microkochen

Mitt uppvaknande imorse kändes konstigt. Det kändes  inte riktigt som om jag vaknade, utan snarare som om jag legat vaken hela natten. Tittade på mobilen det första jag gjorde och såg att jag hade ett missat samtal från min bror. Han hade ringt klockan 06.12. Knappast en tid han brukar vara vaken på. Det gjorde mig orolig men eftersom han inte ringt igen så ignorerade jag det och gick upp.

Tog gott om tid på mig och duschade länge. Hade idag tänkt att ha på mig något vanligt, jeans kanske men istället blev det en klänning som folk tydligen tyckte var uppseendeväckande? Jahopp, så nu är en vanlig svart klänning konstig. Det var ju kul.

Jag fick hela tiden för mig att det var torsdag men som tur var så lyckades jag komma ihåg att det faktiskt var onsdag (låter som om man är lite smått knäpp kanske?) Fast, lite knasig har jag alltid varit. Folk brukar undra över mig och det är inte så underligt jag beter mig konstigt. Mitt "oo så underbara" humör kan jag tacka min pappa för. Jag har lika kort stubin och blir lika jävla arg för varenda sak. 
De säger ju att du omedvetet oftast letar efter en man som är som din fader. Den tanken skrämmer mig... Om jag skulle hitta en man som min far, skulle mina barn bli hemska. De skulle vara asociala skitungar som visserligen skulle ha en smula kunskap, men de  skulle vara oförmögna socialt. Det låter ju jättefint. Då skulle jag få stå ut med min systers småsneaky barn och min brors helt underbara änglabarn.  

Helt underbart, alla barn i familjen Koch är "det svarta fåret". Det finns ingen som följer linjen. Min bror blev en , i skolan, något av ett misslyckande, men är som person världens mest underbara människa. Min syster klarar sig bra och har en del sociala förmågor, men hade (precis det som jag gick igenom för ett tag sedan) lite problem med skolan. Och då menar jag dessvärre inte när det gällde studierna. Och så jag... Jag är precis som pappa, envis, elak och allmänt dryg. Jävligt fin kombination?

Aja, dagen förlöt som den skulle men mina planer om att få vara  med Andreas blev mer och mer suddiga. Men runt tolv fick jag ett sms "Ligger på k**....Tror jag... Väntar på operation... Puss // Frippa K" Hade du blivit nervös om du fått ett sms av din bror att han ligger inne för operation? Jag höll på att börja gråta (oo härliga pms), jag hatar verkligen när min bror mår dåligt.
När vi sedan smsat lite fram och tillbaka så visade det sig att det var för blindtarmen. Det är nu andra gången som han ligger inne, och om läget inte blir tillräckligt dåligt måste han åka hem igen utan en operation. Det är ju just fint. Han får alltså ingen vård för att han inte är tillräckligt sjuk, utan han ska behöva åka in flera gånger till för att de ska förstå. Underbart! Speciellt eftersom Terminal Prospect, hans band, ska ha spelning i Sydamerika i februari. 

Iallafall så gick dagen I ÖVRIGT som vanligt. Som vanligt så knepade mitt lås och nu var mitt tålamod lite kortare än vanligt så jag ställde mig upp, siktade mot låset och sparkade av all kraft. Jag stod en stund och lät stålhättan klinga mot låset, tills jag måttade sparken fel och träffade bredvid stålhättan. Men smärtan gjorde mig inte arg eller ledsen utan jag skrattade bara. Hormonsvängningar kan ju vara bra ibland också.

Sista lektion var slöjd. Jag var den enda tjejen som hade valt träslöjd och det var skönt samtidigt som lite kvinnligt sällskap inte hade varit hemskt. Det var tydligt att Loberg va läraren Gunnars favorit elev, men jag kom tydligen på andra plats. Gunnar och jag brukar ha lite diskutioner under lektions tid men det jag hatar är att idioten behandlar mig som en fyra åring. "Men lilla Sarah...." Vad fan! Jag har en betydligt bättre verbal förmåga än vad han har, och kommer med betydligt bättre argument, vad ska jag göra, börja säga "Men lilla Gunnar"?
Eftersom detta tydligen inte var min dag så lyckades jag fila mig själv i handen två gånger, misslyckas med att hömnas på Loberg efter att han slagit Ceyhun (underligt nog är Loberg rädd för mig) och sparka Gustav på smalbenet för att han irriterat mig.

Då hade jag verkligen längtat till att bara få vara med Andreas. Jag visste att han slutade jobbet klockan fem så jag smsade och frågade om han fortfarande ville ses. Nu kom problemet; Mina föräldrar skulle tro att jag var i stan, medan jag egentligen träffade Andreas som bor i södertälje. Men hur lång tid kan man egentligen stanna i "stan". det slutade med att alla planer gick om intet, vi hade ingen tid då jag fick svar från honom för sent. ja det var ju också jävligt skoj.
När jag hade som tråkigast ringde mina föräldrar och frågade om jag ville följa med till Karolinska för att hälsa på min bror. Var först tveksam men jag ville träffa min bror, och om jag fick chansen, gärna även hans flickvän Angelica.

I bilen på väg dit satte pappa på vinyl. jag tillskillnad från kanskemånga andra i min ålder, har inget emot vinyl. Den första låten var en riktigt härlig en Tennessee Ernie Ford - 16 Tons. Äldre låtar är något som jag alltid har funnit glädje i. Så jag satt under hela låten och bara  njöt, låten var ju helt underbar! Jag blev som besatt av låten och satt och tänkte texten genom huvudet.
När vi tillslut kom fram till sjukhuset så tog vi oss upp till min brors avdelning, där hans flickvän väntade. Den här gången såg han tråkigt nog inte ut som jesus. Han hade en tendens att se ut som jesus när hade hade vitt, långt brunt hår med lockar och såg allmänt snäll ut. På den förra avdelningen hade de kallat honom för Frälsaren.

På väg hem började jag och pappa bråka som vanligt, den prosiduren börjar bli tröttsam. Och för dig som undrar, nej det är inte ett vanligt fjortis-pappa-bråk. Det är riktiga bråk och vi har stora problem med det  och jag börjar (börjar var kanske en lögn) få lite problem med mig själv.

Jaja, nu har jag fått gnälla av mig för dagen!
En Grammastola känns fortfarande väldigt lockande.
Bobby brown börjar bli utbytt av sexteen tons. http://www.youtube.com/watch?v=NBkrAESUbyI
Börjar bli van vid mina naglar.
Och nu börjar bli lite less, jag ill ha en kille/man/pojke nu, som jag bara kan få vara nära...!

Puss och kram, alla som läst min blogg!