microkochen

Efter att jag kommit hem så sent från en heldag med min bror igår, hade jag helt enkelt ingen rok i kroppen att skriva blogg på kvällen. Det är inte förrän nu som jag upptäcker att jag skrivit 2007 på de två senaste bloggarna. Det var ju lite lätt intressant. Men för att faktiskt komma igång med dagens inlägg som jag befarar kommer bli monstriöst så tänkte jag beskriva min helt bisarra dröm.

Jag vet inte riktigt var den börjar, men jag hade en massa aliens, som lydde mig. Jag stod ute i ett oväder och pratade med en massa människor, en och en, medan mina aliens stod och tittade på. När jag vid ett tillfälle stod och pratade med en tjej, började vi bråka. Hon gick därifrån och jag gav antagligen ifrån mig en gest som mina käre aliens misstolkade, och skjöt flickan. Hon dog omedelbart och jag greps direkt av panik. Även fast det inte var mitt fel, tog jgag hela ansvaret och skulle få kroppen undanröjd. Jag misslyckades dock med detta, under underliga omständigheter. Femtio år senare hade jag fått hjälp av en vän med att få det att se ut som att flickan som förut skjöts, skulle blivit "kidnappad". Även fast de gått alla dessa år, såg vi fortfarande likadana ut. Drömmen fortsatte i samma riktning, men nu tappade den spår totalt och jag kan inte beskriva något mer utan att det mest låter som löst dravel.

Efter denna underliga natt, gick jag ganska sent på dagen upp och satte mig en stund vid datorn. Läste då ett svar jag fått av en som försökte hjälpa mig, med att höja mitt självförtroende. Det gick ut på att jag så snart jag fick en ledig stund över, ska stänga ögon och detaljerat tänka mig en händelse med mog själv i centrum. Något som jag gillar händer och allt som händer ska jag beskriva i minsta detalj för mig själv, för att jag tillslut ska kunna öppna ögonen och se den där personen i spegeln, titta tillbaka på mig. Han sa till mig att jag skulle föreställa mig mitt drömsenario, det som jag ville ha mest av allt. Det var då jag insåg det; Jag har ingen dröm! Jag har inget speciellt som jag åtror. Förut var det att bli en sångerska, men efter att min röst gick sönder gjorde även min dröm om det.

Men att dte ska vara så svårt... Jag har verkligen ingen dröm! Jag trodde alla hade det, att alla hade något som de siktade mot, men jag har tydligen bevisat motsattsen för mig själv. Det kanske ska bli ett mäl år 2008, att hitta målet för något större.
För även om det är bra att se de bästa i livets små stunder, måste man fginna vad de små stunderna ska leda till för stort. Något som är viktigt i människans drivning, det som gör att vi tar oss frammåt, överlever och gör allt vi sa. Utan drivning och motivation finns det inte mycket.

Men för att återgå till ämnet; Kan psykologi hjälpa mig för att höja mitt självförtroendE? Jag ställer mig dessvärre tveksam till att den metoden skulle hjälpa mig, men å andra sidan funkar det antagligen inte om jag inte ens vill at t dte ska funka. Så nu får jag väl bara ge den ett rättmätigt försök till att de ska funka, så får vi se om ett par veckor om det faktiskt funkar. Undrar vad mitt första senario ska få bli om. Jag måste försöka komma över den där barriären, av att jag tror att alla som ens tittar på mig, hatar mig. Något som jag kan ha lite problem med ibland.

Efter detta tog jag mig ned till stallet med min syster och mor. För en gångs skull skulel jag få rida idag och jag var så nervös. Det var ett tag sen nu, och jag skulle galoppera Elvira för första gången. Jag var rädd att jag skulle vara ofokuserad och ha svårt att sitta still men när tillslut stunden var inne, var min systre min instruktör och hjälpte mig något alldeles enormt. Jag blev så lycklig, av att hästen faktiskt lyssnade och aldrig försökte sticka, att jag vid ett tillfälle började gråta. Den känslan var något alldeles enorm, överväldigande. Det gick som...som... Som en dans! Hon lyssnade för varje skänkeltag, eller minsta brytning i min röst. Det var så sanslöst att jag vid tillfällen bara blev helt lam i kroppen och glömde helt att rida.
Det är kanske sådanna tillfällen jag behöver fler av i mitt liv, där jag verkligen får njuta, njuta av något som jag själv åstakommit.

Åkte hem, lite småsjuk, ont i huvudet och svårt att koncentrera mig men jag satte mig en stund för att kolla runt lite på nätet. Läste då en sak som fick mig att tänka. "Vad betyder sex för dig". Ja vad betyder sex? Sex är inte sexigt, sex är hemskt har nog många hört de uttrycket och på senare tid har jag börjat hålla med. Sex är endast hett i min åsikt, när det är med en partner som du hoppas kunna klassas som livs partner i senare skede. Inte med någon som du just funnit, det känns som att du då inte känner personen tillräckligt för att förstå de komplexen man kan lida av.
Men; Vad betyder sex för dig då? För mig är det ett tecken på kärlek. Det ska inte behöva vara syndigt, det kan vara underbart och något som bara är ett bevis mellan två människor. Sen finns det självklart olika typer av sex, precis som det finns olika typer av motorsport.

Jag läste även en annan som fick även det fick mig att fundera. Lite överdriva språk, kan sätta igång dig och göra dig intresserad. Håll käften och lär dig av historian ungjävel, det gjorde mig glad när jag läste det, tills jag skrollade vidare och läste att man uppmanade unga till att lära sig med om basketens fantaaaastiska historia. Hursomhelst fick det mig att tänka på att vi i Sverige är alldeles för dåligt utbildade när det gäller vår historia. Ta bara Lucia som ett exempel. Hur många elever kan redogöra för vad Stalin gjorde och vem han var?
Och hur många vet ens var Napoleon bodde? Saker som i dåtidens Sverige var mer eller mindre tvunget kunnande.
Fast vi har i Sverige, överhuvudtaget, blivit ganska dåliga på fronten allmänbildning.
Varför har utbildningen börjat sjunka i nivå? Blir eleverna svårare att kontrollera och att få intresserade, eller handlar det om outbildade lärare och brist på engagemang där? Det kommer jag troligtvis aldrig få veta, det är dock något som vore kul att strudera närmare.

Nu har jag fått skriva av mig lite=)
Dagens låt: Hejsan alla cp barn
Dagens senario: Har inte haft något än, men jag funderar på hur det skulle vara att få den där drömmen om att bli sängerska uppfylld.
Längtade till Ramis
Saknade Andreas
Ja, jag fattar att Viktor ignorerar mig, men han visste vad som gällde.


Puss och kram alla som läst dagens blogg.

P.s Fick förövrigt en väldigt fin julklapp av brorsan igår, två kondomer. Menade han något med det kanske? D.s