31/1 2008
Förhoppningsvis ska det bli ett ganska bra år, 2008, så jag drar inga förhastade slutsatser.
Klockan halv sju vaknade jag med ett ryck imorse. En ohyglig mardröm hade stört mig och mitt schema att vakna flera timmar innan jag ska upp, fullföljdes. Drömmen handlade om en massa zombies. Det hemska var att jag fick se allt på närhåll, hur zombiesarna slet ut köttet ur folk. Hur det rev av armar och ben och blod flöd överallt. Det var ett under att jag och min bror överlevde. Det som gjorde mig som mest frustrerad var det faktum, att när jag och min bror i slutet av drömmen anlände till en stad där zombiesarna än inte hade hunnit till, trodde de inte på oss när vi förtvivlat försökte få dem att fly till mer säkra ställen.
Men men, det var väl upp till dem om de ville bli uppätna.
Upp och göra sig iordning och sedan skynda iväg till skolan. Första lektionen matte och jag och Lisa satt mest och pratade hela lektionen. Ämnena varierade, men mest handlade det om resan till Funäs. Jag har räknat lite på hur mycket det skulle kosta tur och retur med boende där i fyra dagar och det ser inte ljust ut. Summan per person uppkommer i priset av 1865kr och det är ju inte ens mat medräknat i. Det skulle krävas att jag önskar det i födelsedagspresent, mycket möjligt, men jag vet inte om kompisarnas föräldrar skulle gå med på den summan.
Men men, man ska aldrig utesluta några val som inte är helt omöjliga.
Efter matte var det Svenska, då några än hade kvar sin redovisning. Det blev dock bara en och resten av tiden analyserade vi en kort text av August Strimberg (Stavfel är personligt, inte sant?). Den var kort, konstig och cynisk.
Även fast jag då och då är ganska cynisk av mig, hatar jag cyniska texter. Jag vill ha upplevelser, känslor, färger och dofter när jag läser en text, inte någon jävla redovisning av vad som hänt.
Men det är väl olika vad man gillar.
Efter Svenskan var det lunch. Vi pratade om brottningen vi skulle ha och jag tackade högre makter för de underbara inflamaterade hälsenorna jag har, som gjorde att jag slapp brottningen. Jag såg på de två lärare som vi hade i brottning, att de njöt av att se eleverna plågas. Jag anser att man inte kan tvinga elever till att brottas, då det är en kladdsport som ska utövas på frivilja.
På Segeltorpsskolan har vi ju även dans vissa veckor, det tycker jag dock är skillnad. Jag hatar det och gör aldrig mitt bästa, men det är iallafall ingen kladdsport med mål helt åt helvete. Apropå det ska vi ha dans någon vecka efter påsklovet, jag våndas redan. Hatar det verkligen, det är inte taktkänslan som är problemet (även fast min bror gärna gnäller på det när det spelas gh), det är det där att kombinera att behöva fokusera, komma ihåg steg och samtidigt komma ihåg takten. Undrar hur stekt jag kommer bli på valsen nästa år.
Nu när jag skriver kommer jag ihåg att förra året när vi hade brottning, hade jag börjat bråka med Stine, vår idrottslärare.
Jag hade Marina som partner, men vid ett tillfälle gick hon ned för att dricka. Då gick en av brottningslärarna fram till mig och smekte mig över armen och sa sliskigt "Men du kan ju brottas med mig" Jag hade ryckt till och sagt åt honom att inte röra mig och så gick jag därifrån. Då blev Stinde sur och började bråka med mig. Jag sa då helt sonika att hon mycket väl kunde ge mig IG i idrott det här året.
Undrar om hon kommer ihåg det... Bäst att inte fråga antagligen.
När vi sedan kom ned till omklädningsrummet satte jag mig på en bänk för att vänta på de andra. Jag tittade då på Lisas ena sko, och såg att den låg i en vattenpöl, så jag lyfte upp den. Det var blöt på hela insidan och den första spontana tanken jag hade var att det kanske kom utifrån. Lisa tog sin sko och tittade lite på den. Jag tänkte inte så mycket mer på det, utan tittade på min ena sko av anledning. Det var då jag såg det... Det sipprade vatten ur vänster sko's söm. Jag skrek högt som fan och sprang fram till skon. Jo, visstfan var det så att den var fylld med vatten. Jag kände hur arg och frustread jag blev, och tårarna sprutade.
Sedan visade det sig att även Johannas ena sko blivit vattenfylld.
Det gör mig så förbannad att folk gör så där, bara för att jävlas med folk som de inte ens känner.
Vi kom fram till att det hade varit en annan sak om det bara varit mina skor; De är lätta och känna igen eftersom jag är den enda eleven med kängor, och det är många elver på skolan som inte gillar mig.
Men med tanke på att Lisa också blivit utsatt, var det bara något som ville spela ett "litet" spratt, så att vi skulle köra ned fötterna i skor fyllda med vatten.
Problemet är att mina skor vägrar att torka, och lädret har nu blivit alldeles mjukt och geggigt.
Har fått tillåtelse att slå ut tänderna på de som gjorde det, av min pappa. Ska nu se till att vaktmästaren faktiskt tittar på bandet och ser vilka som var i korridoren under tiden.
Efter det gick vi surt upp till vår rektor som sjunkit enormt i vårat anseende på senaste. I början var han den bästa rektorn någonsin, numera känns det inte som om han gör någonting alls. Han sa (vilket jag misstänkt) att det inte fanns något han kunde göra, men jag gav mig inte och var besluten att jag fanemig skulle få ersättning för skorna och att de som gjorde det skulle åka dit.
Vår HK lektion hade redan börjat så vi fick helt enkelt gå tillbaka dit och ha vår lektion. Det började med ett läxförhör som alla i vår grupp var beredda på, med tanke på att de i den första gruppen hade berättat alla frågor och svar för oss. Skönt att slippa oroa sig för det faktiskt.
Den här gången skulle vi göra upp nya grupper och jag och Hampus var med varandra.
Det började bra, allt flöt på, (och jag vet, jag är en diktator i grupparbeten) och vi arbetade på bra. Tills vi skulle börja steka falafelbollarna. De badade i olja och jag tyckte att det såg ut att vara väldigt mycket. Tillslut började bollarna lösas upp och Hampus petade i pannan. Lena, vår lärare, kom förbi coh tittade ned i pannan. Hon sa att det såg ut att vara extremt mycket och tittade och visade Hampus receptet. Det där då som felet upptäcktes. Jag hade inte tagit mig tid att läsa receptet ordentligt och hade i en hel jävla dl matolja, när det bara skulle vara en matsked. Så vi lyckades övertala Lena om att få börja om, så vi gjorde om en halv sats.
Det smakade skit i slutänden, men det hade inte med vår kokkonst att göra, falafel var bara inte gott helt enkelt.
Gick hem irriterad men ändå glad efter hkn och satte mig hemma och gjorde ingenting. Jag kände mig stressad över morgondagens prov men jag känner samtidigt att dte inte finns så mycket att göra med tanke på att det känns som om det mesta redan sitter. Det är bara att hoppas på det bästa vad gällande provet.
På kvällen gjordes inte så mycket, förutom att jag under tiden då mitt inlägg skrevs, vart väldigt distraherad av att filmen Envy stod påslagen i köket, som är granne med datorrummet.
Men nu vill jag se filmen, gillar den verkligen!
Dagens låt: -
Kunde inte undgå att tänka lite på... lite saker idag
Puss och kram alla som läst dagens inlägg!
Efter att inlägget blev klart och publicerat kom jag att tänka på ett ganska störande tix jag har. Jag kan inte dricka ur ett sugrör, om jag inte blåst ur det först. Det har att göra med när jag var på Dominikanska republiken för fem år sen, när det var småkryp i ett av glasen där sugrören stod.
Fast jag ska vara ganska glad över att jag blivit av med mina gamla tix... Som ett, när jag gjorde något askonstigt med läppen. Hade två med ögonen, en när jag stängde ögonen jättehårt och ett där jag rullade med ögonen. Tix kan vara personligt, men mitt var bara störande och det gjorde att jag såg ut som ett retard.
30/1 2008
Även fast jag inte bryr mig om folk läser min blogg eller inte, blir jag trots allt lite glad när jag märkt att jag har ett antal stammisar som regelbundet läser. Det är kul när ens text uppskattas och det har funkat lite som en drivmotor, tyckte bara att det var kul, att se, att man kan göra något bra iallafall =)
Trots att jag langat ut stoppuret i soptunnan, väcktes jag klockan halv sju. Den här gången var det dock av katten. Hon rusade fram och tillbaka i rummet och jamade som ett jävla helvete. Sur och irriterad släpade jag mig själv ur sängen och släppte ut henne.
Planen löd egentligen att gå upp klockan sju, men jag ställde om klockan till halv åtta och somnade om. Vaknade återigen klockan tjugo i åtta och insåg att jag hade lite bråttom. mina intentioner var att läsa genom soarbetet på morgonen men det hann jag inte. I all hast drog jag tag i papprena och sprang till skolan.
Det är ganska intressant hur dåligt folk måste må över sig själv, eftersom jag ständigt får höra saker som "HAHA fan va fult ditt hår är!". De verkar tro att man bryr sig, men jag känner mig bara matt när folk säger sådanna saker.
Men visst, gör det dem lyckliga, have fun.
När jag kom in i klassrummet insåg jag att jag glömt kartan i skåpter och gick ut för att hämta det. Dessvärre fanns det inte i skåpet och jag fick springa hem igen. Ganska tröttsamt när man är nyvaken. Hann dock tillbaka före Britt och det bestämdes att redovisningarna skulle ske i halvklass. Jag pustade ut, även fast jag inte bryr mig om att redovisa inför stor grupp, så finns det en person i min klass, vars blickar gör mig stressad. Killarna började och alla tjejer satte sig i kapprummet och pratade sålänge. Vi hade riktigt kul, och gick igenom allt som vi skulle tänka på inför redovisningen. Jag - jag låter ständigt överseriös och håller på alldeles för mycket med håret, därför blev jag kallad för nyhetsankaret. Lisa - himlar med ögonen och håller på som fan med sina händer, demonstrerar mycket, så vi döpte henne till väderflickan.
