28/11 2007
Tänkte inte skriva någon blogg ikväll men fick alldeles för stark lust för det.
Har du någon aning om hur ansträngande det är att gå upp klockan sex om du är van vid att gå upp klockan halv åtta på morgonen? jag gjorde det igår, men 5 dagar är alldeles för kort tid för att hinna få upp en vana. men jag har valt det själv så det är bara att stå ut med det.
Idag skulle alla som jobbar med blommorna iår vara där dirket på morgonen så jag visste att jag skulle ha mycket att säätta igång. jag var som ledar när inte Sonja eller Elisabeth var där. Det var kul med ansvaret men det kan bli jobbigt om det blir för mycket.
Några vägrade att lyssna, några 91:or som trodde att de visste bäst själv så jag lät dem vara och ha så kul med sitt medan jag hjälpte de andra. det gick ganska bra i början och det var okej att alla sprang fram och tillbaka och frågade mig om allt.
Även 91:orna frågade tillslut om hjälp eftersom de egentligen inte förstod det som de gjorde. Jag var själv med att behöva hjälpa 20 stycken 20 så ganska snabbt blev jag trött. När de tillslut frågade om allt de kunde komma på började jag bli irriterad. De verkade tro att jag visste allt att jag visste precis var allt fanns.
de verkar glömma vort det faktum att till exempel Zarah har jobbat precis lika många år som jag har.
Det blev inte så mycket ensam tid idag, eftersom jag spenderade mycket tid med mina nyfunna vänner Towe och Alex som var med igår på eftermiddagen. Dock var det skönt att slippa tänka på saker som jag i normala fall bara kan skjuta bort.
Som jag skrivit tidigare gillar jag inte att bli fast med saker som jag helst inte tar itu med. Igår hann jag fundera en del på saker och ting, ganska spritt kring livet.
En sak som störde mig hela dagen idag var Sonjas beteende. Hon är Elisabeths dotter som håller i hela blomster arrangemanget.
Sonja beter sig som om vi ska vara tacksamma för att vi får jobba 17 timmar i sträck, slavjobb och utan betalt. hon är ständigt överlägsen och otrevlig och jag har alltid en god lust att säga något dumt men jag ångrar mig, ibland är det bara bättre att hålla käften och se glad ut.
Man kanske kan tycka att de ska vara glada över att vi hjälper till så pass mycket som vi faktiskt gör, springer med alla blommorna och så vidare. utan får hjälp hade de ALDRIG klarat av det. Så långt verkar de dock inte tänka.
Lite kul i det hela är det att Sonja är ny som gruppledare och binder även alla buketter så hon är ofta borta. Vem tror du hon lämnar som biträdande gruppledare? Jo det är klart att det blir jag. Ser framför mig hur jag ställer flugsvampen fel, ekipaget river och de skyller allt på flugsvampem. Helt underbart! (och ni som inte tror mig, det finns en del ryttare osm gör vad som helst för att hitta något att skylla på, de kan ju aldrig göra några fel.)
Förut har jag aldrig förstått det där med folk som har favorit blommor. Men det förstår jag nu! Man säger att det klassiska att ge en flicka är rosor, men jag gör vad som helst för en kille/men som ger mig nejlikor! Jag fullkomligt älskar den blomman, med alla dess vackra färger. det jag gillar är hur blommans krona ser ut. Hur tätt och vackert hela kronan fylls och ser så... Så... Jag vet inte, vacker? Ett alldeles för uttjatat ord men det beskriver bra!
Så; Ett kungarike för den man som uppvaktar mig med en bukett nejlikor.
Hade nästan lust att ta alla nejlikor idag, stoppa dem under armen och gå hem. När jag får lite tid över (och pengar för den delen) ska jag nog köpa lite nejlikor.
Nu svamlar jag alldeles för mycket här haha.
Känner mig extremt fattig just nu.
Döpte ännu ett stileben idag, Hugo den stora ormbunken!
Alldeles för trött för att göra något
Glömde bort vad jag skulle skriva här...
Förörvigt är det härandra gången jag skriver det här inlägget eftersom min pissdator raderade det innan jag hann spara bloggen.! (Tittade innan jag sparade nu på flrhandsvisa men lärde mig av mitt misstag och kopierade det innan, tur var det eftersom datorn raderade texten igen.)
Puss och god natt du som läst mitt svammel om nejlikor!
Drömmen 27/11 2007
Eftersom jag jobbat på Globen idag är jag fullkomligt slut och orkar inte srkriva någon vidare blogg, men jag måste skriva om drömmen jag hade!
Jag drömde om mannen, den rätte, han denna där. Det som var frustrerande genom hela drömmen var att jag aldrig såg hans ansikte. Såg en glimt av hans hår, tror jag, men det kan vara mitt undermedvetna efter drömmen. Vi pratade och hans förstod mig. Mina tankar sammanfattades genom hans ord. Drömmen gjorde mig på sätt och vis deprimerad. Jag vet att jag aldrig kommer att hitta den killen som jag verkligen älskar allt hos, och som älskar mig tillbaka. Visst, att "bara" älska någon, men att verkligen älska alla kvaliteter hos personen.
Iallafall så drömde jag om hur han pratade. Han pratade lugnt och sansat, och han pratade som om han ständigt log. Fick en mental bild över hur han såg ut och på den bilden hade han skrattgropar, men lite mer på högra sidan.
Vid ett tillfälle höll han min hand. Hans hand vad mjuk, och han höll min hand hårt i sin, och smekte den. Jag minns den delen speciellt väl. Han hade länge bara suttit och hållit min hand, samtidigt som han drog andra handen över den. Det hade kittlats lite men det var mysigt.
det kändes hänvgivet och inte som en jakt på att komma till nästa bas.
Helt underbart, jag drömmer skumma drömmar om skumma sker, snart blir jag väl helgalen antar jag.
Jag drömde om mannen, den rätte, han denna där. Det som var frustrerande genom hela drömmen var att jag aldrig såg hans ansikte. Såg en glimt av hans hår, tror jag, men det kan vara mitt undermedvetna efter drömmen. Vi pratade och hans förstod mig. Mina tankar sammanfattades genom hans ord. Drömmen gjorde mig på sätt och vis deprimerad. Jag vet att jag aldrig kommer att hitta den killen som jag verkligen älskar allt hos, och som älskar mig tillbaka. Visst, att "bara" älska någon, men att verkligen älska alla kvaliteter hos personen.
Iallafall så drömde jag om hur han pratade. Han pratade lugnt och sansat, och han pratade som om han ständigt log. Fick en mental bild över hur han såg ut och på den bilden hade han skrattgropar, men lite mer på högra sidan.
Vid ett tillfälle höll han min hand. Hans hand vad mjuk, och han höll min hand hårt i sin, och smekte den. Jag minns den delen speciellt väl. Han hade länge bara suttit och hållit min hand, samtidigt som han drog andra handen över den. Det hade kittlats lite men det var mysigt.
det kändes hänvgivet och inte som en jakt på att komma till nästa bas.
Helt underbart, jag drömmer skumma drömmar om skumma sker, snart blir jag väl helgalen antar jag.
26/11 2007
Det var skönt att få "sova" ut på en vardag. Vi började sent så jag kunde gå upp vid halv tio, och ändå ha gott om tid. På måndag mornar brukar jag känna mig seg sådär direkt efter hekgen men idag var det värre ¨än vanligt. Kan vara för att jag ställt in mig på att jag skulle vara ledig resten av veckan.
Matte första lektion så jag knatade iväg dirket till häggen. Där stod jag en stund och pratade lite med Johanna och Marina. Lite trög är jag alltid på morgonen men idag var det tydligen värre än vanligt. Jag fattade inte enkla koncept och lyckades till och med visa upp två fingrar när jag sa tre, smart eih?
Berätta lite för Johanna vad jag hade drömt under natten. För en gångs skull var det inte mardrömmar, men det var rejält underliga drömmar. Den enda drömmen vill jag inte skriva om, men den andra handlade om att jag klippte av mig allt hår, gjorde en mohawk och färade håret grönt. det blev riktigt coolt men min syster blev galen och precis som jag trott såg jag ut som en flata.
Dock, nu tror jag faktiskt att jag har kommit fram till vad jag vill göra med mitt hår! det låten gjort och ganska tråkigt, men det ska bli rätt kul tror jag; En Beckham frilla!
Är tvungen att poängtera att jag menar Victoria Beckham och inte David. Det ska bli skönt att slippa gamla mönster med att alltid klippa mig hos Lotta. Det är dyrt, hon är arrogant och lyssnar inte på mig så nu ska jag pröva runt lite.
Jag har märkt det att jag omedvetet försöker ändra mig lite numera. Jag har alltid antagit att jag trivs som den jag är. Den lite råa, småtaskiga, heldryga tjejen som du gärna snackar skit om men fan inte går på. Det är något jag känner igen varje dag. Folk kan gärna vara otrevliga när de är på ett tryggt avstånd av tio meter men knappast mindre.
Ännu ett bevis på hur fega svenskar är, (eller, oftast i dessa fallen, blattar) skulle aldrig stå upp för sin åsikt.
Efter matten var det som vanligt håltimma så jag, Lisa, Marina och Johanna gick hem till mig och körde buzz. Det var verkligen kul och vi skrattade högt m
Matte första lektion så jag knatade iväg dirket till häggen. Där stod jag en stund och pratade lite med Johanna och Marina. Lite trög är jag alltid på morgonen men idag var det tydligen värre än vanligt. Jag fattade inte enkla koncept och lyckades till och med visa upp två fingrar när jag sa tre, smart eih?
Berätta lite för Johanna vad jag hade drömt under natten. För en gångs skull var det inte mardrömmar, men det var rejält underliga drömmar. Den enda drömmen vill jag inte skriva om, men den andra handlade om att jag klippte av mig allt hår, gjorde en mohawk och färade håret grönt. det blev riktigt coolt men min syster blev galen och precis som jag trott såg jag ut som en flata.
Dock, nu tror jag faktiskt att jag har kommit fram till vad jag vill göra med mitt hår! det låten gjort och ganska tråkigt, men det ska bli rätt kul tror jag; En Beckham frilla!
Är tvungen att poängtera att jag menar Victoria Beckham och inte David. Det ska bli skönt att slippa gamla mönster med att alltid klippa mig hos Lotta. Det är dyrt, hon är arrogant och lyssnar inte på mig så nu ska jag pröva runt lite.
Jag har märkt det att jag omedvetet försöker ändra mig lite numera. Jag har alltid antagit att jag trivs som den jag är. Den lite råa, småtaskiga, heldryga tjejen som du gärna snackar skit om men fan inte går på. Det är något jag känner igen varje dag. Folk kan gärna vara otrevliga när de är på ett tryggt avstånd av tio meter men knappast mindre.
Ännu ett bevis på hur fega svenskar är, (eller, oftast i dessa fallen, blattar) skulle aldrig stå upp för sin åsikt.
Efter matten var det som vanligt håltimma så jag, Lisa, Marina och Johanna gick hem till mig och körde buzz. Det var verkligen kul och vi skrattade högt m
25/11 2007
Ganska normal väckningstid imorse. Ungefär 10.00 steg man upp. Familjen var redan uppe, och min käre syster var här. Alla skulle åka så jag skulle ha huset för mig själv. Aa juste, idag skulle jag träffa Andreas (undrar om det blir av idag?)
10.20 hade alla åkt och jag satte mig vid datorn en stund. Smsade Andreas och tänkte att om han inte svarar så får han skylla sig själv. Orkade inte så lång tid vid datorn och gick iväg till duschen. Det var så skönt, och jag tog min tid. När jag nästan var klar började Bobby Brown eka i badrummet. Satan de ringde och oj så rätt jag hade, det var min bror. (aka Satah light)
Han lät sjuk så jag blev återigen orolig. Men jag fick istället något att skratta åt, han var tydligen bara enormt bakis. Han ville att jag skulle komma hem till honom idag och köra lite Guitar hero 3 och så länge som jag väntat på de där jävla spelet, tja... Det tog mig knappast mer än tre sekunder att tacka ja. Gjorde mig snabbt iordning och gick ut på nätet för att kolla när bussarna gick. Fan, det skulle gå om sex minuter så jag fick springa och det var fan på håret att jag hann. Jag har inset det nu att det kanske vore vettigt att skaffa busskort, jag orkar inte alltid köpa ny remsa.
Skrattade lite på bussen, jag älskar min bror och det var länge sen jag fick vara med honom ensam (tja, Angelica räknas som familj så hon är som ett till syskon). Kom att tänka på vad han gett mig i födelsedags present förra året. En hel dag med min bror, valfri aktivitet och han pröjsade. Han hade sagt att han hade haft dåligt med fantasi och hoppades att jag inte tyckte att det var en alldeles för dålig present men jag hade blivit jätte glad. Ännu har vi inte genomfört det, men jag funderar dagligen på något kul.
När jag kom fram så mötte han mig med Angelica och efter lite handlande så gick vi hem till dem. Vi började med att köra gh, och herregud, det var lika bra som jag trott. Helt jävla underbart! Gh vad något som jag faktiskt kunde äga i och jag kände mig faktiskt duktig. Hard verkade inte så svårt längre och vi körde ganska länge. det var mysigt att bara sitta och skratta och ha kul med sin bror. Vi körde inte så lång tid förän bror drog fram Halo3. Det såg verkligen kul ut, när han körde det. han frågade om jag ville men jag hade allt för dåliga minnen från halo. De lyckades dessvärre övertala mig och jag och Angelica körde online. Enormt jävla kul, det var lång tid sedan som jag skrattade så mycket. Trots allt dog jag säkert i genomsnitt 15/game och att respawna sög, jag lyckades alltid hamna precis framför en jävla sniper. Men! Jag lyckades nog fan döda totalt tre stycken så lite glad blev man (haha, alla har vi olika mål)
Runt fyra stängde brorsan av spelet och sa att vi skulle dra på bio. Jag fick inte veta vilken men vi åkte iväg. Vi hade tänkt att äta i Heron men ångrade oss snabbt när vi såg kaoset, så vi åkte till McDonalds i kungens kurva istället. Som vanligt kände bror och Angelica alla där, och stod och snackade en stund. Jag själv stod och dregglade efter killen i kassan. Blond, såg ut att vara lite småblyg, kanske 16-17 år gammal. Var det ett tillfälle som hade varit ett perfekt delmoment i mitt nya mål... Fan också. Eller, jag hade nog ändå inte frågat om hans nummer, i en kassa på donken, men min bror med, med tjocktröja och så såg jag halvmatt ut.
Fast det hade kanske varit ett perfekt tillfälle att överkomma omgivningen och stå för mig själv.
Jaja vid det tillfället hade jag inte enda tanke i den riktningen.
Vi åkte sedan tillbaka till Heron och såg filmen. Som förövrigt var enooormt dålig. Riktigt usel. Vi såg stardust, en film som jag rekomenderar att ingen ser.
När filmen var slut åkte vi hem till Fam Koch och Fredrik och Angelica stannade en stund. Jag själv drog mig in till datorrummet för att få skriva det som jag tänkt på .
Så, dagen har egentligen inte varit så händelserik men jag har fått vara en hel dag med brorsan. Andreas glömde jag helt bort, och han svarade förövrigt inte på mitt sms.
Lite om vad jag tyckte om dagens spel/film:
Guitar hero 3: Precis som recensionerna sagt: Det som skulle vara snäppet bättre vore att vara en rockstjärna. helt underbara låtar och väldigt bra låtar. det enda som drog ner på det var, ljudet som kom när man spelade fel. Mitt betyg: 4/5
Halo 3: Egentligen inte ett spel som jag självmant skulle spela, men efter att ha spelar det skulle jag gärna göra det igen. Även fast jag dog varannan sekund var det jävigt kul, till och med när jag råkade begå självmord. Ett tips; Om det bara ser ut att vara luft och moln BÖR du inte hoppa över kanten. Mitt betyg: Återigen 4/5
Stardust: Den var dålig. Den hade sina stunder men ibland fick man känslan av att det var en parodi. Mitt betyg: 1½/5
Nu är det färdig skrivet för dagen skulle jag tro!
Dagens låt: Metallica - One
Saknade inget idag!
Men saknade en Tusse
10.20 hade alla åkt och jag satte mig vid datorn en stund. Smsade Andreas och tänkte att om han inte svarar så får han skylla sig själv. Orkade inte så lång tid vid datorn och gick iväg till duschen. Det var så skönt, och jag tog min tid. När jag nästan var klar började Bobby Brown eka i badrummet. Satan de ringde och oj så rätt jag hade, det var min bror. (aka Satah light)
Han lät sjuk så jag blev återigen orolig. Men jag fick istället något att skratta åt, han var tydligen bara enormt bakis. Han ville att jag skulle komma hem till honom idag och köra lite Guitar hero 3 och så länge som jag väntat på de där jävla spelet, tja... Det tog mig knappast mer än tre sekunder att tacka ja. Gjorde mig snabbt iordning och gick ut på nätet för att kolla när bussarna gick. Fan, det skulle gå om sex minuter så jag fick springa och det var fan på håret att jag hann. Jag har inset det nu att det kanske vore vettigt att skaffa busskort, jag orkar inte alltid köpa ny remsa.
Skrattade lite på bussen, jag älskar min bror och det var länge sen jag fick vara med honom ensam (tja, Angelica räknas som familj så hon är som ett till syskon). Kom att tänka på vad han gett mig i födelsedags present förra året. En hel dag med min bror, valfri aktivitet och han pröjsade. Han hade sagt att han hade haft dåligt med fantasi och hoppades att jag inte tyckte att det var en alldeles för dålig present men jag hade blivit jätte glad. Ännu har vi inte genomfört det, men jag funderar dagligen på något kul.
När jag kom fram så mötte han mig med Angelica och efter lite handlande så gick vi hem till dem. Vi började med att köra gh, och herregud, det var lika bra som jag trott. Helt jävla underbart! Gh vad något som jag faktiskt kunde äga i och jag kände mig faktiskt duktig. Hard verkade inte så svårt längre och vi körde ganska länge. det var mysigt att bara sitta och skratta och ha kul med sin bror. Vi körde inte så lång tid förän bror drog fram Halo3. Det såg verkligen kul ut, när han körde det. han frågade om jag ville men jag hade allt för dåliga minnen från halo. De lyckades dessvärre övertala mig och jag och Angelica körde online. Enormt jävla kul, det var lång tid sedan som jag skrattade så mycket. Trots allt dog jag säkert i genomsnitt 15/game och att respawna sög, jag lyckades alltid hamna precis framför en jävla sniper. Men! Jag lyckades nog fan döda totalt tre stycken så lite glad blev man (haha, alla har vi olika mål)
Runt fyra stängde brorsan av spelet och sa att vi skulle dra på bio. Jag fick inte veta vilken men vi åkte iväg. Vi hade tänkt att äta i Heron men ångrade oss snabbt när vi såg kaoset, så vi åkte till McDonalds i kungens kurva istället. Som vanligt kände bror och Angelica alla där, och stod och snackade en stund. Jag själv stod och dregglade efter killen i kassan. Blond, såg ut att vara lite småblyg, kanske 16-17 år gammal. Var det ett tillfälle som hade varit ett perfekt delmoment i mitt nya mål... Fan också. Eller, jag hade nog ändå inte frågat om hans nummer, i en kassa på donken, men min bror med, med tjocktröja och så såg jag halvmatt ut.
Fast det hade kanske varit ett perfekt tillfälle att överkomma omgivningen och stå för mig själv.
Jaja vid det tillfället hade jag inte enda tanke i den riktningen.
Vi åkte sedan tillbaka till Heron och såg filmen. Som förövrigt var enooormt dålig. Riktigt usel. Vi såg stardust, en film som jag rekomenderar att ingen ser.
När filmen var slut åkte vi hem till Fam Koch och Fredrik och Angelica stannade en stund. Jag själv drog mig in till datorrummet för att få skriva det som jag tänkt på .
Så, dagen har egentligen inte varit så händelserik men jag har fått vara en hel dag med brorsan. Andreas glömde jag helt bort, och han svarade förövrigt inte på mitt sms.
Lite om vad jag tyckte om dagens spel/film:
Guitar hero 3: Precis som recensionerna sagt: Det som skulle vara snäppet bättre vore att vara en rockstjärna. helt underbara låtar och väldigt bra låtar. det enda som drog ner på det var, ljudet som kom när man spelade fel. Mitt betyg: 4/5
Halo 3: Egentligen inte ett spel som jag självmant skulle spela, men efter att ha spelar det skulle jag gärna göra det igen. Även fast jag dog varannan sekund var det jävigt kul, till och med när jag råkade begå självmord. Ett tips; Om det bara ser ut att vara luft och moln BÖR du inte hoppa över kanten. Mitt betyg: Återigen 4/5
Stardust: Den var dålig. Den hade sina stunder men ibland fick man känslan av att det var en parodi. Mitt betyg: 1½/5
Nu är det färdig skrivet för dagen skulle jag tro!
Dagens låt: Metallica - One
Saknade inget idag!
Men saknade en Tusse
24/11 2007
Snacka om att förstöra rutinen imorse. Jag vaknade klockan kvart över åtta och kunde inte somna om så jag gick upp. Jag var trött men det gick helt enkelt inte att sova. Gick runt lite på övervåningen tills pappa gick upp. Då smög jag in och kröp ner i pappas säng. Jag låg bredvid hunden och halvsov tills mamma gick upp.
Det här verkade bli en skoj dag, skulle hjälpa mamma med städningen. Hela huset (eller iallafall övervåningen) skulle städas och jag kom inte undan.
Jag skulle även kanske träffa John sen men det var inget bestämt. Började städa, något som jag hatar. Hela tiden bytte jag tjänst för att slippa fastna i spåren.
Det här var en början på en helt underbar dag!
När jag hade städat så träffade jag Julia (excrucio) och vi satt och hade tråkigt vid msn. Hon loggade in på msn och såg att Viktor hade addat henne. Kul ju, han visste inte att vi kände varandra. Hon började snacka med honom och kom (underligt?) in på ämnet kärlek. Fick henne att fråga om hur det gick nu och svaret gjorde mig en aaaaaning irriterad.
Slutade med att jag bad honom att dra åt helvete och att vi hade en lång diskution. Som vanligt behandlade han mig som om jag var fyra, och bara för det så reagerade jag som om jag var fyra. Har under dagen planerat hämnd mot "storebror duktig" men har inte kommit på något bra.
Jag grät, ömsom skakade av ilska och tillslut lyckades jag få Hampus att komma hit. Sökte tröst hos honom och drog senare ut för att slippa att tänka. Vi åkte då till skärholmen och det var rätt skönt att bara gå och prata om ingenting med honom. Han föreslog lite olika hämnder mot (tja, du som känner mig vet vad jag refererar honom som) 'honom' men Hampus ångrade sig snabbt när han fick veta vad 'han' utbildas till.
Det kändes skönt att Hampus var villig att stå upp för min del och det gjorde mig lite glad. Jag tänkte faktiskt inte så mycket på händelsen senare men slutligen åkte vi hem. På bussen träffade jag då faktiskt min barndomskompis, Jennie.
När vi klev av bussen så pratade vi en del och det var skönt att få komma ikapp lite med pratet. Synd bara att vägen hem inte var längre.
När jag kom hem orkade jag inte ha 'honom' blockad så jag blockade av honom. Stoooort misstag. Det slutade med att jag var på bristningsgränsen och saknade min psykolog starkt i de ögonblicken. I synnerhet när han kallade mig för psykfall. Han sa en ganska intressant sak though (mannen som älskar att skryta):
Jag gick ut skolan ett år tidigare och har alltid umgåtts med folk som är ett år äldre. Alltså blir det som att det skiljer fem år mellan oss.
Synd bara att Jennie är fem år äldre än mig, Pontus nio, Andreas 4, Dan 4, Ioni 7 osv. Det är knappast så att jag ständigt umgåtts med yngre eller jämgamla.
Men men, är man trångsynt och vägrar se utanför lådan och ens egna verklighet går det väl så. Jag har förövrigt tröttnat på alla killar som tror at de kan behandla mig som skit. Alla killar som jag börjar gå ut med numera ska fan genomgå tester innan de får röra vid mig annars blir det inget.
En annan sak somm jag och andra Julia pratade om ikväll var hur fega vi var. Egentligen, att man inte går fram till den där söta killen och riskerar att skämma ut sig, det är nyttigt! Från och med nu (som ett moment i mitt nya mål) ska jag inte vara så feg. Nu har jag två punkter; Gå på utställningen 'spela roll' och våga chansa. Ser jag en söt potensiell kille ska jag fråga om hans nummer. Jag måste våga att få svaret "HAHAHAHA.... Neeeeeej" eller "ermmm... Jag har tjej". Det är antagligen bara ännu en erfarenhet som är nyttig för framgång i det sociala livet.
