26/12 2007
Mor skulle ha väckt mig klockan 11, men icke sa nicke, det gjorde hon inte. Vaknade dock självmant vid kavrt över elva, bra va? Hade ingen ork att sova bort hela dagen. Anledningen till att jag faktiskt gick upp var dock den att jag var så fruktansvärt kissnödig, så det var inte av något annat.
Inget på schema för dagen, bortsett julmiddagen på kvällen. En gammal tradition i familjen Koch, att äta kalkon middag efter julafton. Ingen dåliga tradition, jag har knappast något emot den.
Hursom så spenderade jag praktiskttaget hela dagen med Guitarhero. Lyckades göra mig själv hur rädd som helst. efter en tids spelande började mina ögon bråka med mig. I ögonenvrån kunde jag se hur granen började röra sig och jag blev jävligt rädd. det fanns två val: Antingen var granen muterad eller så var mina ögon trötta. Det senasre lät troligast, men tanke på att jag inte ätit något på hela dagen och stirrat på en skärm i fem timmar.
Runt tre anlände mor hem och jag passade på att duscha.
Snodde en morgonrock kring mig och gick ut och spelade gh mot Martin. Riktigt kul att köra mot någon.
Under dagen har jag dock haft lite problem... jag vet inte hur jag ska göra med Abdreas! Han visar NOLL Verkligen NOLL engagemang nu, men jag gillar honom...Har nu 'träffat' en jävligt söt 15 årig kille som tycks gilla mig. Berättade för honom om Andreas så nu verkar Sebastian som han heter, lite nere mot mig. Väldigt kul. men i det här med Andreas har jag kunnat bromsa upp och tänka efter... "gillar jag honom, eller tanken att ha någon att gilla". Är det så att jag gillar honom, eller som sagt, gillar idéen att ha någon att gilla. Så där tror jag att det kan vara i många fall, det är inte kärlek, utan längtan efter kärlek som håller det samman. Du kan gå i tron om det speciella ni har, medan egentligen är det bara...Tja, inget!
och en av anledningarna till att jag tror att jag håller ihop med honom, är för att jag är rädd för att bli lämnad ensam. Jag vill inte vara oälskad, ensam och lämnad åt världen. jag vill ha någon att pussa när jag känner för, någon som jag kan ligga bredvid och gråta och berätta hur hemskt något varit, utan att den personen blir paff. Usch...jag längtar så mycket efter att få hitta den där rätta personen, som allt stämmer hos....
men! Kvällen var självklart inte bara dyster och moruse. Jag och Towe pratade lite minnen från globen. Vi hann göra många korkade och osmidiga saker som vi skrattar högt åt. Som när jag höll på att gå ut rakt framför en massa hästar som kom springandes, men blev räddad av en fransk funktionär. jag blev så chockad att jag på svenska började tacka henne. Hon såg ut som ett frågetecken och Towe försökte gång på gång säga till mig att prata engelska. Eller som när Åsa räddade mig från att gå ut mitt framför ett åttspann. Sa jag att jag inte var så uppmärksam iår?
Men det som står bland de högsta på listan (efter liljefröna och de, men det är för mycket för att orka skriva) var när jag och Towe dansade utanför arenan när överhuvudet Qwe gick förbi. "När tröttheten slår in, slår något annat slint? - *fnissiga tjejer". Och du som läser det, kalla mig fan inte fjortis, vi hade jobbat fem dagar i sträck 0800-0000, vi var lite lustiga pga sömnbrist. Iallafall så frågade han om vi skulle kunna tänka oss att köra våran lilla vals (som gick ut på att jag släpade omkring på Tossekatten) med lite glitter och guld till, på en föreställning. Fnissiga som vi var, skrattade vi varsitt ja till svar och han sa endast "bra, då ska jag komma ihåg det" och gick iväg. det fick mig att vakna till lite, Owe håller allt han säger! Men visst vore det en aningen spännande =)
Nej nu somnar jag snart i tangentbordet!
dagens låt: Rock you like a hurricane - Scorpions (jag är trött, gnäll inte om jag stavvat fel)
Fan va folk vairt fulla idag verkar de som... o.o
Puss och kram alla!
