microkochen

Höll på att skriva 2007 återigen. Det tycks som att man inte kan ta sig ur de gamla spåren, även fast det kanske är just det som behövs, en ny och fräsch start. Synd bara att jag inte lyckades med just det.
Jag hade tänkt byta från blogg.se till blogg.com, men helt ärligt så orkade jag inte lära mig att förstå det, så det får bli gamla hederliga blogg.se
Innan jag börjar med det här inlägget, tänkte jag bara inleda med att säga att jag faktiskt stör mig på mitt nya ord. Varje vecka/månad har jag ett speciellt ord som jag missbruka, och nu är det fittnylle som gäller. Det kanske inte är så bra, pröva att säga det på terminens första Svenska lektion? Med andra ord blir lärare och andra liknande inte så glada på en.

Första lektionen för dagen var no. Jag lyckades ta mig upp på utsatt tid och hade gott om tid hela morgonen. Under no lektionen gick vi igenom hur vi tyckte att våra redovisningar hade gått, innan lovet. Jag tyckte nog att det gått rätt bra, bortsett från en del saker.
Ska bli intressant att se hur klassen hanterar en ny vikarie, då vikarier alltid är mål för misstyg. Dessvärre ska hon helt ta Idas plats, då hon ska gå på mamma ledighet. Återigen kan jag inte förstå hur man frivilligt kan skaffa barn. Men men det kanske är något man lär sig senare i livet att uppskatta.
För något som jag hittills inte kan förstå, är föräldrar som gullar med sina barn, de dregglar och snorar och de ända som föräldrarna säger är oo så söt han/hon är! Fy Fan! Är det så, att när man skaffar barn går man ovh blir blind/döv/korkad? Nej, jag ska plugga, plugga och plugga och blir den kirurgen jag alltid velat, ingen ska få stoppa mig, ingen ska få dra ned mig från det jag vill ha.

Efter no hade vi matte, Ulf igen. Vi gjorde inte så mycket, gick bara igenom det förra provet. Även fast det gått dåligt, gick det betydligt bättre än vad jag trott. Jag kunde till och med skratta åt de felen jag gjort och kände bara att jag fick väl helt enkelt plugga lite mer inför nästa gång då. Det var en sån skön känsla att känna att jag inte var besviken på mig själv, något jag ofta är.
Ni vet i alla töntiga Amerikanska filmer, har alla elever smeknamn till lärare och så? Well, idag kom det fram att vi i vår klass faktiskt har ett smeknamn. Det är till en vikarie vi har då och då, som alltid kommer i kostym och bär med sig sin portfölj vart han än går. Därmed har han fått namnet Portföljen!

Det hände inte så mycket på de resterande lektionerna utan allt var som det brukade vara på en Tisdag i skolan. På sista lektionen, so, fick vi veta att vi skulle arbeta med ett varsitt land i Amerika. Jag valde det första som jag kom att tänka på, Kuba. Jag vet inte varför, det bara kom till mig. Kände en dragning bara helt enkelt. Ganska skönt att slippa tänka och bara agera. Ibland behöver man väl sådanna stunder.
Vore dte inte härligt att leva livet impulsivt? Att göra precis som man ville, fick man lust att åka någonstans, så gjorde man det! men det skulle antagligen inte funka, det gäller att ha ekonomin och att inte vara så stressad som jag kan vara.  För även om jag kan vara en jävla latmask, så blir jag ändå stressad lätt. Fan, apropå det måste jag öva inför min elevleddalektion som jag ska hålla på Tprsdag.
Det känns lite pirrigt men jag känner mig redo, bortsett från att jag inte riktigt vet hur en av de viktigaste låtarna går.

När jag gick hem, hann jag sitta ocg ta det lugnt i en timma innan jag tog med mig hunden ner till stallet. Under de 20 minutrarna ner till stallet hannjag självklart tänka en del. Bland annat på det där, att politik snarare splittrar ett land än att ena det.
ta till exempel; Jag är själv moderat och pratar gärna med folk. Skulle antagligen kunna börja snacka med någon, ha riktigt trevligt. Men om jag får veta att personen i fråga är en socialist, börjar jag plötsligt se människan med andra ögon. Det är ju ganska fel, att på grund av någons politiska åsikt, ska man inte kunna umgås ordentligt. Ibland kanske man bara ska lägga undan sina olikheter och gå djupare än vads om bara syns på ytan.
Som en vän till mig sa; Innerst inne, när du väl känner personen, är ALLA trevliga. det gäller bara att vara villig att se det, men ofta är det man är så mottaglig?

Väl nere i stallet tog jag god tid på mig att göra iordning hästen innan jag stack ut. Öven fast det var regnigt, slaskigt och halvdimmigt, mötte jag hur många hundägare som helst. Fick då lust att strypa min hund med tanke på att han inte lyssnade men det är väl s, jag står inte tillräckligt högt i rang för att han ska orka bry sig.
Jag försökte njuta så mycket som möjligt av turen, men det var svårt eftersom jag ständigt fick hålla ett öga på hunden. Brukar egentligen tänka väldigt mycket när jag är ute och rider, men hur lätt tror du att det var nu?

Senare hände det inte så mycket, vi åkte hem och gjorde ingenting, helt utmattade. Satte mig vid datorn för att skriva blogg då pappa kom in och började tjata på att jag skulle sova. Därför blev dagens inlägg en aningen stressad. Försökte som sagt även byta blogg, men jag orkade inte lära mig de nya finesserna och så vidare, därför är jag lat nog att stanna hos blogg.se, även fast det laggar.
Blev även glad idag när jag loggade in, och sett att någon fast tänkt på vad jag skrivit och sedan kommenterat =) det är det roligaste, för hur kul är en kommentar utan en refleksion?

Ojsan, måste sova nu!
Hade ingen låt idag
Dagens senario: Min favorit numera: Jag är en känd kirug som ska utföra den första operationen av dess slag, det sker i Usa och spänningen är stor. Självklart lyckas jag utmärkt och jag får faktiskt en varm känsla i magen när jag "lyckats"
Saknade min stackars sjukling idag
Fick plötsligt ett infall att sakna en Tusse

Puss och kram alla som läst dagens blogg!