microkochen

Jag hatar att behöva vakna tidigt efter en veckas lov... Men så har jag ju min rutin att alltid ställa larmet 20 minuter innan jag måste upp, så jag kan få lugna ner kroppen och bara lata mig en stund i sängen.

Kände mig  smårolig idag så jag drog med mig systemkameran till skolan. Tog kort på allt jag hittade, vilket har resulterat i att jag har en miljard bilder på meningslöst nonsens. När jag, Julia, Marina, Johanna och Lisa satt nere i kapprummet och tog kort kom två killar in. Naturligtvis skulle de posa fint för kameran och vi skojade lite. I min familj är svar på tal väldigt viktigt, det är sättet att överleva, så därför var ett par rappa kommentarer ett måste. Vi lyckades lite smått komma in på storleken och slängde ur mig en kommentar som gjorde att både Joel och Jacob var tysta. Kommentaren var självklart om "hur små de hade". Men det var då jag kom att tänka på det;  Är storleken så viktig?
Det är lätt för mig som är bedömaren nu, som ska låta moralisk, att säga Nej det är klart att jag inte bryr mig om det, det är personligheten som räknas! Men är det verkligen så. Jag har funderat på detta hela dagen och kommit fram till att, nej jag skulle nog fan inte bry mig.

Förövrigt fick jag ett svar på det som gjort mig så arg igår, angående utseende. "Jaha, men om en vältränad kille sitter på bussen i ett vitt linne så kollar alla tjejer eller hur?" (jag hatar förövrigt när jag blir så tillplattad, men nu ska jag börja erkänna saker för mig själv) Det var då jag insåg det. Svenska folket har blivit utseende fixerat, Jag har alltid tyckt det, men aldrig riktigt förstått vidden av det men nu på senare tid har jag märkt det. "Ska jag behöva ha på mig horkläder för att få en kille?" Den frågan ställde jag mina vänner. De svarade "Nej, men då får du dessutom fel sorts kille". Jaha, när ska jag veta när rätt kille kommer då?

Börjar även verkligen tröttna på nojan över att finna en partner. Jag känner en mängd personer över 20 som börjar bli nervösa över att de än inte funnit den rätte. Folk går ständigt runt och undrar "Var är fel på mig, varför är jag ensam?" När de kanske egentligen borde fira det som händer nu! Jag orkar inte fördjupa mig ALLS i detta då jag nu har tagit för mycket medecin och skakar som ett jävla helvete.

Iallafall så har jag på senare fått för mig att jag ska ha en Tarantell ( För dig som inte vet, så är en Tarantell en fågelspindel) Det var en äldre kompis (och för att inte förstöra hans självkännsla så, nej han är inte 30, utan betyyyydligt yngre) som satte idén i huvudet på mig och nu börjar jag planera lite. Min moder var inte lika dåligt inställt till det som jag trott hon skulle vara. Sålänge jag slipper se den så, blev hennes svar så nu har jag börjat spara pengar för "Tusse".  Och så får jag väl skriva det, att anledningen till att jag tänker döda henom till Tusse och inte Mörkrets Furste eller något ont är simpel; Tusse låter snällt. Ponera dig att din kompis frågar om du har lust att hänga med hem och hälsa på Tusse. Tusse, den måste ju vara liten och söt? "Föresten, vad är Tusse? - Åh, han är en fågelspindel" Priceless!

Ja, i övrigt har det inte hänt så mycket, har bara spenderat alldeles för lite tid åt mina studier. 
Min abstinens har inte gått över, det är snarare status quo.
Är fortfarande besatt av Bobby Brown.

Samlar för tillfället pengar både för Tusse och en röd lackklänning från Bluefox, för 700 kronor.

Puss och kram alla som har läst min blogg!