Senare på kvällen drog jag och Bullen (det är tydligen bara jag och Bullens lilla syster som fortfarande kallar henne vid det smeknamnet) hem till mig och kollade på film. Vi tittade på min nya favorit 'wild hogs' och det var avslappnat och bara skönt. Det kändes underbart att bara få sitta och prata och titta med Julia, vi har trots allt känt varandra väldigt länge.
Nu vill jag skölja av mandarin lukten från mina händer!
Niklas fyller 19 idag, stort grattis till dig!
Tusse Tusse Tusse Tusse Tusse Tusse!
Andreas imorn, det får fan ta och bli av denna gång!
Känner mig en gnutta mordisk, har funderat på att bryta mig in i vapen skäpen några gånger men har faktiskt lyckats hejda mig!
Katt och.... leverpastej, du som tagit dig tid att läsa detta!
Det här verkade bli en skoj dag, skulle hjälpa mamma med städningen. Hela huset (eller iallafall övervåningen) skulle städas och jag kom inte undan.
Jag skulle även kanske träffa John sen men det var inget bestämt. Började städa, något som jag hatar. Hela tiden bytte jag tjänst för att slippa fastna i spåren.
Det här var en början på en helt underbar dag!
När jag hade städat så träffade jag Julia (excrucio) och vi satt och hade tråkigt vid msn. Hon loggade in på msn och såg att Viktor hade addat henne. Kul ju, han visste inte att vi kände varandra. Hon började snacka med honom och kom (underligt?) in på ämnet kärlek. Fick henne att fråga om hur det gick nu och svaret gjorde mig en aaaaaning irriterad.
Slutade med att jag bad honom att dra åt helvete och att vi hade en lång diskution. Som vanligt behandlade han mig som om jag var fyra, och bara för det så reagerade jag som om jag var fyra. Har under dagen planerat hämnd mot "storebror duktig" men har inte kommit på något bra.
Jag grät, ömsom skakade av ilska och tillslut lyckades jag få Hampus att komma hit. Sökte tröst hos honom och drog senare ut för att slippa att tänka. Vi åkte då till skärholmen och det var rätt skönt att bara gå och prata om ingenting med honom. Han föreslog lite olika hämnder mot (tja, du som känner mig vet vad jag refererar honom som) 'honom' men Hampus ångrade sig snabbt när han fick veta vad 'han' utbildas till.
Det kändes skönt att Hampus var villig att stå upp för min del och det gjorde mig lite glad. Jag tänkte faktiskt inte så mycket på händelsen senare men slutligen åkte vi hem. På bussen träffade jag då faktiskt min barndomskompis, Jennie.
När vi klev av bussen så pratade vi en del och det var skönt att få komma ikapp lite med pratet. Synd bara att vägen hem inte var längre.
När jag kom hem orkade jag inte ha 'honom' blockad så jag blockade av honom. Stoooort misstag. Det slutade med att jag var på bristningsgränsen och saknade min psykolog starkt i de ögonblicken. I synnerhet när han kallade mig för psykfall. Han sa en ganska intressant sak though (mannen som älskar att skryta):
Jag gick ut skolan ett år tidigare och har alltid umgåtts med folk som är ett år äldre. Alltså blir det som att det skiljer fem år mellan oss.
Synd bara att Jennie är fem år äldre än mig, Pontus nio, Andreas 4, Dan 4, Ioni 7 osv. Det är knappast så att jag ständigt umgåtts med yngre eller jämgamla.
Men men, är man trångsynt och vägrar se utanför lådan och ens egna verklighet går det väl så. Jag har förövrigt tröttnat på alla killar som tror at de kan behandla mig som skit. Alla killar som jag börjar gå ut med numera ska fan genomgå tester innan de får röra vid mig annars blir det inget.
En annan sak somm jag och andra Julia pratade om ikväll var hur fega vi var. Egentligen, att man inte går fram till den där söta killen och riskerar att skämma ut sig, det är nyttigt! Från och med nu (som ett moment i mitt nya mål) ska jag inte vara så feg. Nu har jag två punkter; Gå på utställningen 'spela roll' och våga chansa. Ser jag en söt potensiell kille ska jag fråga om hans nummer. Jag måste våga att få svaret "HAHAHAHA.... Neeeeeej" eller "ermmm... Jag har tjej". Det är antagligen bara ännu en erfarenhet som är nyttig för framgång i det sociala livet.
Senare på kvällen drog jag och Bullen (det är tydligen bara jag och Bullens lilla syster som fortfarande kallar henne vid det smeknamnet) hem till mig och kollade på film. Vi tittade på min nya favorit 'wild hogs' och det var avslappnat och bara skönt. Det kändes underbart att bara få sitta och prata och titta med Julia, vi har trots allt känt varandra väldigt länge.
Nu vill jag skölja av mandarin lukten från mina händer!
Niklas fyller 19 idag, stort grattis till dig!
Tusse Tusse Tusse Tusse Tusse Tusse!
Andreas imorn, det får fan ta och bli av denna gång!
Känner mig en gnutta mordisk, har funderat på att bryta mig in i vapen skäpen några gånger men har faktiskt lyckats hejda mig!
Katt och.... leverpastej, du som tagit dig tid att läsa detta!
23/11 2007
Pappa kom ner och var arg. Klockan var ju trots allt 07:20 och han ansåg att jag borde gå upp. Jag hatar det mornar som han är hemma, han vet inte om att jag normalt går upp 07:40 eller så. Men jag gick upp ändå, som tur var hade pannan inte lagt av inatt igen så jag kunde duscha ordentligt.
No första lektion och vi fick en sorts läxa. Vi i kärnkraft-gruppen har väldigt mycket teoretiska saker så Ulf fick ha privat genomgång med oss. Under genomgången fick jag en sådan härlig kännsla, jag förstod allt han sa, direkt! Jag verkligen kände hur jag kopplade ihop allt och satte sambanden. det här arbetet ska förhoppningsvis inte bli så svårt om Gustav och Hampus gör allt som de ska.
Gustav har dock satt sig lite på tvären. Han ska alltid ifrågasätta allt jag säger, även fast han bett mig att styra över verksamheten. Självklart sätter det mitt humör lite ur balans, jag hatar när folk ifrågasätter mig, men jag försöker lära mig att bara låta det rinna av.
Fick tillbaka provet idag, mvg, vilket inte var någon förvåning eftersom jag redan sett mitt resultat innan.
Efter no hade vi so. Britt sa igår att vi kanske skulle kunna få tillbaka religions proven idag, och att det bara var ett enda vg och inga mvg i klassen. Så nu hade jag hoppats en hel del, kände mig ganska självklar på att vg:et var mitt.
Innan vi fick provet pratade vi lite om geografi, mer specefikt, Amerika. Det ska bli intressant att läsa om världsdel som är en av välrdens stormakter, medan delar är fattiga och fortfarande i ulands stadiet.
Lyckades under lektionen få Loberg en aningens osäker vilket gjorde mitt humör på topp igen och jag kände glimten i ögat när jag satt och log för mig själv. Slutligen fick jag tillbaka provet och som jag hade trott så fick jag vg. Jag kände mig riktigt nöjd och var även glad över det faktum att jag inte blivit besviken för att jag inte fått mvg. Som en kompis sa, så ska jag inte bry mig så mycket om betygen hädanefter.
Det hände inte så mycket fram till idrotten. jag var lite nervös eftersom jag för tredje gången i rad inte kunde göra min uppvärmning. Men hon reagerade inte alls som jag trott. Hon bara tog emot, lyssnade och sa sedan att det var helt lugnt och att hon förstod. Den kvinnan kommer aldrig upphöra med att förvåna mig.
Men men, det var hinderbana på lektionen och jag fick hjälpa till med att ändra höjden på ett moment. Det kändes lite bra, lyckadea peppa många till att hoppa liiite högre än innan och många lyckades väldigt bra med det. Det läskiga var när jag hade den på ca 2m för Loberg och han ÄNDÅ hopar en halvmeter över.
Den här dagen var i övrigt inte speciellt händelserik tills en incident på kvällen. Viktor skrev till mig på msn att jag skulle ringa honom om jag ville ses nu på kvällen. Jag smsade (eftersom jag hatar att ringa) och undrade om det inte var så att han inte ville ses längre. Jag kände mig ganska nöjd, han brydde sig. Så fick jag svaret "Man kan väl ha kul utan å vara ihop?" Han förstår verkligen inte. För det första blir jag inte hop med en person efter en halv date och för det andra så behandlar han mig som om jag är reserven utifall att det inte funkar med bruden han raggar upp på närmsta fest.
Skickade ett svar till honom som speglar min dags personlighet "Jag förstår egentligen inte en sak, du kan fortfarande vara med mig, men inte vara ihop med mig. Är det för att du vill kunna ha friheten att kunna dra när fan du vill?" Jag blev nöjd med det svaret. Jag kände att jag fick ur mig det jag ville säga. Dock tror jag inte han gillade svaret, då han aldrig svarade. Fan ta honom, jag som äntligen börjat släppa en del. Nu sitter jag igen med pannan i djupa rynkor och med medvetabdet djupt försjunket i ödsliga tankar. Det är som att vandra ensam i natten. Även fast du vet att du inte är ensam på jorden, känns det som det nu. Alla själar är döda, eller så finns inte den rätte till hans. Det finns ett antal personer som jag pratar om problem med. Dessvärre kan jag inte få tag i dem nu, så jag får väl sitta och vara nere ikväll då.
För att bryta mönstret ska jag väl kolla lite kärnkrafts fakta
Tusse ska väl snart inköpas, ei?
Återtagit knäckandet av rygg helt.
Målade naglarna för första gången idag.
Känner mig ganska ensam, komma hit och trösta kanske?
Puss och leveranka du som läst min blogg!
No första lektion och vi fick en sorts läxa. Vi i kärnkraft-gruppen har väldigt mycket teoretiska saker så Ulf fick ha privat genomgång med oss. Under genomgången fick jag en sådan härlig kännsla, jag förstod allt han sa, direkt! Jag verkligen kände hur jag kopplade ihop allt och satte sambanden. det här arbetet ska förhoppningsvis inte bli så svårt om Gustav och Hampus gör allt som de ska.
Gustav har dock satt sig lite på tvären. Han ska alltid ifrågasätta allt jag säger, även fast han bett mig att styra över verksamheten. Självklart sätter det mitt humör lite ur balans, jag hatar när folk ifrågasätter mig, men jag försöker lära mig att bara låta det rinna av.
Fick tillbaka provet idag, mvg, vilket inte var någon förvåning eftersom jag redan sett mitt resultat innan.
Efter no hade vi so. Britt sa igår att vi kanske skulle kunna få tillbaka religions proven idag, och att det bara var ett enda vg och inga mvg i klassen. Så nu hade jag hoppats en hel del, kände mig ganska självklar på att vg:et var mitt.
Innan vi fick provet pratade vi lite om geografi, mer specefikt, Amerika. Det ska bli intressant att läsa om världsdel som är en av välrdens stormakter, medan delar är fattiga och fortfarande i ulands stadiet.
Lyckades under lektionen få Loberg en aningens osäker vilket gjorde mitt humör på topp igen och jag kände glimten i ögat när jag satt och log för mig själv. Slutligen fick jag tillbaka provet och som jag hade trott så fick jag vg. Jag kände mig riktigt nöjd och var även glad över det faktum att jag inte blivit besviken för att jag inte fått mvg. Som en kompis sa, så ska jag inte bry mig så mycket om betygen hädanefter.
Det hände inte så mycket fram till idrotten. jag var lite nervös eftersom jag för tredje gången i rad inte kunde göra min uppvärmning. Men hon reagerade inte alls som jag trott. Hon bara tog emot, lyssnade och sa sedan att det var helt lugnt och att hon förstod. Den kvinnan kommer aldrig upphöra med att förvåna mig.
Men men, det var hinderbana på lektionen och jag fick hjälpa till med att ändra höjden på ett moment. Det kändes lite bra, lyckadea peppa många till att hoppa liiite högre än innan och många lyckades väldigt bra med det. Det läskiga var när jag hade den på ca 2m för Loberg och han ÄNDÅ hopar en halvmeter över.
Den här dagen var i övrigt inte speciellt händelserik tills en incident på kvällen. Viktor skrev till mig på msn att jag skulle ringa honom om jag ville ses nu på kvällen. Jag smsade (eftersom jag hatar att ringa) och undrade om det inte var så att han inte ville ses längre. Jag kände mig ganska nöjd, han brydde sig. Så fick jag svaret "Man kan väl ha kul utan å vara ihop?" Han förstår verkligen inte. För det första blir jag inte hop med en person efter en halv date och för det andra så behandlar han mig som om jag är reserven utifall att det inte funkar med bruden han raggar upp på närmsta fest.
Skickade ett svar till honom som speglar min dags personlighet "Jag förstår egentligen inte en sak, du kan fortfarande vara med mig, men inte vara ihop med mig. Är det för att du vill kunna ha friheten att kunna dra när fan du vill?" Jag blev nöjd med det svaret. Jag kände att jag fick ur mig det jag ville säga. Dock tror jag inte han gillade svaret, då han aldrig svarade. Fan ta honom, jag som äntligen börjat släppa en del. Nu sitter jag igen med pannan i djupa rynkor och med medvetabdet djupt försjunket i ödsliga tankar. Det är som att vandra ensam i natten. Även fast du vet att du inte är ensam på jorden, känns det som det nu. Alla själar är döda, eller så finns inte den rätte till hans. Det finns ett antal personer som jag pratar om problem med. Dessvärre kan jag inte få tag i dem nu, så jag får väl sitta och vara nere ikväll då.
För att bryta mönstret ska jag väl kolla lite kärnkrafts fakta
Tusse ska väl snart inköpas, ei?
Återtagit knäckandet av rygg helt.
Målade naglarna för första gången idag.
Känner mig ganska ensam, komma hit och trösta kanske?
Puss och leveranka du som läst min blogg!
22/11 2007
Det är nog något som är fel. Jag gick frivilligt upp klockan 07:10 imorse. Och det kändes bra! Jag var utvilad och mådde på topp. Vilken kännsla att inte behöva stressa. Gick iväg till skolan och var utanför hemkunskapssalen i god tid innan. Vi skulle byta grupper idag och på något underligt vis visste jag att jag skulle få vara med Luka. Han var duktig hela lektionen och våran fisk smakade faktiskt inte så dumt.
Det är lite tråkigt, när Luka är med blattar blir han jättejobbig, men är man bara med honom så är han rätt okej. Kan till och med vara rätt så kul ibland.
under lektionen hann Hampus ge mig en serie med nya blåmärken så nu ser det ut som om jag blivit misshandlad. Som vanligt.
När det var ungefär 35 minuter kvar och jag stod och diskade så ropades det ut ett medelande om att det var elevård. Jag hade ingen lust att gå men jag släpade iväg ändå. Under mötet hann jag få svår astma och satt och hörde mina pip varje gång jag andades. Jag hatar att göra det, men tillslut var jag tvungen att ta astma medecin. Det är så jobbigt för de låter så högt. Det märks att alla reagerar en del. Det blev inte bättre och jag börjar faktiskt bli lite nervös för min astma.
Hela tiden får jag svårigheter med astman och har jättesvårt för att andas. Jag hoppas verkligen att jag klarar av att jobba på globen nästa vecka.
Dagens tanke har till störren delen gått till stipendier. Jag har funderat en del på att söka det, för att få chansen att plugga utomlands. Det vore så fantastiskt att få åka till Frankrike och studera franska under kanske ett halvår. Jag hoppas bara att jag har vad som krävs. Men för det lär jag behöva plugga en hel del franska. Det är det nog dock värt, drömmer ofta om att få se Paris, Nice och andra ställen.
Under svenskan skulle jag ha diagnos eftersom jag inte kan göra den senare. MJ är så jävla dålig! Hon skulle förklara en sak som jag fattade innan men jag fattade den inte efter att hon förklarat. Hon gör allt så konstigt. Varför kan de inte bara sparka henne och ersätta henne med någon som faktiskt har lite kompitens ?! (stavning ftw!)
På idrotten skulle tjejerna värma upp själva eftersom Gustav hade sin uppvärmning. jag var inte med eftersom jag har sådanna problem med fötterna, men jag lekte ändå lite. Vår uppvärmning gick tillslut ut på att hoppa runt i salen, dansa och leka. Det var enormt roligt och alla förutom två deltog i uppvärmningen. Det är verkligen skönt att vi kommer så bra ihop. Det är kul att se hur olika man kan vara och ändå komma så bra överens.
Senare under lektionen satt jag och pratade med Robin. Vi snackade om lite olika saker och jag berättade för honom det faktum att jag aldrig mer tänker vara ute med bara Julia och Jessica. För killar letar efter två olika sorters tjejr; Du har den snygga, smala charmiga blondinen och så har du den oskyldiga, jäääätte söta brunetten och om man säger så, så är jag varken eller. Jag skulle bli helkrossad om jag var med dem och det tror jag inte mitt självförtroende pallar med riktigt.
Under dagen förvärrades bara min astma och tillslut lät jag som en pipleksak. Jag märkte på min kära moder att hon börjat bli lite orolig för mitt tillstånd. Jag känner mig inte så orolig mest irriterad på att skiten vägrar slippa. Jag som äntligen trott att det var på väg att lätta och att jag kunde börja spela bandy igen. Jag har verkligen saknat det. Men som det ser ut nu skulle jag aldrig i livet klara fysen på bandyn så det är ju bara att glömma.
En annan sak som jag trott att jag börjat glömma var Ioni. jag kan med lättnad skriva om honom nu eftersom han är i Berlin till den 28. Jag blir snart knäpp. jag gillar honom nog fortfarande men jag vet mycket väl att jag inte har någon framtid där. Det roliga är att han inte vet om att jag vet att han är jordens största kvinnokarl. Det är mycket jag vet om honom som han inte vet om, av den anledningen att mitt ex hade haft honom som vikarie.
Jag känner en sån konstig dragning till honom, jag vill hata allt han säger samtidigt som jag dyrkar de orden. Han har ett sådant nyskaparsätt att se allting på.
Okej, nu pratar jag lite med mig själv. Måste resonera lite!
Fan också det här suger... Insåg just att han har internet i Berlin och mycket väl kan läsa det här... Iallafall, om han gör det och faktiskt tagit sig tid att läsa vad jag skrivit så kan han faktiskt mer än gärna få veta vad jag tycker om honom.
Nu visar det sig att jag inte får ha min uppvärmning imorgon. kan inte låta bli att tycka att det är skönt även fast jag vet vad Stine kommer att säga. Men jag får helt enkelt inte, jag kan inte andas. Min syre tillförsel är alldeles för dålig just nu för att jag ska kunna klara av något sådant. Det är något som min lärare kommer ha väldigt svårt att acceptera eftersom jag redan har skjutit på uppvärmingen, dock av gilltiga skäl. Först för att jag hos tandläkaren under tiden. Andra för att jag skulle vara ledig. Och nu den tredje, kul va?
Jaja hon får gnälla allt hon vill, jag har min pappa på min sida.
Nu ska jag ta min kvällsdusch tror jag!
Dagens låt: Pink - Family portrait
Längtar till helgen, someone knows why
Vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha Tusse
Puss och kram du som tagit dig tid att läsa mitt menlösa (jaaa menlösa) drabbel.
Det är lite tråkigt, när Luka är med blattar blir han jättejobbig, men är man bara med honom så är han rätt okej. Kan till och med vara rätt så kul ibland.
under lektionen hann Hampus ge mig en serie med nya blåmärken så nu ser det ut som om jag blivit misshandlad. Som vanligt.
När det var ungefär 35 minuter kvar och jag stod och diskade så ropades det ut ett medelande om att det var elevård. Jag hade ingen lust att gå men jag släpade iväg ändå. Under mötet hann jag få svår astma och satt och hörde mina pip varje gång jag andades. Jag hatar att göra det, men tillslut var jag tvungen att ta astma medecin. Det är så jobbigt för de låter så högt. Det märks att alla reagerar en del. Det blev inte bättre och jag börjar faktiskt bli lite nervös för min astma.
Hela tiden får jag svårigheter med astman och har jättesvårt för att andas. Jag hoppas verkligen att jag klarar av att jobba på globen nästa vecka.
Dagens tanke har till störren delen gått till stipendier. Jag har funderat en del på att söka det, för att få chansen att plugga utomlands. Det vore så fantastiskt att få åka till Frankrike och studera franska under kanske ett halvår. Jag hoppas bara att jag har vad som krävs. Men för det lär jag behöva plugga en hel del franska. Det är det nog dock värt, drömmer ofta om att få se Paris, Nice och andra ställen.
Under svenskan skulle jag ha diagnos eftersom jag inte kan göra den senare. MJ är så jävla dålig! Hon skulle förklara en sak som jag fattade innan men jag fattade den inte efter att hon förklarat. Hon gör allt så konstigt. Varför kan de inte bara sparka henne och ersätta henne med någon som faktiskt har lite kompitens ?! (stavning ftw!)
På idrotten skulle tjejerna värma upp själva eftersom Gustav hade sin uppvärmning. jag var inte med eftersom jag har sådanna problem med fötterna, men jag lekte ändå lite. Vår uppvärmning gick tillslut ut på att hoppa runt i salen, dansa och leka. Det var enormt roligt och alla förutom två deltog i uppvärmningen. Det är verkligen skönt att vi kommer så bra ihop. Det är kul att se hur olika man kan vara och ändå komma så bra överens.
Senare under lektionen satt jag och pratade med Robin. Vi snackade om lite olika saker och jag berättade för honom det faktum att jag aldrig mer tänker vara ute med bara Julia och Jessica. För killar letar efter två olika sorters tjejr; Du har den snygga, smala charmiga blondinen och så har du den oskyldiga, jäääätte söta brunetten och om man säger så, så är jag varken eller. Jag skulle bli helkrossad om jag var med dem och det tror jag inte mitt självförtroende pallar med riktigt.
Under dagen förvärrades bara min astma och tillslut lät jag som en pipleksak. Jag märkte på min kära moder att hon börjat bli lite orolig för mitt tillstånd. Jag känner mig inte så orolig mest irriterad på att skiten vägrar slippa. Jag som äntligen trott att det var på väg att lätta och att jag kunde börja spela bandy igen. Jag har verkligen saknat det. Men som det ser ut nu skulle jag aldrig i livet klara fysen på bandyn så det är ju bara att glömma.
En annan sak som jag trott att jag börjat glömma var Ioni. jag kan med lättnad skriva om honom nu eftersom han är i Berlin till den 28. Jag blir snart knäpp. jag gillar honom nog fortfarande men jag vet mycket väl att jag inte har någon framtid där. Det roliga är att han inte vet om att jag vet att han är jordens största kvinnokarl. Det är mycket jag vet om honom som han inte vet om, av den anledningen att mitt ex hade haft honom som vikarie.
Jag känner en sån konstig dragning till honom, jag vill hata allt han säger samtidigt som jag dyrkar de orden. Han har ett sådant nyskaparsätt att se allting på.
Okej, nu pratar jag lite med mig själv. Måste resonera lite!
Fan också det här suger... Insåg just att han har internet i Berlin och mycket väl kan läsa det här... Iallafall, om han gör det och faktiskt tagit sig tid att läsa vad jag skrivit så kan han faktiskt mer än gärna få veta vad jag tycker om honom.
Nu visar det sig att jag inte får ha min uppvärmning imorgon. kan inte låta bli att tycka att det är skönt även fast jag vet vad Stine kommer att säga. Men jag får helt enkelt inte, jag kan inte andas. Min syre tillförsel är alldeles för dålig just nu för att jag ska kunna klara av något sådant. Det är något som min lärare kommer ha väldigt svårt att acceptera eftersom jag redan har skjutit på uppvärmingen, dock av gilltiga skäl. Först för att jag hos tandläkaren under tiden. Andra för att jag skulle vara ledig. Och nu den tredje, kul va?
Jaja hon får gnälla allt hon vill, jag har min pappa på min sida.
Nu ska jag ta min kvällsdusch tror jag!
Dagens låt: Pink - Family portrait
Längtar till helgen, someone knows why
Vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha Tusse
Puss och kram du som tagit dig tid att läsa mitt menlösa (jaaa menlösa) drabbel.
