul.
Kvällen spenderades iallafall en stund med Viktor, men jag var tvungen att dra vid 20:00 eftersom puckot lyckats få utegångsförbud.
Gick efter det hem och tittade i Hamsterpajs forum där ett pucko skapat en ny tråd "svenskar måste repsektera invandrare mer" Det gjorde mig alldleels full i skratt av att bara läsa rubriken. Kontentan av texten var iallafall att killen tyckte att vi svenskar inte skulle bli arga om en blatte "råkar" våldta en tjej eftersom det är okej i deras kultur. Hur fan kan man påstå något sånt? Så det ska vara okej för några att inte lyda lagen för att de inte föstår? Herregud... Vart är detta på väg?
jag kommer aldrig att respektera någon som inte respekterar mig, punkt slut!
Det bestämdes även denna kväll att jag och Ida skulle göra grupparbetet i svenskan tillsammans, något jag ser fram emot eftersom hon och jag aldrig jobbat två och två!
Bråkade även med Niklas på kvällen, blev lite deppig av det men jag får se om det löser sig. Vill inte bli av med en god vän.
Usch franskaprov imorn!
Dagens låt: Inspector Gadget Remix
Tusse is close!
Varit lite...Jag saknar Andreas...
Puss o kram du som läst min blogg!
Kände mig duktig vid mitt uppvaknande denna morgon, redan klockan 08:50 steg jag upp ur sängen. Gick upp på övervåningen och undvek att möta mamma, det kunde resultera i att jag skulle behöva städa gästrummet. Glömde bort att äta frukost, fick lite bråttom att göra mig iordning. Jag har haft en tradition i alla dessa år, att åka in till Nk med min mormor ( tidigare år även med morfar) och idag skulle denne tradition upprätthållas.
Jag gick iväg för att ta bussen till tbanan och sedan ta mig iväg till liljeholmen. Strax framme vid busshållplatsen ser jag en buss komma. Jag ignorerar detta i vetskapen om att jag vet att en till ska komma alldeles snart.... Tydligen alldeles för snart, då jag ser den andra bussen ligga tätt in till den första. Reagerade och började springa men det var lönlöst.
Så, det blev en trevlig promenad till Fruängen. Nästan framme vid Fruängen då jag blir omkörd av en tredje buss. Det kändes som om någon försökte retas med mig.
Kom fram, satte mig på tunnelbanan och åkte för att möta min käre mormor.
Mötte upp henne och vi åkte in till stan. Vi tittade lite på julskyltningen, då något hände som kramade om hjärtat på mig. Jag vände mig om och säg en flicka i 5 års ålder stå med sin mormor och morfar. "Håll morfar i handen nu" sa mormodern till flickan och detta fick mig att tänka på min morfar. jag har alltid stått mycket nära mina morföräldrar och kände denna dag hur mycket jag faktiskt saknar honom.
När NK tillslut öppnade gick vi ner för att fika. Det var mysigt men självklart så dyrt. Dock var jag ju med min mormor, som aldrig kommer på priset så det blev en hel del (haha)
Den kvinnan är lite egen. Rund och go och väldigt envis. Hon är 80 år gammal och om det inte vore för hennes makes bortgång hade hon antagligen fortfarande åkt utförs. Vi tittade runt lite på Nk tills vi beslutade oss för att faktiskt hitta en bra julklapp till mig. Jag kom helt plötsligt på vad jag ville ha; Den underbara klänningen från Espri. Jag prövade den återigen och den satt ännu bättre denna gång. Så snabbt gick det alltså att finna den perfekta presenten och jag kände mig så nöjd.
Vi bestämde oss för att åka hem, var och en till sig.
När jag kom till Fruängen skulle inte bussarna gå förrän om 20 minuter så jag gick. Det var trevligt att gå, inte för varmt, kallt eller blåsigt utan ganska perfekt. I min ensamhet gick jag och tänkte och tankarna drev ofta iväg mot en viss person. Jag kunde nog ibland flina lite och skratta till, fy sjutton så jag saknar honom. Väl hemma hade jag inga nycklar så jag fick springa upp till kusinerna för en extra nyckel. Det var skönt att få komma hem och bara ta dte lugnt. jag skulle egentligen städa men det blev inte av, jag damsög lite och moppade lite men inget blev klart. Det är som vanligt, det är lättare att säga "jag gör det imorn".
Pratade med en massa roliga på msn och sedan när min moder kom hem fick jag den roliga nyheten, jag skulle faktiskt få en Tusse. Så, nu har jag bestämt vad jag ska döpa honom till faktiskt; Tussilago Pubishåret Cpbollen Henrietta, A.K.A Tusse. Jag längtar tills jag får den där ludna bollen som ska få bo nere på mitt rum. Har dock haft lite tankar kring om han skulle rymma. Tänk dig att vakna med en luden plätt med klet under dig. Inte så mysigt, right?
Undrar vad man kan dressera en spindel till... Vore ju kul att kunna få den att niga eller något sådant kul.
Kvällen spenderades iallafall en stund med Viktor, men jag var tvungen att dra vid 20:00 eftersom puckot lyckats få utegångsförbud.
Gick efter det hem och tittade i Hamsterpajs forum där ett pucko skapat en ny tråd "svenskar måste repsektera invandrare mer" Det gjorde mig alldleels full i skratt av att bara läsa rubriken. Kontentan av texten var iallafall att killen tyckte att vi svenskar inte skulle bli arga om en blatte "råkar" våldta en tjej eftersom det är okej i deras kultur. Hur fan kan man påstå något sånt? Så det ska vara okej för några att inte lyda lagen för att de inte föstår? Herregud... Vart är detta på väg?
jag kommer aldrig att respektera någon som inte respekterar mig, punkt slut!
Det bestämdes även denna kväll att jag och Ida skulle göra grupparbetet i svenskan tillsammans, något jag ser fram emot eftersom hon och jag aldrig jobbat två och två!
Bråkade även med Niklas på kvällen, blev lite deppig av det men jag får se om det löser sig. Vill inte bli av med en god vän.
Usch franskaprov imorn!
Dagens låt: Inspector Gadget Remix
Tusse is close!
Varit lite...Jag saknar Andreas...
Puss o kram du som läst min blogg!
8/12
Vaknade oerhört sent även fast jag ställt klockan på 10:00. Hade en olustig känsla av att jag glömt något, som jag helst inte ville göra. Runt 12:40 kom min moder in i rummet och sa till mig att jag borde gå upp. Tog tillfället i akt att fråga henne om det var något jag skulle göra idag. Och klart som fan, jag hade glömt det; Julbordet med "the others". Alltså den delen av släkten jag aldrig är med. Det känns som om jag inte ens är släkt med dem.
jag har trivts med att ha mina kusiner och min mormor nära och ingen annan. På min faders sida känns det som om jag inte har någon överhuvudtaget, trots att jag fick träffa Farbror Stefan för första gången för fem år sedan.
Det kan vara så att min Farfar kan vara vid liv oh bo i Österrrike, Tyskland, Belgien eller Holland, men hur peppad blir man att leta upp någon som man inte ens vet vilket land han bor i. Fast hans namn är väl ganska unikt? Otto Paulo Koch...
Det vore intressant att få tag i honom och fråga, fråga varför han lämnade Liljan, om han tyckte att han hade skäl till att för evigt förstöra min pappas psyke.
Eftersom Liljan blev lämnad med två små barn, valde hon att lämna bort det yngsta. Det yngste barnet gick i livet i tron om att Store Bror samt Moder levde det goda livet med champange. Dock var det inte så, Store Bror levde under mycket jobbiga förhållanden, med en smått psykisktstörd moder som isolerade sig själv samt Sonen.
Får väl se till att leta upp honom...
Iallafall så gjorde jag mig snabbt iordning och vi åkte. Väl där mötte jag mina kusiner, Carolina 13 och Johanna 10. Även fast jag inte tycker om det själv så kan de vara rätt söta små monster. Vi gick tillsammans runt lite ute och pratade och skumt nog är Carolina väldigt lätt att prata med. Johanna är inte så korkad heller och de lyssnar mycket och kommer med bra svar.
