microkochen

Gårdagensfest blev jättebra! Vi blev runt 10-11 vilket var helt perfekt, alla kände varandra ganska bra. Det var en maskerad och det  var krav på att alla skulle vara utklädda och det var nästan alla. Jag själv var hora, med arrangörerna Marina och Johanna var död hårdrockare respektive äcklig emo. Under kvällen dansade vi lite, pratade lite med varandra, hade en underlig frådesport då det kom fram till att tjejerna i min vänskapskrets inte vet vem Stephen King är.
Det kom även fram under tiden fetsten pågick, att vi alla hade ett gemensamt hat för Fanny i klassen. Jag kände att min hämnd var på g men mitt samvete fösöker prata med mig känns det som. Är det rätt av mig att få henne utstött om jag själv hatade det, bara för att jag ska få hämnd? Men jag är bra på att undvika sådanna tankar, hon har Nonno och hon är ju faktiskt sååå populär så hon får fan ta och klara sig.

Vi hade även pris för finaste dräkt. Priset gick till min absoluta favorit, Ida. Hon var utklädd till Marilyn Monroe och enligt mig hade hon verkligen satt den. Hon hade vackra blonda lockar, den kända molen, vita handskar och en klänning som skrek Marylin. jag har fortfarande dåligt samvete näe jag bjuder henne på fest och hon gör detsamma. I sexan hade jag inte gillat henne och tyckte att hon ständigt var elak mot mig, så jag bjöd inte henne till min halloween fest. det enda problemet var  att hon var den enda tjejen jag inte bjöd.
Men men, vissa straffar Gud snabbare än andra och den kvällen bröt jag min tå.
Iallafall var hennes pris en tiger med avryckt huvud och utpetat öga.

Vi hade kul ända till att Johannas förälrar kom hem, då drog alla hem till sig istället. Så; Jag skulle nog fan vilja säga att festen blev lyckad. Förhoppningsvis kommer vi att få chansen att göra det igen då det verkligen är trevligt att få spendera några timmar med att bara prata med dem som man lever med och formas av.


Då var det dags att skriva hur min dag har varit då...
Jag hade gnällt igår på Johanna att hon tyckte att jag skulle komma förbi vid klockan ett och hjälpa till med städningen men det hade jag tyckt var försent, eftersom jag ville kunna göra något på min sista lediga dag. Ställde larmet på nio imorse men hade ingen lust att gå upp då så jag ställde av larmet och tänkte sova en stund till. Vaknade då klockan halv ett och kände hur irriterad jag blev på mig själv.
Nu var hela dagen borta och jag kunde praktiskttaget inte göra någonting! Så det gjorde att jag hade en ångestklump i magen hela dagen (jag ville helst inte skriva det, då det rimmar men jag kommer inte på något annat ord..) och det behöver jag verkligen inte, då jag har matteprov imorgon. Vi har frågat runt lite och kommit fram till att det är ett ganska svårt prov. Eller... Vilka är det som tycker att det är svårt? Hade Joseph sagt det hade jag blivit orolig men jag bör klara provet, matte är väl trots allt min grej? Men på senaste tycker jag dock att min grej har flyttats från olika ämnen. För tillfället verkar "min grej" vara so och no och visst det är ju kul, men det är ju matte som jag har gjort med glädje, som jag älskar.
Matte har varit en av de få saker som fört mig och min pappa närmare. Jag kan komma ihåg när jag var mindre och han ville hålla mig intresserad vid ämnet och skulle lära mig om fakultära och binära tal. Det tog sin tid men efter ett tag kunde jag det. Jag hade kännt mig enormt stolt eftersom pappa var stolt över mig och det var något att värdera känndes det som.
Numera är inte min pappa stoltöver mig längre känns det som. Får jag ett Mvg kunde jag ha fått ett MVG+, får jag alla rätt fanns det säkert något sätt att få extra poäng på. Jag vet att min pappa har problem med att uttrycka kännslor men det gör det ändå inte lättare. Samtidigt som jag tycker synd om min mamma som verkligen stöttar mig varje dag och alltid säger hur stolt hon är över mig, och ändå så är jag nere på grund av att min pappa vägrar att säga något.

När jag gick till BUP (det gör jag egentligen fortfarande men min psykolog är sjuk och jag har ingen lust att byta) så pratade vi mycket om det ämnet; pappa. Det hade tydligen min syster också gjort men vi pratar antagligen om olika saker. Hon gav mig rådet att inte berätta för min pappa när jag hade prov, på så sätt skulle jag slippa att känna att han inte blir stolt över resultatet. Men hur ofta är det som det går en hel termin helt utan prov? Jag hoppas att jag någon dag lär mig att hantera det som pappa säger.

Gick upp till datorn i hopp om att hitta någon att leka med. Men nej, jag förblev ensam och det var ändå skönt. Eftersom jag haft så mycket problem med astman var det trevligt att bara få ta det lugnt. Under dagen hann jag knarka en hel del astmamedicin, tills jag insåg varför den inte funkade; Det var slut på dosor. Jag blev extremt stressad, vilket ökar mina andningssvårigheter så jag sprang runt i huset och letade lite. Till slut gav jag och och bad min mamma att ta ut mer medicin. Jag känner mig skylldig varje gång de måste göra det, mina mediciner kostar väldigt mycket och jag känner mig otroligt slarvig med dem. Men i vissa fall så finns det inte mycket annat val.
Det vanligaste frågan jag brukar få är "Hur känns det att ha astma?"
Självklart är det inte så lätt att beskriva men det är ungefär så här:
Dina lungor krymper så det får plats ytterst lite syre, dina luftrör brinner och isar och någon jävel har slagit knut på dem, du får ont i ryggen och ont i huvudet då det blir syrebrist i hela kroppen.
Lärare brukar beskriva astma som att man andas genom ett halvt sugrör, om du frågar mig så anser jag att lärare inte borde uttala sig om den saken i fortsättningen.

Runt halv fyra hade jag fortfarande morgonrock på mig så jag tog en "snabb" dusch för att pappa inte skulle bli galen när han kom hem. Jag älskar helgerna då pappa är och jagar. Jag slipper höra honom gnälla och så får jag vara helt ensam med min mamma.
Efter det hade min bror och hans tjej kommit hit så vi körde några omgångar buzz. Lyckades komma på första, andra och tredje plats varsin gång (fyra spelare), men det hade ju ingenting med tur att göra.. Kanske.

Den här dagen har kännts ganska tom och meningslös och hela min hjärna känns som om den är mjuk. Det är underbart inför provet imorgon, jag kommer inte komma ihåg någonting.
Men men, sånt är livet och det finns dom som har betydligt värre problem.
Ska plugga lite matte nu!
Har även denna dag gått runt och varit lite småkåt, snart slutar det väl med att jag drar till Andreas och hittar på något...
Abstinensen gör att jag hela tiden försöker bita.
Lyssnat lite på sexteen tons men även Road to hell.
Har blivit ännu mer sugen på att köpa en spindel efter vad som hände igår på festen.


Puss och kram alla som läst min blogg!