21/11 2007
Det var länge sedan jag var vaken så tidigt. Klockan halv sju på morgonen steg jag upp för att göra min matsäck.Skulle vara duktig nog att göra plättor och sagt ocg gjort! Dock, de första blev liiite ("") brända men tillslut gick det bra. Jag var lite stolt över min mat men packade iallafall ihop allt och gled iväg till skolan. Vi hade bara en lektion innan vi skulle åka, det var so så det var helt lugnt. Vi gjorde egentligen inte så mycket under lektionen utan satt mest och pratade. När Lena (vår andra lärare) tillslut behagade att dyka upp så hade vi tjej och killsnack.
Tjejerna fick Britt så vi satt och pratade med henne om hur det var allmänt i klassen.
(här ska det stå en mångd information som inte är nödvändig att du som läsare tar del av)
Lektionen var slut klockan nio, då alla drog bort i korridoren för att möta Ulf. Det bestämdes att vi skulle gå upp till centrum och vänta på lärarna där. Alla gick upp dit, glada och uppmuntrade, allt för att slippa skolan. Vi fick som vanligt åka med B, men det märktes att vi börjat komma överens mer och mer. Det finns dock fortfarande en del personen i den klassen som jag nog aldrig kommer att stå ut med.
Resan tog sin lilla tid men tillslut var vi framme: Tekniska museet.
Det var tänkt så att ena gruppen skulle gå fritt och den andra gå en guidad tur och sedan vice versa. Meeen som vanligt kunde Luka och Patrik inte uppföra sig, missade bussen vid centralen så Ulf fick åka och hämta dem. Dumma jävla ungjävlar.
Sedan visade det sig även att de hade strulat till det med bokningarna så vår guidade tur blev inte av. Alltså fanns det egentligen ingen anledning att åka dit plus att vi missade 'dyrbar' tid till att leta upp fakta om våra respektive energikällor.
Men jag kan väl inte säga annat än att vi hade väldigt kul. Det hann hända en hel del saker under tiden vi var där. Till exempel så han jag skrämma livet ur mig själv. Det var när vi gick nere i "gruvorna" och sedan kom upp i nutiden så gick dom andra ifrån mig när jag stod och pillade med lite knappar. Tryckte på knapp ett, inget hände, tryckte på knapp två, inget hände förutom att lite lampor lös. Blev lite irriterad så jag tryckte som fan på knapparna, tills jag kom åt knapp tre. Då hördes en hög smäll (skulle föreställa en explosion) som skrämde mig som fan, jag skrek till och sprang sedan som en galning efter de andra, som förövrigt hade väldigt kul åt min olycka.
När vi åkte hem sedan så satt jag och kollade ut genom fönstret när vi åkte buss. Jag kunde höra alla tjattra runt mig men jag brydde mig inte. Stockholm är fantastiskt vackert och jag tog mig lite tid att bara farsineras av stadsnaturen. Det är så mycket man missar! Jag ska nog lyda en.... väns råd och någon dag, åka in själv till stan med en bok och bara sitta och läsa och studera. Det vore underbart! (underbart är ett ord som jag dessvärre börjat missbruka) Men men, det får bli någon annan gång, när jag har mer tid.
När vi sedan satt på tunnelbarnan så läste Julia på en reklamskylt i tuben. "spela roll - en utställning " Det handlar om hur vi inte bryter in, på grund av press eller av rädsla. Jag anser att det beskriver det svenska folket bra, vi står ALDRIG upp för oss utan låter alltid andra nationer trampa på oss. Men jag har bestämt mig, jag vill ändra den trenden. Jag ska stå på mig själv, säga när jag anser att det är fel och erkänna mina brister men göra något åt det.
Jag ska nog gå på den där utställningen, det kan vara nyttigt tror jag, kanske fålite perspektiv och självinsikt innan man börjat med ett projekt i den storleken.
När jag nu kommer in på spåret om 'stå på dig själv' kommer jag ihåg en liten novell MJ läste för oss. Det var om en man som tillslut reste sig och tog ut den ilska han skydde mot en grupp ungdomar som lyssnade musik högt i tuben. Hans tålamod hade runnit ut, men som vanligt fick han ingen respekt, folk omkring höll med men sa ingenting. det är det som behövs, att medmänniskan säger till, håller med om man delar åsikt!
Aja, jag bor i Sverige jag får helt enkelt lära mig att befolkningen till majoritet bara är en grupp fegisar utan åsikt.
Både jag och Julia var nog trötta så vi sa ingenting under resans gång. Jag lade upp mina fötter så att jag tog upp två säten. När vi sedan kom till... Vad var det för station... Hursomhelst, så såg jag en kille utanför fönstret på tuben. "Haha, det där skulle kunna varit haren" skrattade jag för mig själv. Killen kliver på, tar upp mobilen, skickar ett sms och i samma sekund får jag ett sms. Min min måste varit obetalbar. Han kollade åt mitt håll och jag tittade bort. För att inte dö av skratt så hoppade jag över till andra sidan så jag satt med ryggen till bredvid Julia.
Jag vågade inte säga hej utan satt mest och pratade med Julia och Johanna resten av vägen. När tuben stannade så skyndade jag av (efter att ha maskat i min stol en stund) och vi gick ner. Och självklart hade jag tur (hrm) att det var just den bussen som stod inne, som både jag och Haren kunde ta. Alla st'llde sig i kön och jag blev tillslut lämnad av mina polare, jag var för upptagen av att sparka lite på Loberg. Jag råkade nästan gå in i någon, så jag vände mig om och kollade vem det var. Vem tror du? Jo det är klart att det var Haren. När vi sedan fick gå på så satte jag min i dragspelet på bussen och satt bara och tänkte. Haren satte sig en bit bakom mig, nog för att jag skulle kunna se honom. Resten av färden så smsade vi lite och vid centrum gick jag av.
Gick hem och tog det bara lugnt. Sedan på eftermiddagen händet det inte så mycket. Fast, nu har jag kommit fram till ännu ett namn som jag skulle vilja döpa mitt barn till; Ozcer. Herregud jag kommer att döda mina barn med underliga namn.
Sedan så berättade Hampus en sak för mig som verkligen gjorde att jag började skratta, tänker inte skriva vad men det var ett tag sedan jag skrattade så mycket. Stackars Hampus är väl allt man kan säga.
Fotbollsmatchen blir förhoppningsvis ett fiasko så att man slipper med att de ska spela en match till senare och åka ut då istället. Låt oss spara dem det lidandet.
Nej, nu ska jag öva på min uppvärmning!
Har ont i diverse sår (tack Hampus haha)
Vill ha en kille, Nu!
Mina naglar har blivit riktigt långa nu.
Puss och kram alla som tagit sig tid att läsa min blogg!
Tjejerna fick Britt så vi satt och pratade med henne om hur det var allmänt i klassen.
(här ska det stå en mångd information som inte är nödvändig att du som läsare tar del av)
Lektionen var slut klockan nio, då alla drog bort i korridoren för att möta Ulf. Det bestämdes att vi skulle gå upp till centrum och vänta på lärarna där. Alla gick upp dit, glada och uppmuntrade, allt för att slippa skolan. Vi fick som vanligt åka med B, men det märktes att vi börjat komma överens mer och mer. Det finns dock fortfarande en del personen i den klassen som jag nog aldrig kommer att stå ut med.
Resan tog sin lilla tid men tillslut var vi framme: Tekniska museet.
Det var tänkt så att ena gruppen skulle gå fritt och den andra gå en guidad tur och sedan vice versa. Meeen som vanligt kunde Luka och Patrik inte uppföra sig, missade bussen vid centralen så Ulf fick åka och hämta dem. Dumma jävla ungjävlar.
Sedan visade det sig även att de hade strulat till det med bokningarna så vår guidade tur blev inte av. Alltså fanns det egentligen ingen anledning att åka dit plus att vi missade 'dyrbar' tid till att leta upp fakta om våra respektive energikällor.
Men jag kan väl inte säga annat än att vi hade väldigt kul. Det hann hända en hel del saker under tiden vi var där. Till exempel så han jag skrämma livet ur mig själv. Det var när vi gick nere i "gruvorna" och sedan kom upp i nutiden så gick dom andra ifrån mig när jag stod och pillade med lite knappar. Tryckte på knapp ett, inget hände, tryckte på knapp två, inget hände förutom att lite lampor lös. Blev lite irriterad så jag tryckte som fan på knapparna, tills jag kom åt knapp tre. Då hördes en hög smäll (skulle föreställa en explosion) som skrämde mig som fan, jag skrek till och sprang sedan som en galning efter de andra, som förövrigt hade väldigt kul åt min olycka.
När vi åkte hem sedan så satt jag och kollade ut genom fönstret när vi åkte buss. Jag kunde höra alla tjattra runt mig men jag brydde mig inte. Stockholm är fantastiskt vackert och jag tog mig lite tid att bara farsineras av stadsnaturen. Det är så mycket man missar! Jag ska nog lyda en.... väns råd och någon dag, åka in själv till stan med en bok och bara sitta och läsa och studera. Det vore underbart! (underbart är ett ord som jag dessvärre börjat missbruka) Men men, det får bli någon annan gång, när jag har mer tid.
När vi sedan satt på tunnelbarnan så läste Julia på en reklamskylt i tuben. "spela roll - en utställning " Det handlar om hur vi inte bryter in, på grund av press eller av rädsla. Jag anser att det beskriver det svenska folket bra, vi står ALDRIG upp för oss utan låter alltid andra nationer trampa på oss. Men jag har bestämt mig, jag vill ändra den trenden. Jag ska stå på mig själv, säga när jag anser att det är fel och erkänna mina brister men göra något åt det.
Jag ska nog gå på den där utställningen, det kan vara nyttigt tror jag, kanske fålite perspektiv och självinsikt innan man börjat med ett projekt i den storleken.
När jag nu kommer in på spåret om 'stå på dig själv' kommer jag ihåg en liten novell MJ läste för oss. Det var om en man som tillslut reste sig och tog ut den ilska han skydde mot en grupp ungdomar som lyssnade musik högt i tuben. Hans tålamod hade runnit ut, men som vanligt fick han ingen respekt, folk omkring höll med men sa ingenting. det är det som behövs, att medmänniskan säger till, håller med om man delar åsikt!
Aja, jag bor i Sverige jag får helt enkelt lära mig att befolkningen till majoritet bara är en grupp fegisar utan åsikt.
Både jag och Julia var nog trötta så vi sa ingenting under resans gång. Jag lade upp mina fötter så att jag tog upp två säten. När vi sedan kom till... Vad var det för station... Hursomhelst, så såg jag en kille utanför fönstret på tuben. "Haha, det där skulle kunna varit haren" skrattade jag för mig själv. Killen kliver på, tar upp mobilen, skickar ett sms och i samma sekund får jag ett sms. Min min måste varit obetalbar. Han kollade åt mitt håll och jag tittade bort. För att inte dö av skratt så hoppade jag över till andra sidan så jag satt med ryggen till bredvid Julia.
Jag vågade inte säga hej utan satt mest och pratade med Julia och Johanna resten av vägen. När tuben stannade så skyndade jag av (efter att ha maskat i min stol en stund) och vi gick ner. Och självklart hade jag tur (hrm) att det var just den bussen som stod inne, som både jag och Haren kunde ta. Alla st'llde sig i kön och jag blev tillslut lämnad av mina polare, jag var för upptagen av att sparka lite på Loberg. Jag råkade nästan gå in i någon, så jag vände mig om och kollade vem det var. Vem tror du? Jo det är klart att det var Haren. När vi sedan fick gå på så satte jag min i dragspelet på bussen och satt bara och tänkte. Haren satte sig en bit bakom mig, nog för att jag skulle kunna se honom. Resten av färden så smsade vi lite och vid centrum gick jag av.
Gick hem och tog det bara lugnt. Sedan på eftermiddagen händet det inte så mycket. Fast, nu har jag kommit fram till ännu ett namn som jag skulle vilja döpa mitt barn till; Ozcer. Herregud jag kommer att döda mina barn med underliga namn.
Sedan så berättade Hampus en sak för mig som verkligen gjorde att jag började skratta, tänker inte skriva vad men det var ett tag sedan jag skrattade så mycket. Stackars Hampus är väl allt man kan säga.
Fotbollsmatchen blir förhoppningsvis ett fiasko så att man slipper med att de ska spela en match till senare och åka ut då istället. Låt oss spara dem det lidandet.
Nej, nu ska jag öva på min uppvärmning!
Har ont i diverse sår (tack Hampus haha)
Vill ha en kille, Nu!
Mina naglar har blivit riktigt långa nu.
Puss och kram alla som tagit sig tid att läsa min blogg!
20/11 2007
Hade ingen ork i mig att skriva igår, då min rutin förstördes. Jag har märkt det att jag måste skriva mellan klockan 20.00 och 21.00 annars är det ingen idé. Antagligen det ända jag har några rutiner i, då jag oftast lever mitt liv spontant och tar det som det kommer.
Vaknade för ovanligehetens skull tidigt imorse. Fast om jag tänker på det har jag vaknat ganska tidigt de senaste nätterna. Ganska skönt att slippa stressa så hemskt på mornarna.
Satte mig upp i söngen och kände mig allmänt ruffsig. Satt i sängen i kanske tio minuter innan jag insåg att jag faktiskt var tvungen att gå upp. Grävde fram lite kläder, vilka det varit dåligt om på senaste. Nästan alla mina plagg ligger utströdda över golvet numera, perfa!
Strosade runt i huset och tänkte, pillade lite här, lite där. Hade tråkigt helt enkelt. Blev äntligen dags för skola och stack då. Kände mig redan då lite dålig,febrigt och ont i huvudet.
Under första lektionen satt vi i datorsalen och letade information till våra respektive no arbeten. (vilket påminner mig om att sådant måste fixas). Eftersom jag är ledig så mycket nästa vecka, måste så mycket av arbetet bli klart nu. Om vi hade haft lite mer tid hade vi åkt till forsmark, det har vi tyvärr inte tid med så jag får skrapa ihop så mycket information som det går utan det.
Efter no:n hade vi lång håltimma (eller, lång och lång, 45 minuter iallafall) så vi pratade lite i korridoren längst ner. Hampus berättade då lite intressanta saker som gjorde att jag kände mig extremt ond. Stod efter det bara och planerade mig tills jag började bli illamående. Jag kände att jag verkligen började bli sjuk så jag drog mig tillbaka hemmåt efter en stund. Det kändes lite jobbigt eftersom jag visste att det skulle vara stor genomgång på franskan idag. Men det fick vara, jag mådde dåligt.
Gick hem, satte på te, tog fram oliver och öppnade en burk fanta. Efter dagens expriment har jag kommit fram till följande: Dricker du fanta och äter oliver till, får du otroliga magsmärtor.
Jag låg i soffan och kallade på film, men hunden i knät resten av eftermiddagen. Han luktade lite underligt men det var mysigt att krama honom. Det var skönt att omvärlden visste om mig, folk skickade lite då och då sms. Det var ungefär så social jag var tills min fader återvände hem. Jag ville gärna undvika honom så jag knatade in till datorn och lallade en stund tills madre kom hem och vi gjorde mat. Åt och tittade på simpsons och kände mig riktigt glad, mamma var hemma, god mat, uppvärmningen var klar och inga läxor.
När maten var uppäten och simpsons var slut så gick jag återigen in till datorn. Spanade lite på vilka det var som vat inne. Oo Viktor, skrev till honom och försökte få Pontus att skjutsa mig (hahaha lite elakt kanske, en aning). Jag tyckte att Viktor varit lite.... Aa kan inte något kul ord för det, men hursom så frågade om han ville ses. Och fick precis det svare som jag misstänkt "det är nog inte värt det, du är för ung." Kände hur ledsen jag blev, för första gången tror jag, så var det en kille som jag faktiskt gillade allt med. Men som vanligt så hatar livet mig så jag får glömma och gå vidare, han precis som alla andra killar kommer antagligen inte ha några problem med det.
Varför ska jag alltid ha sådana problem med killar?
Nu ska vi gå igenom hur underbart bra det gått för mig:
Rickard: De som verkligen känner mig, vet vad som hände
Peter: Var enligt honom singel, men det var han inte enligt hans tjej om man uttrycker sig som så
Anders: Hann vara ihop med honom i tre dagar (träffade honom i tre månader) innan han efter en incodent hos mig, var snabb att säga till en het blondin att "Nej jag är inte ihop med någon, hon tycket det men det gör inte jag. Jag gillar henne men inte på det sättet" tack så mycket
Viktor: Orkar inte ens engagera mig jag har fått vara gnällig nog.
Nej nu vill jag duscha...
Ledsen och febrig, bra dag?
Håller på med en krigsformulering
Vill ha min Tusse eftersom jag kanske måste lämna bort Ofelia
Hejdå, eller något annat kul....
Vaknade för ovanligehetens skull tidigt imorse. Fast om jag tänker på det har jag vaknat ganska tidigt de senaste nätterna. Ganska skönt att slippa stressa så hemskt på mornarna.
Satte mig upp i söngen och kände mig allmänt ruffsig. Satt i sängen i kanske tio minuter innan jag insåg att jag faktiskt var tvungen att gå upp. Grävde fram lite kläder, vilka det varit dåligt om på senaste. Nästan alla mina plagg ligger utströdda över golvet numera, perfa!
Strosade runt i huset och tänkte, pillade lite här, lite där. Hade tråkigt helt enkelt. Blev äntligen dags för skola och stack då. Kände mig redan då lite dålig,febrigt och ont i huvudet.
Under första lektionen satt vi i datorsalen och letade information till våra respektive no arbeten. (vilket påminner mig om att sådant måste fixas). Eftersom jag är ledig så mycket nästa vecka, måste så mycket av arbetet bli klart nu. Om vi hade haft lite mer tid hade vi åkt till forsmark, det har vi tyvärr inte tid med så jag får skrapa ihop så mycket information som det går utan det.
Efter no:n hade vi lång håltimma (eller, lång och lång, 45 minuter iallafall) så vi pratade lite i korridoren längst ner. Hampus berättade då lite intressanta saker som gjorde att jag kände mig extremt ond. Stod efter det bara och planerade mig tills jag började bli illamående. Jag kände att jag verkligen började bli sjuk så jag drog mig tillbaka hemmåt efter en stund. Det kändes lite jobbigt eftersom jag visste att det skulle vara stor genomgång på franskan idag. Men det fick vara, jag mådde dåligt.
Gick hem, satte på te, tog fram oliver och öppnade en burk fanta. Efter dagens expriment har jag kommit fram till följande: Dricker du fanta och äter oliver till, får du otroliga magsmärtor.
Jag låg i soffan och kallade på film, men hunden i knät resten av eftermiddagen. Han luktade lite underligt men det var mysigt att krama honom. Det var skönt att omvärlden visste om mig, folk skickade lite då och då sms. Det var ungefär så social jag var tills min fader återvände hem. Jag ville gärna undvika honom så jag knatade in till datorn och lallade en stund tills madre kom hem och vi gjorde mat. Åt och tittade på simpsons och kände mig riktigt glad, mamma var hemma, god mat, uppvärmningen var klar och inga läxor.
När maten var uppäten och simpsons var slut så gick jag återigen in till datorn. Spanade lite på vilka det var som vat inne. Oo Viktor, skrev till honom och försökte få Pontus att skjutsa mig (hahaha lite elakt kanske, en aning). Jag tyckte att Viktor varit lite.... Aa kan inte något kul ord för det, men hursom så frågade om han ville ses. Och fick precis det svare som jag misstänkt "det är nog inte värt det, du är för ung." Kände hur ledsen jag blev, för första gången tror jag, så var det en kille som jag faktiskt gillade allt med. Men som vanligt så hatar livet mig så jag får glömma och gå vidare, han precis som alla andra killar kommer antagligen inte ha några problem med det.
Varför ska jag alltid ha sådana problem med killar?
Nu ska vi gå igenom hur underbart bra det gått för mig:
Rickard: De som verkligen känner mig, vet vad som hände
Peter: Var enligt honom singel, men det var han inte enligt hans tjej om man uttrycker sig som så
Anders: Hann vara ihop med honom i tre dagar (träffade honom i tre månader) innan han efter en incodent hos mig, var snabb att säga till en het blondin att "Nej jag är inte ihop med någon, hon tycket det men det gör inte jag. Jag gillar henne men inte på det sättet" tack så mycket
Viktor: Orkar inte ens engagera mig jag har fått vara gnällig nog.
Nej nu vill jag duscha...
Ledsen och febrig, bra dag?
Håller på med en krigsformulering
Vill ha min Tusse eftersom jag kanske måste lämna bort Ofelia
Hejdå, eller något annat kul....
18/11 2007
Drömde inga mardrömmar inatt. Trodde jag. Kände efter lite och gick igenom vad som kändes av loppen av sömn. Efter ett tags tänkande kom jag fram till att jag visst hade drömt. Jag hade drömt att mina tänder hade spruckit pch gått sönder. En exremt sjuk dröm, som jag (fast det var värre) hade även strax för jag fick tandställningen. Men inatt fick jag iallafall slippa att drömma om den där förbannade ön.
Drog på mig morgonrocken och inspekterade huset lite. Helt ensam, mamma var antagligen i stallet och pappa var och jagade. Hunden hade följt med husse och katten var lite social som alltid (haha). Genom hela dagen gick jag och tänkte att jag borde plugga, och det blev väl av? Som vanligt lyckades jag skjuta upp det till imorgon. Det är så mycket enklare att bara säga "äh jag tar det imorgon". Det enda jobbiga är när man inser att jobbet ska vara klar dagen efter och så har man skjutit på det i några dagar.
Som tur är arbetar jag tydligen bäst i press, hade varit jobbigt annars.
Idag gjorde jag inte så mycket, men på kvällen kom min syster och hennes pojkvänn hit. Vi åt lite grönmögelost med pepparkakor (ja, det är gott) men senare tvingade jag att Martin och jag skulle köra Buzz. Han var helsäker på att han skulle krossa mig, men det visade sig att han underskattade mig och jag vann stort (underbart när folk underskattar en och man får bevisa motsatsen).
Vid middag var även pappas jaktkompis här och åt. Vi hade igår funderat lite kring tanken om vilka det egentligen är som jagar. Det tycks vara medelålders män med alldeles för mycket pengar och alldeles för lite att göra. Bortsett från min pappa då.
Jag förstår egentligen inte varför folk blir äcklade eller så när man säger att ens pappa jagar. En del säger att de tycker att det är barbariskt men de tänker inte. Vad är vettigast, att direkt avrätta ETT djur eller mass slakt?
Själv har jag aldrig äcklats av tanken av döda djur och hjälpte med glädje att göra iordning med djuren när jag var mindre.
Nu har jag inte riktigt samma intresse av att spendera tid med min pappa. Jag har insett att vi är alldeles för lika för att det ska funka.
Vid middagen berättade jag för min syster att hon kanske skulle behövata vår katt. Det funkar inte längre med min astma och jag känner att jag varje dag överdoserar min medicin, vilket i slutändan kommer att leda till att jag blir resistent (jaa, jag är ganska dålig på stavning) mot cortison. Jag vill inte lämna bort min fina kisse men det känns iallafall bra att hon kommer att bo hos min syster. Undrar bara hur hon kommer att klara sig som innekatt... I början kommer hon antagligen jama som en galning och springa fram och tillbaka. Slutligen blir hon väl galen och försöker hoppa ut genom stängda fönster.
Men men, det måste funka.
Det bestämdes även vid middagen att min projektgrupp i no:n ska åka till Forsmark. Det ska bli riktigt kul, att få se ett riktigt kärnkraftverk på nära håll. Jag känner mig extremt engagerad i detta ämne och kommer hela tiden på nya saker som kan läggas till i vårat arbete. Förhoppningsvis kommer Hampus kunna vara lugn och Gustav mindre dampig. Det ska även bli intressant hur mycket jag kommer att tjata på dem, folk vet hur lättretad jag är när folk gör fel i grupparbeten.
Ärligt så jobbar jag mycket hellre själv. det är ett kriterie för mitt framtida arbete; Jag måste få jobba själv. Jag orkar inte med folk som ständigt fumlar omkring mig,m jag vill själv ta ansvar och veta om allt som händer och sker i det jag håller på med.
Men nu är det bara att bita ihop och se glad ut.
Kommer på en miljon saker jag skulle kunna skriva nu men det får bli en annan dag, just nu har jag en extrem huvudvärk.
Dagens låt: Britney Spears (ja igen) - Hit me baby one more time.
Tror att jag lyckades bita på mina naglar idag, inte med flit dock, utan utav reflex.
Känner min inte så omtyckt idag....
Vill ha Tusse nu!
