microkochen

Tänkte inte skriva någon blogg ikväll men fick alldeles för stark lust för det.

Har du någon aning om hur ansträngande det är att gå upp klockan sex om du är van vid att gå upp klockan halv åtta på morgonen? jag gjorde det igår, men 5 dagar är alldeles för kort tid för att hinna få upp en vana. men jag har valt det själv så det är bara att stå ut med det.

Idag skulle alla som jobbar med blommorna iår vara där dirket på morgonen så jag visste att jag skulle ha mycket att säätta igång. jag var som ledar när inte Sonja eller Elisabeth var där. Det var kul med ansvaret men det kan bli jobbigt om det blir för mycket.
Några vägrade att lyssna, några 91:or som trodde att de visste bäst själv så jag lät dem vara och ha så kul med sitt medan jag hjälpte de andra. det gick ganska bra i början och det var okej att alla sprang fram och tillbaka och frågade mig om allt.
Även 91:orna frågade tillslut om hjälp eftersom de egentligen inte förstod det som de gjorde. Jag var själv med att behöva hjälpa 20 stycken 20 så ganska snabbt blev jag trött. När de tillslut frågade om allt de kunde komma på började jag bli irriterad. De verkade tro att jag visste allt att jag visste precis var allt fanns.
de verkar glömma vort det faktum att till exempel Zarah har jobbat precis lika många år som jag har.

Det blev inte så mycket ensam tid idag, eftersom jag spenderade mycket tid med mina nyfunna vänner Towe och Alex som var med igår på eftermiddagen. Dock var det skönt att slippa tänka på saker som jag i normala fall bara kan skjuta bort.
Som jag skrivit tidigare gillar jag inte att bli fast med saker som jag helst inte tar itu med. Igår hann jag fundera en del på saker och ting, ganska spritt kring livet.

En sak som störde mig hela dagen idag var Sonjas beteende. Hon är Elisabeths dotter som håller i hela blomster arrangemanget.
Sonja beter sig som om vi ska vara tacksamma för att vi får jobba 17 timmar i sträck, slavjobb och utan betalt. hon är ständigt överlägsen och otrevlig och jag har alltid en god lust att säga något dumt men jag ångrar mig, ibland är det bara bättre att hålla käften och se glad ut.
Man kanske kan tycka att de ska vara glada över att vi hjälper till så pass mycket som vi faktiskt gör, springer med alla blommorna och så vidare. utan får hjälp hade de ALDRIG klarat av det. Så långt verkar de dock inte tänka.
Lite kul i det hela är det att Sonja är ny som gruppledare och binder även alla buketter så hon är ofta borta. Vem tror du hon lämnar som biträdande gruppledare? Jo det är klart att det blir jag. Ser framför mig hur jag ställer flugsvampen fel, ekipaget river och de skyller allt på flugsvampem. Helt underbart! (och ni som inte tror mig, det finns en del ryttare osm gör vad som helst för att hitta något att skylla på, de kan ju aldrig göra några fel.)

Förut har jag aldrig förstått det där med folk som har favorit blommor. Men det förstår jag nu! Man säger att det klassiska att ge en flicka är rosor, men jag gör vad som helst för en kille/men som ger mig nejlikor! Jag fullkomligt älskar den blomman, med alla dess vackra färger. det jag gillar är hur blommans krona ser ut. Hur tätt och vackert hela kronan fylls och ser så... Så... Jag vet inte, vacker? Ett alldeles för uttjatat ord men det beskriver bra!
Så; Ett kungarike för den man som uppvaktar mig med en bukett nejlikor.
Hade nästan lust att ta alla nejlikor idag, stoppa dem under armen och gå hem. När jag får lite tid över (och pengar för den delen) ska jag nog köpa lite nejlikor.

Nu svamlar jag alldeles för mycket här haha.
Känner mig extremt fattig just nu.
Döpte ännu ett stileben idag, Hugo den stora ormbunken!
Alldeles för trött för att göra något
Glömde bort vad jag skulle skriva här...

Förörvigt är det härandra gången jag skriver det här inlägget eftersom min pissdator raderade det innan jag hann spara bloggen.! (Tittade innan jag sparade nu på flrhandsvisa men lärde mig av mitt misstag och kopierade det innan, tur var det eftersom datorn raderade texten igen.)
Puss och god natt du som läst mitt svammel om nejlikor!