Vi sprang fram och tillbaka och åt lite godis och hade faktiskt jävligt kul. Under tiden smskonspronderade jag med Andreas och kände mig ganska glad. Det faktum att han faktiskt är 20 stör mig inte, inte alls. jag anser att det inte är de som bestämmer vare sig man ska gilla någon.
Pappa hade på morgonen frågat vem han var, och hur gammal han var. Hans min när jag sa att han var 18 (liten lögn, ja) var rolig. Han fick en lång min och såg lite matt ut, hans reaktion och hans tycke var klart; Han gillade knappast detta.
Vi åkte sedan hem på kvällen och jag var helt slut. Jag hade kunnat tänka mig att gå och lägga mig redan då. men jag visste, att dessvärre hade jag franskan att plugga på.
Tog tag i franskan ganska snabbt när jag kom fram och det var faktiskt inte så svårt. jag lärde mig allt snabbt och var färdigt med det efter knappa tio minuter.
Skulle då kanske träffa Andreas, beroende på hur pass bra vår kommunikation var. (Det var ju lyckat att förlita sig på sån skit)
innan jag fått svar satt jag i vårat vardagsrum, i ett täcke. I sällskapet av mina föräldrar och tvn satt jag och trivdes och lyssnade på spraket från brasan. Passade på att krypa ihop lite i täcken och känna mig nöjd.
Idag blev det inte ett så vidare långt inlägg, kanske för att jag inte gjort så värst mycket haha
Dagens låt: (relativt okända) Två Blåbär - Älskar du inte mig
Saknar någon...?
Har mosat i mig choklad hela dagen (en perfekt dag med andra ord)
Kära moder har börkat acceptera idén av Tusse, pappa tyckte om den när jag sa att jag skulle dressera honom till att döda folk.
Katter åt er alla som läst min blogg!
Glömde min dröm föresten... Jag drömde två olika;
Den första var om ön igen, fast denna gång skulle jag samt några vänner rymma från ett hus. Det var sjuka människor som misshandlade hos psykiskt och fysisk som vi bodde hos och de hade reglat dörrarna och fönstrena hade inga haspar. Det som gjorde drömmen så frustrerande var det faktum att vi hade fått erbjudandet att vi hade fått erbjudandet att åka hem en vecka tidigare, men sagt nej till erbjudandet.
Vi lyckades hursomhelst ta oss ut, genom ett fönster och därifrån fick vi hoppa ner för en lång vägg. Väl ute insåg vi kylan, och natten gjorde att hela skogen och vattnet fick ett kusligt utseende.
Av någon anledning fick vi faktiskt hjälp av Frida - Granström - som hjälpte oss med vad vi skulle akta oss för.
Härifrån skulle vi försöka ta oss mellan öarna, utan ficklampa och vi skulle snart vara helt dyngsura av att vada genom det iskalla.
Precis när jag var på mitten av floden mellan två öar vaknar jag. Jag är tacksam för detta då drömmen kylde ner mig.
Men vad fan kan drömmen betyda? Jag tänker inte bli avskräckt att åka till skärgården eller kroatien nästa år.
Den andra drömmen var betydligt kortare och svårare att beksriva, men så fort jag tänker på det blir jag en aningen illamående.
Drömmen gick ut på (som vanligt ville drömmen döda någon del av min kropp) att jag fick en spricka i mitt öra bl.a. så min översta piecring kunde till och med ramla ur. Samma sak hände med näsan och i kinderna. tänk dig själv dessa sprickor i din hud, så att man kan se rakt igenom det kött och blod, dessa muskler och alla celler som håller dig uppe.
Så, det var det!
jag har trivts med att ha mina kusiner och min mormor nära och ingen annan. På min faders sida känns det som om jag inte har någon överhuvudtaget, trots att jag fick träffa Farbror Stefan för första gången för fem år sedan.
Det kan vara så att min Farfar kan vara vid liv oh bo i Österrrike, Tyskland, Belgien eller Holland, men hur peppad blir man att leta upp någon som man inte ens vet vilket land han bor i. Fast hans namn är väl ganska unikt? Otto Paulo Koch...
Det vore intressant att få tag i honom och fråga, fråga varför han lämnade Liljan, om han tyckte att han hade skäl till att för evigt förstöra min pappas psyke.
Eftersom Liljan blev lämnad med två små barn, valde hon att lämna bort det yngsta. Det yngste barnet gick i livet i tron om att Store Bror samt Moder levde det goda livet med champange. Dock var det inte så, Store Bror levde under mycket jobbiga förhållanden, med en smått psykisktstörd moder som isolerade sig själv samt Sonen.
Får väl se till att leta upp honom...
Iallafall så gjorde jag mig snabbt iordning och vi åkte. Väl där mötte jag mina kusiner, Carolina 13 och Johanna 10. Även fast jag inte tycker om det själv så kan de vara rätt söta små monster. Vi gick tillsammans runt lite ute och pratade och skumt nog är Carolina väldigt lätt att prata med. Johanna är inte så korkad heller och de lyssnar mycket och kommer med bra svar.
Vi sprang fram och tillbaka och åt lite godis och hade faktiskt jävligt kul. Under tiden smskonspronderade jag med Andreas och kände mig ganska glad. Det faktum att han faktiskt är 20 stör mig inte, inte alls. jag anser att det inte är de som bestämmer vare sig man ska gilla någon.
Pappa hade på morgonen frågat vem han var, och hur gammal han var. Hans min när jag sa att han var 18 (liten lögn, ja) var rolig. Han fick en lång min och såg lite matt ut, hans reaktion och hans tycke var klart; Han gillade knappast detta.
Vi åkte sedan hem på kvällen och jag var helt slut. Jag hade kunnat tänka mig att gå och lägga mig redan då. men jag visste, att dessvärre hade jag franskan att plugga på.
Tog tag i franskan ganska snabbt när jag kom fram och det var faktiskt inte så svårt. jag lärde mig allt snabbt och var färdigt med det efter knappa tio minuter.
Skulle då kanske träffa Andreas, beroende på hur pass bra vår kommunikation var. (Det var ju lyckat att förlita sig på sån skit)
innan jag fått svar satt jag i vårat vardagsrum, i ett täcke. I sällskapet av mina föräldrar och tvn satt jag och trivdes och lyssnade på spraket från brasan. Passade på att krypa ihop lite i täcken och känna mig nöjd.
Idag blev det inte ett så vidare långt inlägg, kanske för att jag inte gjort så värst mycket haha
Dagens låt: (relativt okända) Två Blåbär - Älskar du inte mig
Saknar någon...?
Har mosat i mig choklad hela dagen (en perfekt dag med andra ord)
Kära moder har börkat acceptera idén av Tusse, pappa tyckte om den när jag sa att jag skulle dressera honom till att döda folk.
Katter åt er alla som läst min blogg!
Glömde min dröm föresten... Jag drömde två olika;
Den första var om ön igen, fast denna gång skulle jag samt några vänner rymma från ett hus. Det var sjuka människor som misshandlade hos psykiskt och fysisk som vi bodde hos och de hade reglat dörrarna och fönstrena hade inga haspar. Det som gjorde drömmen så frustrerande var det faktum att vi hade fått erbjudandet att vi hade fått erbjudandet att åka hem en vecka tidigare, men sagt nej till erbjudandet.
Vi lyckades hursomhelst ta oss ut, genom ett fönster och därifrån fick vi hoppa ner för en lång vägg. Väl ute insåg vi kylan, och natten gjorde att hela skogen och vattnet fick ett kusligt utseende.
Av någon anledning fick vi faktiskt hjälp av Frida - Granström - som hjälpte oss med vad vi skulle akta oss för.
Härifrån skulle vi försöka ta oss mellan öarna, utan ficklampa och vi skulle snart vara helt dyngsura av att vada genom det iskalla.
Precis när jag var på mitten av floden mellan två öar vaknar jag. Jag är tacksam för detta då drömmen kylde ner mig.
Men vad fan kan drömmen betyda? Jag tänker inte bli avskräckt att åka till skärgården eller kroatien nästa år.
Den andra drömmen var betydligt kortare och svårare att beksriva, men så fort jag tänker på det blir jag en aningen illamående.