Efter en bra stund hade killarna gjort klart och det var våran tur. Som jag misstänkte fick jag börja och det gick faktiskt bra. Glömde som vanligt bort just precis allt när jag gick fram mot tavlan, men det gick över och jag pratade relativt lugnt och sansat.
Det kändes dock som en evighet, den tiden då jag stod och pratade. När jag tillslut var klar, hade jag fått huvudvärk, antagligen för att jag glömt att andas vid tillfällen.
När so.n var över pluggade vi inför Franskan. Jag har inte haft någon tid alls till att plugga och jag fick ligga i för att komma ihåg allt. Men allt fastnade faktiskt och när vi kom in i klassrummet fick vi veta att det skulle vara skriftligt. Jag kände mig säker och förhöret gick riktigt bra! Jag kunde allt, kan dock ha stavat fel på något, men det är sådant som man står ut med. Ska bli kul sen att se, om det sanning eller om jag bara trodde att det gått bra.
Vi fick sluta en stund tidigare och sprang snabbt iväg till lunchen. Alla var hungriga och de första tio minutrarna åt vi bara, men efter en stund sa jag att det vore kul att åka någonstans (okej, jag kan ha förväxlat det, det KAN ha hänt redan i kapprummet) med tjejerna som jag satt med. Julia sken upp, det var uppenbart att hon tyckte att det var en bra idé. Vi satt och tänkte hur kul det faktiskt vore att åka till nåot fjäll över en lång helg och bara göra ingenting. Vi förstod att det skulle bli dyrt och svårt, men vi bestämde oss för att kolla upp det lite närmare senare.
Dags för engelska och jag fick veta att vi hade haft läxa. Snabbt ögnade jag igenom det, och jag kände hur kroppen skrattade, så enkelt det var! Det var dock bara muntligt men allt satt och under lektionen kommer jag inte ens ihåg vad vi gjorde. Antagligen ingenting alls, som vanligt på Mj's lektioner.
Fittnylle, inlägget blev bara halvt och jag kommer inte ihåg vad jag sedan gjorde, jävligt skoj.
29/1 2008
Dock hade min hjärnverksamhet störts av avbrottet och jag drömde mardrömmar resten av de två timmarna kvar tills jag faktiskt skulle gå upp.
Jag är inte säker på vad jag drömde, något om hallucigena gurkor och konstiga saker. Något hemskt hade hänt och jag sprang runt och försökte få folk att hjälpa mig. Men varje gång jag tog någon på axeln så att de vände sig om, hade de blivit förvandlade till hemska monster. Varje gång fick jag panik och fick gömma mig i timmar innan jag kunde försöka på nytt.
Skulle in till tandläkaren idag, skulle äntligen få ta bort den där satans gomskenan som stört mig i mitt tal. Gick vid 09:45 för att hinna köpa en bussremsa innan. Träffade lite folk på vägen till centrum, bland annat Henrik som jag gått i samma klass som. Jag kände att vi båda gillade varandra ungefär lika mycket, med tanke på att vi båda kämpade för att inte titta på den andra, eller att se så likgiltig ut som möjligt. Ganska intressant hur den utvecklingen skett. Vi gillade visserligen aldrig varandra, men sedan han började i profil klassen har han gått från helt okej kille, till väldigt påfrestande fjortispojke.
Satte mig på bussen och tänkte. Det hade varit en slapp dag för min del och jag min hjärna gick knappast på högvarv.
Vid fruängen hade jag turen att hinna med tåget precis, det var väldigt nära att jag skulle behöva vänta och därmed komma försent.
Satte mig i en tom hörna och satt och tänkte för mig själv. Bakom mig satt två killar som snackade. Ibland går det helt enkelt inte att undgå att tjuvlyssna på vad folk pratar om, och det var tydligt att killarna kom från Segeltorp eftersom de pratade om gymmet som skulle byggas där Netto förut låg.
Jag har själv funderat lite på om det inte vore bra att fixa medlemskap där och börja träna, men är ännu inte säker på om det bara kommer att bli ännu en sak som kommer att rinna ut i sanden.
Det är ju alltid lika lätt att säga att man ska utföra stordåd och att man verkligen ska förändra hela sin livsstil. det som inte är riktigt lika enkelt är att följa upp det hela.
Men men, det är bara en del av naturen, vissa delar är menade och andra inte.
Fast det kanske är i dessa fall som det vore bra att vara religös. Ta muslimerna till exempel:
En mycket känd fras, "Insha' Allah" innebär att du endast kommer att lyckas om du har Guds välsignelse. Dock innebär det inte att du bara kan strunta i att göra saker, utan du måste kämpa för det, och vill gud att du ska lyckas så gör du det.
Det kanske är något som kunde användas som drivmotor "Men gud är med dig, du kommer att lyckas, bara du litar på honom"
Men det ändrar ändå inte faktumet att jag skrattar åt De heliga böckerna och ser dem som sagoböcker för småbarn.
En sak som jag sannerligen retar mig på är folk som påstår att ateister är de som skapat flest krig i världshistorien. De människorna har tydligen missat stora delar av historien. För att ta två exempel som av allra högsta grad är förknippade med religion;
Korstågen. Även om en del av människorna som gick ut för korstågen bara var ute för att finna lycka och pengar, så var grundidén med dessa massakrar att återvinna det heliga landet. Tempelriddarna drog fram över städer och våldtog, rånade och mördade människor i Guds heliga namn. Missionärer skulle "hjälpa" folk som inte ville ha hjälp, att finna den "rätta" tron.
Kriget om Jerusalem. Mängder av människor dör än idag på grund av ett krig om ett heligt land. Efter att Storbritanien sett det som det enda rätta, att ge halva det heliga landet till Judarna, bröt ett enormt krig ut där mängder av oskyldiga människor fått sätta livet till. Det här blodiga kriget ser dystert ut och det ser ut som om man inte lär finna någon lösning för detta på mycket mycket lång tid.
Om man lyckas skylla ateismen för dessa två krig, då jävlar är man duktig.
När jag iallafall anlände till Medborgarplatsen, tog jag mig god tid att gå upp till mottagningen. Väl där stirrade en tjej väldigt mycket på mig, och som vanligt när jag känner mig iaktagen, kände jag mig lite illa till mods. Det gick dock över och jag fick snabbt komma in för att träffa min tandäkare. Han började med att slipa bort gomskenan, men råkade dock slipa mig lite i gommen, så nu har jag ett litet obehagligt sår där. Därefter bytte han alla snoddarna och sedan var det klart. Det gick väldigt fort och jag var snart påväg hem igen. När jag satt på tunnelbanan mot fruängen satt jag i min egna värld och stirrade ut genom fönstret. Vid ett tillfälle tittade jag in mot tuben och såg en jacka, i den andra hörnan som jag kände igen. Ett flin växte fram Linus. Jag satte mig och stirrade på honom, och efter en stund märkte han det. Vi började prata lite, även fast det var ganska tryckt då och då. Jag och Linus är inga polare direkt, men vi hade ganska kul på Valborg förra året.
Resan gick ganska fort och väl där hade jag lunch direkt. Satt och pratade lite med mina klasskompisar, men vi fick tillslut skynda oss eftersom vi skulle ha franska direkt efter. Alla har numera börjat hata franskan eftersom det är svårt, mycket läxor och tråkiga lektioner. Det är inte stackars Mats fel, det bara blir så.
Jag gjorde relativt mycket under lektionen och det var snabbt över.
Därefter var det Svenska och jag, Lisa och Ida skulle ha våran redovisning. Det var lite svårt, jag visste att vi skulle behöva prata långsamt, men va fan! Hur jävla långsamt ska man prata? Vi blev lite irriterade på att MJ gnällde på tempot vi läste i, när jag ändå försökte dra ned på det.
Hur som var det so direkt efter och jag kände att jag blev lite stressad. Jag skulle behöva bli tvungen att bli klar med stödorden idag och vi lottade om vilka som skulle börja med redovisningarna imorgon och jag var helt säker på att jag skulle ha oturen att vara en av dem. Självklart blev det så och jag blev enormt stressad när jag insåg hur mycket arbete jag skulle behöva lägga ned. Jag hann dock klart, även fast jag nu stammar genom det hela. Men med lite övning hoppas jag nog kunna läsa det rakt igenom utan att dö för mycket.
Efterso.n gick jag hem och bestämde mig för att börja plugga. Jag läste igenom no.n och det har faktiskt satt sig en hel del och mina förhoppningar om att klarar provet stiger hela tiden. So arbetet flyter på relativt bra och jag känner mig nöjd över mig själv, även fast jag börjar ångra att jag skrev så förbannat mycket om det jävla landet Kuba.
Jag kommer hela tiden att tänka på alla de sakerna jag skulle vilja skriva om, men det känns som om jag borde plugga istället just nu.
Blev inte ett så långt eller intressant inlägg idag, men jag känner mig lättad.
Dagens låt: (haha) Nick Pitera - A whole new world
Saknar lite
Kom fram till att jag vill ta en cronch också!
Puss och kram alla som läst dagens inlägg!
28/1 2008
Till att börja med, vill jag skriva om min vecka i Ramundberget. Det är som ett andra hem för mig, jag kan backarna utantill och hela landskapet är helt underbart. Varje dag löd schemat; 0800 uppstigning 0900 första åket 1100 fika 1230 lunch 1330 fika. Ganska skönt att ha en fast rutin, även fast jag ruckade på den ganska mycket på rutinen de sista dagarna.
