microkochen

Ingen blogg igår, nej, orkade helt enkelt inte.

Fan va nice att vakna och veta om att det är sista dagen i skolan idag. Helt underbart! Hade igårkväll tagit fram vad jag skulle ha på mig så det gick fort att bli klar på morgonen. Därför gick jag iväg ganska tidigt till skolan och stod utanför hksalen och väntade. Allteftersom droppade folk in och tillslut stod vi alla där samlade och väntade på Britt. Vi skulle få komma in en stund innan vi gick iväg för julavslutningen i gymnastik salen.

Allihoppa (kan inte sluta tänka 'allahoppa') gick ned till avslutningen och vi satt och lyssnade tålmodigt när småbarnen sjöng. Det lät faktiskt riktigt bra, enda gången det lät illa var när natalie sjöng. Natalie går i nian på vår skola och verkar tro att hon äger skolan. dessvärre sjunger jag bättre än hon och min röst är förstörd. Det lät hemskt och jag krummade kroppen flera gånger under hennes uppträdande.
Men, det var ju dock bara under några minuter så därefter fick vi återigen lyssna till tvåorna som sjöng. Det påminde mig om tiden som vi spenderade hos Francine. Hon var en ströng lärare och hon är ganska läskig, men hon var en underbart duktig lärare. Nästan alla som gick i den klassen, på Hagen, har kommit långt och har en ganska hög förståelse förmåga.

Senare under dagen kom jag Julia och Johanna (även Lisa, men hon gick inte i vår klass på Hagen) att stå och prata om gamla minnen. de mobbade mig för Thomas, vi snackade om Linus och så saknade vi gamla klasskamrater. Undrar hur mycket folk har förändrats på senaste... Skulle väldigt gärna vilja träffa Danne igen. Tydligen har han gått och blivit jävligt dryg, men han kan ju försöka vara dryg mot mig. Få vågar vara det, mot en relativt lång bredaxlad tjej med kängor, det är ganska kul faktiskt.
Undrar hur Linus  är idag. Som liten var han ett typiskt adhd barn som var ganska svår att kontrollera. Bland annat slog han Johan Gull i huvudet med en planka, det låter väl hälsosamt?

Jag saknar faktiskt den gamla klassen...Mycket! Det var så fridfullt, vi var den enda klassen där, i övrigt var det bara dagisbarn. Det gjorde att vi fick en lugn och trygg skolstart. Något som kanske min bror hade behövt. Det är nog få förunnat att ha en såpass trygg samvaro i sin skola. Att det egentligen inte ska kunna vara så i alla skolar.

Förövrigt anklagade jag min klass för att vara Sverige i skolans Europa. Vi är Sverige, dem mesiga som aldrig säger ifrån eller säger nej. Sedan har vi till exempel Frankrike, som ständigt dricker. Dessutom är klassen blygsam, förutom vissa delar dock. Nej fan också nu tappade jag flytet i skrivningen...

Efter avslutningen gick jag hem och började fundera på hur fan jag skulle få tag i Andreas. Vi skulle ses idag och jag skickade ett sms. "...Ville du ses...?" men fick inget svar. Det gjorde mig mer lättretad för varje minut som gick och slutligen var jag jävligt irriterad. Pratade med min syster som kallade honom för dum i huvudet och kom fram till följande plan "Ignorera honom i några dagar, helt, svara inte på sms eller på msn. Sen ser du hur pass intressant det faktiskt är."
jag löd det rådet och gick in på msn. Efter en stund loggade han in och jag ändrade status till online. Han skrev ett hej och jag övervägde att bryta planen, och det gjorde jag. men istället började jag med en relativt spydig kommentar och jag lyckades tillslut få honom att förstå hur irriterande det varit. Det kändes bra och efter det var jag glad igen.

En halvlyckad kväll, kom fram till att jag numera inte vet vad jag skulle ta mig till utan Haren, att jag gillar Andreas iallafall lite och att min fader måste ha slagit i huvudet då han tidigare på dagen låtit mig välja hur mycket jag ville bland en massa saker för julklapp (det resulterade i en plattång, en våffeltång och en fön som han förslog)
Blev även osams med en kompis, vilket inte känns så bra, men det ska nog lösa sig så snart så.

Så, nu har man fått skriva av sig=)
Dagens låt: Bjällerklang
Saknar Andreas
Och min bror... (det där kan feltolkas)
 
Puss och kram alla! (och god jul)