Drömmen gick ut på (som vanligt ville drömmen döda någon del av min kropp) att jag fick en spricka i mitt öra bl.a. så min översta piecring kunde till och med ramla ur. Samma sak hände med näsan och i kinderna. tänk dig själv dessa sprickor i din hud, så att man kan se rakt igenom det kött och blod, dessa muskler och alla celler som håller dig uppe.
Så, det var det!
7/12
Oroade mig hela gårdagens kväll för att vi faktiskt skulle ha det där läxförhöret så jag pluggade faktiskt, inte så mycket men ändå. På morgonen tycktes ganska mycket sitta och jag gav mig iväg till skolan.
Med no som ämne satte vi oss i datorsalen för att hitta information till vårt arbete om kärnkraft. Jag kände mig hela lektionen lite småluddig och satt första delen och var seriöst, och andra och mest skrattade åt random saker. Vid ett tillfälle satt Hampus i mitt knä. jag tog tillfället i akt att lägga huvudet mot hans rygg och halvsova. Jag tröttnade snabbt på att behöva hålla uppe händerna så jag öppnade dragkedjrona på hans 'tröja' och stoppade in händerna. Dessvärre drog jag snabbt ut den ena handen igen, då det varit något kladdigt i hans ficka. Jag tittade på handen och såg att jag har fått chokad över halva.
Intressant, skulle du lämna en chokladbit i din ficka?
Efter no:n fick vi veta att vår so lärare var sjuk så våra förhoppningar om att förhöret skulle utebli steg för varje minut. När vi sedan kom fram till salen mötte vi vår parallellklass lärare som var på väg ut. Det var då vi insåg att förhöret skulle bli av. I ett rassel av papper och klirrande av nycklar som drogs upp började folk omgruppera och förbereda sig. Jag kände - Efter att självklart ha läst igenom det en gång till haha - mig ganska säker på det hela och satte igång. det var ganska lätt, men en del kunde jag inte svara på. Lite subtilt hjälpte jag Jessica och Julia, de är snälla mot mig, så jag är snälla mot dem. Vidare satt vi och arbetade en stund med lite frågor men slutade sedan snart.
Strax därefter hade vi engelska. Jag och några till hade dock spec. engelska med Sonja. Sonja som varit lugn och bra hittills började nu skrika och var riktigt på nerverna. Hon började gapa om att vi aldrig skulle klara av provet och fortsatte så. det är väl fint hos en lärare?
Lektionen gick i övrigt bra och alla var relativt produktiva.
Dags för lunch och idag var det inte någon skillnad mot någon av de andra dagarna, maten var lika vidrig idag. Lyckades trycka i mig en del, men satt mest och pratade och skojjade med dem vid bordet. Kom att tänka på allt som hänt på ett år. Vårterminen i sjuan satt jag för det mesta själv (eller så åt jag inte alls) vid lunchen, trots Julias febrila försök att få mig att sitta vid de andra. jag hade dock inte haft någon vidare lust att sitta med en grupp av tjejer som ändå inte skulle prata med mig. Under den tiden, var bland de få tillfällen som jag inte värdesatt det där med att få vara för mig själv. men det gick över, efter att jag tagit tag i saker och ting.
Iallafall gick vi iväg tidigt ifrån lunchen för att dra oss vidare mot gymnastiken. Alla bytte om och jag och Johanna roade oss med att dra lite småskämt från Myggan.
När vi var små, kunde många förväxla oss. Idag skulle det problemet aldrig uppstå då våra olikheter verkligen vuxit fram. Dock, Julia och jag blir ständigt förväxlade trots de faktum att hon är liten och söt, jag är stor och... - no comments -. Hon har fräknar, har jag ganska ren och vanlig hy. Det låter inte som så mycket skillnader men om du skulle se oss båda skulle du förstå skillnaden. (Föresten så kommer jag nu att tänka på dagen efter att jag skrivit "alla älskar Julia", den första kommentaren hon gav mig den dagen, haha!)
Julia skulle ha sin musikuppvärmning så jag som tjej som inte kunde vara med samt alla killar drog ned till gymmet. Där fick vi först göra en utvärdering och sedan hålla på lite med våra redskap. Loberg bestämde sig för att pröva på en bänkpress med 30 kilostyngd sammanlagt, dock inte medräknad stångens tyngd. Han började lyfta och jag höll mig beredd på att rycka in. Precis när han börjar vackla ställer jag mig upp och han ber mig snabbt om hjälp. Innan jag hunnit fram lyckas han tippa hela stången så att tyngderna for i golvet, och skrattet gick löst i hela gymmet.
Nästa lektion på tur var bild och vi skulle göra våra mappar. jag blev faktiskt riktigt nöjd med min "madonna (Da Vinci) moter dagens fjortis" och jag la till lite småtexter. Lasse (Lars-Göran) blev nöjd med den och nästa gång ska jag göra den helt klar. Jag frågade honom om han sammanställt några betyg och fick svaret; Ja preliminärt. Jag bad om att få veta mitt men han ville inte säga så jag chansade på G+ och det var faktiskt rätt. jag trodde aldrig det, men jag blev överlycklig! Med Patek som lärare hade jag varit tvungen att teckna häcken av mig för ett G- men Lasse är bra. Jag menar, är det inte vettigare att lägga ner tid på att lära sig algebra än att kunna skugga ordentligt?
Skönt nog slutade vi efter bilden och jag drog mig tillbaka hemmåt. jag skulle träffa Andreas men började nästan tro att det skulle bli som vanligt, bara prat om det men att de senare skulle rinna ut i sanden. Tog mig tid att läsa på Franskan och det gick faktiskt bra. Ju längre kvällen led, ju mer började jag tvivla på att det skulle bli av, men sedan, vid halv nio var det bestämt han skulle komma. Jag blev lite nervös men det gav sig. Gick och mötte honom och allt funkade. jag hade inte sagt till mina föräldrar att jag gått för det var ju så kort bit. Kvällen spenderade vi i min säng, tittade lite på film och så.
En smärre situation uppstod, som jag endast kunde skratta åt. Vi kom in på ämnet syskon och jag frågade hur gammal hans bror var och fick svaret "han är liten, 18". Jag tittade förbryllat på honom, "om...han är 18... var inte du det?" Nej det var han tydligen inte, han var 20. det kom lite som en chock men det var skitsamma. det enda jobbiga skulle bli att förklara att jag varihop med en kille som var lika gammal som min syster.
Runt elva var han tvungen att åka hem och jag följde med honom bort till centrum. Kramade honom och gick flinandes den lilla korta biten hem. Väl hemma pratade jag lite med min fader, som för övrigt knackat på min dörr innan och pratat lite med mig och Andreas. Tur att min pappa är väldigt snäll på så sätt och tar lätt på saker och ting. Pappa bara skrattade och gick sedan tillbaka till tvn. Ibland kunde han vara den pappan alla ville ha, som skrattade när något pinsamt hände, skämtade vid pinsamma situationer osv.
Fy satan, nu somnar jag nästan haha!
Idag var datumet, jag....Tja Jag gillar Andreas! 7/12 Righto!
Luktar killparfym (mmmm)
Tusse Pubishåret Cpbollen saknas fortfarande.
Puss o kram du som läst min blogg för dagen!
Med no som ämne satte vi oss i datorsalen för att hitta information till vårt arbete om kärnkraft. Jag kände mig hela lektionen lite småluddig och satt första delen och var seriöst, och andra och mest skrattade åt random saker. Vid ett tillfälle satt Hampus i mitt knä. jag tog tillfället i akt att lägga huvudet mot hans rygg och halvsova. Jag tröttnade snabbt på att behöva hålla uppe händerna så jag öppnade dragkedjrona på hans 'tröja' och stoppade in händerna. Dessvärre drog jag snabbt ut den ena handen igen, då det varit något kladdigt i hans ficka. Jag tittade på handen och såg att jag har fått chokad över halva.
Intressant, skulle du lämna en chokladbit i din ficka?