Drog på mig morgonrocken och inspekterade huset lite. Helt ensam, mamma var antagligen i stallet och pappa var och jagade. Hunden hade följt med husse och katten var lite social som alltid (haha). Genom hela dagen gick jag och tänkte att jag borde plugga, och det blev väl av? Som vanligt lyckades jag skjuta upp det till imorgon. Det är så mycket enklare att bara säga "äh jag tar det imorgon". Det enda jobbiga är när man inser att jobbet ska vara klar dagen efter och så har man skjutit på det i några dagar.
Som tur är arbetar jag tydligen bäst i press, hade varit jobbigt annars.
Idag gjorde jag inte så mycket, men på kvällen kom min syster och hennes pojkvänn hit. Vi åt lite grönmögelost med pepparkakor (ja, det är gott) men senare tvingade jag att Martin och jag skulle köra Buzz. Han var helsäker på att han skulle krossa mig, men det visade sig att han underskattade mig och jag vann stort (underbart när folk underskattar en och man får bevisa motsatsen).
Vid middag var även pappas jaktkompis här och åt. Vi hade igår funderat lite kring tanken om vilka det egentligen är som jagar. Det tycks vara medelålders män med alldeles för mycket pengar och alldeles för lite att göra. Bortsett från min pappa då.
Jag förstår egentligen inte varför folk blir äcklade eller så när man säger att ens pappa jagar. En del säger att de tycker att det är barbariskt men de tänker inte. Vad är vettigast, att direkt avrätta ETT djur eller mass slakt?
Själv har jag aldrig äcklats av tanken av döda djur och hjälpte med glädje att göra iordning med djuren när jag var mindre.
Nu har jag inte riktigt samma intresse av att spendera tid med min pappa. Jag har insett att vi är alldeles för lika för att det ska funka.
Vid middagen berättade jag för min syster att hon kanske skulle behövata vår katt. Det funkar inte längre med min astma och jag känner att jag varje dag överdoserar min medicin, vilket i slutändan kommer att leda till att jag blir resistent (jaa, jag är ganska dålig på stavning) mot cortison. Jag vill inte lämna bort min fina kisse men det känns iallafall bra att hon kommer att bo hos min syster. Undrar bara hur hon kommer att klara sig som innekatt... I början kommer hon antagligen jama som en galning och springa fram och tillbaka. Slutligen blir hon väl galen och försöker hoppa ut genom stängda fönster.
Men men, det måste funka.
Det bestämdes även vid middagen att min projektgrupp i no:n ska åka till Forsmark. Det ska bli riktigt kul, att få se ett riktigt kärnkraftverk på nära håll. Jag känner mig extremt engagerad i detta ämne och kommer hela tiden på nya saker som kan läggas till i vårat arbete. Förhoppningsvis kommer Hampus kunna vara lugn och Gustav mindre dampig. Det ska även bli intressant hur mycket jag kommer att tjata på dem, folk vet hur lättretad jag är när folk gör fel i grupparbeten.
Ärligt så jobbar jag mycket hellre själv. det är ett kriterie för mitt framtida arbete; Jag måste få jobba själv. Jag orkar inte med folk som ständigt fumlar omkring mig,m jag vill själv ta ansvar och veta om allt som händer och sker i det jag håller på med.
Men nu är det bara att bita ihop och se glad ut.
Kommer på en miljon saker jag skulle kunna skriva nu men det får bli en annan dag, just nu har jag en extrem huvudvärk.
Dagens låt: Britney Spears (ja igen) - Hit me baby one more time.
Tror att jag lyckades bita på mina naglar idag, inte med flit dock, utan utav reflex.
Känner min inte så omtyckt idag....
Vill ha Tusse nu!
17/11 2007
Har även nu kommit till min vetskap att det som hände under vårterminen i sjuan har kommit till den personens hjärta vilket berör mig. Jag tar faktiskt tillbaka allt jag sagt, det enda jag ville vara att få lite rättvisa men det visar nu att jag fått det och jag vill inte få en motsvarighet skapad. Det förakt jag utdelat är inte odelat och jag har tagit i för mycket, ett bråk kan aldrig bara vara ett partis fel.
Allt jag skrivit har varit en överdrigt av något som jag själv tyckt lät bra för tillfället av detta ämne.
Jag orkade som uttryckt inte skriva blogg igår, eftersom jag var alldeles för trött men jag tänkte jag skulle skriva lite idag.
Igår hade jag ju som sagt mitt so prov. Det gick faktiskt bra. Men frågorna var relativt underliga och innehöll inte ett dugg av det som vi pluggat på. (nej jag är inte schitso, tänkte då på mina klasskompisar) Ångesten släppte som alltid direkt efter men då tog en annan ångest vid; Tänk om jag inte får MVG? Jag vet att det är osunt att tänka så men jag måste!
Jag har insett det, att pressen från min pappa har gjort att jag nu pressar mig själv, självmant. Påminner lite om vad Britt pratade om på lektionen om kvinnoförtrycket, fast i en mindre dos och i ett annat läge.
Min pappa har pressat mig så länge och så mycket, att är han inte gör det så gör jag det åt honom för att jag tror att det är de som är rätt.
Jag måste helt enkelt lära mig att bryta de gamla banden och skapa ett nytt jag. Men det är svårt. Jag ser hela tiden folk omkring som säger att de måste ändra sig, och sedan misslyckas totalt och går åt helt fel håll. Kanske är det meningen att man bara ska hålla sig till det som varit. Självklart finns inget precist svar på denna fråga, då den är ytterst teoretisk (även fast den handlar om det praktiska). Det jag menar är att det är jävligt enkelt att lova, säga och predika om saker, men hur är det med att faktiskt göra det? Men det är troligtvis ännu en sak som jag ger tio minuters tanke åt och sedan lägger på hyllan, skitsamma, jag dör inte av det.
Iallafall så var det höstfest i stallet senare på kvällen och jag hade lovat Zarah att jag skulle komma.
Under kvällen han jag äta alldeles för mycket, putta till Linnea så hon tappade sin kladdkaka, slå henne med ridspön och leka med Zarah i ridhuset. Det var alltså rätt kul att bara få vara riktigt slö (eller, om man ska lyda lexikonet, "håglös")
Denna dag var dock anorlunda, mycket mer anorlunda. Jag vaknade och somnade många gånger under natten, på grund av mardrömmar.
På senare tid har mardrömmarna handlat om naturligt varckra öar ute i skärgården. Ute på öarna har naturen velat skada Drömbefolkningen, och i ett fall har zigenarfolket velat döda alla som det handlat om.
Klockan tio på morgonen låg jag i min säng, och bara stirrade rakt fram och skakade lite. Jag var för rädd för att våga sträcka ut handen i mörkret och tända lampan.Jag låg en stund och bara iaktog skoggorna som blev mer och mer lika figurer, ju längre jag stirrade. Tillslut tycktes min hjärna kunna urskilja en clown och ett monster. Då bestämde jag mig för att växa upp, tända lampan och gå upp.
Den delen gick fintoch jag gick upp på övervåningen. För en gångs skull tycktes övervåningen läskig. Skuggor överallt, konstiga ljud och susande.
Idag var iallafall en ytterst asocial dag (fel användning IGEN) men det var rätt skönt. Spenderade lite tid med att komma ikapp med mig själv, läsa lite och så. När tillslut mamma kom hem, tvingade hon mig att göra mig iordning så jag började med att ta en lång dusch (känner nu hur gärna jag vill duscha igen). Vattnet blev bara varmare och varmare ju längre jag duschade och slutligen var jag helt illröd. Jag tycktes kunna jämföras med en rökt skinka.
På eftermiddagen åkte vi och handlade. I butiken fick jag för mig att jag skulle vaxa benen, så jag köpte vax. Väl hemma väntade jag på att maten skulle bli klar, så jag kunde äta och sedan skrida till verket.
Jag satte mig i badrummet, läste manualerna för 15:onde gången (kanske är vad som skiljer mig från killarna?) och började sedan. Första rycket gjorde ont, men var helt okej. Jag fortsatte och såg att resultatet blev... Ganska dåligt. Efter ett tag fick jag in finessen och det blir riktigt bra. Men jag lär fortfarande behöva efter raka lite.
Efteråt såg mina ben ut som prickigkorv. Kan jag sluta jämföra mig själv med mat?
Efter vaxningen satt jag i vardagsrummet med min mor och min broder. Vi tittade på film och hade det ganska trevligt men jag kunde inte undgå kännslan av at det känns som om min bror glömmer bort mig.
Igår när jag satt i datorrummet så hörde jag min syster, min bror och min mamma prata i vardagsrummet ( pappa är borta i helgen). De pratade med Angelica (brors flickvänn) och plötsligt kunde jag urskilja orden "förlovning och vet pappa om" när de pratade. det gick upp för mig att Fredrik förlovat sig. Knatade ut i vardagsrummet och tackade för att jag hade fått veta. som vanligt, efter precis alla andra.
de hade sett att jag blivit sårad så de sa till Fredrik att gå efter mig. Han sa förlåt och trodde att jag hade fått veta när han sa till Sofia och mamma i stallet. jag var inte ens med då... Men jag visste inte om det verkligen var en ursäkt eller om han sa så för att mamma tvingat honom. Åh, tack bror.
Det har alltid kännts som om Fredrik och Sofia har ett osynligt band som inte jag får dela. Jag har alltid kännt mig lite utanför, lite mindre älskad av mina syskon än vad de tycks älska varandra. Men men, jag har upptäckt det nu, min mamma och min syster tycks täcka varandras ryggar om att de är ofelbara. De gör ALDRIG fel, det är bara jag och pappa som gör det. Äh dra åt helvete....
Nu ska jag duscha.
Råkade riva av en nagel idag
Dagens låt: Okänd - If you were gay
Känner mig väldigt pank
...och utmattad för den delen!
Puss och kram, du som tagit dig tid att läsa mina inre tankar!
Allt jag skrivit har varit en överdrigt av något som jag själv tyckt lät bra för tillfället av detta ämne.
Jag orkade som uttryckt inte skriva blogg igår, eftersom jag var alldeles för trött men jag tänkte jag skulle skriva lite idag.
Igår hade jag ju som sagt mitt so prov. Det gick faktiskt bra. Men frågorna var relativt underliga och innehöll inte ett dugg av det som vi pluggat på. (nej jag är inte schitso, tänkte då på mina klasskompisar) Ångesten släppte som alltid direkt efter men då tog en annan ångest vid; Tänk om jag inte får MVG? Jag vet att det är osunt att tänka så men jag måste!
Jag har insett det, att pressen från min pappa har gjort att jag nu pressar mig själv, självmant. Påminner lite om vad Britt pratade om på lektionen om kvinnoförtrycket, fast i en mindre dos och i ett annat läge.
Min pappa har pressat mig så länge och så mycket, att är han inte gör det så gör jag det åt honom för att jag tror att det är de som är rätt.
Jag måste helt enkelt lära mig att bryta de gamla banden och skapa ett nytt jag. Men det är svårt. Jag ser hela tiden folk omkring som säger att de måste ändra sig, och sedan misslyckas totalt och går åt helt fel håll. Kanske är det meningen att man bara ska hålla sig till det som varit. Självklart finns inget precist svar på denna fråga, då den är ytterst teoretisk (även fast den handlar om det praktiska). Det jag menar är att det är jävligt enkelt att lova, säga och predika om saker, men hur är det med att faktiskt göra det? Men det är troligtvis ännu en sak som jag ger tio minuters tanke åt och sedan lägger på hyllan, skitsamma, jag dör inte av det.
Iallafall så var det höstfest i stallet senare på kvällen och jag hade lovat Zarah att jag skulle komma.
Under kvällen han jag äta alldeles för mycket, putta till Linnea så hon tappade sin kladdkaka, slå henne med ridspön och leka med Zarah i ridhuset. Det var alltså rätt kul att bara få vara riktigt slö (eller, om man ska lyda lexikonet, "håglös")
Denna dag var dock anorlunda, mycket mer anorlunda. Jag vaknade och somnade många gånger under natten, på grund av mardrömmar.
På senare tid har mardrömmarna handlat om naturligt varckra öar ute i skärgården. Ute på öarna har naturen velat skada Drömbefolkningen, och i ett fall har zigenarfolket velat döda alla som det handlat om.
Klockan tio på morgonen låg jag i min säng, och bara stirrade rakt fram och skakade lite. Jag var för rädd för att våga sträcka ut handen i mörkret och tända lampan.Jag låg en stund och bara iaktog skoggorna som blev mer och mer lika figurer, ju längre jag stirrade. Tillslut tycktes min hjärna kunna urskilja en clown och ett monster. Då bestämde jag mig för att växa upp, tända lampan och gå upp.
Den delen gick fintoch jag gick upp på övervåningen. För en gångs skull tycktes övervåningen läskig. Skuggor överallt, konstiga ljud och susande.
Idag var iallafall en ytterst asocial dag (fel användning IGEN) men det var rätt skönt. Spenderade lite tid med att komma ikapp med mig själv, läsa lite och så. När tillslut mamma kom hem, tvingade hon mig att göra mig iordning så jag började med att ta en lång dusch (känner nu hur gärna jag vill duscha igen). Vattnet blev bara varmare och varmare ju längre jag duschade och slutligen var jag helt illröd. Jag tycktes kunna jämföras med en rökt skinka.
På eftermiddagen åkte vi och handlade. I butiken fick jag för mig att jag skulle vaxa benen, så jag köpte vax. Väl hemma väntade jag på att maten skulle bli klar, så jag kunde äta och sedan skrida till verket.
Jag satte mig i badrummet, läste manualerna för 15:onde gången (kanske är vad som skiljer mig från killarna?) och började sedan. Första rycket gjorde ont, men var helt okej. Jag fortsatte och såg att resultatet blev... Ganska dåligt. Efter ett tag fick jag in finessen och det blir riktigt bra. Men jag lär fortfarande behöva efter raka lite.
Efteråt såg mina ben ut som prickigkorv. Kan jag sluta jämföra mig själv med mat?
Efter vaxningen satt jag i vardagsrummet med min mor och min broder. Vi tittade på film och hade det ganska trevligt men jag kunde inte undgå kännslan av at det känns som om min bror glömmer bort mig.
Igår när jag satt i datorrummet så hörde jag min syster, min bror och min mamma prata i vardagsrummet ( pappa är borta i helgen). De pratade med Angelica (brors flickvänn) och plötsligt kunde jag urskilja orden "förlovning och vet pappa om" när de pratade. det gick upp för mig att Fredrik förlovat sig. Knatade ut i vardagsrummet och tackade för att jag hade fått veta. som vanligt, efter precis alla andra.
de hade sett att jag blivit sårad så de sa till Fredrik att gå efter mig. Han sa förlåt och trodde att jag hade fått veta när han sa till Sofia och mamma i stallet. jag var inte ens med då... Men jag visste inte om det verkligen var en ursäkt eller om han sa så för att mamma tvingat honom. Åh, tack bror.
Det har alltid kännts som om Fredrik och Sofia har ett osynligt band som inte jag får dela. Jag har alltid kännt mig lite utanför, lite mindre älskad av mina syskon än vad de tycks älska varandra. Men men, jag har upptäckt det nu, min mamma och min syster tycks täcka varandras ryggar om att de är ofelbara. De gör ALDRIG fel, det är bara jag och pappa som gör det. Äh dra åt helvete....
Nu ska jag duscha.
Råkade riva av en nagel idag
Dagens låt: Okänd - If you were gay
Känner mig väldigt pank
...och utmattad för den delen!
Puss och kram, du som tagit dig tid att läsa mina inre tankar!
16/11 2007
Kom just hem från en "fest" och är alldeles för trött och ur fokus för att kunna skriva blogg. Återkommer imorgon istället.
15/11
Orkade egentligen inte gå upp imorse men man är väl tvungen. Första lektion; Hem och konsumentkunskap. (förövrigt ett ämne som gärna hade fått behålla sitt gamla namn, men nej, alltid gånger man på sätt att krångla till saker)
Denna lektion gjorde vi pizza och jag ochLisa misslyckades brutalt. Jag erkänner det, det gick verkligen åt helvete.
Lektionen ut lyckades jag tigga till mig en hel del från Johanna, Marina, Julia och Hampus. Hade skippat frukost denna morgon (som vanligt, kan inte äta frukost på morgonen) och kunde äta praktiskttaget vad som helst, det kanske säger lute om vad vår pizza smakade som.
Hursomhelst lyckades Julia med att lura i mig en bit pizza med bara lök på. Hon hade hållit fram en bit pizza och jag hade snabbt som fan ryckt åt mig den och tryckt i mig den. Det var inte förän jag börjat tugga på den som jag kände smaken.
Förvånade några stycken under hk idag även. En del vet fortfarande inte om (här kommer den hemska sanningen) att jag älskade Britney Spears förut. Jag gillar henne fortfarande och sitter ibland och lyssnar på gamla skivor. Så, nu är det ute, jag gillade/gillar Britney Spears och ja, jag lyssnar inte bara på döds metal.
Efter hk skulle vi ha matte och vi fick då tillbaka våra prov. Jag blev irriterad på mig själv, det kändes som om jag var den enda som inte fick mvg. ångesten försöker äta upp mig innifrån tror jag. Hatar det, matte ska jag fanimig kunna! Man har en del saker som man är naturligt bra på här i livet, Hampus till exempel är mästare på varenda sport han försöker sig på.
Mitt stora, mitt heliga har väl alltid varit matte men nu verkar jag inte kunna dte längre. Fan.
Det är klart att jag fortfarande är bra på saker, men en dl vill man bara hålla för sig själv.
Senare på dagen hade vi idrott och då hade vi dans. Som tur var slapp jag ur den situationen tack vare att jag har fotproblem aå jag och Johanna satt och pratade lite under dansen. Det slutade med att vi gick därifrån skrattandes och jag med smärta i min vänstra hand.
Efter idrotten satt vi bara i korridoren och pratade. Då lyckades jag komma fram till en sak: Alla älskar Julia! Så från och med nu har jag bestämt mig för att om jag hittar "mr right" ska han aldrig få träffa henne. Det vore väl kul om man blev lämnad för att ännu en har fallit för henne.
Nu vill jag inte få det att låta som om hon är elak eller en dålig människa, utan en alldeles för bra! Hon är underbar!
Jaja, skitsamma. Under dagens lopp hann jag komma fram till att detta var dagen då alla lärare hade pms. Marie louise började skrika (eller, ja, skrika) på Johanna för ingenting, Idrottslärare blev arg på mig för att jag hade ont och dansläraren hade adhd. Jävligt skoj.
Idag blir det inte en sådan lång blogg, eftersom min dag till större del har gått ut på att läsa so inför det stora provet imorgon.
Försöker ständigt bita på mina naglar
Dagens låt: Give me more - Chris Crocker (hahahahaha) eller, egentligen Britney Spears
Längtar till Gloden horseshow och Ramundberget!
Puss och kram alla som läst min blogg!
Denna lektion gjorde vi pizza och jag ochLisa misslyckades brutalt. Jag erkänner det, det gick verkligen åt helvete.
Lektionen ut lyckades jag tigga till mig en hel del från Johanna, Marina, Julia och Hampus. Hade skippat frukost denna morgon (som vanligt, kan inte äta frukost på morgonen) och kunde äta praktiskttaget vad som helst, det kanske säger lute om vad vår pizza smakade som.
Hursomhelst lyckades Julia med att lura i mig en bit pizza med bara lök på. Hon hade hållit fram en bit pizza och jag hade snabbt som fan ryckt åt mig den och tryckt i mig den. Det var inte förän jag börjat tugga på den som jag kände smaken.
Förvånade några stycken under hk idag även. En del vet fortfarande inte om (här kommer den hemska sanningen) att jag älskade Britney Spears förut. Jag gillar henne fortfarande och sitter ibland och lyssnar på gamla skivor. Så, nu är det ute, jag gillade/gillar Britney Spears och ja, jag lyssnar inte bara på döds metal.
Efter hk skulle vi ha matte och vi fick då tillbaka våra prov. Jag blev irriterad på mig själv, det kändes som om jag var den enda som inte fick mvg. ångesten försöker äta upp mig innifrån tror jag. Hatar det, matte ska jag fanimig kunna! Man har en del saker som man är naturligt bra på här i livet, Hampus till exempel är mästare på varenda sport han försöker sig på.
Mitt stora, mitt heliga har väl alltid varit matte men nu verkar jag inte kunna dte längre. Fan.
Det är klart att jag fortfarande är bra på saker, men en dl vill man bara hålla för sig själv.
Senare på dagen hade vi idrott och då hade vi dans. Som tur var slapp jag ur den situationen tack vare att jag har fotproblem aå jag och Johanna satt och pratade lite under dansen. Det slutade med att vi gick därifrån skrattandes och jag med smärta i min vänstra hand.
Efter idrotten satt vi bara i korridoren och pratade. Då lyckades jag komma fram till en sak: Alla älskar Julia! Så från och med nu har jag bestämt mig för att om jag hittar "mr right" ska han aldrig få träffa henne. Det vore väl kul om man blev lämnad för att ännu en har fallit för henne.
Nu vill jag inte få det att låta som om hon är elak eller en dålig människa, utan en alldeles för bra! Hon är underbar!
Jaja, skitsamma. Under dagens lopp hann jag komma fram till att detta var dagen då alla lärare hade pms. Marie louise började skrika (eller, ja, skrika) på Johanna för ingenting, Idrottslärare blev arg på mig för att jag hade ont och dansläraren hade adhd. Jävligt skoj.
Idag blir det inte en sådan lång blogg, eftersom min dag till större del har gått ut på att läsa so inför det stora provet imorgon.
Försöker ständigt bita på mina naglar
Dagens låt: Give me more - Chris Crocker (hahahahaha) eller, egentligen Britney Spears
Längtar till Gloden horseshow och Ramundberget!
Puss och kram alla som läst min blogg!
14/11 2007
Jag antar att jag kanske inte är i riktigt rätt sinnesstämning för att skriva mitt dagliga inlägg, så denna dag kommer att få spegla hur min dag ser ut när jag själv är dyster.
Så:
Vaknade som vilken annan jävla dag imorse, och kommer inte på nogt sätt att få en sak att låta som tusen andra. Drog på mig alla kläder, behövde bara ta med mig so böckerna nu eftersom jag bara hade det och direkt därefter skulle jag upp till vårdcentralen. På so:n hade vi lite test på hur mycket vi kunde inom judendom och islam, vilket gick väldigt bra. Ångesten inför provet har nu verkligen satt sig och jag blir nervös så fort jag inte pluggar.
Men efter so så drog jag hem och latade mig innan det var dags att gå till vårdcentralen. Jag hade tid klockan 10:30 hos Tobias Hörnsten. Var där tio minuter innan och satt under väntetiden (som blev till klockan 10:50, segeltorps vårdcentral kan aldrig hålla tiderna) och tittade på när en mamma tog hand om sitt sjuka barn.
Då, för första gången i mitt liv, kände jag att jag verkligen ville ha barn.
Jag blev upprymd av tanken av att få ett barn och satt och tänkte lite kring det. Men så kom jag på, när är egentligen rätt ålder för att skaffa barn? Du kan inte göra det för tidigt, då är det risk att pengarna inte räcker till och barnet får en skakad uppväxt. Heller inte försent, då är du helt enkelt för gammal och ska kunna de mammaorienterade sakerna för länge sedan.
Nej, sådant är deprimerande att tänka så det orkar jag inte gå in på. Som sagt så är jag kanske inte på rätt humör för att orka ta itu med en del saker för tillfället.
När jag sedan tillslut fick komma in till Tobias visade det sig att han var en nervös och stammande osäker doktor. Jag som har velat bli läkare hela mitt liv, kände att jag fick kalla kårar. Hur många planerar att jobba på vårdcentral? De flesta siktar antagligen högt men når inte ändå upp. Tänk om det händer mig! Jag har ingen lust att vara fast på ett lågbetalt ansträngande arbete. Dessutom klarar jag inte av riktigt så mycket kontakt med andra människor. Nej fy fan!
Då kom jag även in på tanken: Vem blir frivilligt lärare? Ett arbete där du jobbar med jobbiga skitungar, hur mycket som helst och får dåligt betalt. Folk har sagt att jag skulle passa som lärare, inte för att jag är pedagogisk utan för att jag tydligen med enkelhet skulle ha pli på alla.
Hursom, undersökningen gick bra och jag skulle rönkas så fort som möjligt. Tobias hade misstänkt en kronisk inflammation i Akilles senan, det lät ju... bra.
Skolan gick fint tills precis innan slöjden. Jag började få extremt ont i nacken och kände mig inte i stånd till att stå och slipa metall. Jag gick hem och gick och la mig. Efter ett dag mådde jag bättre och gick och satte mig vid datorn. Åh, Viktor var inne så jag snackade lite med honom. Efter en stund skulle han dra till gymmet, vi skulle kanske ses efter.