Fredag till söndag var jag med mina kusiner i dalarna, och från det åkte vi till fjället. Jag visste mycket väl att en kille jag kände skulle vara i Ramundberget och jobba, så lite nervös var jag inför att åka upp. Han skulle dock inte vara där på söndagen så då var det lugnt och jag tänkte inte så mycket på det.
På måndag kväll fick jag ett sms, och jag förstår att alla tror att jag borde förstå vem det är om de skriver "Mjau", men jag är ledsen att säga att alla i min närhet, på något sätt använder mjau i någon form. Iallafall hade han anlänt och jag blev lite nervös. Jag visste inte så mycket om honom, bara att det faktiskt visat sig att vi skulle haft honom som danslärare på skolan.
Hade till att börja med inga planer på att träffa honom på måndagen, men han övertalade mig så klockan 2130 ljög jag och sa att jag bara skulle gå ut och gå lite.
Det var förvånansvärt lätt att prata med honom, det bara flöt på. Eftersom dte var en aningen kallt ute, rörde vi oss in mot baren "720". Där satt vi och pratade tills jag insåg att mina föräldrar skulle undra vart jag var efter 40 minuter. Nu inser jag att jag kanske bör ha namngett honom, Robin.
Han gjorde mig följe en bit upp i backen mot huset och vi stannade på hälften och pratade. Jag hade bett honom att stanna där med tanke på att jag inte ville bli påkommen, dessvärre är jag sämst och ser plötsligt min (vad jag vid tillfället trodde var min syster) bror och hans tjej, komma ut med hunden. Jag blev lite panikslagen och sa snabbt Det där är min syster, jag måste gå nu, hejdå! Han var förstående och gick. Min bror frågade mig direkt om Robin och lite generat berättade jag lite om honom. Det var inte förrän jag kommit innanför dörren som jag fick tid till att reflektera över honom. I huvudet gjordes en snabb utvärdering av honom och jag hade fort fattat tycke för honom.
Dagen efter följdes rutinen, och när Robin slutade jobbet klockan 1600 träffades vi och gick ned för att sätta oss inne på hotellet. (Lyckades självklart skrämma livet ur en flicka genom att hota med att jag skulle äta upp henne... Hon var rädd för mig resten av hela tiden som jag var där)
'Brasrummet' var för tillfället överfullt så vi gick omkring lite och tittade vart vi kunde vara. Vi fann dock att barnrummet, precis bredvid kuddrummet var helt okej. Strategiskt satte han sig i den enda fotöljen, och lämnade mig att välja; En jävla pinnstol eller kuddrummet. Men likadan som jag alltid varit, tog jag pinnstolen. Tröttnade fort dock och gick och la mig i kuddrummet och han följde efter.
Den kvällen lär jag aldrig glömma. Jag låg på hans bröst i en timma, utan att säga något, medan har kliade mig i nacken och smekte mig över magen. Det var farsinerande att stöta på en kille som hade en miljon tillfällen att göra något dumt, men som aldrig tog dem.
Helt plötsligt hör jag min syster utanför och for upp. Hpn sa snällt att var dags att gå och jag gick in för att hämta mina saker och Robin. När jag sedan kom ut, stötte jag på syrrans kille som självklart var tvungen att komma med en kommentar "Men Sarah, haru knullruffs?" Fär första gången kände jag mig lite irriterad på honom.
Jag hade då antagit för länge sedan att Robin tyckte att det var lite pinsamt, men det brydde jag mig inte om.
När vi kom upp på övervåningen såg jag att Sofia, Martin, Angelica och Fredrik satt i en soffhörna och söp. Jag försökte vara lite snäll mot Robin genom att vi skulle försöka komma förbi mina odrägliga och totalfulla syskon utan att de skulle utsätta honom för förhör. Jag misslyckades...
De hälsade dock bara på honom, och kom med någon riktig fyllefråga och sen gick han. Jag själv satte mig ned bredvid syster och de förhörde mig lite. Det var ganska komisk med tanke på att de knappt kunde prata utan att sluddra. Tio minuter senare gick vi och hela vägen hem skrek (enligt de sjöng dem, men jag kan inte hålla med) sånger, ganska underhållande.
Väl hemma somnade alla direkt och var sedan redo för en ny dag.
Onsdagen följde precis som Tisdagen, schemat och kvällen vek jag till att umgås med Robin. Då blev det brasrummet och vi satt och tittade på tv och pratade lite. Jag satt lutad mot hans bröst, och kände mig väldigt trygg och glad. Satt och höll hans hand och vågade tillslut titta upp mot honom. Tog då tillslut modet till mig och kysste honom. Jag har varit med om riktigt dåliga "första kyssar", tur då att denne inte kunde kategoriseras under den rubriken.
Det var enormt mysigt att vara med Robin, allt handlade inte bara om sex! Tror att det kan vara ett av skälen att jag verkligen gillar honom, han har lite finkänslighet och kan prata. Dock känner jag att min feminia sida blir lite ägd, jag är grasiös som ett kassaskåp och bränner ofta mina pannkakor (haha Zarah...), han är dansare och kock.
Resten av dagarna förlöt som de skulle, även fast jag åkte mindre och mindre bräda och var mer med Robin. Mitt gillande för honom steg för varje dag och jag våndades inför hemresan.
Eftersom Robin jobbade där, bodde han där. I slakhuset bodde han samt 5 andra killar, med ungefär samma humor och karaktär som min bror ( stackars killar utan framtid...)
På grund av mitt besök där en dag, kom Robin senare att få ett nytt smeknamn av de som jobbade i Ramundberget, PR. Tycker lite synd om honom för det, men förhoppningsvis bryr han sig inte.
Söndagen kom och på morgonen ringde jag och väckte Robin och gick sedan till slakthuset för att säga hejdå. Kände mig väldigt nere, skulle sakna honom väldigt mycket. Väl där, satt jag på hans sängkant, medan han yrvaket pratade om att han inte ville att jag skulle åka. Jag kysste honom för sista gången på iallafalll väldigt länge, och gick sedan min väg. Jag måste ha sett väldigt död ut, med ett likgiltigt ansikte och en blek hy. Satte mig i bilen med kusinerna och vi åkte hemmåt.
Jag visste att Robin skulle försöka åka till stockholm så snart som möjligt, men det skulle inte bli tidigare än februari så det kändes tungt och det var med ett stort vemod som jag lämnade fjället.
Väl hemma fick jag veta att vi skulle ha prov idag och direkt satte stressen sina tänder i mig. Längtade då enormt mycket efter fjällen igen, men sa till mig själv att jag fan fick ta och ge mig.
Vaknade klockan 0645 av en klocka som pep. Jag tittade runt i rummet, utan att egentligen se. (Jag har extremt dåliga sinnen på morgonen)
Uppfattade tillslut vart ljuder kom ifrån, så jag kravlade mig upp och fann att det var stoppuret jag råkade få med mig från idrotten som pep. Skulle just till att slänga det i väggen när det slutade pipa. Kröp ned i sängen igen och somnade egentligen aldrig om utan låg och tittade lite på Pokemon the movie. Den sög.
Klockan 0940 klev jag upp och gjorde mig iordning för skolan. Det kändes konstigt att dagen innan vid samma tid, ha pulsat fram i en halvmeter djup snö, och nu kunna gå i linne till skolan.
Vi hade först matte men vi skulle då ha diagnos, fin start på skolan eller? jag blev snabbt sur eftersom jag inte kunde det. Det visade sig dock fort att jag faktiskt kommit ihåg det och det gick fort och lätt. Resten av lektionen gjorde jag ingenting, förutom att leka kanin och dra blondinskämt med Johanna.
Därefter gjorde som mitt fjällschema påmint och jag ville ha fika. Ingen tid för det dock och vi gick iväg för musik.
Med Christer gjorde vi som vanligt inte ett piss utan satt och lyssnade på musik och skrev sedan ned hur mycket poäng varje låt fick.
Sedan fick vi dock tid och jag drog med mig Lisa, Lisa, Johanna och Marina upp till konditoriet och köpte bullar och andra onyttiga (men jävligt goda) saker för 90 kronor.
Där satt vi sedan i ca 20 minuter och pratade om alla möjliga konstiga saker. Sedan insåg de dock att de var tvugna att plugga inför no provet, som jag skulle strejka på att göra.
Franskan var dock före och under lektionen hann jag få en enorm huvudvärk, men arbetade ändå på bra. Det här tycktes vara en dag då min humor gick åt det perversa hållet då jag gång på gång misstolkade saker.
Efter 50 minuters franska hade vi no och de andra gick nervöst runt och pratade om hur det skulle gå. Jag tog det lugnt, tog med mig NO Teknik boken dit och förkunnade direkt när jag klev in i klassrummet för Ulf att jag skulle läsa den här timmen. Han sa bara att det var okej, och att jag kunde sätta mig i grupprummet. Jag läste flitigt i tio minuter, sedan tog dock sidorna slut. Visst, jag kunde läsa dem igen, men det skulle antagligen sluta med att jag skulle hoppa över orden bara.
Stod ut en halvtimma till och gick sedan hemmåt.
Under hela dagen kände jag mig lite tom och nere. Vid lunchen satt jag och stirrade rakt frammåt och tänkte på Robin. Skulle bli tråkigt att vänta till Februari.
När jag kom hem gjorde jag ingenting, gick omkring hemma och tänkte börja med läxorna, men just som jag skulle börja, kom snacket igång med Robin på msn.
Som vanligt när jag inte är med den personen jag gillar, tror jag att den personen går runt och hatar mig, och önskar att jag bara skulle försvinna. Det är det som gör mina tankar och mitt agerande konstigt när jag gillar någon.
Fick veta att han dock skulle komma till Stockholm i slutet av Februari och jag kände direkt att jag blev lite gladare även fast det är en månad kvar.
Ojoj, nu blev det mycket för dagen, måste trots allt faktiskt läsa på.