Efter no:n fick vi veta att vår so lärare var sjuk så våra förhoppningar om att förhöret skulle utebli steg för varje minut. När vi sedan kom fram till salen mötte vi vår parallellklass lärare som var på väg ut. Det var då vi insåg att förhöret skulle bli av. I ett rassel av papper och klirrande av nycklar som drogs upp började folk omgruppera och förbereda sig. Jag kände - Efter att självklart ha läst igenom det en gång till haha - mig ganska säker på det hela och satte igång. det var ganska lätt, men en del kunde jag inte svara på. Lite subtilt hjälpte jag Jessica och Julia, de är snälla mot mig, så jag är snälla mot dem. Vidare satt vi och arbetade en stund med lite frågor men slutade sedan snart.
Strax därefter hade vi engelska. Jag och några till hade dock spec. engelska med Sonja. Sonja som varit lugn och bra hittills började nu skrika och var riktigt på nerverna. Hon började gapa om att vi aldrig skulle klara av provet och fortsatte så. det är väl fint hos en lärare?
Lektionen gick i övrigt bra och alla var relativt produktiva.
Dags för lunch och idag var det inte någon skillnad mot någon av de andra dagarna, maten var lika vidrig idag. Lyckades trycka i mig en del, men satt mest och pratade och skojjade med dem vid bordet. Kom att tänka på allt som hänt på ett år. Vårterminen i sjuan satt jag för det mesta själv (eller så åt jag inte alls) vid lunchen, trots Julias febrila försök att få mig att sitta vid de andra. jag hade dock inte haft någon vidare lust att sitta med en grupp av tjejer som ändå inte skulle prata med mig. Under den tiden, var bland de få tillfällen som jag inte värdesatt det där med att få vara för mig själv. men det gick över, efter att jag tagit tag i saker och ting.
Iallafall gick vi iväg tidigt ifrån lunchen för att dra oss vidare mot gymnastiken. Alla bytte om och jag och Johanna roade oss med att dra lite småskämt från Myggan.
När vi var små, kunde många förväxla oss. Idag skulle det problemet aldrig uppstå då våra olikheter verkligen vuxit fram. Dock, Julia och jag blir ständigt förväxlade trots de faktum att hon är liten och söt, jag är stor och... - no comments -. Hon har fräknar, har jag ganska ren och vanlig hy. Det låter inte som så mycket skillnader men om du skulle se oss båda skulle du förstå skillnaden. (Föresten så kommer jag nu att tänka på dagen efter att jag skrivit "alla älskar Julia", den första kommentaren hon gav mig den dagen, haha!)
Julia skulle ha sin musikuppvärmning så jag som tjej som inte kunde vara med samt alla killar drog ned till gymmet. Där fick vi först göra en utvärdering och sedan hålla på lite med våra redskap. Loberg bestämde sig för att pröva på en bänkpress med 30 kilostyngd sammanlagt, dock inte medräknad stångens tyngd. Han började lyfta och jag höll mig beredd på att rycka in. Precis när han börjar vackla ställer jag mig upp och han ber mig snabbt om hjälp. Innan jag hunnit fram lyckas han tippa hela stången så att tyngderna for i golvet, och skrattet gick löst i hela gymmet.
Nästa lektion på tur var bild och vi skulle göra våra mappar. jag blev faktiskt riktigt nöjd med min "madonna (Da Vinci) moter dagens fjortis" och jag la till lite småtexter. Lasse (Lars-Göran) blev nöjd med den och nästa gång ska jag göra den helt klar. Jag frågade honom om han sammanställt några betyg och fick svaret; Ja preliminärt. Jag bad om att få veta mitt men han ville inte säga så jag chansade på G+ och det var faktiskt rätt. jag trodde aldrig det, men jag blev överlycklig! Med Patek som lärare hade jag varit tvungen att teckna häcken av mig för ett G- men Lasse är bra. Jag menar, är det inte vettigare att lägga ner tid på att lära sig algebra än att kunna skugga ordentligt?
Skönt nog slutade vi efter bilden och jag drog mig tillbaka hemmåt. jag skulle träffa Andreas men började nästan tro att det skulle bli som vanligt, bara prat om det men att de senare skulle rinna ut i sanden. Tog mig tid att läsa på Franskan och det gick faktiskt bra. Ju längre kvällen led, ju mer började jag tvivla på att det skulle bli av, men sedan, vid halv nio var det bestämt han skulle komma. Jag blev lite nervös men det gav sig. Gick och mötte honom och allt funkade. jag hade inte sagt till mina föräldrar att jag gått för det var ju så kort bit. Kvällen spenderade vi i min säng, tittade lite på film och så.
En smärre situation uppstod, som jag endast kunde skratta åt. Vi kom in på ämnet syskon och jag frågade hur gammal hans bror var och fick svaret "han är liten, 18". Jag tittade förbryllat på honom, "om...han är 18... var inte du det?" Nej det var han tydligen inte, han var 20. det kom lite som en chock men det var skitsamma. det enda jobbiga skulle bli att förklara att jag varihop med en kille som var lika gammal som min syster.
Runt elva var han tvungen att åka hem och jag följde med honom bort till centrum. Kramade honom och gick flinandes den lilla korta biten hem. Väl hemma pratade jag lite med min fader, som för övrigt knackat på min dörr innan och pratat lite med mig och Andreas. Tur att min pappa är väldigt snäll på så sätt och tar lätt på saker och ting. Pappa bara skrattade och gick sedan tillbaka till tvn. Ibland kunde han vara den pappan alla ville ha, som skrattade när något pinsamt hände, skämtade vid pinsamma situationer osv.
Fy satan, nu somnar jag nästan haha!
Idag var datumet, jag....Tja Jag gillar Andreas! 7/12 Righto!
Luktar killparfym (mmmm)
Tusse Pubishåret Cpbollen saknas fortfarande.
Puss o kram du som läst min blogg för dagen!
6/12 2007
Igår uteblev blogg av det anledningen att jag gick och la mig klockan 20:00. Jag var helt slut och somnade klockan 21:00 efter Simpsons. Lite tillägg från gårdagen kommer att få följa med idag.
Därför riskerar det att dagens blogg kommer att bli en mil lång så here it goes:
Även fast jag fått en god natts sömn på runt 10 timmar så var det rena kampen att ta sig upp ur sängen på morgonenMen faktiskt så lyckades jag, och kom upp i tid för att hinna plugga lite också. Det var en skum kännsla att inte vara nervös inför ett prov, men jag kände att jag kunde det mesta och så hade jag läst igenom allt (vad det kändes som) en miljard gånger. Väl i skolan var jag själv när jag väntade i korridoren. Då började jag bli lite nervös och tankarna strömmade åt alla håll. Alla kom vid prick åtta och jag kastade mig in och ville börja med provet. Dessvärra ville alla andra börja baka först men jag fick faktiskt dom jag ville och alla vi som inte gjkort provet eller fick göta omprov fick sätta igång.
Provet var inte alls det vi skulle plugga på! Som tur var hade jag Johanna bredvid mig, som redan hade gjort provet en gång, så jag snackade lite med henne då och då när Lena tittade bort. Måste säga att den läraren är...Småkorkad.
Vi hade underbart kul resten av lektionen, med pepparkakor, lussebullar och mjölkrig. Jag kunde ändå inte undgå att oroa mig, provet var verkligen konstigt och jag kunde verkligen frunkta det där IG:et. Men vi fortsatte att leka och vid slutet av lektionen hade jag näsan full med mjöl och nös som en galning. Lena hade under vår lektion rättat klart alla prov och vi fick tillbaka dem. På grund av fruktan för ett Ig var enkla Vg en välsignelse. Jag kände mig stolt och ganska nöjd med min insats när vi alla sedan sprang iväg till matten.
Jag passade på att gå hem före, för att lämna väskan och kanske få tag i min mama.
När jag anlände till matten var jag den sista att komma dit men det var lugnt. På dagens mattelektion skulle vi inte göra så mycket, bara spela ett drygt evighets spel där det gällde att få fyra i rad, något som aldrig tycktes inträffa. Jag hade ganska kul med Fanny, Nonno och Ida. Vi skrattade en del och jag kunde faktiskt trivas lite i sällskapet. Alla de personerna har jag varit i stark kontakt med på något sätt. Nonno var jag bästa kompis med förut, Fanny har jag också varit bästa kompis med och Ida har jag haft storbråk med. Men idag var det neutralt. Väldigt skönt, avslappnat.