Jo, det bestämdes att vi skulle ses så jag plockade undan i köket så att papa inte skulle bli arg. Gick ner på mitt rum och skulle byta byxor och just som jag fått av mig byxorna knackar det på på min ytterdörr. Satan, nu skulle jag få snabba mig på. Drog på mig byxorna lite kvickt och öppnade sedan dörren. Nedanför uppfarten stod en bil. Jag funderade inte så mycket på det utan släppte bara in Viktor och gick sedan upp för att stänga av musiken på min dator. Då mötte jag min syster på övervången. Då föll bitarna på plats; Hon blev hit skjutsad av sin pojkvän. Självklart ville hon veta vem mitt "sällskap " var men jag berättade inte så mycket utan gick bara ned.
Umgicks med Viktor, hörde att min pappa kom hem och var då en aning på min vakt. Efter ett tag kom han nedför trappan, Viktor hade tröja (som tur var) det hade dock inte jag. Så när min pappa slår upp dörren så möts han av att båda sitter i sängen och att jag kämpar med att få på mig min tröja. Som tur är så är min pappa mycket förstående och sa bara hej och gick sedan. Lite pinsamt men jag kunde inte låta bli att garva lite.
Tillslut var han tvungen att dra så jag hakade på, det är väldigt kort att gå så va fan. När jag gick ned för uppfarten så skrattade jag och sa att det var tillfällen som dessa som man önskade att man tagit på sig kängorna istället. Då fick jag en otroligt snabb kommentar "Ja, men du behöver inte gå hela vägen o du inte vill", vilket jag inte reagerade så mycket på eftersom jag bor praktiskttaget bredvid centrum. Vi gick och när vi var på skolgårdens slut, där det började öppna upp sig mot parkeringen säger Viktor "Vi kan säga hejdå här" (inte ordagrant, men kontentan av det hela var densamme) Jag bara skrattade till svar och skämtade till svars "Vadå, så du slipper visa dig offentligt med mig?". Svaret sårade mig lite tror jag "Näe, men asså... Min bror kommer och hämtar mig". Helt underbart, han skäms för mig! Vad har jag för anledning att vara med honom om han ändå inte erkänner att det är just mig han är med.
Sedan blir han förvånad när mina ögon tåras och jag lägger armarna i kors. Tillslut lyckas jag övertyga honom om att jag inte är sur, ger honom en puss och går iväg. Efter endast 10 meter snörvlade jag lite och kände mig väldigt oälskad.
Har du som läsare, ens den blekaste aningen om hur extremt ful du känner dig i en sådan situation. Jag kände (känner) mig bara så.... Nej, bara vedervärdig!
Näe nu badar jag snart i självömkan så nu blir det lite so:plugg
dagens låt: The presidents of the united states of america - L.I.P
Känner mig lite dyster, vill inget alls
Mina naglar går av (eller smulas) hela tiden, jätteskojj.
Tack du som tagit dig tid att läsa mina tankar.
Så:
Vaknade som vilken annan jävla dag imorse, och kommer inte på nogt sätt att få en sak att låta som tusen andra. Drog på mig alla kläder, behövde bara ta med mig so böckerna nu eftersom jag bara hade det och direkt därefter skulle jag upp till vårdcentralen. På so:n hade vi lite test på hur mycket vi kunde inom judendom och islam, vilket gick väldigt bra. Ångesten inför provet har nu verkligen satt sig och jag blir nervös så fort jag inte pluggar.
Men efter so så drog jag hem och latade mig innan det var dags att gå till vårdcentralen. Jag hade tid klockan 10:30 hos Tobias Hörnsten. Var där tio minuter innan och satt under väntetiden (som blev till klockan 10:50, segeltorps vårdcentral kan aldrig hålla tiderna) och tittade på när en mamma tog hand om sitt sjuka barn.
Då, för första gången i mitt liv, kände jag att jag verkligen ville ha barn.
Jag blev upprymd av tanken av att få ett barn och satt och tänkte lite kring det. Men så kom jag på, när är egentligen rätt ålder för att skaffa barn? Du kan inte göra det för tidigt, då är det risk att pengarna inte räcker till och barnet får en skakad uppväxt. Heller inte försent, då är du helt enkelt för gammal och ska kunna de mammaorienterade sakerna för länge sedan.
Nej, sådant är deprimerande att tänka så det orkar jag inte gå in på. Som sagt så är jag kanske inte på rätt humör för att orka ta itu med en del saker för tillfället.
När jag sedan tillslut fick komma in till Tobias visade det sig att han var en nervös och stammande osäker doktor. Jag som har velat bli läkare hela mitt liv, kände att jag fick kalla kårar. Hur många planerar att jobba på vårdcentral? De flesta siktar antagligen högt men når inte ändå upp. Tänk om det händer mig! Jag har ingen lust att vara fast på ett lågbetalt ansträngande arbete. Dessutom klarar jag inte av riktigt så mycket kontakt med andra människor. Nej fy fan!
Då kom jag även in på tanken: Vem blir frivilligt lärare? Ett arbete där du jobbar med jobbiga skitungar, hur mycket som helst och får dåligt betalt. Folk har sagt att jag skulle passa som lärare, inte för att jag är pedagogisk utan för att jag tydligen med enkelhet skulle ha pli på alla.
Hursom, undersökningen gick bra och jag skulle rönkas så fort som möjligt. Tobias hade misstänkt en kronisk inflammation i Akilles senan, det lät ju... bra.
Skolan gick fint tills precis innan slöjden. Jag började få extremt ont i nacken och kände mig inte i stånd till att stå och slipa metall. Jag gick hem och gick och la mig. Efter ett dag mådde jag bättre och gick och satte mig vid datorn. Åh, Viktor var inne så jag snackade lite med honom. Efter en stund skulle han dra till gymmet, vi skulle kanske ses efter.
Jo, det bestämdes att vi skulle ses så jag plockade undan i köket så att papa inte skulle bli arg. Gick ner på mitt rum och skulle byta byxor och just som jag fått av mig byxorna knackar det på på min ytterdörr. Satan, nu skulle jag få snabba mig på. Drog på mig byxorna lite kvickt och öppnade sedan dörren. Nedanför uppfarten stod en bil. Jag funderade inte så mycket på det utan släppte bara in Viktor och gick sedan upp för att stänga av musiken på min dator. Då mötte jag min syster på övervången. Då föll bitarna på plats; Hon blev hit skjutsad av sin pojkvän. Självklart ville hon veta vem mitt "sällskap " var men jag berättade inte så mycket utan gick bara ned.
Umgicks med Viktor, hörde att min pappa kom hem och var då en aning på min vakt. Efter ett tag kom han nedför trappan, Viktor hade tröja (som tur var) det hade dock inte jag. Så när min pappa slår upp dörren så möts han av att båda sitter i sängen och att jag kämpar med att få på mig min tröja. Som tur är så är min pappa mycket förstående och sa bara hej och gick sedan. Lite pinsamt men jag kunde inte låta bli att garva lite.
Tillslut var han tvungen att dra så jag hakade på, det är väldigt kort att gå så va fan. När jag gick ned för uppfarten så skrattade jag och sa att det var tillfällen som dessa som man önskade att man tagit på sig kängorna istället. Då fick jag en otroligt snabb kommentar "Ja, men du behöver inte gå hela vägen o du inte vill", vilket jag inte reagerade så mycket på eftersom jag bor praktiskttaget bredvid centrum. Vi gick och när vi var på skolgårdens slut, där det började öppna upp sig mot parkeringen säger Viktor "Vi kan säga hejdå här" (inte ordagrant, men kontentan av det hela var densamme) Jag bara skrattade till svar och skämtade till svars "Vadå, så du slipper visa dig offentligt med mig?". Svaret sårade mig lite tror jag "Näe, men asså... Min bror kommer och hämtar mig". Helt underbart, han skäms för mig! Vad har jag för anledning att vara med honom om han ändå inte erkänner att det är just mig han är med.
Sedan blir han förvånad när mina ögon tåras och jag lägger armarna i kors. Tillslut lyckas jag övertyga honom om att jag inte är sur, ger honom en puss och går iväg. Efter endast 10 meter snörvlade jag lite och kände mig väldigt oälskad.
Har du som läsare, ens den blekaste aningen om hur extremt ful du känner dig i en sådan situation. Jag kände (känner) mig bara så.... Nej, bara vedervärdig!
Näe nu badar jag snart i självömkan så nu blir det lite so:plugg
dagens låt: The presidents of the united states of america - L.I.P
Känner mig lite dyster, vill inget alls
Mina naglar går av (eller smulas) hela tiden, jätteskojj.
Tack du som tagit dig tid att läsa mina tankar.
13/11 2007
Direkt när jag vaknade visste jag att det skulle bli en underlig dag. det första jag fick göra var att sitta i telefon kö hela morgonen för att försöka få tag i min tandläkare och säga att jag inte kunde komma på morgonen. Fick inte tag i dem så jag fick vänta tills mitt i no lektionen med att ringa då. Självklart var kärringen i slussen lika jävla glad som alltid och snäste åt mig att jag borde få betala för att avboka det så här kort innan.
Det rann dock snabbt av, på no:n fick jag veta vad vi skulle jobba med de närmsta veckorna. Temat var de olika sätten att producera energi på. Jag som alltid har varit ganska intresserad av just det ämnet valde kärnkraftsverk som det jag skulle göra mitt arbete på. Det ska bli kul att se vilka jag hamnar med, då jag Gustav och Hampus efter lektionen kom på att vi skulle ha önskat att få vara med varandra. det vore antagligen en väldigt bra fungerande team då Hampus är teknisk som bara den och jag och Gustav har the know how.
Men men, jag skrev att det gick bra med vem som helst så jag får se vem det blir.
Efter ungefär halva matten drog jag för att jag skulle hinna in till min andra tandläkare. Naturligtvis så har vi svenskar inte vant oss vid att det faktiskt kommer snö varje vinter så bussarna var försenade. Det är egentligen väldigt underligt. Sverige har funnits länge och ändå har vi inte snappat upp det faktum att det kommer snö, och att det borde förberedas bättre. Men, det är väl Sverige i ett nötskal? Vi vet om problemet men vi orkar bara inte göra något åt det.
Hursomhelst så kom bussen försent vilket gjorde att jag kom försent in till Medborgarplatsen. I och med det gjorde min tandläkare ett dåligt jobb så när jag sedan kom hem, släppte plattan lika jävla snabbt igen. På hemvägen hade det dock gått bättre med kollektivtrafiken. På vägen hem hann jag fundera på lite saker när jag ändå var ensam. En sak var mod, som jag hade kommit att tänka på då jag ofta kallas för modig. men vad är mod egentligen? Är det att våga stå upp för din rätt? är det att våga göra något som du egentligen inte vågar? Är det att finna det modet som du inte har, för att skydda andra? Det finns många definitioner av mod och jag vet själv inte riktigt vad jag tycker. Anledningen till att jag kallas för det, är antagligen för att jag aldrig ertappas rädd. Jag sätter upp en fasad som ger intrycket till att du kan göra och säga vad som helst, utan att jag viker mig. det har även varit mycke effektivt måste jag medge.
Men jag har även märkt det att om jag inte får vara modigast i gruppen så blir jag helt plötsligt en räddhare. Eller, ibland iallafall. Det är skönt ibland, att bara få backa av och känna att ledarskapet ligger på någon annan. Det är nästan som med djur, de lägger över ledarskapet på den som bestämmer. Det enda jobbiga för mig, är att jag oftast är en som folk lägger ansvaret på.
En annan sak som jag kom att tänka på var det faktum att jag hatar när äldre människor är ute själva. Jag blir helt knollrig, snälla, stanna inomhus för fan! Jag kan se framför det inre ögat, hur en gammal människa halkar och bryter lårbenshalsen och kan sedan inte ta sig upp. Det borde vara tvång på att alla över 25 måste ha en släkting eller vän närvarande när denne är ute och går.
Fast en sak som jag har funderat på länge är; Hur stirrar du utan att stirra? Om du sitter på tunnelbarnan är det svårt att inte stirra på någon. När det sedan kommer en person med en psykisk störning vill jag inte visa att jag tycker att det är fel så jag vill inte stirra. Men det ligger i personens natur att vilja se hur andra ser ut så därför vill man titta. Då vill man lyckas titta utan att stirra. Man vill heller inte vika av med blicken, eftersom man inte vill visa det där tycket som kan finnas. Men när du väl fått tanken, hur kan du då titta på någon normalt? det är bland det svåraste som finns... Det slutar med att ögonen blir klotstora, samtidigt som man kisar lite och hela ens uttryck ser förvånat ut. Det är inte riktigt den signalen som man vill sända ut.
När jag satt på tunnelbarnan hade jag glömt mina hörlurar till mobilen så jag satt med mobilen mot örat på låg volym och lyssnade på lite musik. Helt plötsligt fick kvinnan framför mig ett ryck och sprang iväg och satte sig några rader bort. Blev extremt förvånad av hennes reaktion så jag tog bort mobilen från örat för att höra om det var väldigt högt ljud. Det var det inte och jag blev väldigt fundersam, så fundersam att jag glömde att hålla i mobilen och lyckades återigen sumpa den i marken. Jag undrar fortfarande varför kvinnan helt plötsligt rusade iväg, en fråga som (en ganska underlig fråga, ja) jag nog aldrig kommer att få svar på.
Många har sagt "Varför gick du inte efter och frågade?", men det är enligt mig att inbryta i någon sfär. Jag har inget att göra med vart hon sitter när hon åker tunnelbana, så nu får jag lägga ner och börja tänka på något annat istället.
Dagen fortsatte som vanligt och tillslut var klockan 15.00 och vi slutade. Vilken lättnad, jag hade haft ont i huvudet hela dagen, men stannade eftersom min lärare i so nu håller stora föredrag inför provet på fredag. Idag skulle jag träffa Andreas men det kändes idag som om jag bara skulle låta det rinna ut lite snyggt, jag hade helt enkelt inte någon ork kvar i kroppen.
Så, eftermiddagen har spenderats genom en massa läxor och lite simpsons.
När min pappa seda kom hem gjordes ett samtal. han ringde åklgaren som lade ner fallet med invandraren som försökte slå ner ett av de kvinnliga anställda på expert, med ett stativ i tiokilos klassen. Det var intressant att lyssna på och kontentan av det hela, var att min pappa skulle anmäla henne till JO, hon gjorde helt enkelt inte sitt jobb. Vad sänder det ut för signaler, om du inte fälls när du försöker slå ned någon med ett föremål på tio kilo? Hela insidenten finns på band och jag själv har sett den och allt syns mycket tydligt.
hade detta däremot hänt en åklagare hade mannan suttit i fängelse för länge sedan, och det sägs ju att alla är lika inför lagen men det är mer ord än sanning.
Nu måste jag fortsätta med mina studier om Islam och Judendomen!
Dagens låt: Amateur Transplants - London Underground Song
Abstinensen håller förhoppningsvis på att gå över
Har kännt att jag har saknat Viktor en hel del idag, skumt?
Kände mig otroligt fattig och en aning värdelös idag.
Förbättrade nog mina spanska kunskaper med 0.005% idag efter att varit med på en spanska lektion
Så, puss och kram alla som läst min blogg!
Det rann dock snabbt av, på no:n fick jag veta vad vi skulle jobba med de närmsta veckorna. Temat var de olika sätten att producera energi på. Jag som alltid har varit ganska intresserad av just det ämnet valde kärnkraftsverk som det jag skulle göra mitt arbete på. Det ska bli kul att se vilka jag hamnar med, då jag Gustav och Hampus efter lektionen kom på att vi skulle ha önskat att få vara med varandra. det vore antagligen en väldigt bra fungerande team då Hampus är teknisk som bara den och jag och Gustav har the know how.
Men men, jag skrev att det gick bra med vem som helst så jag får se vem det blir.
Efter ungefär halva matten drog jag för att jag skulle hinna in till min andra tandläkare. Naturligtvis så har vi svenskar inte vant oss vid att det faktiskt kommer snö varje vinter så bussarna var försenade. Det är egentligen väldigt underligt. Sverige har funnits länge och ändå har vi inte snappat upp det faktum att det kommer snö, och att det borde förberedas bättre. Men, det är väl Sverige i ett nötskal? Vi vet om problemet men vi orkar bara inte göra något åt det.
Hursomhelst så kom bussen försent vilket gjorde att jag kom försent in till Medborgarplatsen. I och med det gjorde min tandläkare ett dåligt jobb så när jag sedan kom hem, släppte plattan lika jävla snabbt igen. På hemvägen hade det dock gått bättre med kollektivtrafiken. På vägen hem hann jag fundera på lite saker när jag ändå var ensam. En sak var mod, som jag hade kommit att tänka på då jag ofta kallas för modig. men vad är mod egentligen? Är det att våga stå upp för din rätt? är det att våga göra något som du egentligen inte vågar? Är det att finna det modet som du inte har, för att skydda andra? Det finns många definitioner av mod och jag vet själv inte riktigt vad jag tycker. Anledningen till att jag kallas för det, är antagligen för att jag aldrig ertappas rädd. Jag sätter upp en fasad som ger intrycket till att du kan göra och säga vad som helst, utan att jag viker mig. det har även varit mycke effektivt måste jag medge.
Men jag har även märkt det att om jag inte får vara modigast i gruppen så blir jag helt plötsligt en räddhare. Eller, ibland iallafall. Det är skönt ibland, att bara få backa av och känna att ledarskapet ligger på någon annan. Det är nästan som med djur, de lägger över ledarskapet på den som bestämmer. Det enda jobbiga för mig, är att jag oftast är en som folk lägger ansvaret på.
En annan sak som jag kom att tänka på var det faktum att jag hatar när äldre människor är ute själva. Jag blir helt knollrig, snälla, stanna inomhus för fan! Jag kan se framför det inre ögat, hur en gammal människa halkar och bryter lårbenshalsen och kan sedan inte ta sig upp. Det borde vara tvång på att alla över 25 måste ha en släkting eller vän närvarande när denne är ute och går.
Fast en sak som jag har funderat på länge är; Hur stirrar du utan att stirra? Om du sitter på tunnelbarnan är det svårt att inte stirra på någon. När det sedan kommer en person med en psykisk störning vill jag inte visa att jag tycker att det är fel så jag vill inte stirra. Men det ligger i personens natur att vilja se hur andra ser ut så därför vill man titta. Då vill man lyckas titta utan att stirra. Man vill heller inte vika av med blicken, eftersom man inte vill visa det där tycket som kan finnas. Men när du väl fått tanken, hur kan du då titta på någon normalt? det är bland det svåraste som finns... Det slutar med att ögonen blir klotstora, samtidigt som man kisar lite och hela ens uttryck ser förvånat ut. Det är inte riktigt den signalen som man vill sända ut.
När jag satt på tunnelbarnan hade jag glömt mina hörlurar till mobilen så jag satt med mobilen mot örat på låg volym och lyssnade på lite musik. Helt plötsligt fick kvinnan framför mig ett ryck och sprang iväg och satte sig några rader bort. Blev extremt förvånad av hennes reaktion så jag tog bort mobilen från örat för att höra om det var väldigt högt ljud. Det var det inte och jag blev väldigt fundersam, så fundersam att jag glömde att hålla i mobilen och lyckades återigen sumpa den i marken. Jag undrar fortfarande varför kvinnan helt plötsligt rusade iväg, en fråga som (en ganska underlig fråga, ja) jag nog aldrig kommer att få svar på.
Många har sagt "Varför gick du inte efter och frågade?", men det är enligt mig att inbryta i någon sfär. Jag har inget att göra med vart hon sitter när hon åker tunnelbana, så nu får jag lägga ner och börja tänka på något annat istället.
Dagen fortsatte som vanligt och tillslut var klockan 15.00 och vi slutade. Vilken lättnad, jag hade haft ont i huvudet hela dagen, men stannade eftersom min lärare i so nu håller stora föredrag inför provet på fredag. Idag skulle jag träffa Andreas men det kändes idag som om jag bara skulle låta det rinna ut lite snyggt, jag hade helt enkelt inte någon ork kvar i kroppen.
Så, eftermiddagen har spenderats genom en massa läxor och lite simpsons.
När min pappa seda kom hem gjordes ett samtal. han ringde åklgaren som lade ner fallet med invandraren som försökte slå ner ett av de kvinnliga anställda på expert, med ett stativ i tiokilos klassen. Det var intressant att lyssna på och kontentan av det hela, var att min pappa skulle anmäla henne till JO, hon gjorde helt enkelt inte sitt jobb. Vad sänder det ut för signaler, om du inte fälls när du försöker slå ned någon med ett föremål på tio kilo? Hela insidenten finns på band och jag själv har sett den och allt syns mycket tydligt.
hade detta däremot hänt en åklagare hade mannan suttit i fängelse för länge sedan, och det sägs ju att alla är lika inför lagen men det är mer ord än sanning.
Nu måste jag fortsätta med mina studier om Islam och Judendomen!
Dagens låt: Amateur Transplants - London Underground Song
Abstinensen håller förhoppningsvis på att gå över
Har kännt att jag har saknat Viktor en hel del idag, skumt?
Kände mig otroligt fattig och en aning värdelös idag.
Förbättrade nog mina spanska kunskaper med 0.005% idag efter att varit med på en spanska lektion
Så, puss och kram alla som läst min blogg!
12/11
Somnade nog aldrig inatt egentligen. Låg mest och funderade på en massa olika saker. Det hände under nattens gång att jag började tänka på clowner, vilket gjorde mig nervös. Undrar varför jag är så rädd för clowner. Jag lär kanske aldrig få reda på det, det enda jag vet är att jag aldrig kommer att gilla dem.
När det tillslut blev dags för att gå upp gjorde jag det med glädje. Även fast jag fått lite sömn så var det skönt att slippa och bara drösa i sängen.
Hade ganska gott om tid på mig så jag passade på att läsa genom matteboken lite så att jag skulle kunna allt inför provet. Begränsningsareor, cirkelbåge, cirkelsektor och dylikt hade jag i huvudet när jag sedan trampade iväg mot skolan.
Matte var första lektionen så det skulle snabbt blir överstökat. Efter provet kände jag som vanligt mig lättad, även fast jag hade en ångest över hur det faktiskt gått. Idag skulle tydligen jag och Robin vara matvärdar så jag fick inte så mycket tid över till att filosofera. Drog snabbt iväg till matsalen och fann att Robin hade gått och inte vetat om att han skulle vara det så jag satte mig där själv. Efter ett tag kom vår en lärare, Lena, fram till mig och säger att jag kan få vara med Jessica. Jessica satte sig vid mitt bord och vi satt och pratade. Hon och jag är väldigt olika. Hon är en ängel jag mer en djävul, hon en barbie jag en.... Hon är ljus och jag lite mer mörk av mig. Men det betyder inte att vi inte kan komma bra överens och tiden gick fort och tillslut skulle alla bord torkas av och alla stolar skulle upp och det var då jag fick lite utlopp för mina kännslor.
Jag torkade av alla borden men vid ett bord hade två nior dröjt kvar. När jag kom fram till deras bord lägger en av dem ut en kommentar "Men åh så bra då kan du torka här också". Jag hatar den tonen hon använde och vem som helest hade nog kunnat be mig lite snällt och jag hade gjort det, men inte den här bruden. "Nejdu, det kan du göra själv" fick då ett ganska flinkt svar "Eller så skiter jag i det och så är du matvärd." Det gjorde mig arg och jag sa då med lugn röst "Eller så kör jag ner trasan i din hals" och sedan gick jag därifrån. Det är en underbar kännsla att bara få vara riktigt otrevlig mot folk som förtjänar de.
Vi hade ingen franska idag så vi hade håltimma mellan matte och no så jag drog hem. satte mig vid datorn en stund och började återigen snacka med Viktor. Han satte mig i en situation som jag hatar, när jag inte bestämmer eller har övertaget. Halvt om halvt bestämde vi att vi skulle ses senare, det gjorde mig lite nervös så under no lektionen hade jag en aning svårt att lyssna på Ulf angående Newton. Det som antagligen gjorde att jag reagerade på vad han pratade om, var det att han fyra gånger under vår 50 minuters lektion, klev upp på en av bänkarna och sedan hoppade ner för att illustrera en poäng.
Ulf har alltid varit i min topplista av lärare. Det enda som drar ner på mitt tycke för honom är dte faktum att han är kommunist. Jaja, det betyder inte att han är en grymt bra lärare.
Gick snabbt hem efter no:n för att kolla om Viktor var inne. det var han inte och jag kände mig dissad. Men efter ett tag loggade han in, och det bestämdes faktiskt helt att vi skulle ses. Han skulle komma efter ca 35 minuter så på den tiden var jag tvungen att försöka röja upp helt i mitt rum. Denna dag var ingen avvikelse i att mitt rum såg ut som ett bombnedslag.