Saknar en pojke med söta lockar
Puss och kram alla som läst dagens inlägg! (som förövrigt blev ALLDELES för stort)
16/1 2008
Hann aldrig skriva igår eftersom jag då blekte håret. Det var en förberedelse inför det gröna jag skulle färga idag. Färgen igår blev förövrigt riktigt cool, lite blond, mest morot och en del brunt. Funderade på om det skulle bli av att köpa färgen idag, men det skulle ju bli ett senare problem.
När jag vaknade imorse tittade jag på mobilen och tänkte att inte fan kunde det vara tid att gå upp än. Nej, klockan var sju så jag tänkte Fuck you haha och somnade om igen. Vaknade i tid att gå upp och jag klädde på mig inför dagen. Funderade lite på om jag skulle få mycket blickar, jag såg trots allt ut som en morot, men återigen så går dte inte att göra så mycket åt det.
Självklart blev det som jag trott och alla stirrade ganska mycket, men det var helt okej. Folk kunde antyda och prata hur mycket de ville, de angår ändå inte dem hur jag ser ut.
So var första lektion och vi satt och läste om våra respektive länder, mitt land Kuba då. Mycket blev gjort, men jag fick ett sms av mor att jag skulle ringa Liljeholmen angående mina astma besvär, sagt och gjort, jag ringde. Fick prata med någon kvinna och förklarade lite. Jag har alltid fått en känsla av att läkare tycker att man har fel när man beskriver symtomen man har, men kan man ha fel om man beskriver sin egna smärta? Ganska många gånger har läkare sagt liknande saker till mig, som "Det är inte möjligt - Det stämmer inte". Skulle det inte göra dig ganska irriterad att ständigt inte bli tagen på allvar?
Men det är så i dagens samhälle, folk lyssnar på dig, beroende på hur gammal du är på pappret och inte i huvudet. Den mentala åldern är vad jag går efter numera, jag har helt slutat bry mig om vilket år folk är födda på.
Vår franskalärare var borta idag så vi gick alla hem till Nya Lisa och sjöng Sing-star. Jag och Johanna var ganska dåliga - Den underbara sanningen, men vi skäms inte över våra obefintliga talanger iallafall! - så vi körde mycket mot varandra. Dock vann hon nog mer än vad jag gjorde, så jag får väl träna.
Det är lite tråkigt eftersom jag hade drömmar om att bli en sångerska när jag var liten. Men men, vissa drömmar får man dock ge upp och gå vidare om, svårare än så är det inte. Okej, för dig som ska vara som så, när jag var mindre hade jag pontensialen att gå llångt med min röst, det var pga sjukdom som min röst sprack.
Efter att vi hunnit läsa franska i endast ett fåtal minuter ringde min mobil. Det var Ola, en läkare från Liljeholmen. Han undrade lite om mina besvär och jag svarade glatt och återgick sedan till mina studier. Ett antal minuter senare ringde pappa och sa att vi skulle åka till Liljeholmen för lite tester. Drygt, håltimma och allt, men jag var duktig och skuttade ut till bestämd plats och han hämtade mig.
Väl där gjorde jag lite nyare spirometri tester och mina lungor hade samma kapassitet som en lungsjuk ansjovis. (Är man inte duktig på stavning?)
Efter någon timma där fick jag åka hem. Då hade jag missat två lektioner, ganska skönt att slippa ha MJ idag. Passade på att äta och gick sedan ned för att ha slöjd. Skulle bli kul att ha lektion med både Loberg, Nya Lisa och Gunnar närvarande. Dock ringde min far och sa att jag skulle gå hem till klockan tre, då min syster skulle hämta mig så att vi kunde åka till akuten. Jättekul dag inte sant? Hann vara på slöjden en stund tills jag tröttnade och drog en stund tidigare än vad jag behövde. Gick hem och packade ner lite saker, svensk sjukvård är inte att leka med. De är inte de snabbaste här i världen. Syster kom och hämtade mig och vi åkte till Karolinska.
Det sjukhuset får mig alltid att tänka på morfar, dels för att han spenderade sin sista tid där, dels för att han designat en del av sjukhuset. Skulle kunna dkriva mycket om min käre morfar, men jag vet inte om tårkanalerna orkar med det ikväll.
Väl där gick det ganska fort, i början iallafall. Den första läkaren var en kvinna, väldigt sympatisk och trevligt, pratade med mig och förstod. Hon var så snäll att hon fick till oh med köra ned en kamera igenom näsan på mig. Mmm obeskrivliga känsla, man kanske kan tro att det är lite småmysigt? Det kändes som om man grät genom näsan, det gjorde inte ont, det kändes bara underligt.
Därefter fick vi vänta i korridoren på en ny doktor. Han tog en bra tid på sig att anlända och under den tiden fick jag mig en stund att tänka.
Som vanligt vandrar mina tankar iväg något alldeles när jag läser och lyssnar på musik.
Ta som det här med normalitet. De flesta unga tjejerna går runt och försöker passa in och vara normalt, vare sig det är medvetet eller inte. När man i denna jakt går och försöker bli accepterad, som normal, glömmer man gärna bort sig själv. Man glömmer vad man själv vill och vad man själv drömmer om och tillslut är du ännu en produktzombie.
Alla är vi väl unika, eller? Är det så, eller, om alla är unika innebär väl det att ingen är det? Det är sådanna tankar jag undviker, de får lösa sig själva eller vara en del i den stora planen.
En till sak jag tänkt på mycket, är de två ordspråken som helt klart säger emot varandra 1. Den lättaste vägen är oftast den rätta 2. Den lättaste vägen leder ingenvart. Så därför har jag nu funderat mycket, hur är det? är det den lättaste som gäller eller måste man ALLTID kämpa? Det är nu jag inser hur dum jag varit, det finns inget globalt svar, det gör det inte för något! Man borde göra en kombination av de båda, för att visa att du måste se på varje problem för sig.
Varje problem, har ju just sin hake, sitt krux som gör det till just ett problem. Självklart vore det underbart med en lösning som fungerade på alla problem, men det lär inte hända.
Jaha där tog min tankeverksamhet totalt slut. Och jag lär antagligen inte få igång den igen förrän imorgon.
Hårfärgen hann jag inte köpa idag, får hoppas att det hinns imorgon.
Dagens låt: John C. Fogerty - Down on the corner.
Dagens senario: -
Dagens besvikelse: Fick sitta på sjukan i fyra timmar och hann aldrig köpa färgen
Dagens upplyft: Fick vara mycket med syster
Puss och kram alla som läst dagens inlägg (Inser att jag har delat ut en jävla massa pussar och kramar till en del människor, kul att veta att man tydligen har stammisar)
14/1 2008
Igår innan jag somnade, var jag tvungen att skriva som en ytterst kort dagbok för att komma ihåg alla de sakerna jag ville skriva om idag. Stora delar av dagens material kommer antagligen vara inspirerat av en väns blogg.
Han skriver alltid saker som gör att jag börjar undra, och fundera på vad jag tycker om honom. Dock läste jag en kommentar något hade avgivit till hans inlägg, och började faktiskt skratta åt totalt sågningen personen gjorde av honom.
Inlägget han skrivit igår fick mig att ta upp ett antal saker. Det första är 'är ett stort ego motbjudande?' Något jag har funderat på länge. Är det fel att tycka om sig själv och visa sig på bästa sätt, eller blir det bara fel, och en vriden bild av en halvdan sanning? Men var går gränsen för att ha ett stort ego och bara tycka om sig själv?
Fast ego kan ju även handla om hur man presenterar sig. Alla utmärker sig med något, alla har något som de är extra bra på eller så, det gäller bara att visa det och våga presentera det. Det är en sak som alla är olika bra på.
Min väns inlägg - Jag har sedan länge tröttnat på att skriva 'min vän' så jag döper honom till Johan- fick kritiken att han hackar på folk som uttrycker sin intelligens, när han själv gör det gång på gång.
Är det så något som inte är klädsamt eller är det en sann stolthet för sin kvalitet? jag själv har inte funnit min kvalitet än, vad jag vet, men väntar fortfarande och prövar på nya saker för att finna det.
Men har du aldrig fått den där härliga känslan när du uppnått något, som andra kanske inte ser som något så tort? Jag älskar den där känslan när man har uppnått en helt obegriplig mening, det är så himla... Underligt bara. Man har uppnått något, som man kan njuta av, det som du skapat helt själv.
Men om jag själv ska avge en kommentar om vad jag anser om egot, så tycker jag att det är något du bör dölja om du har ett stort. Många gånger har det hänt att jag har träffat enormt trevliga människor, som jag dock inte tycker om på grund av deras egon. Det är ju väldigt synd.
Så enligt mig; Var stolt över dig själv, utan att försöka överglänsa andra, inget bra mål.
Men iallafall, första dagen efter lovet idag. Matte var första lektionen och vi hade vikarien Erik. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om honom, han är lite underlig och förklarar ganska illa från tid till tid. Behövde hjälp med ett tal, bad om hans hjälp och det slutade med att jag ljög och sa att jag förstod och sedan tittade i facit och räknade baklänges.
Har märkt på senaste att lärare är extremt underliga. Har mycket konstiga saker för sig och kan vräka ur sig så tankebefriade saker. Fast å andra sidan, om man frivilligt väljer ett lågavlönat otacksamt jobb med lång utbildning måste det väl vara fel någonstans kan man väl tycka?
För första gången skulle vi nu ha musik på måndagen. Det var våran lektion därefter och vi åt och gick sedan dit. Lisa och Joahanna smusslade runt med en massa underliga saker men jag rokade inte bry mig, vill de så får de väl ha så kul med det. På musiken jobbade vi med ackord, dur och moll. Det ar inte vidare svårt även fast jag inte har något gehör ALLS.