Med lättnad kunde jag känna att jag inte hade några fler lektioner för dagen, jag kunde passa på att hjälpa elevrådet och därmed slippa svenskan. Därefter var det dags för Idrott vilket jag inte kunde vara me dpå och sedan Musik som jag under tiden var och röntgade foten.
Jag satt en stund nere i k'llare och hjälpte elevrådet med skoltröjorna. de var faktiskt ganska fina iår och jag fick lust att köpa en. Undre tiden jag var där, umgicks jag med Julias lillasyster Jenny, som går i sexan. Hon kunde vara lite påfgrestande men en riktigt kul unge. det tråkiga med henne är, att om hon bara skulle inse det skulle hon komma långt. Hon är knappast korkad och skulle kunna vara riktigt mogen för sin ålder men det slepar hon snabbt bort.
Efter det gick jag hem en stund innan jag trskade iväg till bussen för att ta mig till skärholmen. När jag väl satt på bussen fick jag en flashback av en obehaglig dröm jag haft tidig sommar. Men den här gången fick jag en mer beskrivande bild av allting. Min dröm, gick ut på att alla mina tänder sprang och ramlade av. de blev sylvassa och på vissa ställen gick sprickorna ändå upp i tandköttet. jag kom ihåg att jag inte känt någon smärta i just det stadiet, men det var innan jag stängt min mun. När jag väl stängde munnen borrades gaddarna ner i mina läppar och mitt tandkött. Blodet hade runnit som i stora floder.
Det är en dröm som jag troligtvis aldrig kommer att glömma, dessvärre. Varför är det lätt att förtränga bra saker istället för dåliga saker?
Väl vid skärholmen kände jag mig glad och upprymd. Jag gick runt och kollade i butiker en stund före jag gick upp till mottagningen. Passade på att smita in på interflora en snabbis för att titta på blommorna. Det fanns söta nejlikor men som inte var hälften så fina som mina. Jag frågade om priset som var 15kr/blomma, vilket gjorde mig ännu mer nöjd, eftersom jag hade buketter av dem hemma. Hela tiden gick jag runt och kramade kniven som jag hade i min jackficka. varför gick jag runt med en kniv för då? Hade glömt att plocka ur den ur mina byxor åp morgonen så jagh roade mig med att öppna och stände den ibland.
Jag gick förbi ett litet stånd som sålde radiostyrda bilar osv. Jag kunde inte låta att stanna upp och sätta mig en stund för att titta på den oerhört söta försäljaren. De tycktes vara helt utländska och en annan av försäljarna kom fram till mig och ville att jag skulle testa. han var glad och en lekfull herre och jag skrattade gång på gång åt hans tafatta försök att försöka få mig att pröva. jag kände mig bara inte riktigt så lekfull så jag knatade iväg med det där stora äkta leendet klistrat på mitt ansikte. Det började närma sig 15:00 så jag gick upp till mottagningen och satte mig för att vänta.
Jag satte mig snabbt vid stolen bredvid akvariet. Jag fick en hel del tankar i huvudet när jag satt där och glodde på fiskarna som simmade runt där i sin glasskål. Två speciella saker kom jag på och den första var att jag kom på olika saker som jag ville hinna göra innan mitt liv passerar över till näste. Några saker är att simma i barriärrevet och att lära mig segla. det finns en del saker jag känner att jag vill unna mig själv tiden att utförska för att skaffa den erfarenheten som är o så viktig här i livet. För det är det som de mesta grunder fördomar på; Brist på erfarenhet.
Enligt mig, behöver varken mognad eller erfarenhet sitta i din ålder utan snarare i sin vilja och mentala ålder. Så därför ber jag dig som läsare, grunda aldrig en fördom på en persons ålder, överaskningar finns och förhoppningsvis även på detta plan.
Nästa sak jag kom att tänka på när jag tittade på de små djuren var hur olika vi kan se ut. Jag såg en fick som gjorde mig alldeles full i skratt som var så tjock att den nästan fick släpa sig fram på botten. En annan fick var snabb, smal och tydligen oerhört korkad, med tanke på att väggar inte är till för att simma in i. Sedan fanns det en, som snabbt förkom att bli min favorit. Det var svort och grå beige. Den simmade med lugna svepande drag och gjorde mig lite sömnig.
Men det som ändå var huvudtanken med detta var ju just faktumet om att olikheter inte bara infinner sig i människolivet. Det finns många olika fisksorter och (gnäll för fan inte över nästa sak) det finns massor med olika människo sorter. det gäller bara at börja acceptera varandras olikheter. Men ... En sak, för att kunna acceptera andras olikheter, måste man inte acceptera sina egna föst? Jag har märkt att de allra flesta som är elaka och kommenterar andra, är osäkra och gör det för att föra blickarna ifrån dem själva.
Jag vet hur jag själv ser ut när jag går själv. När jag går själv kniper jag oftast ihop ögonen och sätter på ett flin. Lutar huvudet lite nedåt samtidigt som jag tittar frammåt. Det är antagligen den minen som gör att folk tycker att jag ser läskig ut. När jag går med vänner ser jag antagligen lite frånvarande ut, eller bara väldigt uppåt.
Själva ultraljudet gick bra (Det är en pojke!) och detsamma gällande röntgen. Imorgon skulle min läkare få besked om vad plåtarna visade så det var bara att vänta och se.
Jag ringde min kära moder efteråt och efter samtalet var det klart att jag slapp ta bussen hem. Passade på att kolla lite i butiker och gick in på guldfynd och efter mycket om och men hittade jag min förra gamla ring som jag tappade bort på mälarhöjden. Hittade även ett passande smycke till min näspiercing så den här dagen var ju perfekt än så länge. Från håll hade jag sett en riktigt grotesk klänning på b.young som jag blev nyfiken på. Väl inne i butikn hittade jag en klänning som jag fick lust att pröva. Varför ska jag alltid prova saker som jag faktiskt gillar när jag inte har råd med det? Klänningen satt som en dröm, vilket gjorde mig en smula deprimerad, så nu var det dags för jakt på en stenrik kille.
Gick även in på MQ trots tidigare misslyckande därinne. Hittade ett linne som nog skulle sitta fint och prövade det. Min min måste ha varit väldigt underlig, för när jag fick se hur tröjan satt visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. För en gångs skull var det inte rpoblem med att storlekarna var alldeles för små (så att jag är tvungen att ta storlek XXL) utan denna tröja lämnade ingenting åt fantasin. Urringningen var ju verkligen inte kädsam och man såg allt. Jag vände och vred på mig och kunde inte sluta småskratta åt det hela. Men så hängde jag av mig tröja, klädde på mig och gick bort för att möta min moder. Vi tittade snabbt i lite affärer och begav oss sedan för att köpa foder åt hästen. Allt gick smidigt och alldeles snart var vi hemma. Då slog det mig att vi skulle ha so test imorgon, något jag hade fått veta idag medan mina vänner fått veta det i förra veckan. det gjorde mig en aning bitter med tanke på att jag verkligen är totalt värdlös i geografi (ändå är jag bäst i min klass, säger det något om min klass eller?)
Måste plugga på Amerikas länder och huvudstäder nu... (yay)
Dagens låt: Scorpions - Hurricane
Försöker ständigt övertyga familjen om att en Tusse är det enda rätta
Har du någon aning om hur pank jag känner mig?
Har känt en saknad idag men jag vet inte efter vad...
Puss och kram alla som läst min blogg!
Därför riskerar det att dagens blogg kommer att bli en mil lång så here it goes:
Även fast jag fått en god natts sömn på runt 10 timmar så var det rena kampen att ta sig upp ur sängen på morgonenMen faktiskt så lyckades jag, och kom upp i tid för att hinna plugga lite också. Det var en skum kännsla att inte vara nervös inför ett prov, men jag kände att jag kunde det mesta och så hade jag läst igenom allt (vad det kändes som) en miljard gånger. Väl i skolan var jag själv när jag väntade i korridoren. Då började jag bli lite nervös och tankarna strömmade åt alla håll. Alla kom vid prick åtta och jag kastade mig in och ville börja med provet. Dessvärra ville alla andra börja baka först men jag fick faktiskt dom jag ville och alla vi som inte gjkort provet eller fick göta omprov fick sätta igång.
