Hjärndöda befolkningen nummer 1
Jag hade hopp om befolkningen igår! Det sjönk... När jag läste artikeln om Big bang- teorin, och att folket faktiskt tror på det. Jag blev nästan depprimerad, har folk ingen känsla för det där med logik?
Självklart h'nde inget och jag kände faktiskt skammen över Svenska folket. Är inte folk lite väl lättlurade?
Jag menar, hur pålitligt är något som står på Aftonbladet och Expressen? När ska folk förstå att de gör skrämsel artiklar för att få sälja lösnummer!
Hemskt...
Aja, idag hände inte så mycket bortsett från när jag och Ramses åkte till Solna. Jag ville få en chans att tänka så jag åkte dit och satte mig vid några gungor. Inget blev mer klart för mig så jag gick långsamt tillbaka till stationen och satte mig där. Jag satte mig så jag höll koll på vilka som kom upp på perrongen. Jag lekte med Ramses, och valde att inte åka med de pendeltågen som kom, utan att vänta, bara sitta och tänka återigen. Ramses kröp upp innanför min jacka och låg tryckt mot min rygg. Så kröp han upp i min nacka och tittade ut vid min hals. Jag skrattade åt honom och smsade med Piraten. Så tittade jag upp, och såg en jäktande manlig skepnad komma. Jag fick bråttom att titta ner i mobilen igen och lutade huvudet frammåt. Var säker på att mitt ansikte inte syntes så väl och när han passerat så tittade jag efter honom. Han vände sig om och jag slängde mig tillbaka. Han vände sig om igen och tittade på monitrorna.
Han hade inte sett mig. Vad jag vet. Mitt hjärta dunkade, jag blev illamående och jag fick igång tankarna. Han försvann från perrongen och upp på andra sidan. Jag tänkte och tänkte och efter ett tag började jag le. Jag var fri. Visste nu att det inte var honom ja saknade, utan den tiden som vi delade, då allt var bra. Det är inte Ville som jag vill ha tillbaka, bara någon som jag trivs med lika väl.
För det är något skumt... Jag kan fan inte hitta någon kille som var så... Bra för mig.
Men det löser sig =)
Kanske ska man lägga ut en dejting annons... Bara för att se hur mycket psykade svar man skulle få. Vad sägs om "15 årig flicka från utkanten av emostaden, söker dig med hjärna och mindre psykproblem med för att matcha henne. Muskler och bruna ögon är ett plus."
Vad sägs? Nee... Inte min grej kanske. Jag ska nog fundera lite mer!
Nej nu orkar jag inte blogga mer för idag!
Men om du inte har något att göra, kan jag ju rekommendera dig att läsa http://stinasaventyr.blogspot.com/
Puss och hej alla räkor!
Självklart h'nde inget och jag kände faktiskt skammen över Svenska folket. Är inte folk lite väl lättlurade?
Jag menar, hur pålitligt är något som står på Aftonbladet och Expressen? När ska folk förstå att de gör skrämsel artiklar för att få sälja lösnummer!
Hemskt...
Aja, idag hände inte så mycket bortsett från när jag och Ramses åkte till Solna. Jag ville få en chans att tänka så jag åkte dit och satte mig vid några gungor. Inget blev mer klart för mig så jag gick långsamt tillbaka till stationen och satte mig där. Jag satte mig så jag höll koll på vilka som kom upp på perrongen. Jag lekte med Ramses, och valde att inte åka med de pendeltågen som kom, utan att vänta, bara sitta och tänka återigen. Ramses kröp upp innanför min jacka och låg tryckt mot min rygg. Så kröp han upp i min nacka och tittade ut vid min hals. Jag skrattade åt honom och smsade med Piraten. Så tittade jag upp, och såg en jäktande manlig skepnad komma. Jag fick bråttom att titta ner i mobilen igen och lutade huvudet frammåt. Var säker på att mitt ansikte inte syntes så väl och när han passerat så tittade jag efter honom. Han vände sig om och jag slängde mig tillbaka. Han vände sig om igen och tittade på monitrorna.
Han hade inte sett mig. Vad jag vet. Mitt hjärta dunkade, jag blev illamående och jag fick igång tankarna. Han försvann från perrongen och upp på andra sidan. Jag tänkte och tänkte och efter ett tag började jag le. Jag var fri. Visste nu att det inte var honom ja saknade, utan den tiden som vi delade, då allt var bra. Det är inte Ville som jag vill ha tillbaka, bara någon som jag trivs med lika väl.
För det är något skumt... Jag kan fan inte hitta någon kille som var så... Bra för mig.
Men det löser sig =)
Kanske ska man lägga ut en dejting annons... Bara för att se hur mycket psykade svar man skulle få. Vad sägs om "15 årig flicka från utkanten av emostaden, söker dig med hjärna och mindre psykproblem med för att matcha henne. Muskler och bruna ögon är ett plus."
Vad sägs? Nee... Inte min grej kanske. Jag ska nog fundera lite mer!
Nej nu orkar jag inte blogga mer för idag!
Men om du inte har något att göra, kan jag ju rekommendera dig att läsa http://stinasaventyr.blogspot.com/
Puss och hej alla räkor!
Kommentarer
Trackback
