microkochen

Julkänslan satte faktiskt in lite idag, gjorde sig påmind genom julpynt, julskinka och städning.

Hur skulle du känna dig om du väcktes klockan 0645 på en lördag, när du förövrigt har lov? Min reaktion speglade självklart mitt underbara morgonhumör. Morrade åt mamma varje gång hon kom in i mitt rum, och somnade snabbt om igen. Ingen större lust att åka till Ica på morgonen för att handla.
men stolt som man är, tog jag mig upp och vi åkta faktiskt. Gick runt som en zombie i affären och hämtade olika saker. Det var lite folk, skönt, behövde inte stressa. Det var väl å andra sidan det som var poängen.

Undrar om det är som man säger, att man kan bedöma en persons liv, genom att titta i dess vagn. Hmm... Tja, det enda man klart skulle kunna säga om min familj måste vara att vi inte är laktosintoleranter iallafall, det var ju väldigt intressant, right?
Ganska ofta får man höra folk som suckar, eller stönar åt saker andra säger, som för att ge ett tecken "jag bryr mig inte." Men varför gör man så egentligen. Dör man av att höra någon prata av sig lite? Är det så hemskt att behlva viga två minuter åt att höra lite om vad en person gjort dagen innan till exempel. Såvida personen i fråga inte skryter, sånt står jag fanemig inte ut med.

När vi var på Ica skulle moder köpa böner att mala. Hon ville ha min hjälp med att välja bönor och direkt när jag tittade på automaten kom mardrömmen tillbaka i en flashback. jag gick ett förvånat steg bakåt och rös till. den mardrömmen som jag drömt tidigare hade följt mig länge och gjorde mig fortfarande illa till mods när det gäller, ja, kaffebönor. Drömmen gick ut på att det var kaffeböns liknande djur, som var som fästingar, som satte sig i din hud  och grövde ned sig. Om du tog bort en fick du ett djupt hål efter den, som aldrig läkte. Tog du inte bort den så dog du. Så efter det (lite småsjukt, jag vet) kan jag numera inte se på en kaffeböna utan att rysa.

Vi handlade och åkte sedan hem. Planen var ju att jag skulle få sova till klockan elva, men när man varit uppe i två timmar och det är ljust ute är det omöjligt att somna igen så jag stannade uppe. satt lite vid datorn, men mest plågade jag min mor medan hon städade. Själv våndades jag inför elva slaget så jag skulle behöva ta hand om nedervåningen. Det såg verkligen smutsigt ut där nere (haha pervers som man är vet du kanske vart mina tankar gick när jag skrev de) och i badrummet var det helt iskallt. Jag hade nästan börjat vägra att gå in dit.

En sak som jag tog upp på Globen kom jag på idag; Är 'kanske' samma sak som nej? Om någon frågar mig om jag vill hänga med ut,  eller om en kille frågar mig om jag vill göra något och svarar kanske, är det närmare ett nej än ett ja. Det kom vi överens om på Globen, att i många fall är det ett rakt ut nej, fast man inte vill såra den andra. Därför kan man egentligen inte säga kanske till mig länge, jag har ju ändå fattat innebörden av ordet.
Det där med att inte kunna säga nej är rätt dumt... Vid många tillfällen hade det kanske varit bra att kunna säga rakt ut nej, att inte bry sig om konsekvenser eller om vad den andra tycker.

En till sak som jag kom på var det faktum att jag alltid tycks fastna för killar som inte är så bra på att visa att de gillar mig. Eller killar som verkar måttligt intresserad. Det gör jag även fast det finns en hel del killar som verkligen visar det, killar som är jättesöta och snälla. varför kan jag då inte börja gilla dem? Men nu har jag bestämt mig angående Andreas iallafall; Vill han ses igen, får fan han ta hand om det och ta allt initiativ. Varför ska det vara så svårt för en kille att bara fixa det? Se till att det blir gjort. De är ju trots allt männen som ska vara det "händelse kraftiga" könet. Det märks ju, verkligen!

Nu ska jag gå och fläta mitt hår!
Dagens låt: Cannibal Corpse - Hammer smashed head
Haft svårt att andas hela dagen. (jävla bönor)
Insett att jag har två fobier, clowner och kaffebönor.

Puss och kram alla som läst min blogg för dagen!