microkochen

Återigen gick det där satans stoppuret igång klockan 06:45. Jag försökte få det att sluta pipa men gång på gång började det pipa igen, tills jag tröttnade. Tog uret med ett flin i ansiktet, gick ut, öppnade locket till soptunnan och slängde skiten och gick in och la mig igen. Nöjd som fan.
Dock hade min hjärnverksamhet störts av avbrottet och jag drömde mardrömmar resten av de två timmarna kvar tills jag faktiskt skulle gå upp.
Jag är inte säker på vad jag drömde, något om hallucigena gurkor och konstiga saker. Något hemskt hade hänt och jag sprang runt och försökte få folk att hjälpa mig. Men varje gång jag tog någon på axeln så att de vände sig om, hade de blivit förvandlade till hemska monster. Varje gång fick jag panik och fick gömma mig i timmar innan jag kunde försöka på nytt.

Skulle in till tandläkaren idag, skulle äntligen få ta bort den där satans gomskenan som stört mig i mitt tal. Gick vid 09:45 för att hinna köpa en bussremsa innan. Träffade lite folk på vägen till centrum, bland annat Henrik som jag gått i samma klass som. Jag kände att vi båda gillade varandra ungefär lika mycket, med tanke på att vi båda kämpade för att inte titta på den andra, eller att se så likgiltig ut som möjligt. Ganska intressant hur den utvecklingen skett. Vi gillade visserligen aldrig varandra, men sedan han började i profil klassen har han gått från helt okej kille, till väldigt påfrestande fjortispojke.
Satte mig på bussen och tänkte. Det hade varit en slapp dag för min del och jag min hjärna gick knappast på högvarv.
Vid fruängen hade jag turen att hinna med tåget precis, det var väldigt nära att jag skulle behöva vänta och därmed komma försent.
Satte mig i en tom hörna och satt och tänkte för mig själv. Bakom mig satt två killar som snackade. Ibland går det helt enkelt inte att undgå att tjuvlyssna på vad folk pratar om, och det var tydligt att killarna kom från Segeltorp eftersom de pratade om gymmet som skulle byggas där Netto   förut låg.
Jag har själv funderat lite på om det inte vore bra att fixa medlemskap där och börja träna, men är ännu inte säker på om det bara kommer att bli ännu en sak som kommer att rinna ut i sanden.
Det är ju alltid lika lätt att säga att man ska utföra stordåd och att man verkligen ska förändra hela sin livsstil. det som inte är riktigt lika enkelt är att följa upp det hela.
Men men, det är bara en del av naturen, vissa delar är menade och andra inte.
Fast det kanske är i dessa fall som det vore bra att vara religös. Ta muslimerna till exempel:
En mycket känd fras, "Insha' Allah" innebär att du endast kommer att lyckas om du har Guds välsignelse. Dock innebär det inte att du bara kan strunta i att göra saker, utan du måste kämpa för det, och vill gud att du ska lyckas så gör du det.
Det kanske är något som kunde användas som drivmotor "Men gud är med dig, du kommer att lyckas, bara du litar på honom"
Men det ändrar ändå inte faktumet att jag skrattar åt De heliga böckerna och ser dem som sagoböcker för småbarn.
En sak som jag sannerligen retar mig på är folk som påstår att ateister är de som skapat flest krig i världshistorien. De människorna har tydligen missat stora delar av historien. För att ta två exempel som av allra högsta grad är förknippade med religion;
Korstågen. Även om en del av människorna som gick ut för korstågen bara var ute för att finna lycka och pengar, så var grundidén med dessa massakrar att återvinna det heliga landet. Tempelriddarna drog fram över städer och våldtog, rånade och mördade människor i Guds heliga namn. Missionärer skulle "hjälpa" folk som inte ville ha hjälp, att finna den "rätta" tron.

Kriget om Jerusalem. Mängder av människor dör än idag på grund av ett krig om ett heligt land. Efter att Storbritanien sett det som det enda rätta, att ge halva det heliga landet till Judarna, bröt ett enormt krig ut där mängder av oskyldiga människor fått sätta livet till. Det här blodiga kriget ser dystert ut och det ser ut som om man inte lär finna någon lösning för detta på mycket mycket lång tid.
Om man lyckas skylla ateismen för dessa två krig, då jävlar är man duktig.

När jag iallafall anlände till Medborgarplatsen, tog jag mig god tid att gå upp till mottagningen. Väl där stirrade en tjej väldigt mycket på mig, och som vanligt när jag känner mig iaktagen, kände jag mig lite illa till mods. Det gick dock över och jag fick snabbt komma in för att träffa min tandäkare. Han började med att slipa bort gomskenan, men råkade dock slipa mig lite i gommen, så nu har jag ett litet obehagligt sår där. Därefter bytte han alla snoddarna och sedan var det klart. Det gick väldigt fort och jag var snart påväg hem igen. När jag satt på tunnelbanan mot fruängen satt jag i min egna värld och stirrade ut genom fönstret. Vid ett tillfälle tittade jag in mot tuben och såg en jacka, i den andra hörnan som jag kände igen. Ett flin växte fram Linus. Jag satte mig och stirrade på honom, och efter en stund märkte han det. Vi började prata lite, även fast det var ganska tryckt då och då. Jag och Linus är inga polare direkt, men vi hade ganska kul på Valborg förra året.

Resan gick ganska fort och väl där hade jag lunch direkt. Satt och pratade lite med mina klasskompisar, men vi fick tillslut skynda oss eftersom vi skulle ha franska direkt efter. Alla har numera börjat hata franskan eftersom det är svårt, mycket läxor och tråkiga lektioner. Det är inte stackars Mats fel, det bara blir så.
Jag gjorde relativt mycket under lektionen och det var snabbt över.
Därefter var det Svenska och jag, Lisa och Ida skulle ha våran redovisning. Det var lite svårt, jag visste att vi skulle behöva prata långsamt, men va fan! Hur jävla långsamt ska man prata? Vi blev lite irriterade på att MJ gnällde på tempot vi läste i, när jag ändå försökte dra ned på det.


Hur som var det so direkt efter och jag kände att jag blev lite stressad. Jag skulle behöva bli tvungen att bli klar med stödorden idag och vi lottade om vilka som skulle börja med redovisningarna imorgon och jag var helt säker på att jag skulle ha oturen att vara en av dem. Självklart blev det så och jag blev enormt stressad när jag insåg hur mycket arbete jag skulle behöva lägga ned. Jag hann dock klart, även fast jag nu stammar genom det hela. Men med lite övning hoppas jag nog kunna läsa det rakt igenom utan att dö för mycket.

Efterso.n gick jag hem och bestämde mig för att börja plugga. Jag läste igenom no.n och det har faktiskt satt sig en hel del och mina förhoppningar om att klarar provet stiger hela tiden. So arbetet flyter på relativt bra och jag känner mig nöjd över mig själv, även fast jag börjar ångra att jag skrev så förbannat mycket om det jävla landet Kuba.
Jag kommer hela tiden att tänka på alla de sakerna jag skulle vilja skriva om, men det känns som om jag borde plugga istället just nu.
Blev inte ett så långt eller intressant inlägg idag, men jag känner mig lättad.
Dagens låt: (haha) Nick Pitera - A whole new world
Saknar lite
Kom fram till att jag vill ta en cronch också!

Puss och kram alla som läst dagens inlägg!