Provet var inte alls det vi skulle plugga på! Som tur var hade jag Johanna bredvid mig, som redan hade gjort provet en gång, så jag snackade lite med henne då och då när Lena tittade bort. Måste säga att den läraren är...Småkorkad.
Vi hade underbart kul resten av lektionen, med pepparkakor, lussebullar och mjölkrig. Jag kunde ändå inte undgå att oroa mig, provet var verkligen konstigt och jag kunde verkligen frunkta det där IG:et. Men vi fortsatte att leka och vid slutet av lektionen hade jag näsan full med mjöl och nös som en galning. Lena hade under vår lektion rättat klart alla prov och vi fick tillbaka dem. På grund av fruktan för ett Ig var enkla Vg en välsignelse. Jag kände mig stolt och ganska nöjd med min insats när vi alla sedan sprang iväg till matten.
Jag passade på att gå hem före, för att lämna väskan och kanske få tag i min mama.
När jag anlände till matten var jag den sista att komma dit men det var lugnt. På dagens mattelektion skulle vi inte göra så mycket, bara spela ett drygt evighets spel där det gällde att få fyra i rad, något som aldrig tycktes inträffa. Jag hade ganska kul med Fanny, Nonno och Ida. Vi skrattade en del och jag kunde faktiskt trivas lite i sällskapet. Alla de personerna har jag varit i stark kontakt med på något sätt. Nonno var jag bästa kompis med förut, Fanny har jag också varit bästa kompis med och Ida har jag haft storbråk med. Men idag var det neutralt. Väldigt skönt, avslappnat.
Med lättnad kunde jag känna att jag inte hade några fler lektioner för dagen, jag kunde passa på att hjälpa elevrådet och därmed slippa svenskan. Därefter var det dags för Idrott vilket jag inte kunde vara me dpå och sedan Musik som jag under tiden var och röntgade foten.
Jag satt en stund nere i k'llare och hjälpte elevrådet med skoltröjorna. de var faktiskt ganska fina iår och jag fick lust att köpa en. Undre tiden jag var där, umgicks jag med Julias lillasyster Jenny, som går i sexan. Hon kunde vara lite påfgrestande men en riktigt kul unge. det tråkiga med henne är, att om hon bara skulle inse det skulle hon komma långt. Hon är knappast korkad och skulle kunna vara riktigt mogen för sin ålder men det slepar hon snabbt bort.
Efter det gick jag hem en stund innan jag trskade iväg till bussen för att ta mig till skärholmen. När jag väl satt på bussen fick jag en flashback av en obehaglig dröm jag haft tidig sommar. Men den här gången fick jag en mer beskrivande bild av allting. Min dröm, gick ut på att alla mina tänder sprang och ramlade av. de blev sylvassa och på vissa ställen gick sprickorna ändå upp i tandköttet. jag kom ihåg att jag inte känt någon smärta i just det stadiet, men det var innan jag stängt min mun. När jag väl stängde munnen borrades gaddarna ner i mina läppar och mitt tandkött. Blodet hade runnit som i stora floder.
Det är en dröm som jag troligtvis aldrig kommer att glömma, dessvärre. Varför är det lätt att förtränga bra saker istället för dåliga saker?
Väl vid skärholmen kände jag mig glad och upprymd. Jag gick runt och kollade i butiker en stund före jag gick upp till mottagningen. Passade på att smita in på interflora en snabbis för att titta på blommorna. Det fanns söta nejlikor men som inte var hälften så fina som mina. Jag frågade om priset som var 15kr/blomma, vilket gjorde mig ännu mer nöjd, eftersom jag hade buketter av dem hemma. Hela tiden gick jag runt och kramade kniven som jag hade i min jackficka. varför gick jag runt med en kniv för då? Hade glömt att plocka ur den ur mina byxor åp morgonen så jagh roade mig med att öppna och stände den ibland.
Jag gick förbi ett litet stånd som sålde radiostyrda bilar osv. Jag kunde inte låta att stanna upp och sätta mig en stund för att titta på den oerhört söta försäljaren. De tycktes vara helt utländska och en annan av försäljarna kom fram till mig och ville att jag skulle testa. han var glad och en lekfull herre och jag skrattade gång på gång åt hans tafatta försök att försöka få mig att pröva. jag kände mig bara inte riktigt så lekfull så jag knatade iväg med det där stora äkta leendet klistrat på mitt ansikte. Det började närma sig 15:00 så jag gick upp till mottagningen och satte mig för att vänta.
Jag satte mig snabbt vid stolen bredvid akvariet. Jag fick en hel del tankar i huvudet när jag satt där och glodde på fiskarna som simmade runt där i sin glasskål. Två speciella saker kom jag på och den första var att jag kom på olika saker som jag ville hinna göra innan mitt liv passerar över till näste. Några saker är att simma i barriärrevet och att lära mig segla. det finns en del saker jag känner att jag vill unna mig själv tiden att utförska för att skaffa den erfarenheten som är o så viktig här i livet. För det är det som de mesta grunder fördomar på; Brist på erfarenhet.
Enligt mig, behöver varken mognad eller erfarenhet sitta i din ålder utan snarare i sin vilja och mentala ålder. Så därför ber jag dig som läsare, grunda aldrig en fördom på en persons ålder, överaskningar finns och förhoppningsvis även på detta plan.
Nästa sak jag kom att tänka på när jag tittade på de små djuren var hur olika vi kan se ut. Jag såg en fick som gjorde mig alldeles full i skratt som var så tjock att den nästan fick släpa sig fram på botten. En annan fick var snabb, smal och tydligen oerhört korkad, med tanke på att väggar inte är till för att simma in i. Sedan fanns det en, som snabbt förkom att bli min favorit. Det var svort och grå beige. Den simmade med lugna svepande drag och gjorde mig lite sömnig.
Men det som ändå var huvudtanken med detta var ju just faktumet om att olikheter inte bara infinner sig i människolivet. Det finns många olika fisksorter och (gnäll för fan inte över nästa sak) det finns massor med olika människo sorter. det gäller bara at börja acceptera varandras olikheter. Men ... En sak, för att kunna acceptera andras olikheter, måste man inte acceptera sina egna föst? Jag har märkt att de allra flesta som är elaka och kommenterar andra, är osäkra och gör det för att föra blickarna ifrån dem själva.
Jag vet hur jag själv ser ut när jag går själv. När jag går själv kniper jag oftast ihop ögonen och sätter på ett flin. Lutar huvudet lite nedåt samtidigt som jag tittar frammåt. Det är antagligen den minen som gör att folk tycker att jag ser läskig ut. När jag går med vänner ser jag antagligen lite frånvarande ut, eller bara väldigt uppåt.
Själva ultraljudet gick bra (Det är en pojke!) och detsamma gällande röntgen. Imorgon skulle min läkare få besked om vad plåtarna visade så det var bara att vänta och se.
Jag ringde min kära moder efteråt och efter samtalet var det klart att jag slapp ta bussen hem. Passade på att kolla lite i butiker och gick in på guldfynd och efter mycket om och men hittade jag min förra gamla ring som jag tappade bort på mälarhöjden. Hittade även ett passande smycke till min näspiercing så den här dagen var ju perfekt än så länge. Från håll hade jag sett en riktigt grotesk klänning på b.young som jag blev nyfiken på. Väl inne i butikn hittade jag en klänning som jag fick lust att pröva. Varför ska jag alltid prova saker som jag faktiskt gillar när jag inte har råd med det? Klänningen satt som en dröm, vilket gjorde mig en smula deprimerad, så nu var det dags för jakt på en stenrik kille.