Kände mig duktig och lektionen (som förövrigt är väldigt kort) tog snabbt slut och vi gick iväg för att plugga franska. Jag hade glömt mina böcker i skolan så nu blev det till att råplugga i en halvtimma före testet som skulle vara.
Klockan blev 13:05 och trots mina och Mimi's böner anlände Mats och vi skulle ha testet. der underliga var att det gick bra! Trots att ja knappt pluggat, lyckades jag med 31/35, vilket jag känner mig riktigt nöjd med.
Märkte efter lektionen att jag hade gått och spänt mig något alldeles enormt, med tanke på hur trött jag blev när lektionen var slut. Nu var det dags för No i vanligt klassrum, med Erik igen. Saknade fan Ulf.
Erik läste ur Fysik boken och skällde varannan sekund på Luca. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att bara slänga ut den lilla dvärgen? Visst, alla ballar ur någon gång och kommer försent någon lektion, men varje lektion? Luca och ett visst antal till, gör våran klass till något att efterlikna en 6årsklass. Jag slår vad om att tvåorna hanterar situationer bättre än vår klass, vilket är skamligt.
När vår sista lektion var över var det bara att knata hem. Jag hade tänkt åka in till stan för att köpa grön färg, för håret. Dock hade min mamma lite ångest och ville kolla in lite mer på det och jag lär få åka imorgon istället.
Anledningen till att jag ska färga håret grönt är följande;
Jag, far, mamma och Fredrik satt och spelade guitar hero när jag kommenterade min karaktärs utseende. Det var en Japan med grönt hår, stora puffar. Då sa min pappa Men du, om jag lyckas göra så att du får komma in på konserten på Torsdag, färgar du håret grönt då? Konserten det handlade om, var min brors på Harry B James. Det är dock 18 årsgräns där, men pappa lovade att han skulle frsöka få till så att jag fick komma in. Sagt och gjort, ringde han idag och berättade att jag fick komma, så nu är det bara att färga håret grönt då.
Förövrigt lovade min mor mig att jag skulle få ta min piercing. Den heter Indusrial och är två hål högt upp i örat med en stång mellan. Eftersom jag är sämst på att förklara så har jag ju självklart en mycket bra bild: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Industrial_ohr.JPG
Och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte ett piss om du som läsare tycker att det är fult, för jag tycker om den =)
Det är ännu en sak jag tänkt p; varför kommenterar man tex, någons utseende på ett negativt sätt? vad är man ute efter, att såra, att få den att ändra sig? Tja, såra lyckas man kanske med, men det andra känns ganska dumt. Jag vet själv at7t om någon ger mig riktigt elak kritik om hur jag ser ut, så försöker jag gärna överdriva de som personen inte tycker om.
Mår man verkligen bättre av att säga att man tycker att någon är ful?
Ännu en sak är det där med nya gimicks, flashig layout men inget innehåll. Jag känner många som jobbar dubbelt så hårt med layouten, som de gör med innehållet. De resulterar i att det SER jävligt bra ut, men att innehållet är så dåligt att man börjar gråta.
Det är därför jag bestämt mig för att låta min blogg vara ren, det ska handla om innehållet och det är innehållet som ska vara intressant.
Bytte dock en sak idag, och det var undertexten, nedanför det stora "MICROKOCHEN" högst upp. Tidigare har det stått "För att din blogg ska bli intressant, behöver du inte ha ett intressant liv, bara finna det som är intressant för dig i ditt liv", det fick nog stiga åt sidan för mitt nya favorit citat "Håll käften och lär dig av historian ungjävel." Jag vet inte, men av någon anledning tycker jag att - Trots ett undermånligt språk osv - det där citatet säger en del. tar vi inte alldeles för mycket tid till att gnälla och söga emot, istället för att lyssna och ta del av något större?
Woooow nu har jag verkligen fått skriva av mig och pausen har gjort susen!
Dagens låt: Gh3 låt - Muse
Dagens senarie: -
Dagens besvikelse: hade nog ingen =)
Dagens upphöjning: Franska testet
Förövrigt var jag hemma hos Andreas i Lördags och vi redde ut en del saker och tja... Var med varandra...
Puss och kram alla som läst dagens virriga inlägg!
9/1 2008
Kom en kvart för tidigt till mottagningen, så jag satte mig ned en stund och läste gamla hederliga Kalle.
De roppade in mig och jag knatade in, småpratade med min tandläkare och assistenten. Jag har aldrig förstått mig på folk som har tandläkar skräck, jag har aldrig varit rädd för de. Min mor och min syster har båda sagt att de känner sig obehagliga till mods inför ett tandläkar besök, men jag bara assosierar besöket med att jag får träffa Lasse.
Under dagens besök hann jag tänka på folk som verkligen är rädda för det, personer som tror att det ska ske samma sak i "tandläkaren". Måste vara jobbigt att behöva vara så rädd för något så simpelt. (Kommer från personen som är rädd för clowner och kaffebönor)
Kom till skolan ganska tidigt faktiskt, bara tio minuter försent till första lektionen. Det var so och vi skulle jämföra Sverige med det landet från Amerika som vi valt. Det gick rätt bra, datorsalen idag och alla jobbade väl ungefär som de skulle. Efter dte var de klassråd, där vi beslutade ack så mycket som alltid. Fick sluta lite tidigare, ganska skönt för mig att få en chans att vila ut mig en stund.
Eftersom det var så lång tid mellan so och nästa lektion gick jag, Marina, Johanna och Lisa upp till "Centrum". Där satte vi oss på det lilla cafeet och fikade. Jag var den enda personen som hade med sig pengar så jag bjöd, köpte så mycket som jag hade råd med. Har aldrig varit mycket för att vara snål, det blir så tråkigt i längden. Det KAN vara en bridragande orsak till att jag aldrig har pengar.
Nej, men just snåla människor står jag inte ut med. Det blir en sån tråkig stämning när någon vägrar att till exmepl låna ut pengar till en kompis.
När vi fikat klart gick vi upp till skolan igen för att ha Franska. Vi gjorde ganska mycket under lektionen, utan att egentligen göra något känns det som.
Under hela dagen har jag gått och känt mig alldeles tom, och även fast jag förstår vad Mats står och pratar om framme vid tavlan, så stannar det ändå inte i huvudet. Det rinner ut lika fort igen på andra sidan, lite jobbigt. Speciellt i just språk.
Franskan kändes kort, som tur var med tanke på att både jag och Lisa höll på att dö av svält. Jag åt dock inte så mycket, har aldrig varit så förtjust (Haha, kan inte skriva det utan att tänka på hur Lena, hk läraren, uttalar k och tj =) ) i soppa. Fick bli en tallrik med apelsin, mmm.
Vi hade bara trettio minuters lunch så därefter skyndade vi oss iväg till MJ's lektion. det kände som om det inte skulle bli så mycket gjort på hennes lektioner men gällandes engelskan hade jag fel. Vi hann med ganska mycket, men nya Lisa påpekade även det där som vi stört oss på hur lång tid som helst; MJ säger inte till killarna när de stör. Det är oerhört svårt att koncentrera sig när de sitter och bankar som jävla idioter. (vilket de dessväre är)
Men Svenskan hade jag däremot rätt om, vi gjorde ingenting. 40 minuter av lektionen satt jag och några till och körde ordgåtor, myyycket productiva. Med andra ord gjorde vi inte ett crap och ingen orkade bry sig.
När sedan Svenskan var slut, gick jag bara och väntade på min första träslöjdslektion med Nya Lisa. Hon hade berättat att han fanemig hatade henne, men jag vägrade tro det.
Men den mannen, Gunnar, missbrukar sin makt som lärare och visar öppet vilka han favorisrerar och vilka han inte gillar.
Det visade han även på den här lektionen nrä han gång på gång skällde ut Lisa för ingenting. Loberg hyllade han som vanligt. Jag kan inte förstå, hur mycket jag än vill, hur Loberg kunde få VG förra terminen. Han gjorde ingenting på lektionerna. Allt som han "gjort", har Gunnar gjort åt honom.
Dessvärre gick Loberg hem ganska fort så jag fick ingen chans att konfrontera Gunnar med detta problem. Men tro mig, nästa lektion där Loberg och Lisa är med ska jag hålla utkik på hur han behandlar dem båda. Skäller han ut henne för något som Loberg just kommit undan med ska jag fan skälla ut honom. Han har ingen som helst rätt att göra så där.
Fast å andra sidan är det en del lärare som favoriserar Loberg, till exempel Patek, Gunnar och Stine. det spelar ingen roll vad han gör.(Lögn, Loberg fick inte MVG i idrott för att han var så elak mot folk. Tack för upprättelsen, han skjöt en boll i huvudet på mig)
Hemma gjorde jag ingenting, bortsett från att tänka. Jag har glömt att göra det där som jag lovat mig själv, men det är som alltid. Något osm du lovar dig själv just när du får veta om det, eller är du ligger i sängen, kommer du antagligen aldrig hålla i mer än 5 minuter. Det har jag dessvärre god erfarenhet av.
8/1 2008
Höll på att skriva 2007 återigen. Det tycks som att man inte kan ta sig ur de gamla spåren, även fast det kanske är just det som behövs, en ny och fräsch start. Synd bara att jag inte lyckades med just det.
Jag hade tänkt byta från blogg.se till blogg.com, men helt ärligt så orkade jag inte lära mig att förstå det, så det får bli gamla hederliga blogg.se
Innan jag börjar med det här inlägget, tänkte jag bara inleda med att säga att jag faktiskt stör mig på mitt nya ord. Varje vecka/månad har jag ett speciellt ord som jag missbruka, och nu är det fittnylle som gäller. Det kanske inte är så bra, pröva att säga det på terminens första Svenska lektion? Med andra ord blir lärare och andra liknande inte så glada på en.