Inget på schema för dagen, bortsett julmiddagen på kvällen. En gammal tradition i familjen Koch, att äta kalkon middag efter julafton. Ingen dåliga tradition, jag har knappast något emot den.
Hursom så spenderade jag praktiskttaget hela dagen med Guitarhero. Lyckades göra mig själv hur rädd som helst. efter en tids spelande började mina ögon bråka med mig. I ögonenvrån kunde jag se hur granen började röra sig och jag blev jävligt rädd. det fanns två val: Antingen var granen muterad eller så var mina ögon trötta. Det senasre lät troligast, men tanke på att jag inte ätit något på hela dagen och stirrat på en skärm i fem timmar.
Runt tre anlände mor hem och jag passade på att duscha.
Snodde en morgonrock kring mig och gick ut och spelade gh mot Martin. Riktigt kul att köra mot någon.
Under dagen har jag dock haft lite problem... jag vet inte hur jag ska göra med Abdreas! Han visar NOLL Verkligen NOLL engagemang nu, men jag gillar honom...Har nu 'träffat' en jävligt söt 15 årig kille som tycks gilla mig. Berättade för honom om Andreas så nu verkar Sebastian som han heter, lite nere mot mig. Väldigt kul. men i det här med Andreas har jag kunnat bromsa upp och tänka efter... "gillar jag honom, eller tanken att ha någon att gilla". Är det så att jag gillar honom, eller som sagt, gillar idéen att ha någon att gilla. Så där tror jag att det kan vara i många fall, det är inte kärlek, utan längtan efter kärlek som håller det samman. Du kan gå i tron om det speciella ni har, medan egentligen är det bara...Tja, inget!
och en av anledningarna till att jag tror att jag håller ihop med honom, är för att jag är rädd för att bli lämnad ensam. Jag vill inte vara oälskad, ensam och lämnad åt världen. jag vill ha någon att pussa när jag känner för, någon som jag kan ligga bredvid och gråta och berätta hur hemskt något varit, utan att den personen blir paff. Usch...jag längtar så mycket efter att få hitta den där rätta personen, som allt stämmer hos....
men! Kvällen var självklart inte bara dyster och moruse. Jag och Towe pratade lite minnen från globen. Vi hann göra många korkade och osmidiga saker som vi skrattar högt åt. Som när jag höll på att gå ut rakt framför en massa hästar som kom springandes, men blev räddad av en fransk funktionär. jag blev så chockad att jag på svenska började tacka henne. Hon såg ut som ett frågetecken och Towe försökte gång på gång säga till mig att prata engelska. Eller som när Åsa räddade mig från att gå ut mitt framför ett åttspann. Sa jag att jag inte var så uppmärksam iår?
Men det som står bland de högsta på listan (efter liljefröna och de, men det är för mycket för att orka skriva) var när jag och Towe dansade utanför arenan när överhuvudet Qwe gick förbi. "När tröttheten slår in, slår något annat slint? - *fnissiga tjejer". Och du som läser det, kalla mig fan inte fjortis, vi hade jobbat fem dagar i sträck 0800-0000, vi var lite lustiga pga sömnbrist. Iallafall så frågade han om vi skulle kunna tänka oss att köra våran lilla vals (som gick ut på att jag släpade omkring på Tossekatten) med lite glitter och guld till, på en föreställning. Fnissiga som vi var, skrattade vi varsitt ja till svar och han sa endast "bra, då ska jag komma ihåg det" och gick iväg. det fick mig att vakna till lite, Owe håller allt han säger! Men visst vore det en aningen spännande =)
Nej nu somnar jag snart i tangentbordet!
dagens låt: Rock you like a hurricane - Scorpions (jag är trött, gnäll inte om jag stavvat fel)
Fan va folk vairt fulla idag verkar de som... o.o
Puss och kram alla!
Kommentarer
Trackback