Gick även in på MQ trots tidigare misslyckande därinne. Hittade ett linne som nog skulle sitta fint och prövade det. Min min måste ha varit väldigt underlig, för när jag fick se hur tröjan satt visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. För en gångs skull var det inte rpoblem med att storlekarna var alldeles för små (så att jag är tvungen att ta storlek XXL) utan denna tröja lämnade ingenting åt fantasin. Urringningen var ju verkligen inte kädsam och man såg allt. Jag vände och vred på mig och kunde inte sluta småskratta åt det hela. Men så hängde jag av mig tröja, klädde på mig och gick bort för att möta min moder. Vi tittade snabbt i lite affärer och begav oss sedan för att köpa foder åt hästen. Allt gick smidigt och alldeles snart var vi hemma. Då slog det mig att vi skulle ha so test imorgon, något jag hade fått veta idag medan mina vänner fått veta det i förra veckan. det gjorde mig en aning bitter med tanke på att jag verkligen är totalt värdlös i geografi (ändå är jag bäst i min klass, säger det något om min klass eller?)
Måste plugga på Amerikas länder och huvudstäder nu... (yay)
Dagens låt: Scorpions - Hurricane
Försöker ständigt övertyga familjen om att en Tusse är det enda rätta
Har du någon aning om hur pank jag känner mig?
Har känt en saknad idag men jag vet inte efter vad...
Puss och kram alla som läst min blogg!
4/12 2007
Gick upp väldigt sent imorse vilket gjorde att jag fick ganska bråttom. Skyndade iväg mig till skola men fick där veta att vi hade projekt dag. Det skulle bli rätt nice, bara vara i datorsalenoch sen se på film. Va satt i datorsalen och körde lite flykting spel (temat var so/svenska flyktingar) och hade det ganska kul därinne tills vi fick rast. Efter rasten skulle vi göra en PP presentation men ingen hann dock med det. Jag tror att jag hann längst med att skriva klart hela texten iallafall.
När vi var klara i datorsalen fick vi gå på lunch. Under den tiden hängde jag med Viktor (emovittor) hem yill honom och hämtade lite saker. Som vanligt fick jag ett gott skratt åt honom, han var lika långsam som alltid. Vi kom fram till att vi jämnade ut varandra ganska bra, han som en femenin kille och jag som en maskulin tjej. Lunchen åt jag tillsammans med killarna, vilka jag hade jävligt kul med. Vi hånade Hampus för att en jobbig tjej skickar porrsms till honom och så har jag lovat att jag ska haka på honom nästa gång han ska träffa henne. det är lite synd om Hamåus, han är ganska naiv och alldeles för snäll för att säga ifrån. Han kan inte ta i och bara vara dryg mot en person (något jag inte har så mycket problem med haha).
Kom på ett nytt namn som jag kan döpa Tusse till, nämligen Pubishåret. jag kunde inte låta bli!
Efter lunchen låtsas valsade jag och Hampus i korridoren tills han tyckte att det var en bra idé att fälla mig. Jag drog ned honom över mig och landade baklänges på stengolvet så nu har jag ett nytt underbart blåmärke på armbågen. Jag tvingade dock Hampus att blåsa på armen, då kändes det bättre.
Jag läste en mening för några dagar sedan som jag har funderat lit över. "undviker du fula människor?" Det första som slog mig var jaha, och vem klassas som ful då? En persons utseende växer enligt mig ut ur personens personlighet. Det spelar inte så stor roll för mig om personen är jätte snygg, om den ändå är dum i huvudet.
Men åter till frågan, gör man det? Jag har känt att jag omedvetet kan ha hellre ställt mig bredvid en attraktiv människa på bussen, än bredvid en som jag inte anser vara "min typ". Men är inte det väldigt fel?
Jag kommer ihåg ett program jag såg när jag var mindre. det var om fettma hos barn och man hade visat tre bilder för olika barn och ställt dem frågat "Vem är den sämsta människan?" På bilderna var det ett överviktigt barn, ett normalt och ett underviktigt. ALLA barnen pekade ogillande på det överviktiga barnet.
Är fettma en del som gör dig "ful"? Eller är det upp individen att bedöma vem han eller hon tycker är ful, eller blir det ett gruppbeslut. Jag kan ibland känna att andra är rädda för att visa vem de är ihop med, i rädsla för att de inte ska bli accepterade. Men, gillar du någon ska väl det överkomma allt annat?
Det gäller antagligen att umgås med din partner så mycket som möjligt i det första stadiet för att du ska kunna känna dig tillräckligt trygg i alla situationer.
Jaja, det där är knappast något jag ensam kan ändra på, men i förhoppning om förenande ska det nog kunna ändras i framtiden.
När jag kom hem tänkte jag att jag bara skulle kolla lite på datorn innan jag började plugga inför provet på Torsdag. Loggade in på Pajen och såg att jag fått två nya gästboksmedelanden men frös till när jag såg vem det ena var ifrån. Viktor... Han hade gjort en ny användare och verkade inte dryg eller verka vara elak så jag svarade. Det gick faktiskt bra och lät jag adda om honom på msn. jag känner ändock fortfarande att jag mår lite dåligt för en enda sak; "du är ju nästintill ett psykfall". Det sitter fortfarande i, men i övrigt känner jag mig glad över att vi pratar igen. Känner det nu att jag verkligen saknar honom hur mycket jag än förnekar det.
Men nu kommer frågan, vad vill han? Jag står ärligt talat inte ut med att ha ett "ex" som kompis. Fan jag hatar folk som föreslår det.
aaa så skönt det var att få skriva av sig en aningens!
Dagens låt: (patetiskt nog) Mange Schmidt - Jag talar ut
tusse/pubishåret kommer kanske till jul!
Alla naglar har rivits av...!
Puss o kissemisse du som tagit dig tid att läsa min smörja!
När vi var klara i datorsalen fick vi gå på lunch. Under den tiden hängde jag med Viktor (emovittor) hem yill honom och hämtade lite saker. Som vanligt fick jag ett gott skratt åt honom, han var lika långsam som alltid. Vi kom fram till att vi jämnade ut varandra ganska bra, han som en femenin kille och jag som en maskulin tjej. Lunchen åt jag tillsammans med killarna, vilka jag hade jävligt kul med. Vi hånade Hampus för att en jobbig tjej skickar porrsms till honom och så har jag lovat att jag ska haka på honom nästa gång han ska träffa henne. det är lite synd om Hamåus, han är ganska naiv och alldeles för snäll för att säga ifrån. Han kan inte ta i och bara vara dryg mot en person (något jag inte har så mycket problem med haha).
Kom på ett nytt namn som jag kan döpa Tusse till, nämligen Pubishåret. jag kunde inte låta bli!
Efter lunchen låtsas valsade jag och Hampus i korridoren tills han tyckte att det var en bra idé att fälla mig. Jag drog ned honom över mig och landade baklänges på stengolvet så nu har jag ett nytt underbart blåmärke på armbågen. Jag tvingade dock Hampus att blåsa på armen, då kändes det bättre.
Jag läste en mening för några dagar sedan som jag har funderat lit över. "undviker du fula människor?" Det första som slog mig var jaha, och vem klassas som ful då? En persons utseende växer enligt mig ut ur personens personlighet. Det spelar inte så stor roll för mig om personen är jätte snygg, om den ändå är dum i huvudet.
Men åter till frågan, gör man det? Jag har känt att jag omedvetet kan ha hellre ställt mig bredvid en attraktiv människa på bussen, än bredvid en som jag inte anser vara "min typ". Men är inte det väldigt fel?
Jag kommer ihåg ett program jag såg när jag var mindre. det var om fettma hos barn och man hade visat tre bilder för olika barn och ställt dem frågat "Vem är den sämsta människan?" På bilderna var det ett överviktigt barn, ett normalt och ett underviktigt. ALLA barnen pekade ogillande på det överviktiga barnet.
Är fettma en del som gör dig "ful"? Eller är det upp individen att bedöma vem han eller hon tycker är ful, eller blir det ett gruppbeslut. Jag kan ibland känna att andra är rädda för att visa vem de är ihop med, i rädsla för att de inte ska bli accepterade. Men, gillar du någon ska väl det överkomma allt annat?
Det gäller antagligen att umgås med din partner så mycket som möjligt i det första stadiet för att du ska kunna känna dig tillräckligt trygg i alla situationer.