Klockan närmade sig 40 och jag gick iväg för att möta honom. Ibland önskar jag bara att jag kan få ta ett snack med mitt hjärta, så att det skulle kunna lugna ner sig lite.
Knatade ner till busshållplatsen och visste inte riktigt om det var honom jag såg men jag gick över vägen och gick så jag var en liten bit ifrån honom. Han kollade snabbt på mig och då såg jag att det faktiskt var han. Lite pinsamt though, det tog några sekunder innan båda hann reagera men efter det gick det fint. Vi snackade lite och gick sedan hem till mig.
Vi satt en stund och pratade i min säng, han var ju riktigt söt även fast han lyssnar på kent.
När vi pratat ett tag så slutade det med att vi satt ganska nära varandra. Precis då kom jag att tänka på något han sagt tidigare "Jag stöter faktiskt inte på fjortonåring, bli lite äldre så kanske vi får se" Det verkade han ju hålla bra. *hrm*
Jag hann under tiden som han var med mig, komma fram till att jag nog gillade honom lite. Han var egen, utan att försöka vara det. Han bara var sig själv (hoppas jag på iallafall?)
Vi tillsammans kom även fram till att vi båda var 17. Han, för att mina föräldrar skulle döda mig och jag träffade en 18 åring och jag för att jag egentligen är för ung för honom.
Tillslut var han tvungen att dra så vi gick ner till centrum och väntade på bussen. Vi stod en stund i kylan tills jag inte orkade och vi gick in på skolgården där det var lä. Vi stod därinne och snackade en stund till bussen var påväg. Innan han drog fick jag en kyss, vilken jag tror gjorde mig en aning generad. När jag ensam på väg hem gick ned för vägen så sjöng jag lite för mig själv. Jag verkar göra det när jag var glad, och tydligen var jag det nu. Jag kännde iallafall ett stort leende breda ut sig över mitt ansikte.
När jag sedan kom hem så snackade jag lite med papa innan jag drog in till mig och var asocial med mina egna tankar (ja, jag vet att det är felanvändning av ascocial, men det är i den meningen man använder begreppet numera).
Slutligen fick jag lite ångest och ville skriva av mig så, gissa vad jag gjorde? Den måste varit svår, haha!
Nej, nu är det slutskrivet för dagen!
Dagens låt: Pantera - Hollow
Jag har insett att jag inte gillar Kent...
Vill ha min Tarantell nu!
Abstinensen har gått över lite.
Känner mig inte riktigt lite kåt som jag varit de senaste dagarna, tog ut lite av det på Viktor.
Puss o kram alla som läst min blogg!
När det tillslut blev dags för att gå upp gjorde jag det med glädje. Även fast jag fått lite sömn så var det skönt att slippa och bara drösa i sängen.
Hade ganska gott om tid på mig så jag passade på att läsa genom matteboken lite så att jag skulle kunna allt inför provet. Begränsningsareor, cirkelbåge, cirkelsektor och dylikt hade jag i huvudet när jag sedan trampade iväg mot skolan.
Matte var första lektionen så det skulle snabbt blir överstökat. Efter provet kände jag som vanligt mig lättad, även fast jag hade en ångest över hur det faktiskt gått. Idag skulle tydligen jag och Robin vara matvärdar så jag fick inte så mycket tid över till att filosofera. Drog snabbt iväg till matsalen och fann att Robin hade gått och inte vetat om att han skulle vara det så jag satte mig där själv. Efter ett tag kom vår en lärare, Lena, fram till mig och säger att jag kan få vara med Jessica. Jessica satte sig vid mitt bord och vi satt och pratade. Hon och jag är väldigt olika. Hon är en ängel jag mer en djävul, hon en barbie jag en.... Hon är ljus och jag lite mer mörk av mig. Men det betyder inte att vi inte kan komma bra överens och tiden gick fort och tillslut skulle alla bord torkas av och alla stolar skulle upp och det var då jag fick lite utlopp för mina kännslor.
Jag torkade av alla borden men vid ett bord hade två nior dröjt kvar. När jag kom fram till deras bord lägger en av dem ut en kommentar "Men åh så bra då kan du torka här också". Jag hatar den tonen hon använde och vem som helest hade nog kunnat be mig lite snällt och jag hade gjort det, men inte den här bruden. "Nejdu, det kan du göra själv" fick då ett ganska flinkt svar "Eller så skiter jag i det och så är du matvärd." Det gjorde mig arg och jag sa då med lugn röst "Eller så kör jag ner trasan i din hals" och sedan gick jag därifrån. Det är en underbar kännsla att bara få vara riktigt otrevlig mot folk som förtjänar de.
Vi hade ingen franska idag så vi hade håltimma mellan matte och no så jag drog hem. satte mig vid datorn en stund och började återigen snacka med Viktor. Han satte mig i en situation som jag hatar, när jag inte bestämmer eller har övertaget. Halvt om halvt bestämde vi att vi skulle ses senare, det gjorde mig lite nervös så under no lektionen hade jag en aning svårt att lyssna på Ulf angående Newton. Det som antagligen gjorde att jag reagerade på vad han pratade om, var det att han fyra gånger under vår 50 minuters lektion, klev upp på en av bänkarna och sedan hoppade ner för att illustrera en poäng.
Ulf har alltid varit i min topplista av lärare. Det enda som drar ner på mitt tycke för honom är dte faktum att han är kommunist. Jaja, det betyder inte att han är en grymt bra lärare.
Gick snabbt hem efter no:n för att kolla om Viktor var inne. det var han inte och jag kände mig dissad. Men efter ett tag loggade han in, och det bestämdes faktiskt helt att vi skulle ses. Han skulle komma efter ca 35 minuter så på den tiden var jag tvungen att försöka röja upp helt i mitt rum. Denna dag var ingen avvikelse i att mitt rum såg ut som ett bombnedslag.
Klockan närmade sig 40 och jag gick iväg för att möta honom. Ibland önskar jag bara att jag kan få ta ett snack med mitt hjärta, så att det skulle kunna lugna ner sig lite.
Knatade ner till busshållplatsen och visste inte riktigt om det var honom jag såg men jag gick över vägen och gick så jag var en liten bit ifrån honom. Han kollade snabbt på mig och då såg jag att det faktiskt var han. Lite pinsamt though, det tog några sekunder innan båda hann reagera men efter det gick det fint. Vi snackade lite och gick sedan hem till mig.
Vi satt en stund och pratade i min säng, han var ju riktigt söt även fast han lyssnar på kent.
När vi pratat ett tag så slutade det med att vi satt ganska nära varandra. Precis då kom jag att tänka på något han sagt tidigare "Jag stöter faktiskt inte på fjortonåring, bli lite äldre så kanske vi får se" Det verkade han ju hålla bra. *hrm*
Jag hann under tiden som han var med mig, komma fram till att jag nog gillade honom lite. Han var egen, utan att försöka vara det. Han bara var sig själv (hoppas jag på iallafall?)
Vi tillsammans kom även fram till att vi båda var 17. Han, för att mina föräldrar skulle döda mig och jag träffade en 18 åring och jag för att jag egentligen är för ung för honom.
Tillslut var han tvungen att dra så vi gick ner till centrum och väntade på bussen. Vi stod en stund i kylan tills jag inte orkade och vi gick in på skolgården där det var lä. Vi stod därinne och snackade en stund till bussen var påväg. Innan han drog fick jag en kyss, vilken jag tror gjorde mig en aning generad. När jag ensam på väg hem gick ned för vägen så sjöng jag lite för mig själv. Jag verkar göra det när jag var glad, och tydligen var jag det nu. Jag kännde iallafall ett stort leende breda ut sig över mitt ansikte.
När jag sedan kom hem så snackade jag lite med papa innan jag drog in till mig och var asocial med mina egna tankar (ja, jag vet att det är felanvändning av ascocial, men det är i den meningen man använder begreppet numera).
Slutligen fick jag lite ångest och ville skriva av mig så, gissa vad jag gjorde? Den måste varit svår, haha!
Nej, nu är det slutskrivet för dagen!
Dagens låt: Pantera - Hollow
Jag har insett att jag inte gillar Kent...
Vill ha min Tarantell nu!
Abstinensen har gått över lite.
Känner mig inte riktigt lite kåt som jag varit de senaste dagarna, tog ut lite av det på Viktor.
Puss o kram alla som läst min blogg!
11/11
Gårdagensfest blev jättebra! Vi blev runt 10-11 vilket var helt perfekt, alla kände varandra ganska bra. Det var en maskerad och det var krav på att alla skulle vara utklädda och det var nästan alla. Jag själv var hora, med arrangörerna Marina och Johanna var död hårdrockare respektive äcklig emo. Under kvällen dansade vi lite, pratade lite med varandra, hade en underlig frådesport då det kom fram till att tjejerna i min vänskapskrets inte vet vem Stephen King är.
Det kom även fram under tiden fetsten pågick, att vi alla hade ett gemensamt hat för Fanny i klassen. Jag kände att min hämnd var på g men mitt samvete fösöker prata med mig känns det som. Är det rätt av mig att få henne utstött om jag själv hatade det, bara för att jag ska få hämnd? Men jag är bra på att undvika sådanna tankar, hon har Nonno och hon är ju faktiskt sååå populär så hon får fan ta och klara sig.
Vi hade även pris för finaste dräkt. Priset gick till min absoluta favorit, Ida. Hon var utklädd till Marilyn Monroe och enligt mig hade hon verkligen satt den. Hon hade vackra blonda lockar, den kända molen, vita handskar och en klänning som skrek Marylin. jag har fortfarande dåligt samvete näe jag bjuder henne på fest och hon gör detsamma. I sexan hade jag inte gillat henne och tyckte att hon ständigt var elak mot mig, så jag bjöd inte henne till min halloween fest. det enda problemet var att hon var den enda tjejen jag inte bjöd.
Men men, vissa straffar Gud snabbare än andra och den kvällen bröt jag min tå.
Iallafall var hennes pris en tiger med avryckt huvud och utpetat öga.
Vi hade kul ända till att Johannas förälrar kom hem, då drog alla hem till sig istället. Så; Jag skulle nog fan vilja säga att festen blev lyckad. Förhoppningsvis kommer vi att få chansen att göra det igen då det verkligen är trevligt att få spendera några timmar med att bara prata med dem som man lever med och formas av.
Då var det dags att skriva hur min dag har varit då...
Jag hade gnällt igår på Johanna att hon tyckte att jag skulle komma förbi vid klockan ett och hjälpa till med städningen men det hade jag tyckt var försent, eftersom jag ville kunna göra något på min sista lediga dag. Ställde larmet på nio imorse men hade ingen lust att gå upp då så jag ställde av larmet och tänkte sova en stund till. Vaknade då klockan halv ett och kände hur irriterad jag blev på mig själv.
Nu var hela dagen borta och jag kunde praktiskttaget inte göra någonting! Så det gjorde att jag hade en ångestklump i magen hela dagen (jag ville helst inte skriva det, då det rimmar men jag kommer inte på något annat ord..) och det behöver jag verkligen inte, då jag har matteprov imorgon. Vi har frågat runt lite och kommit fram till att det är ett ganska svårt prov. Eller... Vilka är det som tycker att det är svårt? Hade Joseph sagt det hade jag blivit orolig men jag bör klara provet, matte är väl trots allt min grej? Men på senaste tycker jag dock att min grej har flyttats från olika ämnen. För tillfället verkar "min grej" vara so och no och visst det är ju kul, men det är ju matte som jag har gjort med glädje, som jag älskar.
Matte har varit en av de få saker som fört mig och min pappa närmare. Jag kan komma ihåg när jag var mindre och han ville hålla mig intresserad vid ämnet och skulle lära mig om fakultära och binära tal. Det tog sin tid men efter ett tag kunde jag det. Jag hade kännt mig enormt stolt eftersom pappa var stolt över mig och det var något att värdera känndes det som.
Numera är inte min pappa stoltöver mig längre känns det som. Får jag ett Mvg kunde jag ha fått ett MVG+, får jag alla rätt fanns det säkert något sätt att få extra poäng på. Jag vet att min pappa har problem med att uttrycka kännslor men det gör det ändå inte lättare. Samtidigt som jag tycker synd om min mamma som verkligen stöttar mig varje dag och alltid säger hur stolt hon är över mig, och ändå så är jag nere på grund av att min pappa vägrar att säga något.
När jag gick till BUP (det gör jag egentligen fortfarande men min psykolog är sjuk och jag har ingen lust att byta) så pratade vi mycket om det ämnet; pappa. Det hade tydligen min syster också gjort men vi pratar antagligen om olika saker. Hon gav mig rådet att inte berätta för min pappa när jag hade prov, på så sätt skulle jag slippa att känna att han inte blir stolt över resultatet. Men hur ofta är det som det går en hel termin helt utan prov? Jag hoppas att jag någon dag lär mig att hantera det som pappa säger.
Gick upp till datorn i hopp om att hitta någon att leka med. Men nej, jag förblev ensam och det var ändå skönt. Eftersom jag haft så mycket problem med astman var det trevligt att bara få ta det lugnt. Under dagen hann jag knarka en hel del astmamedicin, tills jag insåg varför den inte funkade; Det var slut på dosor. Jag blev extremt stressad, vilket ökar mina andningssvårigheter så jag sprang runt i huset och letade lite. Till slut gav jag och och bad min mamma att ta ut mer medicin. Jag känner mig skylldig varje gång de måste göra det, mina mediciner kostar väldigt mycket och jag känner mig otroligt slarvig med dem. Men i vissa fall så finns det inte mycket annat val.
Det vanligaste frågan jag brukar få är "Hur känns det att ha astma?"
Självklart är det inte så lätt att beskriva men det är ungefär så här:
Dina lungor krymper så det får plats ytterst lite syre, dina luftrör brinner och isar och någon jävel har slagit knut på dem, du får ont i ryggen och ont i huvudet då det blir syrebrist i hela kroppen.
Lärare brukar beskriva astma som att man andas genom ett halvt sugrör, om du frågar mig så anser jag att lärare inte borde uttala sig om den saken i fortsättningen.
Runt halv fyra hade jag fortfarande morgonrock på mig så jag tog en "snabb" dusch för att pappa inte skulle bli galen när han kom hem. Jag älskar helgerna då pappa är och jagar. Jag slipper höra honom gnälla och så får jag vara helt ensam med min mamma.
Efter det hade min bror och hans tjej kommit hit så vi körde några omgångar buzz. Lyckades komma på första, andra och tredje plats varsin gång (fyra spelare), men det hade ju ingenting med tur att göra.. Kanske.
Den här dagen har kännts ganska tom och meningslös och hela min hjärna känns som om den är mjuk. Det är underbart inför provet imorgon, jag kommer inte komma ihåg någonting.
Men men, sånt är livet och det finns dom som har betydligt värre problem.
Ska plugga lite matte nu!
Har även denna dag gått runt och varit lite småkåt, snart slutar det väl med att jag drar till Andreas och hittar på något...
Abstinensen gör att jag hela tiden försöker bita.
Lyssnat lite på sexteen tons men även Road to hell.
Har blivit ännu mer sugen på att köpa en spindel efter vad som hände igår på festen.
Puss och kram alla som läst min blogg!
Det kom även fram under tiden fetsten pågick, att vi alla hade ett gemensamt hat för Fanny i klassen. Jag kände att min hämnd var på g men mitt samvete fösöker prata med mig känns det som. Är det rätt av mig att få henne utstött om jag själv hatade det, bara för att jag ska få hämnd? Men jag är bra på att undvika sådanna tankar, hon har Nonno och hon är ju faktiskt sååå populär så hon får fan ta och klara sig.
Vi hade även pris för finaste dräkt. Priset gick till min absoluta favorit, Ida. Hon var utklädd till Marilyn Monroe och enligt mig hade hon verkligen satt den. Hon hade vackra blonda lockar, den kända molen, vita handskar och en klänning som skrek Marylin. jag har fortfarande dåligt samvete näe jag bjuder henne på fest och hon gör detsamma. I sexan hade jag inte gillat henne och tyckte att hon ständigt var elak mot mig, så jag bjöd inte henne till min halloween fest. det enda problemet var att hon var den enda tjejen jag inte bjöd.
Men men, vissa straffar Gud snabbare än andra och den kvällen bröt jag min tå.
Iallafall var hennes pris en tiger med avryckt huvud och utpetat öga.
Vi hade kul ända till att Johannas förälrar kom hem, då drog alla hem till sig istället. Så; Jag skulle nog fan vilja säga att festen blev lyckad. Förhoppningsvis kommer vi att få chansen att göra det igen då det verkligen är trevligt att få spendera några timmar med att bara prata med dem som man lever med och formas av.
Då var det dags att skriva hur min dag har varit då...
Jag hade gnällt igår på Johanna att hon tyckte att jag skulle komma förbi vid klockan ett och hjälpa till med städningen men det hade jag tyckt var försent, eftersom jag ville kunna göra något på min sista lediga dag. Ställde larmet på nio imorse men hade ingen lust att gå upp då så jag ställde av larmet och tänkte sova en stund till. Vaknade då klockan halv ett och kände hur irriterad jag blev på mig själv.
Nu var hela dagen borta och jag kunde praktiskttaget inte göra någonting! Så det gjorde att jag hade en ångestklump i magen hela dagen (jag ville helst inte skriva det, då det rimmar men jag kommer inte på något annat ord..) och det behöver jag verkligen inte, då jag har matteprov imorgon. Vi har frågat runt lite och kommit fram till att det är ett ganska svårt prov. Eller... Vilka är det som tycker att det är svårt? Hade Joseph sagt det hade jag blivit orolig men jag bör klara provet, matte är väl trots allt min grej? Men på senaste tycker jag dock att min grej har flyttats från olika ämnen. För tillfället verkar "min grej" vara so och no och visst det är ju kul, men det är ju matte som jag har gjort med glädje, som jag älskar.
Matte har varit en av de få saker som fört mig och min pappa närmare. Jag kan komma ihåg när jag var mindre och han ville hålla mig intresserad vid ämnet och skulle lära mig om fakultära och binära tal. Det tog sin tid men efter ett tag kunde jag det. Jag hade kännt mig enormt stolt eftersom pappa var stolt över mig och det var något att värdera känndes det som.
Numera är inte min pappa stoltöver mig längre känns det som. Får jag ett Mvg kunde jag ha fått ett MVG+, får jag alla rätt fanns det säkert något sätt att få extra poäng på. Jag vet att min pappa har problem med att uttrycka kännslor men det gör det ändå inte lättare. Samtidigt som jag tycker synd om min mamma som verkligen stöttar mig varje dag och alltid säger hur stolt hon är över mig, och ändå så är jag nere på grund av att min pappa vägrar att säga något.
När jag gick till BUP (det gör jag egentligen fortfarande men min psykolog är sjuk och jag har ingen lust att byta) så pratade vi mycket om det ämnet; pappa. Det hade tydligen min syster också gjort men vi pratar antagligen om olika saker. Hon gav mig rådet att inte berätta för min pappa när jag hade prov, på så sätt skulle jag slippa att känna att han inte blir stolt över resultatet. Men hur ofta är det som det går en hel termin helt utan prov? Jag hoppas att jag någon dag lär mig att hantera det som pappa säger.
Gick upp till datorn i hopp om att hitta någon att leka med. Men nej, jag förblev ensam och det var ändå skönt. Eftersom jag haft så mycket problem med astman var det trevligt att bara få ta det lugnt. Under dagen hann jag knarka en hel del astmamedicin, tills jag insåg varför den inte funkade; Det var slut på dosor. Jag blev extremt stressad, vilket ökar mina andningssvårigheter så jag sprang runt i huset och letade lite. Till slut gav jag och och bad min mamma att ta ut mer medicin. Jag känner mig skylldig varje gång de måste göra det, mina mediciner kostar väldigt mycket och jag känner mig otroligt slarvig med dem. Men i vissa fall så finns det inte mycket annat val.
Det vanligaste frågan jag brukar få är "Hur känns det att ha astma?"
Självklart är det inte så lätt att beskriva men det är ungefär så här:
Dina lungor krymper så det får plats ytterst lite syre, dina luftrör brinner och isar och någon jävel har slagit knut på dem, du får ont i ryggen och ont i huvudet då det blir syrebrist i hela kroppen.
Lärare brukar beskriva astma som att man andas genom ett halvt sugrör, om du frågar mig så anser jag att lärare inte borde uttala sig om den saken i fortsättningen.
Runt halv fyra hade jag fortfarande morgonrock på mig så jag tog en "snabb" dusch för att pappa inte skulle bli galen när han kom hem. Jag älskar helgerna då pappa är och jagar. Jag slipper höra honom gnälla och så får jag vara helt ensam med min mamma.
Efter det hade min bror och hans tjej kommit hit så vi körde några omgångar buzz. Lyckades komma på första, andra och tredje plats varsin gång (fyra spelare), men det hade ju ingenting med tur att göra.. Kanske.
Den här dagen har kännts ganska tom och meningslös och hela min hjärna känns som om den är mjuk. Det är underbart inför provet imorgon, jag kommer inte komma ihåg någonting.
Men men, sånt är livet och det finns dom som har betydligt värre problem.
Ska plugga lite matte nu!
Har även denna dag gått runt och varit lite småkåt, snart slutar det väl med att jag drar till Andreas och hittar på något...
Abstinensen gör att jag hela tiden försöker bita.
Lyssnat lite på sexteen tons men även Road to hell.
Har blivit ännu mer sugen på att köpa en spindel efter vad som hände igår på festen.
Puss och kram alla som läst min blogg!
10/11 2007
Dagens blogg uteblir eftersom jag just kommit hem från festen som jag, Marina och Johanna arrangerade, och ni har jag inte någon lust att stressa med en blogg.
Info om festen kommer imorgon! Sov gott
Info om festen kommer imorgon! Sov gott
9/11 2007
Vaknade av att kattjäveln står och flåsar mig i ansiktet. Jag hade ignorerat henne hela natten, för en gångs skull ville jag sova helt lugnt och fritt. Kollade på klockan, fan hon väckte mig 25 minuter innan jag skulle upp. Gick upp och släppte ut katten (Hade lust att spaka ut henne men jag kände mig snäll) Kröp snabbt ner i min underbart mjuka säng direkt och försökte somna om. Jag hann stänga ögonen och bli lite varm tills jag kom på att jag skulle ha no prov direkt på morgonen. Helt perfekt, hur troligt är det att jag kan somna om efter att jag kommit på det?
Så, för en gångs skull gick jag upp en timma innan skolan. jag hade så gott om tid att jag nästan blev stressad av det.
Knatade iväg till skolan klockan kvart i åtta och stod sedan bara i korridoren och stirrade i boken. Alla formler bråkade om vilken plats de skulle få ha i mitt minne. Var CO koloxid eller.... Och vad fan var betäckningen för Svavelväte? Alltid lika stressad inför prov. Jag vet att jag måste prestera bra, det är vad alla förväntar sig. Mina klasskompisar, mina föräldrar och även jag själv. Ett VG kan göra mig illamående, jag kan ju göra bättre?
Men! Provet gick väldigt enkelt men det blev mycket att skriva. Efter 3 a4 (fram och baksida på 3) hade min vanliga skrivblåsa blivit djup och öm. Min handled gjorde ont och jag kände att jag var tvungen att bli klar. Varenda ord gör ont vid det tillfället.
När jag kommit ut från klassrummet kände jag hur klumpen lättade i magen och jag kände mig enormt uppåt. Men var tvungen att snabbt ta mig bort till so,n. So är kul, ändock lite drygt ibland när det blir för mycket årtal men Britt är en verkligt bra lärare. Nu har vi hållit på med religion ett tag och förtillfället pluggar vi inför det stora provet på judendom och islam nästa fredag. Jag är rädd att min hjärna kommer att sprängas och att jag kommer få magsår om det fortsätter så här. Inte en sekund kan man vila.
Nästa lektion var OBSengelska. Jag älskar den läraren, Sonja. Hon är... Egen. Hon är ganska dålig på att uttala engelska men det gör inget. Dem flesta i OBSgruppen kan redan uttalet. Idag var det som vanligt bara vi från a, b och d verkar inte komma till de lektionerna längre. Det är intressant vilka olika nivåer man ligger på. Har en parallelklasskompis i min grupp som snart ska tenta av engelskan, han bodde 8 år i Dubai och kan därmed helt flytande engelska. Känner jag mig avundsjuk? Självklart.
Avundsjuka är kul. En stora anledning till varför till exempel kommunismen inte funkar, människan är avundsjuk vare sig man vill det eller inte.