Första lektionen för dagen var no. Jag lyckades ta mig upp på utsatt tid och hade gott om tid hela morgonen. Under no lektionen gick vi igenom hur vi tyckte att våra redovisningar hade gått, innan lovet. Jag tyckte nog att det gått rätt bra, bortsett från en del saker.
Ska bli intressant att se hur klassen hanterar en ny vikarie, då vikarier alltid är mål för misstyg. Dessvärre ska hon helt ta Idas plats, då hon ska gå på mamma ledighet. Återigen kan jag inte förstå hur man frivilligt kan skaffa barn. Men men det kanske är något man lär sig senare i livet att uppskatta.
För något som jag hittills inte kan förstå, är föräldrar som gullar med sina barn, de dregglar och snorar och de ända som föräldrarna säger är oo så söt han/hon är! Fy Fan! Är det så, att när man skaffar barn går man ovh blir blind/döv/korkad? Nej, jag ska plugga, plugga och plugga och blir den kirurgen jag alltid velat, ingen ska få stoppa mig, ingen ska få dra ned mig från det jag vill ha.
Efter no hade vi matte, Ulf igen. Vi gjorde inte så mycket, gick bara igenom det förra provet. Även fast det gått dåligt, gick det betydligt bättre än vad jag trott. Jag kunde till och med skratta åt de felen jag gjort och kände bara att jag fick väl helt enkelt plugga lite mer inför nästa gång då. Det var en sån skön känsla att känna att jag inte var besviken på mig själv, något jag ofta är.
Ni vet i alla töntiga Amerikanska filmer, har alla elever smeknamn till lärare och så? Well, idag kom det fram att vi i vår klass faktiskt har ett smeknamn. Det är till en vikarie vi har då och då, som alltid kommer i kostym och bär med sig sin portfölj vart han än går. Därmed har han fått namnet Portföljen!
Det hände inte så mycket på de resterande lektionerna utan allt var som det brukade vara på en Tisdag i skolan. På sista lektionen, so, fick vi veta att vi skulle arbeta med ett varsitt land i Amerika. Jag valde det första som jag kom att tänka på, Kuba. Jag vet inte varför, det bara kom till mig. Kände en dragning bara helt enkelt. Ganska skönt att slippa tänka och bara agera. Ibland behöver man väl sådanna stunder.
Vore dte inte härligt att leva livet impulsivt? Att göra precis som man ville, fick man lust att åka någonstans, så gjorde man det! men det skulle antagligen inte funka, det gäller att ha ekonomin och att inte vara så stressad som jag kan vara. För även om jag kan vara en jävla latmask, så blir jag ändå stressad lätt. Fan, apropå det måste jag öva inför min elevleddalektion som jag ska hålla på Tprsdag.
Det känns lite pirrigt men jag känner mig redo, bortsett från att jag inte riktigt vet hur en av de viktigaste låtarna går.
När jag gick hem, hann jag sitta ocg ta det lugnt i en timma innan jag tog med mig hunden ner till stallet. Under de 20 minutrarna ner till stallet hannjag självklart tänka en del. Bland annat på det där, att politik snarare splittrar ett land än att ena det.
ta till exempel; Jag är själv moderat och pratar gärna med folk. Skulle antagligen kunna börja snacka med någon, ha riktigt trevligt. Men om jag får veta att personen i fråga är en socialist, börjar jag plötsligt se människan med andra ögon. Det är ju ganska fel, att på grund av någons politiska åsikt, ska man inte kunna umgås ordentligt. Ibland kanske man bara ska lägga undan sina olikheter och gå djupare än vads om bara syns på ytan.
Som en vän till mig sa; Innerst inne, när du väl känner personen, är ALLA trevliga. det gäller bara att vara villig att se det, men ofta är det man är så mottaglig?
Väl nere i stallet tog jag god tid på mig att göra iordning hästen innan jag stack ut. Öven fast det var regnigt, slaskigt och halvdimmigt, mötte jag hur många hundägare som helst. Fick då lust att strypa min hund med tanke på att han inte lyssnade men det är väl s, jag står inte tillräckligt högt i rang för att han ska orka bry sig.
Jag försökte njuta så mycket som möjligt av turen, men det var svårt eftersom jag ständigt fick hålla ett öga på hunden. Brukar egentligen tänka väldigt mycket när jag är ute och rider, men hur lätt tror du att det var nu?
Senare hände det inte så mycket, vi åkte hem och gjorde ingenting, helt utmattade. Satte mig vid datorn för att skriva blogg då pappa kom in och började tjata på att jag skulle sova. Därför blev dagens inlägg en aningen stressad. Försökte som sagt även byta blogg, men jag orkade inte lära mig de nya finesserna och så vidare, därför är jag lat nog att stanna hos blogg.se, även fast det laggar.
Blev även glad idag när jag loggade in, och sett att någon fast tänkt på vad jag skrivit och sedan kommenterat =) det är det roligaste, för hur kul är en kommentar utan en refleksion?
Ojsan, måste sova nu!
Hade ingen låt idag
Dagens senario: Min favorit numera: Jag är en känd kirug som ska utföra den första operationen av dess slag, det sker i Usa och spänningen är stor. Självklart lyckas jag utmärkt och jag får faktiskt en varm känsla i magen när jag "lyckats"
Saknade min stackars sjukling idag
Fick plötsligt ett infall att sakna en Tusse
Puss och kram alla som läst dagens blogg!
6/12 2008
Jag vet inte riktigt var den börjar, men jag hade en massa aliens, som lydde mig. Jag stod ute i ett oväder och pratade med en massa människor, en och en, medan mina aliens stod och tittade på. När jag vid ett tillfälle stod och pratade med en tjej, började vi bråka. Hon gick därifrån och jag gav antagligen ifrån mig en gest som mina käre aliens misstolkade, och skjöt flickan. Hon dog omedelbart och jag greps direkt av panik. Även fast det inte var mitt fel, tog jgag hela ansvaret och skulle få kroppen undanröjd. Jag misslyckades dock med detta, under underliga omständigheter. Femtio år senare hade jag fått hjälp av en vän med att få det att se ut som att flickan som förut skjöts, skulle blivit "kidnappad". Även fast de gått alla dessa år, såg vi fortfarande likadana ut. Drömmen fortsatte i samma riktning, men nu tappade den spår totalt och jag kan inte beskriva något mer utan att det mest låter som löst dravel.
Efter denna underliga natt, gick jag ganska sent på dagen upp och satte mig en stund vid datorn. Läste då ett svar jag fått av en som försökte hjälpa mig, med att höja mitt självförtroende. Det gick ut på att jag så snart jag fick en ledig stund över, ska stänga ögon och detaljerat tänka mig en händelse med mog själv i centrum. Något som jag gillar händer och allt som händer ska jag beskriva i minsta detalj för mig själv, för att jag tillslut ska kunna öppna ögonen och se den där personen i spegeln, titta tillbaka på mig. Han sa till mig att jag skulle föreställa mig mitt drömsenario, det som jag ville ha mest av allt. Det var då jag insåg det; Jag har ingen dröm! Jag har inget speciellt som jag åtror. Förut var det att bli en sångerska, men efter att min röst gick sönder gjorde även min dröm om det.
Men att dte ska vara så svårt... Jag har verkligen ingen dröm! Jag trodde alla hade det, att alla hade något som de siktade mot, men jag har tydligen bevisat motsattsen för mig själv. Det kanske ska bli ett mäl år 2008, att hitta målet för något större.
För även om det är bra att se de bästa i livets små stunder, måste man fginna vad de små stunderna ska leda till för stort. Något som är viktigt i människans drivning, det som gör att vi tar oss frammåt, överlever och gör allt vi sa. Utan drivning och motivation finns det inte mycket.
Men för att återgå till ämnet; Kan psykologi hjälpa mig för att höja mitt självförtroendE? Jag ställer mig dessvärre tveksam till att den metoden skulle hjälpa mig, men å andra sidan funkar det antagligen inte om jag inte ens vill at t dte ska funka. Så nu får jag väl bara ge den ett rättmätigt försök till att de ska funka, så får vi se om ett par veckor om det faktiskt funkar. Undrar vad mitt första senario ska få bli om. Jag måste försöka komma över den där barriären, av att jag tror att alla som ens tittar på mig, hatar mig. Något som jag kan ha lite problem med ibland.
Efter detta tog jag mig ned till stallet med min syster och mor. För en gångs skull skulel jag få rida idag och jag var så nervös. Det var ett tag sen nu, och jag skulle galoppera Elvira för första gången. Jag var rädd att jag skulle vara ofokuserad och ha svårt att sitta still men när tillslut stunden var inne, var min systre min instruktör och hjälpte mig något alldeles enormt. Jag blev så lycklig, av att hästen faktiskt lyssnade och aldrig försökte sticka, att jag vid ett tillfälle började gråta. Den känslan var något alldeles enorm, överväldigande. Det gick som...som... Som en dans! Hon lyssnade för varje skänkeltag, eller minsta brytning i min röst. Det var så sanslöst att jag vid tillfällen bara blev helt lam i kroppen och glömde helt att rida.
Det är kanske sådanna tillfällen jag behöver fler av i mitt liv, där jag verkligen får njuta, njuta av något som jag själv åstakommit.
Åkte hem, lite småsjuk, ont i huvudet och svårt att koncentrera mig men jag satte mig en stund för att kolla runt lite på nätet. Läste då en sak som fick mig att tänka. "Vad betyder sex för dig". Ja vad betyder sex? Sex är inte sexigt, sex är hemskt har nog många hört de uttrycket och på senare tid har jag börjat hålla med. Sex är endast hett i min åsikt, när det är med en partner som du hoppas kunna klassas som livs partner i senare skede. Inte med någon som du just funnit, det känns som att du då inte känner personen tillräckligt för att förstå de komplexen man kan lida av.