Jaja, det där är knappast något jag ensam kan ändra på, men i förhoppning om förenande ska det nog kunna ändras i framtiden.
När jag kom hem tänkte jag att jag bara skulle kolla lite på datorn innan jag började plugga inför provet på Torsdag. Loggade in på Pajen och såg att jag fått två nya gästboksmedelanden men frös till när jag såg vem det ena var ifrån. Viktor... Han hade gjort en ny användare och verkade inte dryg eller verka vara elak så jag svarade. Det gick faktiskt bra och lät jag adda om honom på msn. jag känner ändock fortfarande att jag mår lite dåligt för en enda sak; "du är ju nästintill ett psykfall". Det sitter fortfarande i, men i övrigt känner jag mig glad över att vi pratar igen. Känner det nu att jag verkligen saknar honom hur mycket jag än förnekar det.
Men nu kommer frågan, vad vill han? Jag står ärligt talat inte ut med att ha ett "ex" som kompis. Fan jag hatar folk som föreslår det.
aaa så skönt det var att få skriva av sig en aningens!
Dagens låt: (patetiskt nog) Mange Schmidt - Jag talar ut
tusse/pubishåret kommer kanske till jul!
Alla naglar har rivits av...!
Puss o kissemisse du som tagit dig tid att läsa min smörja!
3/12 2007 m.m
Under de senaste dagarna har jag inte orkat skriva blogg. Du kanske kan förstå att när man gått upp 0630 och sedan kommit hem 0100 så har man inte så stor lust att skriva.
Men jag tänkte att dagens blogg även kunde vara som en sammanfattning för de senaste dagarna!
I år har jag som sagt haft ett enormt ensvar men jag lyckades iallafall få över Frida Rudeberg till min grupp. Har inte den blekaste aning om vad jag skulle ha gjort utan henne. Det som har varit jobbigt nu under de senaste dagarna är det faktum att en del vägrade att lyssna på mig eftersom jag är yngre än dem. Problemet är det at7t jag har mycket mer erfarenhet av globen horseshow så jag vet ju hur allt ska vara!
Under dagarna som gick hann jag inse att du verkligen inte kan få allt i livet. Om du har gott om pengar, eller objektisk lycka så är oftast dina känslor ur spel eller så funkar det inte i familjen. Själv skulle jag antagligen först välja pengar (det spelar ingen roll om folk säger att de skulle ta kärlek, människan är objektisk och det finns få som faktiskt väljer kärlek över pengar vid det där valet) före men sedan ångra mig. Det är helt enkelt läxor man måste lära sig här i livet för att ta sig frammåt.
För jag menar, under olyckor, fiaskon och nederlag kommer aldrig framgång och tur.
Även insåg jag den viktiga skillnaden mellan avundsjuka och svartsjuka. Avundsjuk anser jag att det är okej att vara, alla kan avundas andra och tråna efter andras lycka och ägodelar. Men svartsjuka däremot, skulle jag översätta till missundsamhet.
Därför anser jag att man inte bör skämmas om man är avundsjuk, det är normalt och en del i livet. Svartsjuka måste personen försöka komma över, hur svårt det än är. Sen är det som alltid, lika lätt att säga som alltid, men hur lätt är det att i praktiken att skjuta bort den där känslan av att bara vilja förstöra för någon?
Globen horseshow varade i fem 4 dagar och under den tiden har jag hunnit med mycket konstiga saker. För exempel har jag blåmärken överallt, och min vänstra handled är blå på ganska många stllen. Jag har råkat skrapa upp mina ben så att de började blöda, bara för att jag glömde bort att jag har naglar. Åsa har räddat mig fyra gånger, när jag har varit nära på att gå ut i gången helt utan att se mig för. Den läskigaste gången var när jag höll på att gå ut rakt framför en tvåspann utan att se mig för. Jag blev som tur var räddad av en fransk tjej som ryckte tag i mig. Hon måste tyckt att jag var dum i huvudet med tanke på att jag sedan tackade henne flera gånger åpå svenska även fast hon pratade franska med mig.
Dock, det roligaste som hände var en händelse som delade upp sig på två dagar. Den första dagen hade jag satt på ljudet på min mobil när vi var i matsalen. Just då gick jag och hämtade mat så när jag fick sms gick min underbara "mjau mjau" signal igång och det blev helt tyst. Jag började skratta, medan mina kompisar satt och bankade på mobilen för att få av ljudet. Under tiden satt fransmännen från horseball teamet och skrattade och lät som apor, katter och hundar. Enormt komiskt.
andra dagen blev jag uttråkad när jag drack saft så jag hällde över saft från det ena glasen till de andra som jag råkat få med mig. Sedan tryckte jag ned glaset i det andra med en smäll och det flög saft överallt. Jag bärjade skratta men kom fram till att jag fanemig skulle ha den där saften som var i botten på de nedersta glaset så jag börkade dricka, men missade och fick i hela ansiktet. Jag började skratta, hade håret i maten och dragglade saft så jag bad om en servett. De satte en framför mig som jag snabbt drog tag i och satt mot munnen. Då kommer Frida med den underbara kommentaren "du vet väl att det där är någon annans servett" vilket gjorde att jag blev lite äcklad när jag skrattade. Tidigare den dagen hade de fått kleta in mitt ansikte med liljefrön som färgat mitt ansikte gult. Det gjorde alltså att en del av det gula försvann med saften, jag vart så generad att jag blev helt röd och incidenten var ett faktum; Jag såg ut som spanska föggan. Så resterande tiden av vår lunch satt jag och stötte på en fransman samtidigt som jag såg ut som spanska klacken.
Lycka infann sig starkt under tre tillfällen; Näe Jean Francoir Pignon uppträdde! Det var ren lycka att se hans frihetsdressyr. Bandet mellan honom och hans hästar var inte häst och ryttare utan människa och häst. Det var så äkta och tillgivenheten som han visade sina hästar och de visade honom var sjukt. Det var beviset på att tyglar och sadlar är överflödiga. Det enda han använde var ett spö, som han bara dirigerade hästarna med eller kittlade dem med.
På sista uppvisningen kunde jag inte låta bli att skrika "Nous t'aimons" - Vi älskar dig.
Han är nog den enda som uppträtt i globen, som fått stående ovationer varje gång. det var verkligen underbart.
Självklart hann jag även bli riktigt arg två gånger. Den första var när Zarah ringde till mig och bad mig att komma och öppna eftersom jag hade nyckel. Då antog jag att de var utanför goldengate och sa att de fan fick gå in genom truckingången som de skulle. Senare visade de sig dock att de bara var utan för blomdören ute i korridoren så jag sa det att jag bad om ursäkt eftersom jag trott att de bara var utanför och då tyckte att de kunde gå som de skulle göra. Då svarar Marie mig : "Då frågar man faktiskt" men en jävligt arrogant och spydig röst. Jag blev arg och svarade "jag tror fan inte att ni dör av den där lilla promenaden på fyra meter". Jag hade fått nycklarna för att JAG skulle komma runt överallt, inte för att jag skulle springa runt och leka dörröppnare för varenda kotte.
Andra gången var när vi satt och förberede vad vi skulle ta. Undre veckan har jag haft ryggsmärtor och därför bett om att inte behöva bära så tungt, men nu i förrgår så vrickade jag foten (den med inflamationen) och sa därför att jag hellre tog hand om agria hindret eftersom det var nä'rmast sargen. Då svarade Sonja (Elisabeths dotter) "Jag trodde du hade ont i ryggen" med en jääävligt otrevlig röst. va fan! Jag är med och hjälper till för att jag tycker att det är kul och den jäveln tror att jag hittar på lögner för att slippa! Jävla idiot...
Idag har det inte hänt så mycket eftersom jag varit så trött att jag var ledig från skolan idag. Har lagt till lite på mitt kärnkraft arbete och bör snart vara klar med förberedelserna.
Oo shit, måste upp imorgon så nu är det sängen som gäller för mig!
Har nog blivit galen i nejlikor
Helt pank (verkligen helt)
Tusse kommer närmare nu!
Puss o kram (och god natt) på alla er som läst min blogg ikväll!
