microkochen

Kunde igår dessvärre inte skriva blogg eftersom mitt internet lade ner varannan minut, hade ingen lust med att mitt långa inlägg skulle raderas hela tiden. Därför kommer det finnas lite inslagg från gårdagen i detta inlägg.

Klockan sex på morgonen vaknar jag av att min katt skrek. Hon sprang runt i rummet och jamade som en galning, det var uppenbart vad kräket ville. Gick dock upp och släppte ut henne men kunde självklart inte somna om igen. Fick en tid att ligga och tänka på nattens drömmar. Det började med att jag drömde att Hampus var hemma hos mig, klockan var halv tre på natten och han vägrade att gå hem. Tillslut somnade han, och jag hade verkligen helt misslyckats. Normal dröm?
Den andra drömmen var om att jag första var speaker på en konstig tävling, en ganska irrelevant drömt, men den andra delen av den drömmen var ganska intressant. Speaker drömmen övergick fort till att jag jobbade som obducent. Jag stod med skalpell i handen och höll på att öppna upp kraniumet på en man. Magen var redan öppnad och jag hade undersökt alla organ. När jag "skalat" upp ungefär halva hans huvud vaknar han till liv. Det sjuka med denna dröm var att jag inte såg den som en mardröm utan något att lära mig av. jag förstår ännu inte syftet för drömmen men jag lär väl förstå tids nog.

Eftersom det var Lucia dagen idag hade skolan arrangerat ett Luciatåg. Själva Luciatåget var extremt dålig, de sjöng fel, för fort och ur ton. Det var en skymf att ens få kalla det Luciatåg, eller att ens asociera de med Lucia.  En ganska intressant sak angående Lucia är det faktum att 99.99% av alla som hört talas om Lucia, inte har den blekaste om vem hon var och vad hon gjorde när hon levde. Lucia var en flicka som levde på Sicilen under slutet av 200 talet, då det under den tiden i Sicilien var förbjudet att vara kristen. När Lucia var liten avlade hon ett löfte om att hon skulle leva för Gud. Ingen fick veta detta löfte, inte ens hennes moder. Tillslut hade hennes moder bestämt sig för att tiden var mogen att gifta bort Lucia. Lucia vägrade men herren som hon skulle gift sig med kände sig kränkt och anmälde Lucia kristen. Hon stod fast för sin tro och man dömde henne till fängelse där hon torterades och skändades. Detta var knappast nog för dem, de dömde henne även att jobba på en bordell.

Männen som skulle föra henne till bordellen kunde inte förmå sig att få vagnen i rörelse så befälshavaren blev ursinnig och beordrade att få hennes vackra ögon utskurna, men Gud hade bara försett henne med ännu vackrare ögon. Man försökte bränna henne på bål, men lågorna bet inte. Man tog till svärdet, men det var inte förrän prästen fått förse henne med den heliga nattvarden som Lucia avled år 304, som en martyr för sin tro.
En underbar historia som få vet om. Det är en sak som enligt mig, tillhör allmänbildningen (dock något Sverige har dåligt om)

Efter Luciatåget skulle hela vår klass åka till Gallerian. Väl där sprang vi runt och tittade i affärer. Vi åt på donken och hade riktigt kul, mitt bankomatkort funkade dock inte så jag fick låna pengar av Julia. När vi sedan gick ifrån Mc gick vi förbi Hair&face, det stället som jag tidigare piercat näsan på. Jag fick en otrolig lust att ta ett nytt hål i örat och testade mitt bankomatkort igen, på en annan bankomat och det funkade. Tittade lite mer i affärer och hittade faktiskt en julklapp till min käre syster.
När klockan var 13:10 var det endast tio minuter kvar tills det att klassen skulle samlas igen. Jag ville så gärna få den där piercingen gjord, så jag letade upp studion och fixade med det själv. Mötte mina klasskompisar klockan kvart över och kände mig stolt över att jag faktiskt gjort det.

När jag kom hem satt jag ned för att tänka igen. Jag kom att tänka på en sak som en kille sagt till mig. Han hade sagt sig vara förbryllad över en sak. Över det faktum att jag egentligen inte tenderade att bli konstig när jag var med honom, men sedan när jag blev ensam med mina tankar, blev jag ytterst underlig. Som jag försökt försökt uttrycka i den här bloggen vill jag knappast lämnas åt mina tankar. Jag blir lätt rädd om min hjärna får för stor kontroll över vad jag gör och hur jag agerar. Det är som om nätterna, när jag inte kan sova och det är helt beckmörkt i rummet. När jag inte fokuserar på att tänka, eller tänker på någon så vet jag precis vad det är för tankar som kommer att dyka upp i mitt huvud. Bilder av clowner rusar genom mina tankar, och jag känner hur väggarna kryper sig in närmare mig. Jag blir mer och mer stressad och slutligen tänder jag lampan och ligger och stirrar ut i rummet, rädd för att blinka.

Idag igen tog jag mig tid att sitta en bra stund i duschen. Jag kände mig så nöjd, så glad, så uppåt! Vattnet värmde mig och jag kände mig lite omtyckt. Jag klev ut ur duschen och kunde inte hjälpa att titta på mig själv i spegeln. Struntade i handduken först och beskådade min kropp. Lade huvudet på sned och kände hur jag bara skulle vilja byta bort den. Men, jag var ju trots allt på bra humör så jag skrattade bara åt det, drog en handduk runt om mig. Innan jag klev ut ur badrummet prövade jag en sak som jag velat pröva länge. Tittade på mig i spegeln igen, denna gång med handduken på så att jag skulle slippa bli kritisk över min kropp, fokuserade på ansiktet och tittade noggrant. Efter en stunds tittande sa jag högt vilka delar jag gillade med mig själv. Sådanna övningar skulle tydligen hjälpa självfötroendet, något som alltid kan behövas.

Kanske sen när jag lyckats höja mitt självförtroende ska jag försöka ta i tu med min kropp. det är väl lite sjukt att man inte ska kunna gilla sin egna kropp. När jag skriver detta kommer jag att tänka på filmen jag såg på häromdagen. Det fick mig att tänka. I filmen berättade de om hur alla kvinnor vill ha fylliga lustfyllda kroppar, men dagens medior, dieter och nya bantnings metoder skrämmer oss. Iblan kan jag verkligen älska min kropp och verkligen se det positiva och ibland kan jag försöka inbilla mig själv att jag inte hatar hur jag ser ut. Om jag nu skulle gå ned de kilona som jag vill, vet jag mycket väl att jag då skulle vara missnöjd med hur jag såg ut. Problemet sitter antagligen inte i hur jag faktiskt ser ut, utan medvetenheten om hur folk ser på en. Är det för mycket brunkräm på kinden, sitter kjolen fel, skär sig de här färgerna? Men är det inte egentligen så att de flesta inte bryr sig om just det som du går och oroar sig över.

Nu är det nog för dagen tror jag!
Dagens låt: Jag vill dö idag - Två Blåbär
En julklapp klar.. Har bara råd att köpa en till, till min käre bror
Vill ha Tusse nu!
Andreas failade med att försöka gå med på en sak idag.
Daaaamn vad skönt det var att få skriva ned alla tankar idag. (Blogg kan vara en av de anledningarna till att jag blivit lugnare på senaste)

Puss och kram alla som läst min blogg för dagen!