microkochen

Direkt när jag vaknade visste jag att det skulle bli en underlig dag. det första jag fick göra var att sitta i telefon kö hela morgonen för att försöka få tag i min tandläkare och säga att jag inte kunde komma på morgonen. Fick inte tag i dem så jag fick vänta tills mitt i no lektionen med att ringa då. Självklart var kärringen i slussen lika jävla glad som alltid och snäste åt mig att jag borde få betala för att avboka det så här kort innan.

Det rann dock snabbt av, på no:n fick jag veta vad vi skulle jobba med de närmsta veckorna. Temat var de olika sätten att producera energi på. Jag som alltid har varit ganska intresserad av just det ämnet valde kärnkraftsverk som det jag skulle göra mitt arbete på. Det ska bli kul att se vilka jag hamnar med, då jag Gustav och Hampus efter lektionen kom på att vi skulle ha önskat att få vara med varandra. det vore antagligen en väldigt bra fungerande team då Hampus är teknisk som bara den och jag och Gustav har the know how.
Men men, jag skrev att det gick bra med vem som helst så jag får se vem det blir.

Efter ungefär halva matten drog jag för att jag skulle hinna in till min andra tandläkare. Naturligtvis så har vi svenskar inte vant oss vid att det faktiskt kommer snö varje vinter så bussarna var försenade. Det är egentligen väldigt underligt. Sverige har funnits länge och ändå har vi inte snappat upp det faktum att det kommer snö, och att det borde förberedas bättre. Men, det är väl Sverige i ett nötskal? Vi vet om problemet men vi orkar bara inte göra något åt det.
Hursomhelst så kom bussen försent vilket gjorde att jag kom försent in till Medborgarplatsen. I och med det gjorde min tandläkare ett dåligt jobb så när jag sedan kom hem, släppte plattan lika jävla snabbt igen. På hemvägen hade det dock gått bättre med kollektivtrafiken. På vägen hem hann jag fundera på lite saker när jag ändå var ensam. En sak var mod, som jag hade kommit att tänka på då jag ofta kallas för modig. men vad är mod egentligen? Är det att våga stå upp för din rätt? är det att våga göra något som du egentligen inte vågar? Är det att finna det modet som du inte har, för att skydda andra? Det finns många definitioner av mod och jag vet själv inte riktigt vad jag tycker. Anledningen till att jag kallas för det, är antagligen för att jag aldrig ertappas rädd. Jag sätter upp en fasad som ger intrycket till att du kan göra och säga vad som helst, utan att jag viker mig. det har även varit mycke effektivt måste jag medge.
Men jag har även märkt det att om jag inte får vara modigast i gruppen så blir jag helt plötsligt en räddhare. Eller, ibland iallafall. Det är skönt ibland, att bara få backa av och känna att ledarskapet ligger på någon annan. Det är nästan som med djur, de lägger över ledarskapet på den som bestämmer. Det enda jobbiga för mig, är att jag oftast är en som folk lägger ansvaret på.

En annan sak som jag kom att tänka på var det faktum att jag hatar när äldre människor är ute själva. Jag blir helt knollrig, snälla, stanna inomhus för fan! Jag kan se framför det inre ögat, hur en gammal människa halkar och bryter lårbenshalsen och kan sedan inte ta sig upp. Det borde vara tvång på att alla över 25 måste ha en släkting eller vän närvarande när denne är ute och går.

Fast en sak som jag har funderat på länge är; Hur stirrar du utan att stirra? Om du sitter på tunnelbarnan är det svårt att inte stirra på någon. När det sedan kommer en person med en psykisk störning vill jag inte visa att jag tycker att det är fel så jag vill inte stirra. Men det ligger i personens natur att vilja se hur andra ser ut så därför vill man titta. Då vill man lyckas titta utan att stirra. Man vill heller inte vika av med blicken, eftersom man inte vill visa det där tycket som kan finnas. Men när du väl fått tanken, hur kan du då titta på någon normalt? det är bland det svåraste som finns... Det slutar med att ögonen blir klotstora, samtidigt som man kisar lite och hela ens uttryck ser förvånat ut. Det är inte riktigt den signalen som man vill sända ut.

När jag satt på tunnelbarnan hade jag glömt mina hörlurar  till mobilen så jag satt med mobilen mot örat på låg volym och lyssnade på lite musik. Helt plötsligt fick kvinnan framför mig ett ryck och sprang iväg och satte sig några rader bort. Blev extremt förvånad av hennes  reaktion så jag tog bort mobilen från örat för att höra om det var väldigt högt ljud. Det var det inte och jag blev väldigt fundersam, så fundersam att jag glömde att hålla i mobilen och lyckades återigen sumpa den i marken. Jag undrar fortfarande varför kvinnan helt plötsligt rusade iväg, en fråga som (en ganska underlig fråga, ja) jag nog aldrig kommer att få svar på.
Många har sagt "Varför gick du inte efter och frågade?", men det är enligt mig att inbryta i någon sfär. Jag har inget att göra med vart hon sitter när hon åker tunnelbana, så nu får jag lägga ner och börja tänka på något annat istället.

Dagen fortsatte som vanligt och tillslut var klockan 15.00 och vi slutade. Vilken lättnad, jag hade haft ont i huvudet hela dagen, men stannade eftersom min lärare i so nu håller stora föredrag inför provet på fredag. Idag skulle jag träffa Andreas men det kändes idag som om jag bara skulle låta det rinna ut lite snyggt, jag hade helt enkelt inte någon ork kvar i kroppen.
Så, eftermiddagen har spenderats genom en massa läxor och lite simpsons.
När min pappa seda kom hem gjordes ett samtal. han ringde åklgaren som lade ner fallet med invandraren som försökte slå ner ett av de kvinnliga anställda på expert, med ett stativ i tiokilos klassen.  Det var intressant att lyssna på och kontentan av det hela, var att min pappa skulle anmäla henne till JO, hon gjorde helt enkelt inte sitt jobb. Vad sänder det ut för signaler, om du inte fälls när du försöker slå ned någon med ett föremål på tio kilo? Hela insidenten finns på band och jag själv har sett den och allt syns mycket tydligt.
hade detta däremot hänt en åklagare hade mannan suttit i fängelse för länge sedan, och det sägs ju att alla  är lika inför lagen men det är mer  ord än sanning.


Nu måste jag fortsätta med mina studier om Islam och Judendomen!
Dagens låt: Amateur Transplants - London Underground Song
Abstinensen håller förhoppningsvis på att gå över
Har kännt att jag har saknat Viktor en hel del idag, skumt?
Kände mig otroligt fattig och en aning värdelös idag.
Förbättrade nog mina spanska kunskaper med 0.005% idag efter att varit med på en spanska lektion

Så, puss och kram alla som läst min blogg!