Dags för idrott. Det kan vara helt okej, men idag var det handboll. Som vanligt skröt Fanny om hur fantaaaaastisk hon är på det. Snart måste det vara tillåtet för mig att döda henne, snälla? Efter uppvärmningen började vi köra och jag tog faktiskt i och det var rätt kul. Men såklart, astmatiker ska inte få ha kul så efter en stund fick jag en enorm astmaattack och gick runt och pep som ett kattleksak, samtidigt som jag höll på att börja gråta. Kunde vara med efter ett tag och så hör jag hur Fanny slänger ur sig "Men asså, kom igen nu apan" Jag visste vem hon riktade sig till och blev ursinnig på henne. Jag skällde ut henne lite fort och hon höll faktiskt käften efter det. Nästa gång ska jag be henne att kolla sig själv i spegeln.
Vi förlorade turneringen men det var inte det som jag var sur på. Det var de faktum att Nonno och Fannys lag vann utan deras hjälp, men självklart var det de enda man fick höra resten av dagen.
Bild gick utan större problem och sedan var det svenska. Vi gjorde nästan ingenting på den lektionen men vi fick iallafall veta vad vi fick på engelska provet. Jag börjar bli riktigt irriterad på att folk jämt ska anta vilket betyg jag får, och blir sura på mig när jag är stressad över det. Men det gick bra, ett MVG så nu kunde jag vara lite lugn för tillfället. Efter svenskan blev jag återigen nervös, skolan var slut och idag skulle jag träffa Ioni igen. Kom på det faktum att efter att min mobil försvann, försvann därmed hans nummer. Jättekul. Lyckades iallafall få tag i honom, då det visar sig att deras band skulle ha spelning ikväll. Han tyckte att jag borde komma dit, men tyvärr, det är tyvärr inte värt det att åka ändå ut till Orminge. Det får bli en annan dag, eller snarare, hoppas snart för Ioni är... Trevlig.
Istället har min kväll gått åt till att sura över att jag blivit total krossad i Buzz (av min mamma, yaay) och ätit apelsinkrokant.
I övrigt har väl dagen var rätt okej, lite störande har hela tiden var lite småkåt, det är ju kul... Not!
Ne nu jävlar ska jag fan ha revanch!
Min tand har spruckit igen.
Abstinensen har gått över i tix.
sexteen tons finns nu på mobilen.
Idag lades en liten del av min tid ned på att kolla upp lite om stalagmit och stalaktit, vilka jag inte har kunnat skilja på vilken som är vilken.
Puss och kram, alla som läst min blogg!
Så, för en gångs skull gick jag upp en timma innan skolan. jag hade så gott om tid att jag nästan blev stressad av det.
Knatade iväg till skolan klockan kvart i åtta och stod sedan bara i korridoren och stirrade i boken. Alla formler bråkade om vilken plats de skulle få ha i mitt minne. Var CO koloxid eller.... Och vad fan var betäckningen för Svavelväte? Alltid lika stressad inför prov. Jag vet att jag måste prestera bra, det är vad alla förväntar sig. Mina klasskompisar, mina föräldrar och även jag själv. Ett VG kan göra mig illamående, jag kan ju göra bättre?
Men! Provet gick väldigt enkelt men det blev mycket att skriva. Efter 3 a4 (fram och baksida på 3) hade min vanliga skrivblåsa blivit djup och öm. Min handled gjorde ont och jag kände att jag var tvungen att bli klar. Varenda ord gör ont vid det tillfället.
När jag kommit ut från klassrummet kände jag hur klumpen lättade i magen och jag kände mig enormt uppåt. Men var tvungen att snabbt ta mig bort till so,n. So är kul, ändock lite drygt ibland när det blir för mycket årtal men Britt är en verkligt bra lärare. Nu har vi hållit på med religion ett tag och förtillfället pluggar vi inför det stora provet på judendom och islam nästa fredag. Jag är rädd att min hjärna kommer att sprängas och att jag kommer få magsår om det fortsätter så här. Inte en sekund kan man vila.
Nästa lektion var OBSengelska. Jag älskar den läraren, Sonja. Hon är... Egen. Hon är ganska dålig på att uttala engelska men det gör inget. Dem flesta i OBSgruppen kan redan uttalet. Idag var det som vanligt bara vi från a, b och d verkar inte komma till de lektionerna längre. Det är intressant vilka olika nivåer man ligger på. Har en parallelklasskompis i min grupp som snart ska tenta av engelskan, han bodde 8 år i Dubai och kan därmed helt flytande engelska. Känner jag mig avundsjuk? Självklart.
Avundsjuka är kul. En stora anledning till varför till exempel kommunismen inte funkar, människan är avundsjuk vare sig man vill det eller inte.
Dags för idrott. Det kan vara helt okej, men idag var det handboll. Som vanligt skröt Fanny om hur fantaaaaastisk hon är på det. Snart måste det vara tillåtet för mig att döda henne, snälla? Efter uppvärmningen började vi köra och jag tog faktiskt i och det var rätt kul. Men såklart, astmatiker ska inte få ha kul så efter en stund fick jag en enorm astmaattack och gick runt och pep som ett kattleksak, samtidigt som jag höll på att börja gråta. Kunde vara med efter ett tag och så hör jag hur Fanny slänger ur sig "Men asså, kom igen nu apan" Jag visste vem hon riktade sig till och blev ursinnig på henne. Jag skällde ut henne lite fort och hon höll faktiskt käften efter det. Nästa gång ska jag be henne att kolla sig själv i spegeln.
Vi förlorade turneringen men det var inte det som jag var sur på. Det var de faktum att Nonno och Fannys lag vann utan deras hjälp, men självklart var det de enda man fick höra resten av dagen.
Bild gick utan större problem och sedan var det svenska. Vi gjorde nästan ingenting på den lektionen men vi fick iallafall veta vad vi fick på engelska provet. Jag börjar bli riktigt irriterad på att folk jämt ska anta vilket betyg jag får, och blir sura på mig när jag är stressad över det. Men det gick bra, ett MVG så nu kunde jag vara lite lugn för tillfället. Efter svenskan blev jag återigen nervös, skolan var slut och idag skulle jag träffa Ioni igen. Kom på det faktum att efter att min mobil försvann, försvann därmed hans nummer. Jättekul. Lyckades iallafall få tag i honom, då det visar sig att deras band skulle ha spelning ikväll. Han tyckte att jag borde komma dit, men tyvärr, det är tyvärr inte värt det att åka ändå ut till Orminge. Det får bli en annan dag, eller snarare, hoppas snart för Ioni är... Trevlig.
Istället har min kväll gått åt till att sura över att jag blivit total krossad i Buzz (av min mamma, yaay) och ätit apelsinkrokant.
I övrigt har väl dagen var rätt okej, lite störande har hela tiden var lite småkåt, det är ju kul... Not!
Ne nu jävlar ska jag fan ha revanch!
Min tand har spruckit igen.
Abstinensen har gått över i tix.
sexteen tons finns nu på mobilen.
Idag lades en liten del av min tid ned på att kolla upp lite om stalagmit och stalaktit, vilka jag inte har kunnat skilja på vilken som är vilken.
Puss och kram, alla som läst min blogg!
8/11 2007
Klockan 0700... Fan det var lugnt, jag kunde sova en stund till, larmet går ju ändå var nionde minut.
Vaknade en stund senare och tyckte att jag hade fått sova ganska länge. Och ja, mycket riktigt, klockan var 07:50. Helt perfekt, verkade vara en bra start på denna dag också.
Fick dra på mig första bästa sakerna som jag hittade, en jobbigt trång tröja och mina utslitna jeans. När jag kom till skolan fick jag veta att det var ett dåligt val för dagen; Vi hade dans idag. Jag tycker verkligen inte om dans, jag har inte rätta kroppen för det. Visst, jag har lite takkännsla men jag har ingen kännsla för rörelse. Där ser man ett ämne som varenda kotte i min klass kan klå mig i.
Dagen fortsatte i samma stil, blev påmind om provet imorgon och på måndag och kände hur jag blev mer och mer stressad. Dock lyckades jag och Lisa med grymt goda köttbullar med stuvade makaroner! Har nu även hunnit bli lite stressad inför morgondagen, då jag ska ta mig ändå till Älta och, gissa vad, jag måste ljuga för min mamma igen. Jag gillar det inte men ibland är det nödvändigt. När jag sagt till henne att "Det troligtvis blir filmkväll hos Julia imorn" så hade hon bara gett mig ett leende och sedan åkt till stallet. Jag hatar att hon faktiskt litar på mig ändå...
Men men, skulle jag berätta kan ni väl gissa hennes reaktion?
Vid lunchen satt sedan jag och ett rätt udda "team" bestående av Johanna, Marina, Lisa och jag och pratade. Vi tänkte på gamla minnen och jag kom att tänka på hur allt kan ändras. Jag och Johanna har kännt varandra i över 9 år. Johanna, jag, Marina och en till tjej, Nohadra, hade som ett gäng förra året tills vi splittrades (jag bör vara tacksam över detta) Nu är Marina och Johanna ständigt med varandra, och de är en ganska bra duo.
Nohadra hänger numera med min gamla bästa vän, Fanny som förövrigt lyckades få mig utstött under perioder av sjuan.
Henne är jag också glad att jag inte är kompis med. Hon drog ned på mina resultat i skolan och lyckades så att jag fick utegångsförbud större delen av sommaren. Hon har nu även gått och blivit en alkholiserad fjortis som "verkligen ska satsa nu" men som presterar genomsnitt g- och sedan gnäller på läraren. Ja, jag älskar att snacka skit om vissa personer. Hon är bland de jobbigaste personerna jag vet, gnäller på att hon har faktiskt sååå ont i huvudet och sitter sedan och skriker i en halvtimma.
Eftersom vi skulle haft streetdance idag så hade hon 'oo så sexiga' kläder. Med andra ord; Nästan inga kläder alls. Det var en sport bh (som hon förövrigt hade en till bh under för att hennes bröst skulle se större ut) och ett par shorts som avslöjade tillräckligt mycket för att jag skulle få kväljningar. (hon bytte sedan om för det blev inte den dansen)
Det finns dock ingen förnekelse i att hon är väldigt duktig på att dansa.
Jag spenderade min eftermiddag med att vara dryg mot folk och att tappa tålamodet om och om igen. Runt klockan 1700 kom min bror hit. Jag skulle ta hand om honom tills han kunde åka hem. Jag gillar inte att se min bror sjuk/dålig men nu var det av en "bra anledning". Han hade blivit opererad på natten för sin blindtarm, så nu skulle han inte behöva ha ont.
Han och jag satt sedan inne i vardagsrummet och kollade på Simpsons. Det är en av de sakerna vi har gemensamt, vi älskar simpsons. I övrigt är vi inte så lika. Överhuvudtaget. Jag är inte så säker på att folk ser att vi är syskon. (folk har trott att vi är ihop, jättefint...) Men jag älskar min bror väldigt mycket, och hans flickvän är bland de mest underbara av människor jag har mött. En riktig ängel.
När jag sedan satt vid datorn tyckte jag att min tand kändes skum. Mycket riktigt så hade min tand gått sönder. Igen. Det hade lossnat en flisa, men denna gång blev jag inte nervös utan mest irriterad. Det här var andra gången på en månad eller så. Det känns ju bra, mina tänder börjar redan gå sönder. Hur kommer de då vara när jag är 40?
Well, nu är det dags att fortsätta vara nervös inför imorgon och att plugga inför Noprovet imorgon =)
Har lyssnat sönder 16 tons
abstinens suger, snart våldtar jag någon kille och tar en tång och rycker av mina naglar.
Au revoir (hade avslutat med puss och kram på franska, om jag inte hade glömt bort stavningen)
Vaknade en stund senare och tyckte att jag hade fått sova ganska länge. Och ja, mycket riktigt, klockan var 07:50. Helt perfekt, verkade vara en bra start på denna dag också.
Fick dra på mig första bästa sakerna som jag hittade, en jobbigt trång tröja och mina utslitna jeans. När jag kom till skolan fick jag veta att det var ett dåligt val för dagen; Vi hade dans idag. Jag tycker verkligen inte om dans, jag har inte rätta kroppen för det. Visst, jag har lite takkännsla men jag har ingen kännsla för rörelse. Där ser man ett ämne som varenda kotte i min klass kan klå mig i.
Dagen fortsatte i samma stil, blev påmind om provet imorgon och på måndag och kände hur jag blev mer och mer stressad. Dock lyckades jag och Lisa med grymt goda köttbullar med stuvade makaroner! Har nu även hunnit bli lite stressad inför morgondagen, då jag ska ta mig ändå till Älta och, gissa vad, jag måste ljuga för min mamma igen. Jag gillar det inte men ibland är det nödvändigt. När jag sagt till henne att "Det troligtvis blir filmkväll hos Julia imorn" så hade hon bara gett mig ett leende och sedan åkt till stallet. Jag hatar att hon faktiskt litar på mig ändå...
Men men, skulle jag berätta kan ni väl gissa hennes reaktion?
Vid lunchen satt sedan jag och ett rätt udda "team" bestående av Johanna, Marina, Lisa och jag och pratade. Vi tänkte på gamla minnen och jag kom att tänka på hur allt kan ändras. Jag och Johanna har kännt varandra i över 9 år. Johanna, jag, Marina och en till tjej, Nohadra, hade som ett gäng förra året tills vi splittrades (jag bör vara tacksam över detta) Nu är Marina och Johanna ständigt med varandra, och de är en ganska bra duo.
Nohadra hänger numera med min gamla bästa vän, Fanny som förövrigt lyckades få mig utstött under perioder av sjuan.
Henne är jag också glad att jag inte är kompis med. Hon drog ned på mina resultat i skolan och lyckades så att jag fick utegångsförbud större delen av sommaren. Hon har nu även gått och blivit en alkholiserad fjortis som "verkligen ska satsa nu" men som presterar genomsnitt g- och sedan gnäller på läraren. Ja, jag älskar att snacka skit om vissa personer. Hon är bland de jobbigaste personerna jag vet, gnäller på att hon har faktiskt sååå ont i huvudet och sitter sedan och skriker i en halvtimma.
Eftersom vi skulle haft streetdance idag så hade hon 'oo så sexiga' kläder. Med andra ord; Nästan inga kläder alls. Det var en sport bh (som hon förövrigt hade en till bh under för att hennes bröst skulle se större ut) och ett par shorts som avslöjade tillräckligt mycket för att jag skulle få kväljningar. (hon bytte sedan om för det blev inte den dansen)
Det finns dock ingen förnekelse i att hon är väldigt duktig på att dansa.
Jag spenderade min eftermiddag med att vara dryg mot folk och att tappa tålamodet om och om igen. Runt klockan 1700 kom min bror hit. Jag skulle ta hand om honom tills han kunde åka hem. Jag gillar inte att se min bror sjuk/dålig men nu var det av en "bra anledning". Han hade blivit opererad på natten för sin blindtarm, så nu skulle han inte behöva ha ont.
Han och jag satt sedan inne i vardagsrummet och kollade på Simpsons. Det är en av de sakerna vi har gemensamt, vi älskar simpsons. I övrigt är vi inte så lika. Överhuvudtaget. Jag är inte så säker på att folk ser att vi är syskon. (folk har trott att vi är ihop, jättefint...) Men jag älskar min bror väldigt mycket, och hans flickvän är bland de mest underbara av människor jag har mött. En riktig ängel.
När jag sedan satt vid datorn tyckte jag att min tand kändes skum. Mycket riktigt så hade min tand gått sönder. Igen. Det hade lossnat en flisa, men denna gång blev jag inte nervös utan mest irriterad. Det här var andra gången på en månad eller så. Det känns ju bra, mina tänder börjar redan gå sönder. Hur kommer de då vara när jag är 40?
Well, nu är det dags att fortsätta vara nervös inför imorgon och att plugga inför Noprovet imorgon =)
Har lyssnat sönder 16 tons
abstinens suger, snart våldtar jag någon kille och tar en tång och rycker av mina naglar.
Au revoir (hade avslutat med puss och kram på franska, om jag inte hade glömt bort stavningen)
7/11
Mitt uppvaknande imorse kändes konstigt. Det kändes inte riktigt som om jag vaknade, utan snarare som om jag legat vaken hela natten. Tittade på mobilen det första jag gjorde och såg att jag hade ett missat samtal från min bror. Han hade ringt klockan 06.12. Knappast en tid han brukar vara vaken på. Det gjorde mig orolig men eftersom han inte ringt igen så ignorerade jag det och gick upp.
Tog gott om tid på mig och duschade länge. Hade idag tänkt att ha på mig något vanligt, jeans kanske men istället blev det en klänning som folk tydligen tyckte var uppseendeväckande? Jahopp, så nu är en vanlig svart klänning konstig. Det var ju kul.
Jag fick hela tiden för mig att det var torsdag men som tur var så lyckades jag komma ihåg att det faktiskt var onsdag (låter som om man är lite smått knäpp kanske?) Fast, lite knasig har jag alltid varit. Folk brukar undra över mig och det är inte så underligt jag beter mig konstigt. Mitt "oo så underbara" humör kan jag tacka min pappa för. Jag har lika kort stubin och blir lika jävla arg för varenda sak.
De säger ju att du omedvetet oftast letar efter en man som är som din fader. Den tanken skrämmer mig... Om jag skulle hitta en man som min far, skulle mina barn bli hemska. De skulle vara asociala skitungar som visserligen skulle ha en smula kunskap, men de skulle vara oförmögna socialt. Det låter ju jättefint. Då skulle jag få stå ut med min systers småsneaky barn och min brors helt underbara änglabarn.
Helt underbart, alla barn i familjen Koch är "det svarta fåret". Det finns ingen som följer linjen. Min bror blev en , i skolan, något av ett misslyckande, men är som person världens mest underbara människa. Min syster klarar sig bra och har en del sociala förmågor, men hade (precis det som jag gick igenom för ett tag sedan) lite problem med skolan. Och då menar jag dessvärre inte när det gällde studierna. Och så jag... Jag är precis som pappa, envis, elak och allmänt dryg. Jävligt fin kombination?
Aja, dagen förlöt som den skulle men mina planer om att få vara med Andreas blev mer och mer suddiga. Men runt tolv fick jag ett sms "Ligger på k**....Tror jag... Väntar på operation... Puss // Frippa K" Hade du blivit nervös om du fått ett sms av din bror att han ligger inne för operation? Jag höll på att börja gråta (oo härliga pms), jag hatar verkligen när min bror mår dåligt.
När vi sedan smsat lite fram och tillbaka så visade det sig att det var för blindtarmen. Det är nu andra gången som han ligger inne, och om läget inte blir tillräckligt dåligt måste han åka hem igen utan en operation. Det är ju just fint. Han får alltså ingen vård för att han inte är tillräckligt sjuk, utan han ska behöva åka in flera gånger till för att de ska förstå. Underbart! Speciellt eftersom Terminal Prospect, hans band, ska ha spelning i Sydamerika i februari.
Iallafall så gick dagen I ÖVRIGT som vanligt. Som vanligt så knepade mitt lås och nu var mitt tålamod lite kortare än vanligt så jag ställde mig upp, siktade mot låset och sparkade av all kraft. Jag stod en stund och lät stålhättan klinga mot låset, tills jag måttade sparken fel och träffade bredvid stålhättan. Men smärtan gjorde mig inte arg eller ledsen utan jag skrattade bara. Hormonsvängningar kan ju vara bra ibland också.
Sista lektion var slöjd. Jag var den enda tjejen som hade valt träslöjd och det var skönt samtidigt som lite kvinnligt sällskap inte hade varit hemskt. Det var tydligt att Loberg va läraren Gunnars favorit elev, men jag kom tydligen på andra plats. Gunnar och jag brukar ha lite diskutioner under lektions tid men det jag hatar är att idioten behandlar mig som en fyra åring. "Men lilla Sarah...." Vad fan! Jag har en betydligt bättre verbal förmåga än vad han har, och kommer med betydligt bättre argument, vad ska jag göra, börja säga "Men lilla Gunnar"?
Eftersom detta tydligen inte var min dag så lyckades jag fila mig själv i handen två gånger, misslyckas med att hömnas på Loberg efter att han slagit Ceyhun (underligt nog är Loberg rädd för mig) och sparka Gustav på smalbenet för att han irriterat mig.
Då hade jag verkligen längtat till att bara få vara med Andreas. Jag visste att han slutade jobbet klockan fem så jag smsade och frågade om han fortfarande ville ses. Nu kom problemet; Mina föräldrar skulle tro att jag var i stan, medan jag egentligen träffade Andreas som bor i södertälje. Men hur lång tid kan man egentligen stanna i "stan". det slutade med att alla planer gick om intet, vi hade ingen tid då jag fick svar från honom för sent. ja det var ju också jävligt skoj.
När jag hade som tråkigast ringde mina föräldrar och frågade om jag ville följa med till Karolinska för att hälsa på min bror. Var först tveksam men jag ville träffa min bror, och om jag fick chansen, gärna även hans flickvän Angelica.
I bilen på väg dit satte pappa på vinyl. jag tillskillnad från kanskemånga andra i min ålder, har inget emot vinyl. Den första låten var en riktigt härlig en Tennessee Ernie Ford - 16 Tons. Äldre låtar är något som jag alltid har funnit glädje i. Så jag satt under hela låten och bara njöt, låten var ju helt underbar! Jag blev som besatt av låten och satt och tänkte texten genom huvudet.
När vi tillslut kom fram till sjukhuset så tog vi oss upp till min brors avdelning, där hans flickvän väntade. Den här gången såg han tråkigt nog inte ut som jesus. Han hade en tendens att se ut som jesus när hade hade vitt, långt brunt hår med lockar och såg allmänt snäll ut. På den förra avdelningen hade de kallat honom för Frälsaren.
På väg hem började jag och pappa bråka som vanligt, den prosiduren börjar bli tröttsam. Och för dig som undrar, nej det är inte ett vanligt fjortis-pappa-bråk. Det är riktiga bråk och vi har stora problem med det och jag börjar (börjar var kanske en lögn) få lite problem med mig själv.
Jaja, nu har jag fått gnälla av mig för dagen!
En Grammastola känns fortfarande väldigt lockande.
Bobby brown börjar bli utbytt av sexteen tons. http://www.youtube.com/watch?v=NBkrAESUbyI
Börjar bli van vid mina naglar.
Och nu börjar bli lite less, jag ill ha en kille/man/pojke nu, som jag bara kan få vara nära...!
Puss och kram, alla som läst min blogg!
6/11 2007
Jag ställde klockan på 07.20, jag kan ju alltid ljuga för min pappa och säga att jag går upp då. Han vill att jag ska gå upp tidigt men jag finner inget i det, jag klarar inte av att äta på morgonen, jag spyr av det. Men jag har dock märkt på min vikt att regelbunda mål kanske vore en bra sak att börja med. Jag vägde mig när jag var i simhallen och upptäckte att jag har gått ner 5 kilo. Omedvetet! Och nej, detta gjorde mig inte vidare glad, jag gillar min vikt även fast den känns lite felplacerad.
Blev klar ovanligt fort denna morgon, så jag var faktiskt i skolan tio minuter innan vi började (Jag som normalt pressar på de sista sekunderna). Första lektion; No. Jag gillar no. Jag gillar ämnen överhuvudtaget där du kan fördjupa dig hur mycket som helst. Nu håller vi även på med min favorit del av just no, Bi och K. Det enda som drar ner min lycka är provet på fredag. jag har kännt mig väldigt stressad på senaste, jag kan bara nte plugga hemma! Och just nu skulle jag verkligen behöva det... Tre prov på gång och ett boktest.
Jaja, det är väl bara att bita ihop och ta sig igenom det.
Dock... det som är jobbigast, är det faktum att alla tror att jag har så jävla lätt för allt bara för att jag presterar bra! Men är det så svårt att förstå! Jag pluggar och hänger med! Om du sitter längst bak i klassrummet och lyssnar på mp3 och pratar med din kompis (Det känns som om jag riktar detta mot någon) så är det inte underligt om du får IG!
Så, nu har jag fått gnälla lite...
Dagen flöt på som vanligt, vi hade vikarie på franskan men jag och Johanna arbetade på duktig ända till vi fick tag i ett lexikon. Det var det utlimata vapnet enligt Johanna, så hon roade sig resten av lektionen med att slå mig med boken. det slutade med att (smidig som man är) jag skulle slå henne, träffade boken och låg och kved på golvet en stund. Ja, boken var hård.