Men; Vad betyder sex för dig då? För mig är det ett tecken på kärlek. Det ska inte behöva vara syndigt, det kan vara underbart och något som bara är ett bevis mellan två människor. Sen finns det självklart olika typer av sex, precis som det finns olika typer av motorsport.
Jag läste även en annan som fick även det fick mig att fundera. Lite överdriva språk, kan sätta igång dig och göra dig intresserad. Håll käften och lär dig av historian ungjävel, det gjorde mig glad när jag läste det, tills jag skrollade vidare och läste att man uppmanade unga till att lära sig med om basketens fantaaaastiska historia. Hursomhelst fick det mig att tänka på att vi i Sverige är alldeles för dåligt utbildade när det gäller vår historia. Ta bara Lucia som ett exempel. Hur många elever kan redogöra för vad Stalin gjorde och vem han var?
Och hur många vet ens var Napoleon bodde? Saker som i dåtidens Sverige var mer eller mindre tvunget kunnande.
Fast vi har i Sverige, överhuvudtaget, blivit ganska dåliga på fronten allmänbildning.
Varför har utbildningen börjat sjunka i nivå? Blir eleverna svårare att kontrollera och att få intresserade, eller handlar det om outbildade lärare och brist på engagemang där? Det kommer jag troligtvis aldrig få veta, det är dock något som vore kul att strudera närmare.
Nu har jag fått skriva av mig lite=)
Dagens låt: Hejsan alla cp barn
Dagens senario: Har inte haft något än, men jag funderar på hur det skulle vara att få den där drömmen om att bli sängerska uppfylld.
Längtade till Ramis
Saknade Andreas
Ja, jag fattar att Viktor ignorerar mig, men han visste vad som gällde.
Puss och kram alla som läst dagens blogg.
P.s Fick förövrigt en väldigt fin julklapp av brorsan igår, två kondomer. Menade han något med det kanske? D.s
4/1 2008
På morgonen hade jag ställt klockan att gå upp runt halv nio. Jag ångrade mig och ställde om larmet ända tills jag orkade gå upp. Okejh jag erkänner, ända tills jag kände mig tvingad. Då var klockan 10:45 och jag satte mig vid datorn. Vänta nu här... 09:45...Min mobilklocka hade alltså gått en timma fel. det var rätt skönt, jag hade tjänat in en timma bara för de. Kände direkt att jag hann slappna av och kunde göra vad jag ville den där timmen, jag hade ju trots allt just fått tillbaka den.
Andreas skulle komma på förmiddagen och jag funderade på när det var. Det kan vara allt mellan 10, 12 och 15, beroendes på vem du frågade.
Så dagen flöt på som dne skulle, jag städade upp lite i rummet, duschade och klädde på mig. Jag kände mig förhoppningsfull, hoppades verkligen att han skulle dyka upp idag.
det kändes en aning fel att behöva tänka så om sin kille.
Satt en stund och lekte pyroman i köket. Tittade på elden som brann i pappret. Röken steg upp och jag kände hur dte började klia och svida i ögonen, men jag släckte inte pappret. Jag har alltid farsinerats av elden. Det har dock alla i min familj, vi kanske är lite pyromaniska.
Men jag tycker eld är så fantastiskt. Hur det kan ha alla dessa egenskaper! För tänk efter, hur många naturliga saker kan bringa ljus och värme, sam tidigt som det kan vara så förödande? Helt fantastiskt. Brukar kunna sitta en stund och skåda, till exempel elden i vår öppna spis. Njuta av spraken och de skinande ljuset.
Men vi alla farsineras och dras till olika saker. En del underliga, en del mer eller mindre vanliga. En sak som jag märkt dock är att folk gärna döljer sina dragningar för att verla normal. Många döljer att de egentligen inte har något emot till exempel spindlar, bara för att majoriteten av "normala" är rädda för dem.
Sen finns det självklart de som sannerligen är rädda för tex spndlar, så som Nohadra.
Iallafall slog klockan 1530 och jag hade tröttnat sedan länge. Jag stod en stund varje halvtimma, och tittade ut genom fönstret. Inte för att jag trodde att han skulle komma, utan för att det var fridfullt. Snön som låg tät ute i trädgården, elementet som jag stod och värmde mig mot, elljusstaken som sken i mitt ansikte. Det kändes så rätt även fast jag inte kunde undgå att känna mig så nere.
Det kändes verkligen som om han när som helst skulle ringa och säga att han bara skojjade och fråga hur fan han kunde tro att han gillade mig. (Det är just det här som jag menar med paranojan)
Jag har tappat räkningen på hur många gånger han nu har skitit i att vi skulle ses. Och varje gång spelar han så oskyldig. Det gör mig illamående i efterhand, att jag faktiskt går på det. Men så går det väl när man är förälskad.
Lyckades få min kära vän Hampus att komma hit, och som vanligt erbjöd han sig snabbt att ringa till Andreas och säga något dumt. jag var för förslaget, men ville hantera det en smula mer moget. Det kändes i sig, omoget att göra slut via msn, men jag tog det via sms. Jag skrev att jag tröttnat på att han skiter i oss. Blev dock lite stum av svaret, tydligen hade han legat i feber hela dagen. Tycker å andra sidan att man hör av sig då. men han fick en andra chans, men ett enda snesteg och det är helt slut, då spelar det ingen roll vad han säger. Jag har varit något alldeles sjukt för tålig med honom och antagligen accepterat alldeles för mycket saker från hans sida.
Men Hampus gjorde mig snabbt på bättre humör och vi hade så riktigt kul (Tänkte lägga in en svordom, men i mitt arbete att dra ned på dessa tänkte jag att jkag faktiskt skulle tänka efter när jag hade en sån möjlighet att fundera på mitt uttryck)
När han sedan gick kände jag mig som ny igen. Jag var glad igen och kände att jag faktiskt kunde förlåta världen igen.
Kom att känna mig lite kreativ och fick en stark lust att vilja arbeta med blommor. Hade så gärna satt mig ned med en ny kruka, en bunt med oasis, buxbom, granris och såklart; Mängder och åter mängder av vackra snittblommor. Tänk att få starta igång en ny kreation och få skapa något med mina egna två händer.
På senare tid har jag faktiskt känt att jag kommit en bit med där, jag som alltid var så dålig på det där med kreativiteten.
Som tur är har jag ju fått blomstercheckarna på 500 kronor från Michanecks, så så snart som jag kommer hem från Ramundberget ska jag ta och köpa mig en uppsjö av blommor att arbeta med. Just nejlikor var det absolut första som jag kom att tänka på.
Den dekorationen som står på bordet har så fantastiska färger: Illröda nejlikor med vit brudslöja. (Ja, lite namn måste man väl ha lärt sig undre den där tiden på globen)
Idag upplevde jag på kvällen att jag inte kunde slappna av. Ständigt satt jag och spände mig, satt och krummade ryggen. Jag förstod inte varför, jag ville bara få slappna av och sluta tänka men hjärnan verkade gå i högvarv, vet dock inte angående vad. Var det kanske över Andreas, som min kropp inte kände att den var nöjd över utgången? Eller var det något annat... I så fall, vad?
Redan klockan halv tio var jag trött, men jag ville blogga och tyckte att det var för tidigt på en fredag att sova redan, så nu när bloggen är skriven så lär jag väl aldrig somna.
Nu har jag fått skriva lite=)
Dagens låt: Tenacious D - Classico
Saknar ändå Andreas...
Känner mig så pank, skulle nog göra vad som helst för pengar just nu!
Puss oc
2/1 2008
Någon som lyckats förstöra lite för mig nu, är Viktor. Jag har börjat sakna honom... Men jag klarar inte av någon som inte vill ha en relation, även fast jag har funderat en hel del på det.
Känner att det är något med honom jag gillar, något som verkligen stämmer överens. Någon del som bara...Det är någon kvalitet som känns som det stämmer med mig.
Men varför kan jag inte bara få hitta någon att vara trygg med. Någon som har den där kvaliteten, som förstår mig, ,som kan visa att den gillar mig.
Jag vet att jag är ung och jag har gott om tid på mig, men som uttryckt gillar jag inte att vara själv. ibland är det skönt, men jag vill kunna ha valet att vara nära någon. OFTARE än en gång i månaden.
Jag gjorde inte så mycket idag men jag har funderat en del. Till exempel. Folk som skriver invecklade bloggar, skriver de det som kommer till dem, eller behöver de fundera ett tag? men vad är de då för nödvändighet att skriva om man ändå skriver för att andra ska se bara. det känns lite som om man bara tigger efter uppmärksamhet. Jag har berätat för min mamma om mina bloggar, även fast hon inte får läsa, och jag har kommit fram till att det är som att gå till en psykolog varje kväll, få prata ut sig ordentligt, skriva ned alla tankar och förstå dem bääte. det känns mycket bättre efteråt.
Iallafall så träffade jag Viktor idag på sen eftermiddag, efter mycket om och men. det var rätt spänt i början med det löste sig ganska snabbt. Dock fick jag ett problem, jag visste vad han ville; Men jag visste även vad jag själv ville. Jag vill vara ihop och trogen mot min kille. Känns lite jobbigt å andra sidan, att mina ex och folk som inte ens ska stöta på mig, visar mig mer känslor än vad Andreas gör. Även så läser många av mina vänner min blogg, en del för att lära känna mig bättre, men Andreas har antagligen inte tittat en enda gång. Jag tror att han skulle förstå mer om han bara skulle ta sig tid någon gång och läsa ett inlägg. Att han inte bara kan visa lite, så jag kan få känna mig lite trygg för en stund. Det är vad jag behöver, men knappast vad jag får av någon.
En sak som jag stört mig lite på är den nya apotekets reklam. Den om att massa svenskar kan ha mindre ont, och att man kan rådfråga på apoteket om bättre medicin. det känns lite som ett hån, att man ska gå dit och få veta att nej juste, jag får ju bara använda alvedon.
