microkochen

Hann aldrig skriva igår eftersom jag då blekte håret. Det var en förberedelse inför det gröna jag skulle färga idag. Färgen igår blev förövrigt riktigt cool, lite blond, mest morot och en del brunt. Funderade på om det skulle bli av att köpa färgen idag, men det skulle ju bli ett senare problem.

När jag vaknade imorse tittade jag på mobilen och tänkte att inte fan kunde det vara tid att gå upp än. Nej, klockan var sju så jag tänkte Fuck you haha och somnade om igen. Vaknade i tid att gå upp och jag klädde på mig inför dagen. Funderade lite på om jag skulle få mycket blickar, jag såg trots allt ut som en morot, men återigen så går dte inte att göra så mycket åt det.
Självklart blev det som jag trott  och alla stirrade ganska mycket, men det var helt okej. Folk kunde antyda och prata hur mycket de ville, de angår ändå inte dem hur jag ser ut.
So var första lektion och vi satt och läste om våra respektive länder, mitt land Kuba då. Mycket blev gjort, men jag fick ett sms av mor att jag skulle ringa Liljeholmen angående mina astma besvär, sagt och gjort, jag ringde. Fick prata med någon kvinna och förklarade lite. Jag har alltid fått en känsla av att läkare tycker att man har fel när man beskriver symtomen man har, men kan man ha fel om man beskriver sin egna smärta? Ganska många gånger har läkare sagt liknande saker till mig, som "Det är inte möjligt - Det stämmer inte". Skulle det inte göra dig ganska irriterad att ständigt inte bli tagen på allvar?
Men det är så i dagens samhälle, folk lyssnar på dig, beroende på hur gammal du är på pappret och inte i huvudet. Den mentala åldern är vad jag går efter numera, jag har helt slutat bry mig om vilket år folk är födda på.

Vår franskalärare var borta idag så vi gick alla hem till Nya Lisa och sjöng Sing-star. Jag och Johanna var ganska dåliga - Den underbara sanningen, men vi skäms inte över våra obefintliga talanger iallafall! - så vi körde mycket mot varandra. Dock vann hon nog mer än vad jag gjorde, så jag får väl träna.
Det är lite tråkigt eftersom jag hade drömmar om att bli en sångerska när jag var liten. Men men, vissa drömmar får man dock ge upp och gå vidare om, svårare än så är det inte. Okej, för dig som ska vara som så, när jag var mindre hade jag pontensialen att gå llångt med min röst, det var pga sjukdom som min röst sprack.
Efter att vi hunnit läsa franska i endast ett fåtal minuter ringde min mobil. Det var Ola, en läkare från Liljeholmen. Han undrade lite om mina besvär och jag svarade glatt och återgick sedan till mina studier. Ett antal minuter senare ringde pappa och sa att vi skulle åka till Liljeholmen för lite tester. Drygt, håltimma och allt, men jag var duktig och skuttade ut till bestämd plats och han hämtade mig.
Väl där gjorde jag lite nyare spirometri tester och mina lungor hade samma kapassitet som en lungsjuk ansjovis. (Är man inte duktig på stavning?)

Efter någon timma där fick jag åka hem. Då hade jag missat två lektioner, ganska skönt att slippa ha MJ idag. Passade på att äta och gick sedan ned för att ha slöjd. Skulle bli kul att ha lektion med både Loberg, Nya Lisa och Gunnar närvarande. Dock ringde min far och sa att jag skulle gå hem till klockan tre, då min syster skulle hämta mig så att vi kunde åka till akuten. Jättekul dag inte sant? Hann vara på slöjden en stund tills jag tröttnade och drog en stund tidigare än vad jag behövde. Gick hem och packade ner lite saker, svensk sjukvård är inte att leka med. De är inte de snabbaste här i världen. Syster kom och hämtade mig och vi åkte till Karolinska.
Det sjukhuset får mig alltid att tänka på morfar, dels för att han spenderade sin sista tid där, dels för att han designat en del av sjukhuset. Skulle kunna dkriva mycket om min käre morfar, men jag vet inte om tårkanalerna orkar med det ikväll.

Väl där gick det ganska fort, i början iallafall. Den första läkaren var en kvinna, väldigt sympatisk och trevligt, pratade med mig och förstod. Hon var så snäll att hon fick till oh med köra ned en kamera igenom näsan på mig. Mmm obeskrivliga känsla, man kanske kan tro att det är lite småmysigt? Det kändes som om man grät genom näsan, det gjorde inte ont, det kändes bara underligt.
Därefter fick vi vänta i korridoren på en ny doktor. Han tog en bra tid på sig att anlända och under den tiden fick jag mig en stund att tänka.
Som vanligt vandrar mina tankar iväg något alldeles när jag läser och lyssnar på musik.
Ta som det här med normalitet. De flesta unga tjejerna går runt och försöker passa in och vara normalt, vare sig det är medvetet eller inte. När man i denna jakt går och försöker bli accepterad, som normal, glömmer man gärna bort sig själv. Man glömmer vad man själv vill och vad man själv drömmer om och tillslut är du ännu en produktzombie.
Alla är vi väl unika, eller? Är det så, eller, om alla är unika innebär väl det att ingen är det? Det är sådanna tankar jag undviker, de får lösa sig själva eller  vara en del i den stora planen.

En till sak jag tänkt på mycket, är de två ordspråken som helt klart säger emot varandra 1. Den lättaste vägen är oftast den rätta 2. Den lättaste vägen leder ingenvart. Så därför har jag nu funderat mycket, hur är det? är det den lättaste som gäller eller måste man ALLTID kämpa? Det är nu jag inser hur dum jag varit, det finns inget globalt svar, det gör det inte för något! Man borde göra en kombination av de båda, för att visa att du måste se på varje problem för sig.
Varje problem, har ju just sin hake, sitt krux som gör det till just ett problem. Självklart vore det underbart med en lösning som fungerade på alla problem, men det lär inte hända.
Jaha där tog min tankeverksamhet totalt slut. Och jag lär antagligen inte få igång den igen förrän imorgon.
Hårfärgen hann jag inte köpa idag, får hoppas att det hinns imorgon.

Dagens låt: John C. Fogerty  - Down on the corner.
Dagens senario: -
Dagens besvikelse: Fick sitta på sjukan i fyra timmar och hann aldrig köpa färgen
Dagens upplyft: Fick vara mycket med syster

Puss och kram alla som läst dagens inlägg (Inser att jag har delat ut en jävla massa pussar och kramar till en del människor, kul att veta att man tydligen har stammisar)