microkochen

Fan va underligt dte kändes att skriva 2008. Det gjorde verkligen det... Jag höll först på att skriva 2006.
Väcktes flera gånger om av larmet, jag som tänkt gå upp relativt tidigt idag. Klockan tolv ringde mobilen och jag tittade argt på vem det var som kunde ringa så tidigt. Såg dock att det var Pontus så jag svarade glatt (Okej, jag erkänner, glatt var det väl inte, jag lät mer...Död!). Vi snackade en stund tills jag kom på att jag nog faktiskt borde kliva upp.
När jag lämnade sängen kom jag att tänka på drömmen jag hade haft. Helt sjukt... På kvällen innan hade jag tänkt på att jag inte drömt på länge.
Jag drömde att jag var otrogen.. Med Viktor. Och att jag faktiskt inte brydde mig. Det gjorde mig lite rädd faktiskt, jag hatar när jag drömmer sånt. Dock, är dte något mitt undermedvetna försöker säga mig? Ärligt talat, så vill jag inte veta.

Skulle träffa Andreas men det har blivit mer av en vana att det inte blir av, undrar vems fel det är?*host*...
Fy fan va jag har tröttnat nu. Synd bara att jag faktiskt gillar honom.
Gjorde inte så mycket idag heller, men pratade en del med Viktor och allt han skrev fick mig att förstå att jag gjort helt rätt angående honom. Han skrev praktiskttaget att han gillade mig, men att han ville förbehålla sig rätten att ha sex med någon annan när som helst.  Det är knapast vad är är ute efter. Inte ett "sidoprojekt" heller. Men han nämnade en sak som faktiskt kan stämma. "Du gillar kännslan av att må dåligt, för har du nått botten kan du inte komma längre ned och det driver dig starkare" Jag har aldrig tänkt på det på så sätt men det kan antagligen stämma. Jag tror att jag gillar känslan av att, fan det är så dåligt som det kan bli. Då kan det ju endast bli bättre! Problem i mitt liv är dock att ibland kan det bli värre.

Satt en stund med min fader och tittade på planet earth. Det var ganska intressant och djurlivet var helt fantastiskt runt om i världen. I ett avsnitt var det om vattenfall. Fick se helt otroligt material från världens högsta vattenfall Änglafallen i Venezuela. Det fallet är nästan en km långt, och vattnet där hinner bli till fin ånga innan den träffar markyta. Vilket fantastisk känsla att stå därunder, ett av världens under. Dock...Kul vore det kanske inte om det kom ned en sten istället.
Nu har jag ännu en sak till min "att göra lista", jag vill åka och se det vattenfallet.
En annan sak som var rätt kul med stunden var att jag kom att tänka på hur glad pappa varit på senaste. det märks att när det går bra för honom ekonomiskt, blir han glad. Det är skönt att de han är så lugn nu, det blir lugnt i hela huset då vilket kan behövas.

En sak som jag kommit till att hata är martyrer som ständigt ska komma till mig och gnälla över hur hemskt de har det. jag  har just nu nog med problem mi mitt liv för att jag ska kunna ta hand om alla andras. Ta till exempel min pojkvän som inte verkar fatta att poängen med att vara tillsammans, är att man då och då träffas faktiskt. Han tycks heller inte förstå att han sårar mig varje gång han skiter i att höra av sig. Va fan, jag mår piss varenda gång.
Det mest störande är att han lovar saker hela tiden, men dagen efter är det som bortblåst. Jag blir lite tommare varenda gång. Lite mindre mottaglig. Och jag ser på min mamma att förstår hur sårad jag blir.
Varför håller jag så hårt om honom, jag blir ju ändå bara sårad som vanligt...
Varför ska jag vara ihop med någon som jag bara känner sårar mig? Jag är så jävla korkad, oxh jag har tröttnat. Men varje gång jag säger de till honom, kommer rädslan om att bli själv tillbaka och jag skriver till något dumt.

Ja jag kan väl knappast säga att jag mår just nu, när det känns som om allt är skit. jag längtar bara efter någon att få vara med, som kan berätta för mig hur mycket den tycker om mig. Ja, det är just precis det jag skulle behöva. Någon som gillar mig för den jag är och inget annat. Någon som vågar visa att den gillar mig. Är det så mycket begärt?
Det som är mest störande är hur lycklig jag var tidigare på kvällen, småsnackade med alla, även Andreas och funkade. Jag skrattade och saknade lite vänner.

Nej nu måste jag nog sova...
Saknar NÅGON just nu... Vem som helst säkert...

hejdå alla