Det känns lite skumt att bli irriterad på en sån sak, men någon måste man väl få reagera på? Bättre det än påå nogon.
Men något jag har märkt numera är att det inte är okej att vara på dåligt humör. (och jag vet själv att jag inte ska säga något, blir själv sur på folk som är på dåligt humör)
men vi kan ju inte förvänta sig att alla i vår omgivning ska springa runt som solstrålar varje dag, alla har sina dåliga dagar. Man måste bara acceptera och låta varandra vara, ge varandra lite svängrum att ta det lugnt i.
På kvällen slant jag dock med tungan och höll på att säga något dumt till Dan. Inget som har med honom att göra, alltså åt honom, utan något som jag helt enkelt inte vill berätta. Den saken, vet endast två eller tre personer om, bara de allra närmaste. Jag vill inte berätta de för att jag tror att folk inte kommer att ta mig seriöst, eller att se på mig anorlunda efter att jag berättat det. Det är egentligen inget som spelar roll, eller som angår någon så vad gör det om jag inte berättar.
En till sak jag har lite problem med, är andra som försöker tvinga en till att berätta saker. Om jag valt att inte berätta, så är det antagligen för att jag själv inte känner mig trygg än, i att den andra ska veta det. Så om jag någonsin väljer att inte berätta, så vet du som läsare anledningen, men öveertyga mig om att jag kan lite på dig så är det lugnt.
Nu är jag lite trött och det känns som om jag har skrivit det mesta =) Även fast jag fick skriva om inlägget för att jag loggades ut...
Dagens låt: Någon-techno-piss-sak-grejj
Saknade någon idag
Kattjäveln gjorde så att jag luktar mögelost...
Puss och kram alla som läst dagens inlägg!
1/12 2008
Väcktes flera gånger om av larmet, jag som tänkt gå upp relativt tidigt idag. Klockan tolv ringde mobilen och jag tittade argt på vem det var som kunde ringa så tidigt. Såg dock att det var Pontus så jag svarade glatt (Okej, jag erkänner, glatt var det väl inte, jag lät mer...Död!). Vi snackade en stund tills jag kom på att jag nog faktiskt borde kliva upp.
När jag lämnade sängen kom jag att tänka på drömmen jag hade haft. Helt sjukt... På kvällen innan hade jag tänkt på att jag inte drömt på länge.
Jag drömde att jag var otrogen.. Med Viktor. Och att jag faktiskt inte brydde mig. Det gjorde mig lite rädd faktiskt, jag hatar när jag drömmer sånt. Dock, är dte något mitt undermedvetna försöker säga mig? Ärligt talat, så vill jag inte veta.
Skulle träffa Andreas men det har blivit mer av en vana att det inte blir av, undrar vems fel det är?*host*...
Fy fan va jag har tröttnat nu. Synd bara att jag faktiskt gillar honom.
Gjorde inte så mycket idag heller, men pratade en del med Viktor och allt han skrev fick mig att förstå att jag gjort helt rätt angående honom. Han skrev praktiskttaget att han gillade mig, men att han ville förbehålla sig rätten att ha sex med någon annan när som helst. Det är knapast vad är är ute efter. Inte ett "sidoprojekt" heller. Men han nämnade en sak som faktiskt kan stämma. "Du gillar kännslan av att må dåligt, för har du nått botten kan du inte komma längre ned och det driver dig starkare" Jag har aldrig tänkt på det på så sätt men det kan antagligen stämma. Jag tror att jag gillar känslan av att, fan det är så dåligt som det kan bli. Då kan det ju endast bli bättre! Problem i mitt liv är dock att ibland kan det bli värre.
Satt en stund med min fader och tittade på planet earth. Det var ganska intressant och djurlivet var helt fantastiskt runt om i världen. I ett avsnitt var det om vattenfall. Fick se helt otroligt material från världens högsta vattenfall Änglafallen i Venezuela. Det fallet är nästan en km långt, och vattnet där hinner bli till fin ånga innan den träffar markyta. Vilket fantastisk känsla att stå därunder, ett av världens under. Dock...Kul vore det kanske inte om det kom ned en sten istället.
Nu har jag ännu en sak till min "att göra lista", jag vill åka och se det vattenfallet.
En annan sak som var rätt kul med stunden var att jag kom att tänka på hur glad pappa varit på senaste. det märks att när det går bra för honom ekonomiskt, blir han glad. Det är skönt att de han är så lugn nu, det blir lugnt i hela huset då vilket kan behövas.
En sak som jag kommit till att hata är martyrer som ständigt ska komma till mig och gnälla över hur hemskt de har det. jag har just nu nog med problem mi mitt liv för att jag ska kunna ta hand om alla andras. Ta till exempel min pojkvän som inte verkar fatta att poängen med att vara tillsammans, är att man då och då träffas faktiskt. Han tycks heller inte förstå att han sårar mig varje gång han skiter i att höra av sig. Va fan, jag mår piss varenda gång.
Det mest störande är att han lovar saker hela tiden, men dagen efter är det som bortblåst. Jag blir lite tommare varenda gång. Lite mindre mottaglig. Och jag ser på min mamma att förstår hur sårad jag blir.
Varför håller jag så hårt om honom, jag blir ju ändå bara sårad som vanligt...
Varför ska jag vara ihop med någon som jag bara känner sårar mig? Jag är så jävla korkad, oxh jag har tröttnat. Men varje gång jag säger de till honom, kommer rädslan om att bli själv tillbaka och jag skriver till något dumt.
Ja jag kan väl knappast säga att jag mår just nu, när det känns som om allt är skit. jag längtar bara efter någon att få vara med, som kan berätta för mig hur mycket den tycker om mig. Ja, det är just precis det jag skulle behöva. Någon som gillar mig för den jag är och inget annat. Någon som vågar visa att den gillar mig. Är det så mycket begärt?
Det som är mest störande är hur lycklig jag var tidigare på kvällen, småsnackade med alla, även Andreas och funkade. Jag skrattade och saknade lite vänner.
Nej nu måste jag nog sova...
Saknar NÅGON just nu... Vem som helst säkert...
hejdå alla
31/12 2007 Slutet på ett pissigt år
Förhoppningsvis ska det bli ett bättre, 2008.
Vaknade av larmet halv tio och tänkte sova till tio då larmet skulle gå igen. Vaknade återigen och tittade på klockan, va fan! Elva! Någon jävel hade stulit en timma. Hade egentligen ingen lust att gå upp men jag gjorde det ändå, skulle förska träffa Andreas udag men det kändes som om det antagligen skulle skjutas upp. satte mig en stund vid man och fick det snart bekräftat att morgondagen skulle passa bättre. Ännu en gång kommer han antagligen inte orka engagera sig och vi kommer inte ses imorn heller. Börjar bli en aning frustrerande men men, det blir hans problem.
Åkte på eftermiddagen med mor för att handla. Köpte en massa saker till desserten som jag själv skulle lyckas med. Hallonmousse med karamellsås och pistachflarn (vilka i början mest såg ut som snor) Tog oss hemmåt och började med maten och alla förberedelser. Kände på mig att det skulle bli en extremt dålig afton. Ensam med sina föräldrar, utan något umgänge av ens i närheten jämnåriga. Allting blev klart och alla var på bra humör. Vi åt middag och allting kändes jävligt bra, lyxig mat och det var rätt mysigt. Kunde inte undgå det där faktumet att jag var helt ensam.
Efter maten hann jag bli sur och gick ner och surade på mitt rum, tills mina föräldrar tyckte att vi skulle köra något spel. det här är det ultimata beviset på hur underbart kul jag hade under kvällen! Satt klockan 2200 på nyårsafton och spelade monopol med mina föräldrar. Jag hade mest av allt lust att döda mig själv med jag höll mig faktiskt.
Efter detta, då jag åkt ut hur fort som helst gjorde jag ingenting, satt mest och slöade framför datorn. Längtade så mycket efter att få vara med kompisar... Och bättre blev det inte av att Towe och Alex var med kompisar. Saknar dem väldigt mycket och tänker varje dag på när de skulle kunna passa sig att träffa dem igen.
Vid 23:55 gick vi ut, jag iklädd knästrumpor, rock (självklart kläder under), röd halsduk och snögubbehatt. Fick mig förövrigt att tänka på Globen Horseshow när jag sa det för mig själv. Så, där stod vi i snöregnet som forsade ner över oss. Jag försökte skicka iväg alla sms men inte fan funkade nätet inte. Det är skumt, hur vi i sverige går igenom ett visst antal saker åt efter år efter år HELT utan förbättring. Man kan ju anta att något borde sätta sig i huvudet på folk?
När klockan slagit 0010 gick jag inått igen och kände bara att jag ville gråta. Då säger moder "Nästa år ska vi se till att göra något kul" Jag tittar förskräckt på henne och säger att jag ju skulle vara med kompisar. "Haha nej" får man till svar. Jag blev lite nere så jag gick in. Jag vill inte, sa jag flera gånger då min mor gav mig responsen "Så du skulle inte tycka att det vore kul att åka till Maldiverna?" Det är två saker som gör mig en smula irriterad med detta och det är följande. Det första är lite töntigt kanske, men det är att jag vill fira hemma. Det andra däremot är att återigen har de utlovat något som jag VET aldrig kommer att fullföljas. Mina föräldrar är bäst på det. Det gör mig bara så sårad att de återigen gör det! Jag sa små sur det till min mamma och hon lät förnärmad "Jo det gör vi ju visst!" Yeah right! De håller sällan löften, är det inte lite sjukt att jag ska bli jätte förvånad varje gång de håller något?
Fått skriva lite iallafall nu...
Dagens låt: Kickapoo - Tenacious D
Saknade Honom lite idag...
Varit väldigt nere nu, kul va!
Folk försöker på alla möjliga vis få mig att få dåligt samvete, tack=) Idioter...
God jul och Gott nytt år alla!
