microkochen

Snart slutet på den första månaden år 2008. Tänkte göra en liten snabb utvärdering av första månaden! På pengafronten har jag haft mindre pengar än vanligt, bara för att jag ständigt slösar bort allt jag just fått in. När det gäller kärleken har jag lyckats gå vidare och själv klart fallit för någon igen. Och angående glädjen... Det har gått upp och ned, men de senaste två veckorna har varit en bra tid och jag har känt en hel del lycka.
Förhoppningsvis ska det bli ett ganska bra år, 2008, så jag drar inga förhastade slutsatser.

Klockan halv sju vaknade jag med ett ryck imorse. En ohyglig mardröm hade stört mig och mitt schema att vakna flera timmar innan jag ska upp, fullföljdes. Drömmen handlade om en massa zombies. Det hemska var att jag fick se allt på närhåll, hur zombiesarna slet ut köttet ur folk. Hur det rev av armar och ben och blod flöd överallt. Det var ett under att jag och min bror överlevde. Det som gjorde mig som mest frustrerad var det faktum, att när jag och min bror i slutet av drömmen anlände till en stad där zombiesarna än inte hade hunnit till, trodde de inte på oss när vi förtvivlat försökte få dem att fly till mer säkra ställen.
Men men, det var väl upp till dem om de ville bli uppätna.

Upp och göra sig iordning och sedan skynda iväg till skolan. Första lektionen matte och jag och Lisa satt mest och pratade hela lektionen. Ämnena varierade, men mest handlade det om resan till Funäs. Jag har räknat lite på hur mycket det skulle kosta tur och retur med boende där i fyra dagar och det ser inte ljust ut. Summan per person uppkommer i priset av 1865kr och det är ju inte ens mat medräknat i. Det skulle krävas att jag önskar det i födelsedagspresent, mycket möjligt, men jag vet inte om kompisarnas föräldrar skulle gå med på den summan.
Men men, man ska aldrig utesluta några val som inte är helt omöjliga.
Efter matte var det Svenska, då några än hade kvar sin redovisning. Det blev dock bara en och resten av tiden analyserade vi en kort text av August Strimberg (Stavfel är personligt, inte sant?). Den var kort, konstig och cynisk.
Även fast jag då och då är ganska cynisk av mig, hatar jag cyniska texter. Jag vill ha upplevelser, känslor, färger och dofter när jag läser en text, inte någon jävla redovisning av vad som hänt.
Men det är väl olika vad man gillar.

Efter Svenskan var det lunch. Vi pratade om brottningen vi skulle ha och jag tackade högre makter för de underbara inflamaterade hälsenorna jag har, som gjorde att jag slapp brottningen. Jag såg på de två lärare som vi hade i brottning, att de njöt av att se eleverna plågas. Jag anser att man inte kan tvinga elever till att brottas, då det är en kladdsport som ska utövas på frivilja.
På Segeltorpsskolan har vi ju även dans vissa veckor, det tycker jag dock är skillnad. Jag hatar det och gör aldrig mitt bästa, men det är iallafall ingen kladdsport med mål helt åt helvete. Apropå det ska vi ha dans någon vecka efter påsklovet, jag våndas redan. Hatar det verkligen, det är inte taktkänslan som är problemet (även fast min bror gärna gnäller på det när det spelas gh), det är det där att kombinera att behöva fokusera, komma ihåg steg och samtidigt komma ihåg takten. Undrar hur stekt jag kommer bli på valsen nästa år.
Nu när jag skriver kommer jag ihåg att förra året när vi hade brottning, hade jag börjat bråka med Stine, vår idrottslärare.
Jag hade Marina som partner, men vid ett tillfälle gick hon ned för att dricka. Då gick en av brottningslärarna fram till mig och smekte mig över armen och sa sliskigt "Men du kan ju brottas med mig" Jag hade ryckt till och sagt åt honom att inte röra mig och så gick jag därifrån. Då blev Stinde sur och började bråka med mig. Jag sa då helt sonika att hon mycket väl kunde ge mig IG i idrott det här året.
Undrar om hon kommer ihåg det... Bäst att inte fråga antagligen.

