microkochen

På natten vaknar jag av att det låter utanför mitt fönster. Det lät som om någon höll på med fönstret och utanför dörren. Tänkte först att det antagligen bara var katten. Det trodde jag ända tills katten kröp upp och la sig bredvid mitt huvud. Efter att ha lyssnat en stund på ljudet, tände jag på lampan och satte mig upp. Kom på att jag kanske inte hade låst dörren när jag städat på dagen så jag kravlade mig upp och gick och kände på dörren. Jo den var låst, gick och la mig igen, då ljuden upphört. Sov gott resten av natten tills mor väckte mig.

Planen för dagen var att jag skulle städa klart, oj vilken lust jag hade med det. Gick upp vid elva och gjorde verkligen ingenting på dagen. Fram till klockan 1500 hade jag bara ändrat juldekorationen lite och inte ens flyttat ur morgonrocken. Därefter klädde jag på mig kläder, fixade lite det jag skulle när de andra klädde granen. Gick upp och snackade med syrran och hade trevligt med släkten. Då berättade min mamma att de mitt emot oss hade haft inbrott inatt. Jag hade stelnat till och blivit litenervös, det var med andra ord de som hade varit på mitt fönster på natten. Iallafall blev jag nöjd  av att jag reagerat som jag gjorde, tände lampan och höll på.
Men...Vilket sätt att förstöra någons jul. Hur lätt kan det vara att komma i julkänsla om man haft inbrott? Nu känner jag två familjer vars jul antagligen är mer eller mindre förstörd. Fy fan... Jag gillar verkligen julen, skulle nli jätte ledsen om något hände. Jag gillar det där med att hela familjen samlas och bara är tillsammans, äter god mat och tar hand om alla andra.

Jag och syster hade väldigt kul hela kvällen, dansade, brottades och bara lekte. Vi kom fram till det faktum att ALLA i fam Koch leder när vi dansar, trots att det bara är två av fem som faktiskt ska göra det. Det har alltid varit så, kvinnorna i vår familj leder också. Min syster kommenterade det med något som gjorde att jag nu förstår varför "Jag litar inte på att du kan". Vi kan helt enkelt inte lita på att den andra parten gör rätt och inte gör något dumt. Jag tycker inte om att lämna min säkerhet åt någon annan. Det är med andra ord ett starkt kontrollbehov vi har, kan man väl sammanfatta det med?

Nu har jag funderat lite på en sak; Varför dör man?
Ja visst, att man dör är ett faktum som ganska många accepterar, men varför dör man? Varför ger kroppen upp helt plötsligt. Det är så att en del celler inte förnyas, men när är det bristen på de cellerna blir ett faktum. Varför kan inte kroppen anpassa sig? Och varför lever vi just den specifika tiden. Såg ett program, om världens äldsta människa som blev 122 år. Varför blir man oftast inte mer än 80-90 år... En tanke som har stört mig ganska länge, och som många kan fnysa åt. Men man måste förstå mitt tankesätt för att förstå hur jag menar. Min fader förstod, men så är det honom jag har ärvt praktiskttaget allt ifrån också.

Blev ett lite kortare inlägg idag, eftersom jag nu ska vara social och spela buzz med familjen =)
Dagens låt: Adolphson - Mer Jul
Naglar har gått av
Städat hela dagen
Saknat och hatat Andreas lite

God jul alla som läst dagens blogg!