Efter skolan tog jag mig hem och hade en plan för resten av dagen. Vad jag inte räknat med var att min lögn jag hade fixat ihop på morgonen, sprack! Jag skulle träffa en kompis men jag blev för nervös så jag ljög och sa att jag var sjuk. Problemet var att han hade gått hem till mig då min pappa bara svarat att jag var i skolan. Han hade sedan sett mig när jag gått hem från skolan. Ja, jag är väl skicklig?
I övrigt så var planen att plugga så mycket jag kunde. Det är lätt att tänka och säga i skolan men som vanligt när jag kom hem så tog den andan slut precis i samma ögonblick som min känga nuddade hallmattan.
Jag borde ha pluggat massor men... Har ingen ork kvar! Har svarat på de so frågorna jag behövde och kan fixa svenskan imorn. Så, här har ni mig, mästaren i att skjuta upp saker. Det känns så mycket lättare att bara säga, jag gör det imorgon istället!
Nej nu vill jag duscha tror jag (älskar att duscha på kvällen)
Abstinensen har förvärrats och jag gör allt för att kunna bita just nu
Bobby brown ligger fortfarande på topp.
Jag känner mig fattigare än vanligt...
Och imorn ska jag Träffa (kan ni förlåta mig för att jag säger detta?) enormt snygge Andreas!
Puss o tack alla som tagit sig tid att läsa min blogg!
Blev klar ovanligt fort denna morgon, så jag var faktiskt i skolan tio minuter innan vi började (Jag som normalt pressar på de sista sekunderna). Första lektion; No. Jag gillar no. Jag gillar ämnen överhuvudtaget där du kan fördjupa dig hur mycket som helst. Nu håller vi även på med min favorit del av just no, Bi och K. Det enda som drar ner min lycka är provet på fredag. jag har kännt mig väldigt stressad på senaste, jag kan bara nte plugga hemma! Och just nu skulle jag verkligen behöva det... Tre prov på gång och ett boktest.
Jaja, det är väl bara att bita ihop och ta sig igenom det.
Dock... det som är jobbigast, är det faktum att alla tror att jag har så jävla lätt för allt bara för att jag presterar bra! Men är det så svårt att förstå! Jag pluggar och hänger med! Om du sitter längst bak i klassrummet och lyssnar på mp3 och pratar med din kompis (Det känns som om jag riktar detta mot någon) så är det inte underligt om du får IG!
Så, nu har jag fått gnälla lite...
Dagen flöt på som vanligt, vi hade vikarie på franskan men jag och Johanna arbetade på duktig ända till vi fick tag i ett lexikon. Det var det utlimata vapnet enligt Johanna, så hon roade sig resten av lektionen med att slå mig med boken. det slutade med att (smidig som man är) jag skulle slå henne, träffade boken och låg och kved på golvet en stund. Ja, boken var hård.
Efter skolan tog jag mig hem och hade en plan för resten av dagen. Vad jag inte räknat med var att min lögn jag hade fixat ihop på morgonen, sprack! Jag skulle träffa en kompis men jag blev för nervös så jag ljög och sa att jag var sjuk. Problemet var att han hade gått hem till mig då min pappa bara svarat att jag var i skolan. Han hade sedan sett mig när jag gått hem från skolan. Ja, jag är väl skicklig?
I övrigt så var planen att plugga så mycket jag kunde. Det är lätt att tänka och säga i skolan men som vanligt när jag kom hem så tog den andan slut precis i samma ögonblick som min känga nuddade hallmattan.
Jag borde ha pluggat massor men... Har ingen ork kvar! Har svarat på de so frågorna jag behövde och kan fixa svenskan imorn. Så, här har ni mig, mästaren i att skjuta upp saker. Det känns så mycket lättare att bara säga, jag gör det imorgon istället!
Nej nu vill jag duscha tror jag (älskar att duscha på kvällen)
Abstinensen har förvärrats och jag gör allt för att kunna bita just nu
Bobby brown ligger fortfarande på topp.
Jag känner mig fattigare än vanligt...
Och imorn ska jag Träffa (kan ni förlåta mig för att jag säger detta?) enormt snygge Andreas!
Puss o tack alla som tagit sig tid att läsa min blogg!
5/11 2007
Jag hatar att behöva vakna tidigt efter en veckas lov... Men så har jag ju min rutin att alltid ställa larmet 20 minuter innan jag måste upp, så jag kan få lugna ner kroppen och bara lata mig en stund i sängen.
Kände mig smårolig idag så jag drog med mig systemkameran till skolan. Tog kort på allt jag hittade, vilket har resulterat i att jag har en miljard bilder på meningslöst nonsens. När jag, Julia, Marina, Johanna och Lisa satt nere i kapprummet och tog kort kom två killar in. Naturligtvis skulle de posa fint för kameran och vi skojade lite. I min familj är svar på tal väldigt viktigt, det är sättet att överleva, så därför var ett par rappa kommentarer ett måste. Vi lyckades lite smått komma in på storleken och slängde ur mig en kommentar som gjorde att både Joel och Jacob var tysta. Kommentaren var självklart om "hur små de hade". Men det var då jag kom att tänka på det; Är storleken så viktig?
Det är lätt för mig som är bedömaren nu, som ska låta moralisk, att säga Nej det är klart att jag inte bryr mig om det, det är personligheten som räknas! Men är det verkligen så. Jag har funderat på detta hela dagen och kommit fram till att, nej jag skulle nog fan inte bry mig.
Förövrigt fick jag ett svar på det som gjort mig så arg igår, angående utseende. "Jaha, men om en vältränad kille sitter på bussen i ett vitt linne så kollar alla tjejer eller hur?" (jag hatar förövrigt när jag blir så tillplattad, men nu ska jag börja erkänna saker för mig själv) Det var då jag insåg det. Svenska folket har blivit utseende fixerat, Jag har alltid tyckt det, men aldrig riktigt förstått vidden av det men nu på senare tid har jag märkt det. "Ska jag behöva ha på mig horkläder för att få en kille?" Den frågan ställde jag mina vänner. De svarade "Nej, men då får du dessutom fel sorts kille". Jaha, när ska jag veta när rätt kille kommer då?
Börjar även verkligen tröttna på nojan över att finna en partner. Jag känner en mängd personer över 20 som börjar bli nervösa över att de än inte funnit den rätte. Folk går ständigt runt och undrar "Var är fel på mig, varför är jag ensam?" När de kanske egentligen borde fira det som händer nu! Jag orkar inte fördjupa mig ALLS i detta då jag nu har tagit för mycket medecin och skakar som ett jävla helvete.
Iallafall så har jag på senare fått för mig att jag ska ha en Tarantell ( För dig som inte vet, så är en Tarantell en fågelspindel) Det var en äldre kompis (och för att inte förstöra hans självkännsla så, nej han är inte 30, utan betyyyydligt yngre) som satte idén i huvudet på mig och nu börjar jag planera lite. Min moder var inte lika dåligt inställt till det som jag trott hon skulle vara. Sålänge jag slipper se den så, blev hennes svar så nu har jag börjat spara pengar för "Tusse". Och så får jag väl skriva det, att anledningen till att jag tänker döda henom till Tusse och inte Mörkrets Furste eller något ont är simpel; Tusse låter snällt. Ponera dig att din kompis frågar om du har lust att hänga med hem och hälsa på Tusse. Tusse, den måste ju vara liten och söt? "Föresten, vad är Tusse? - Åh, han är en fågelspindel" Priceless!
Ja, i övrigt har det inte hänt så mycket, har bara spenderat alldeles för lite tid åt mina studier.
Min abstinens har inte gått över, det är snarare status quo.
Är fortfarande besatt av Bobby Brown.
Samlar för tillfället pengar både för Tusse och en röd lackklänning från Bluefox, för 700 kronor.
Puss och kram alla som har läst min blogg!
Kände mig smårolig idag så jag drog med mig systemkameran till skolan. Tog kort på allt jag hittade, vilket har resulterat i att jag har en miljard bilder på meningslöst nonsens. När jag, Julia, Marina, Johanna och Lisa satt nere i kapprummet och tog kort kom två killar in. Naturligtvis skulle de posa fint för kameran och vi skojade lite. I min familj är svar på tal väldigt viktigt, det är sättet att överleva, så därför var ett par rappa kommentarer ett måste. Vi lyckades lite smått komma in på storleken och slängde ur mig en kommentar som gjorde att både Joel och Jacob var tysta. Kommentaren var självklart om "hur små de hade". Men det var då jag kom att tänka på det; Är storleken så viktig?
Det är lätt för mig som är bedömaren nu, som ska låta moralisk, att säga Nej det är klart att jag inte bryr mig om det, det är personligheten som räknas! Men är det verkligen så. Jag har funderat på detta hela dagen och kommit fram till att, nej jag skulle nog fan inte bry mig.
Förövrigt fick jag ett svar på det som gjort mig så arg igår, angående utseende. "Jaha, men om en vältränad kille sitter på bussen i ett vitt linne så kollar alla tjejer eller hur?" (jag hatar förövrigt när jag blir så tillplattad, men nu ska jag börja erkänna saker för mig själv) Det var då jag insåg det. Svenska folket har blivit utseende fixerat, Jag har alltid tyckt det, men aldrig riktigt förstått vidden av det men nu på senare tid har jag märkt det. "Ska jag behöva ha på mig horkläder för att få en kille?" Den frågan ställde jag mina vänner. De svarade "Nej, men då får du dessutom fel sorts kille". Jaha, när ska jag veta när rätt kille kommer då?
Börjar även verkligen tröttna på nojan över att finna en partner. Jag känner en mängd personer över 20 som börjar bli nervösa över att de än inte funnit den rätte. Folk går ständigt runt och undrar "Var är fel på mig, varför är jag ensam?" När de kanske egentligen borde fira det som händer nu! Jag orkar inte fördjupa mig ALLS i detta då jag nu har tagit för mycket medecin och skakar som ett jävla helvete.
Iallafall så har jag på senare fått för mig att jag ska ha en Tarantell ( För dig som inte vet, så är en Tarantell en fågelspindel) Det var en äldre kompis (och för att inte förstöra hans självkännsla så, nej han är inte 30, utan betyyyydligt yngre) som satte idén i huvudet på mig och nu börjar jag planera lite. Min moder var inte lika dåligt inställt till det som jag trott hon skulle vara. Sålänge jag slipper se den så, blev hennes svar så nu har jag börjat spara pengar för "Tusse". Och så får jag väl skriva det, att anledningen till att jag tänker döda henom till Tusse och inte Mörkrets Furste eller något ont är simpel; Tusse låter snällt. Ponera dig att din kompis frågar om du har lust att hänga med hem och hälsa på Tusse. Tusse, den måste ju vara liten och söt? "Föresten, vad är Tusse? - Åh, han är en fågelspindel" Priceless!
Ja, i övrigt har det inte hänt så mycket, har bara spenderat alldeles för lite tid åt mina studier.
Min abstinens har inte gått över, det är snarare status quo.
Är fortfarande besatt av Bobby Brown.
Samlar för tillfället pengar både för Tusse och en röd lackklänning från Bluefox, för 700 kronor.
Puss och kram alla som har läst min blogg!
Ett par dagar om man säger så
Har nu under de senaste dagarna haft en inneboende och därmed inte haft möjligheten att skriva blogg. Tänkte idag att jag skulle skriva en liten sammanfattning om vad vi har haft för oss, jag och Jessica och sen skriva om min "underbara dag".
Det var nervöst när jag skulle åka och hämta henne på city terminalen, och efter att vi letat efter varandra i 20 minuter så hittade vi varandra och isen bröts direkt. Hon var verkligen kul var lätt att prata med. Det enda jobbiga var att vi uutalade saker så olika.
Har funderat på det en del, hur man kan ha så olika språk även fast man bor i samma land. Det hände ofta att vi fick översätta våra ord för varandra för att den andra inte förstod.
Under dagarna som följde gick vi mest inne i stan. Där blev jag anklagad för att filosofera mycket men det är svårt att inte göra det, när man blickar ut från norrmälarstrand, ut över vattnet genom de stora träden. Den dagen blev det inte mycket till handel. men för en gångs skull hittade jag något jag ville köpa; En sjuksköterske dräkt i latex, men naturligtvis var den för dyr.
Dagen efter åkte vi in till stan igen och något jobbigt inträffade... Jag ser min 18 åriga internetpolare Dan stå på samma plattform. Blev som vanlig väldigt nervös och satte mig ner med en duns. Medan vi väntade satt jag och tog smygfoton på honom utan att han märkt de, samtidigt som jag sen skickade sms. Efter ett tag på tunnelbanan upptäckte han mig och efter mycket tvekan kom han bort till oss, det enda jobbiga var att vi precis kommit fram till Slussen där vi skulle av då. Jag fick ge honom en hastig kram, men jag hade ändå tid att gräva ner ansiktet djupt ner i hans skinnjacka. Dan var bland de mysigaste jag har kramat, han såg snäll och förtoende ingivande ut och hans jacka så jävla mjuk. Hela dagen gick jag och tänkte på insidenten (om man kan kalla det de?) och ibland kunde jag börja småskratta.
Samma kväll hade vi alla dragit till (Förlåt Julia, du var inte med) Ica. Det slutade med att viktor satt och åt bröd och vi andra åt glass och godis. det är så avslappnande att bara sitta med nära vänner och vara lite smådryga mot varandra. Det är något som jag och Viktor har gemensamt, båda är tydligen satans dryga ibland. men enligt mig, är det den bästa humorn!
När jag och Jessica sedan låg i sängen på kvällen fick jag ett sms; Vi kunde inte ha festen hemma hos Johanna (tack så jävla mycket). Så alla planer inför morgondagen var som bortblåsta, helt jävla perfekt. Men vi löste det fort, vi ville ha på oss våra kostymer så vi drog på oss allt. Jag var hora och jessica var en ängel. Sedan hämtade vi Hampus och drog och badade. Smidig som man är, lyckades jag trycka in piercingen i näsväggen två gånger så att det började blöda.
Vi tröttnade ganska fort och drog. Då tog jag på mig allt smink och jag kunde knappt känna igen mig sedan, och Hampus blick var obetalbar när han såg mig.
Jessica och jag bestämde att bio var en bra idé för kvällen och det fick bli Ratatouille, en film som både jag och jessica sett förr men som vi båda älskar.
Eftersom vi åkte till Heron City med våra dräkter så väntade vi oss en del blickar men det sista som hände därinne, det tar fan i mig priset! det gjorde mig till och med arg:
Jag och jessica tänkte ta hissen men den funkade inte så vi började gå i trppan och när vi gått en våning ner så går två killar in framför oss. Den ena får syn på mig och stirrar. Han kollar upp och ner och vänder som om, vänder sig om igen och gör samma sak. det gjorde han några gånger och log lite mer för varje gång. Vi rusade sedan bort till bussen, dock insåg vi att killarna skulle med samma buss. När vi stod där så stirrade killen väldigt mycket på mig och såg ut som om han tänkte gå fram och fråga om mitt nr. Vi kliver på bussen och sätter oss längst bak och va fan, det är klart att killarna sitter precis där. Han som stirrat på mig sitter och lutar sig frammåt lite då och då och jag såg vad han kollade fetr, han försökte se om han kunde få syn på mer av mig.
Har du någonsin gjort den där, då du skriver ett sms i mobilen som din kompis sedan får läsa för att objektet du talar om är i närheten? det gjorde iallafall den här killen... Smart nog så kollade båda han och hans kompis på mig när de läst klart, smart kanske?
När vi tillslut kommer fram till våran station så hoppar vi snabbt av och jag ser killen kolla efter mig. (och hade han förövrigt frågat om mitt nr hade jag sparkat honom hårt precis under knäskålen)
Så, varför gör det här mig så arg? Jo för att det visar på vad det är för tjejerr som killar stöter på! Jag hade äckligt m,ycket smin, jag som normalt inte har det! Jag hade kortkort och nätstrumpbyxor och jag är helt s'ker på att han inte hade nes kollat åt mitt håll om jag hade haft på mig det gamla vanliga, jeans och en tröja.
Jaja... Jag ska sluta vara feminist nu och tagga ur lite haha.
Så... Nu har jag sammanfattat min vecka med Jessica och kommit fram till slutet när hon åkte hem. Vi gick upp ganska tidigt och det kändes som en lättnad faktiskt att vakna och veta att det här var den sista natten som jag skulle behöva sova i en halv säng (eller... Det var det som var tänkt med hon puttade ut mig hela tiden). Allt gjordes iordning och vi drog iväg.
Vi satt under tystnad i bilen påväg till terminalen. Det skulle bli ganska ensamt utan hennes skräniga (japp, om du läser detta vindruvan, så) bohuslänska. Vi kommer fram och går upp till gaten och jag väntar med henne. Tillslut måste jag gå och jag ger henne en lång kram. Jag saknar min vindruva just nu...
Jag hann komma väldigt nära (känns det som) henne under tiden hon var här, hann till och med pussa henne på munnen.
Men, det är väl det som hänt idag, jag har varit så seg, har bara suttit och latat mig och tahit igen mig från dagarna som gått...
Och det som jag tänkte på förr; Vill jag vara populär. Jag tror att jag har funnit svaret. Nej det vill jag inte jag har just precis allt jag vill ha. Som ordspråket lyder "Hellre kvalitet än kvantitet"
Puss och kramar, alla som tagit sig tid att läsa min blogg!
p.s har denna vecka gått och varit besatt av Frank Zappa - Bobby Brown, så om du får något underligt citat så vet du d.s
Återigen gör jag ett extra tilllägg och det är för att jag bara känner mig så matt.
Jag känner mig bara så.... Ska jag ständigt behöva gå runt i kortkort för att kunna hitta en kille? Ska jag behöva bleka håret? (neeej jag söker inte uppmärksamhet, men det vore ju trevligt om man kunde få män/killar att vända blicken ifrån dessa storbystade perfekt smala BLONDINERNA)
Vad är benämnelsen på snygg nu? Fråga vem som helst på sskolan och de svarar "höhö blond och smal".
Va fan... Nej jag vet inte, jag börjar bara tröttna på alla dessa ideal.
Det var nervöst när jag skulle åka och hämta henne på city terminalen, och efter att vi letat efter varandra i 20 minuter så hittade vi varandra och isen bröts direkt. Hon var verkligen kul var lätt att prata med. Det enda jobbiga var att vi uutalade saker så olika.
Har funderat på det en del, hur man kan ha så olika språk även fast man bor i samma land. Det hände ofta att vi fick översätta våra ord för varandra för att den andra inte förstod.
Under dagarna som följde gick vi mest inne i stan. Där blev jag anklagad för att filosofera mycket men det är svårt att inte göra det, när man blickar ut från norrmälarstrand, ut över vattnet genom de stora träden. Den dagen blev det inte mycket till handel. men för en gångs skull hittade jag något jag ville köpa; En sjuksköterske dräkt i latex, men naturligtvis var den för dyr.
Dagen efter åkte vi in till stan igen och något jobbigt inträffade... Jag ser min 18 åriga internetpolare Dan stå på samma plattform. Blev som vanlig väldigt nervös och satte mig ner med en duns. Medan vi väntade satt jag och tog smygfoton på honom utan att han märkt de, samtidigt som jag sen skickade sms. Efter ett tag på tunnelbanan upptäckte han mig och efter mycket tvekan kom han bort till oss, det enda jobbiga var att vi precis kommit fram till Slussen där vi skulle av då. Jag fick ge honom en hastig kram, men jag hade ändå tid att gräva ner ansiktet djupt ner i hans skinnjacka. Dan var bland de mysigaste jag har kramat, han såg snäll och förtoende ingivande ut och hans jacka så jävla mjuk. Hela dagen gick jag och tänkte på insidenten (om man kan kalla det de?) och ibland kunde jag börja småskratta.
Samma kväll hade vi alla dragit till (Förlåt Julia, du var inte med) Ica. Det slutade med att viktor satt och åt bröd och vi andra åt glass och godis. det är så avslappnande att bara sitta med nära vänner och vara lite smådryga mot varandra. Det är något som jag och Viktor har gemensamt, båda är tydligen satans dryga ibland. men enligt mig, är det den bästa humorn!
När jag och Jessica sedan låg i sängen på kvällen fick jag ett sms; Vi kunde inte ha festen hemma hos Johanna (tack så jävla mycket). Så alla planer inför morgondagen var som bortblåsta, helt jävla perfekt. Men vi löste det fort, vi ville ha på oss våra kostymer så vi drog på oss allt. Jag var hora och jessica var en ängel. Sedan hämtade vi Hampus och drog och badade. Smidig som man är, lyckades jag trycka in piercingen i näsväggen två gånger så att det började blöda.
Vi tröttnade ganska fort och drog. Då tog jag på mig allt smink och jag kunde knappt känna igen mig sedan, och Hampus blick var obetalbar när han såg mig.
Jessica och jag bestämde att bio var en bra idé för kvällen och det fick bli Ratatouille, en film som både jag och jessica sett förr men som vi båda älskar.
Eftersom vi åkte till Heron City med våra dräkter så väntade vi oss en del blickar men det sista som hände därinne, det tar fan i mig priset! det gjorde mig till och med arg:
Jag och jessica tänkte ta hissen men den funkade inte så vi började gå i trppan och när vi gått en våning ner så går två killar in framför oss. Den ena får syn på mig och stirrar. Han kollar upp och ner och vänder som om, vänder sig om igen och gör samma sak. det gjorde han några gånger och log lite mer för varje gång. Vi rusade sedan bort till bussen, dock insåg vi att killarna skulle med samma buss. När vi stod där så stirrade killen väldigt mycket på mig och såg ut som om han tänkte gå fram och fråga om mitt nr. Vi kliver på bussen och sätter oss längst bak och va fan, det är klart att killarna sitter precis där. Han som stirrat på mig sitter och lutar sig frammåt lite då och då och jag såg vad han kollade fetr, han försökte se om han kunde få syn på mer av mig.
Har du någonsin gjort den där, då du skriver ett sms i mobilen som din kompis sedan får läsa för att objektet du talar om är i närheten? det gjorde iallafall den här killen... Smart nog så kollade båda han och hans kompis på mig när de läst klart, smart kanske?
När vi tillslut kommer fram till våran station så hoppar vi snabbt av och jag ser killen kolla efter mig. (och hade han förövrigt frågat om mitt nr hade jag sparkat honom hårt precis under knäskålen)
Så, varför gör det här mig så arg? Jo för att det visar på vad det är för tjejerr som killar stöter på! Jag hade äckligt m,ycket smin, jag som normalt inte har det! Jag hade kortkort och nätstrumpbyxor och jag är helt s'ker på att han inte hade nes kollat åt mitt håll om jag hade haft på mig det gamla vanliga, jeans och en tröja.
Jaja... Jag ska sluta vara feminist nu och tagga ur lite haha.
Så... Nu har jag sammanfattat min vecka med Jessica och kommit fram till slutet när hon åkte hem. Vi gick upp ganska tidigt och det kändes som en lättnad faktiskt att vakna och veta att det här var den sista natten som jag skulle behöva sova i en halv säng (eller... Det var det som var tänkt med hon puttade ut mig hela tiden). Allt gjordes iordning och vi drog iväg.
Vi satt under tystnad i bilen påväg till terminalen. Det skulle bli ganska ensamt utan hennes skräniga (japp, om du läser detta vindruvan, så) bohuslänska. Vi kommer fram och går upp till gaten och jag väntar med henne. Tillslut måste jag gå och jag ger henne en lång kram. Jag saknar min vindruva just nu...
Jag hann komma väldigt nära (känns det som) henne under tiden hon var här, hann till och med pussa henne på munnen.
Men, det är väl det som hänt idag, jag har varit så seg, har bara suttit och latat mig och tahit igen mig från dagarna som gått...
Och det som jag tänkte på förr; Vill jag vara populär. Jag tror att jag har funnit svaret. Nej det vill jag inte jag har just precis allt jag vill ha. Som ordspråket lyder "Hellre kvalitet än kvantitet"
Puss och kramar, alla som tagit sig tid att läsa min blogg!
p.s har denna vecka gått och varit besatt av Frank Zappa - Bobby Brown, så om du får något underligt citat så vet du d.s
Återigen gör jag ett extra tilllägg och det är för att jag bara känner mig så matt.
Jag känner mig bara så.... Ska jag ständigt behöva gå runt i kortkort för att kunna hitta en kille? Ska jag behöva bleka håret? (neeej jag söker inte uppmärksamhet, men det vore ju trevligt om man kunde få män/killar att vända blicken ifrån dessa storbystade perfekt smala BLONDINERNA)
Vad är benämnelsen på snygg nu? Fråga vem som helst på sskolan och de svarar "höhö blond och smal".
Va fan... Nej jag vet inte, jag börjar bara tröttna på alla dessa ideal.
