microkochen

Under de senaste dagarna har jag inte orkat skriva blogg. Du kanske kan förstå att när man gått upp 0630 och sedan kommit hem 0100 så har man inte så stor lust att skriva.
Men jag tänkte att dagens blogg även kunde vara som en sammanfattning för de senaste dagarna!

I år har jag som sagt haft ett enormt ensvar men jag lyckades iallafall få över Frida Rudeberg till min grupp. Har inte den blekaste aning om vad jag skulle ha gjort utan henne. Det som har varit jobbigt nu under de senaste dagarna är det faktum att en del vägrade att lyssna på mig eftersom jag är yngre än dem. Problemet är det at7t jag har mycket mer erfarenhet av globen horseshow så jag vet ju hur allt ska vara!

Under dagarna som gick hann jag inse att du verkligen inte kan få allt i livet. Om du har gott om pengar, eller objektisk lycka så är oftast dina känslor ur spel eller så funkar det inte i familjen. Själv skulle jag antagligen först välja pengar (det spelar ingen roll om folk säger att de skulle ta kärlek, människan är objektisk och det finns få som faktiskt väljer kärlek över pengar vid det där valet) före men sedan ångra mig. Det är helt enkelt läxor man måste lära sig här i livet för att ta sig frammåt.
För jag menar, under olyckor, fiaskon och nederlag kommer aldrig framgång och tur.

Även insåg jag den viktiga skillnaden mellan avundsjuka och svartsjuka. Avundsjuk anser jag att det är okej att vara, alla kan avundas andra och tråna efter andras lycka och ägodelar. Men svartsjuka däremot, skulle jag översätta till missundsamhet.
Därför anser jag att man inte bör skämmas om man är avundsjuk, det är normalt och en del i livet. Svartsjuka måste personen försöka komma över, hur svårt det än är. Sen är det som alltid, lika lätt att säga som alltid, men hur lätt är det att i praktiken att skjuta bort den där känslan av att bara vilja förstöra för någon?

Globen horseshow varade i fem 4 dagar och under den tiden har jag hunnit med mycket konstiga saker. För exempel har jag blåmärken överallt, och min vänstra handled är blå på ganska många stllen. Jag har råkat skrapa upp mina ben så att de började blöda, bara för att jag glömde bort att jag har naglar. Åsa har räddat mig fyra gånger, när jag har varit nära på att gå ut i gången helt utan att se mig för. Den läskigaste gången var när jag höll på att gå ut rakt framför en tvåspann utan att se mig för. Jag blev som tur var räddad av en fransk tjej som ryckte tag i mig. Hon måste tyckt att jag var dum i huvudet med tanke på att jag sedan tackade henne flera gånger åpå svenska även fast hon pratade franska med mig.

Dock, det roligaste som hände var en händelse som delade upp sig på två dagar. Den första dagen hade jag satt på ljudet på min mobil när vi var i matsalen. Just då gick jag och hämtade mat så när jag fick sms gick min underbara "mjau mjau" signal igång och det blev helt tyst. Jag började skratta, medan mina kompisar satt och bankade på mobilen för att få av ljudet. Under tiden satt fransmännen från horseball teamet och skrattade och lät som apor, katter och hundar. Enormt komiskt.
andra dagen blev jag uttråkad när jag drack saft så jag hällde över saft från det ena glasen till de andra som jag råkat få med mig. Sedan tryckte jag ned glaset i det andra med en smäll och det flög saft överallt. Jag bärjade skratta men kom fram till att jag fanemig skulle ha den där saften som var i botten på de nedersta glaset så jag börkade dricka, men missade och fick i hela ansiktet. Jag började skratta, hade håret i maten och dragglade saft så jag bad om en servett. De satte en framför mig som jag snabbt drog tag i och satt mot munnen. Då kommer Frida med den underbara kommentaren "du vet väl att det där är någon annans servett" vilket gjorde att jag blev lite äcklad när jag skrattade. Tidigare den dagen hade de fått kleta in mitt ansikte med liljefrön som färgat mitt ansikte gult. Det gjorde alltså att en del av det gula försvann med saften, jag vart så generad att jag blev helt röd och incidenten var ett faktum; Jag såg ut som spanska föggan. Så resterande tiden av vår lunch satt jag och stötte på en fransman samtidigt som jag såg ut som spanska klacken.

Lycka infann sig starkt under tre tillfällen; Näe Jean Francoir Pignon uppträdde! Det var ren lycka att se hans frihetsdressyr. Bandet mellan honom och hans hästar var inte häst och ryttare utan människa och häst. Det var så äkta och tillgivenheten som han visade sina hästar och de visade honom var sjukt. Det var beviset på att tyglar och sadlar är överflödiga. Det enda han använde var ett spö, som han bara dirigerade hästarna med eller kittlade dem med.
På sista uppvisningen kunde jag inte låta bli att skrika "Nous t'aimons"  - Vi älskar dig.
Han är nog den enda som uppträtt i globen, som fått stående ovationer varje gång. det var verkligen underbart.

Självklart hann jag även bli riktigt arg två gånger. Den första var när Zarah ringde till mig och bad mig att komma och öppna eftersom jag hade nyckel. Då antog jag att de var utanför goldengate och sa att de fan fick gå in genom truckingången som de skulle. Senare visade de sig dock att de bara var utan för blomdören ute i korridoren så jag sa det att jag bad om ursäkt eftersom jag trott att de bara var utanför och då tyckte att de kunde gå som de skulle göra. Då svarar Marie mig : "Då frågar man faktiskt" men en jävligt arrogant och spydig röst. Jag blev arg och svarade "jag tror fan inte att ni dör av den där lilla promenaden på fyra meter". Jag hade fått nycklarna för att JAG skulle komma runt överallt, inte för att jag skulle springa runt och leka dörröppnare för varenda kotte.

Andra gången var när vi satt och förberede vad vi skulle ta. Undre veckan  har jag haft ryggsmärtor och därför bett om att inte behöva bära så tungt, men nu i förrgår så vrickade jag foten (den med inflamationen) och sa därför att jag hellre tog hand om agria hindret eftersom det var nä'rmast sargen. Då svarade Sonja (Elisabeths dotter) "Jag trodde du hade ont i ryggen" med en jääävligt otrevlig röst. va fan! Jag är med och hjälper till för att jag tycker att det är kul och den jäveln tror att jag hittar på lögner för att slippa! Jävla idiot...

Idag har det inte hänt så mycket eftersom jag varit så trött att jag var ledig från skolan idag. Har lagt till lite på mitt kärnkraft arbete och bör snart vara klar med förberedelserna.

Oo shit, måste upp imorgon så nu är det sängen som gäller för mig!
Har nog blivit galen i nejlikor
Helt pank (verkligen helt)
Tusse kommer närmare nu!

Puss o kram (och god natt) på alla er som läst min blogg ikväll!