När vi sedan kom ned till omklädningsrummet satte jag mig på en bänk för att vänta på de andra. Jag tittade då på Lisas ena sko, och såg att den låg i en vattenpöl, så jag lyfte upp den. Det var blöt på hela insidan och den första spontana tanken jag hade var att det kanske kom utifrån. Lisa tog sin sko och tittade lite på den. Jag tänkte inte så mycket mer på det, utan tittade på min ena sko av anledning. Det var då jag såg det... Det sipprade vatten ur vänster sko's söm. Jag skrek högt som fan och sprang fram till skon. Jo, visstfan var det så att den var fylld med vatten. Jag kände hur arg och frustread jag blev, och tårarna sprutade.
Sedan visade det sig att även Johannas ena sko blivit vattenfylld.
Det gör mig så förbannad att folk gör så där, bara för att jävlas med folk som de inte ens känner.
Vi kom fram till att det hade varit en annan sak om det bara varit mina skor; De är lätta och känna igen eftersom jag är den enda eleven med kängor, och det är många elver på skolan som inte gillar mig.
Men med tanke på att Lisa också blivit utsatt, var det bara något som ville spela ett "litet" spratt, så att vi skulle köra ned fötterna i skor fyllda med vatten.
Problemet är att mina skor vägrar att torka, och lädret har nu blivit alldeles mjukt och geggigt.
Har fått tillåtelse att slå ut tänderna på de som gjorde det, av min pappa. Ska nu se till att vaktmästaren faktiskt tittar på bandet och ser vilka som var i korridoren under tiden.

Efter det gick vi surt upp till vår rektor som sjunkit enormt i vårat anseende på senaste. I början var han den bästa rektorn någonsin, numera känns det inte som om han gör någonting alls. Han sa (vilket jag misstänkt) att det inte fanns något han kunde göra, men jag gav mig inte och var besluten att jag fanemig skulle få ersättning för skorna och att de som gjorde det skulle åka dit.
Vår HK lektion hade redan börjat så vi fick helt enkelt gå tillbaka dit och ha vår lektion. Det började med ett läxförhör som alla i vår grupp var beredda på, med tanke på att de i den första gruppen hade berättat alla frågor och svar för oss. Skönt att slippa oroa sig för det faktiskt.
Den här gången skulle vi göra upp nya grupper och jag och Hampus var med varandra.
Det började bra, allt flöt på, (och jag vet, jag är en diktator i grupparbeten) och vi arbetade på bra. Tills vi skulle börja steka falafelbollarna. De badade i olja och jag tyckte att det såg ut att vara väldigt mycket. Tillslut började bollarna lösas upp och Hampus petade i pannan. Lena, vår lärare, kom förbi coh tittade ned i pannan. Hon sa att det såg ut att vara extremt mycket och tittade och visade Hampus receptet. Det där då som felet upptäcktes. Jag hade inte tagit mig tid att läsa receptet ordentligt och hade i en hel jävla dl  matolja, när det bara skulle vara en matsked. Så vi lyckades övertala Lena om att få börja om, så vi gjorde om en halv sats.
Det smakade skit i slutänden, men det hade inte med vår kokkonst att göra, falafel var bara inte gott helt enkelt.

Gick hem irriterad men ändå glad efter hkn och satte mig hemma och gjorde ingenting. Jag kände mig stressad över morgondagens prov men jag känner samtidigt att dte inte finns så mycket att göra med tanke på att det känns som om det mesta redan sitter. Det är bara att hoppas på det bästa vad gällande provet.
På kvällen gjordes inte så mycket, förutom att jag under tiden då mitt inlägg skrevs, vart väldigt distraherad av att filmen Envy stod påslagen i köket, som är granne med datorrummet.
Men nu vill jag se filmen, gillar den verkligen!

Dagens låt: -
Kunde inte undgå att tänka lite på... lite saker idag

Puss och kram alla som läst dagens inlägg!

Efter att inlägget blev klart och publicerat kom jag att tänka på ett ganska störande tix jag har. Jag kan inte dricka ur ett sugrör, om jag inte blåst ur det först. Det har att göra med när jag var på Dominikanska republiken för fem år sen, när det var småkryp i ett av glasen där sugrören stod.
Fast jag ska vara ganska glad över att jag blivit av med mina gamla tix... Som ett, när jag gjorde något askonstigt med läppen. Hade två med ögonen, en när jag stängde ögonen jättehårt och ett där jag rullade med ögonen. Tix kan vara personligt, men mitt var bara störande och det gjorde att jag såg ut som ett retard.