microkochen

Jag vet faktiskt inte varför jag inte skrev igår, men tänkte återigen återge gårdagen i en sammanfattning här.

Jag hade sedan knappt en vecka tillbaka bokat Dan på Lördags dagen så när jag på morgonen vaknade kände jag mig nervös. Orkade inte somna om och sedan behöva känna mig stressad, så runt 1000 gick jag upp. Det kanske var lite korkat med tanke på att jag somnat klockan 0430 den natten.
Gick upp och gjord eingenting en bra stund, men gjorde mig sen iordning. Jag kände mig stressad så jag skyndade mig lite, det visade sig vara överflödigt med tanke på att Dan var en jävla slowpoke.
 När han äntligen blivit klar, bestämde vi att mötas i Huddinge centrum. Jag tog mig iväg till bussen och just som den kom insåg jag att jag inte hade skickat sms till jävla sl. Fan också, missade alltså den bussen och fick stå i halvklänning, strumpbyxor och kappa i regnet. Efter en kort tids övervägande började jag dock gå.

Jag har alltid älskar regnet och njöt när jag kände hur hårwt blev blötare och blötare. Till Skrakvägen gick jag och längtade efter att få sitta i en torr busskur. Glad jag blev när jag såg att någon slagit ut alla glasskivorna ur kuren. Jag fortsatte att gå, men dte var inte förrän vid dte tillfället jag började känna mig kall.
Eftersom bussen skulle komma till Skrakvägen vid 38, misstänkte jag att den skulle komma vid 40 till den efter. Klockan 35 gick jag in på ica för att värma mig och hade egentligen som plan att gå ut igen när klockan var 38. Ångrade mig dock och gick mot kuren. Det var nog en jävla tur med tanke på att bussen då kom.
När jag väl satt på bussen spenderade jag en bra stund med att ens stryka ur luggen ur ansiktet. Kände mig då som en blöt kattunge men jag kände ändå att vätan inte störde mig så mycket.

När jag närmade mi centrum hade jag god kontakt med Dan, så han visste vilken buss jag kom med och så vidare. Vid huddinge centrum (om dyu kommer med 704) är det ett stort krön och sedan en enda stor busshållplats som sträcker sig en bit. Redan kanske 30 meter innan vi var framme misstänkte jag att jag hade sett Dan. Hoppade av och visst fan dvar det han.
Som vanligt hade jag missbedömt någons längd och jäveln var fan längre än jag trott. Vi började iallafall gå mot Huddinge centrum. Det kändes dock så dystert så vi åkte in till stan iallafll. Dan såg hela tiden ganska trött ut, men dte var inte så konstigt å andra sidan (haha)
Väl inne i stan pratade vi mycket (jag måste lära mig att hålla käften mer) och gick längs drottninggatan mot Gamla stan. Det var planreat att vi skulle fika men hur jävla lätt var det att hitta ett vettigt fik. Efter en bra stund letande blev det Café Cronan. Ett väldigt mysigt café med behagliga stolar och en otroligt hemtrevlig miljö.

Som vanligt när jag är med någon som jag inte helt känner, kunde jag inte äta. Det är något som jag inte klarar av bara, lite skumt ja, men så är det.
Det som gjorde att den här dagen blev så förbannat kul var på grund av vad Dan köpte. När vi snackat en stund gick han iväg för att köpa en macka. Han kom tillbaka med bland de största jag någonsin sett. Han hade egentlioge tänkt köpa något mindre, men själfallet var allt slut.
Började med att pilla bort all sallad och sen satt han bara och stirrade på den i en kvart.
När han väl  började äta den utbrast han plötsligt "Vad i helvete det är ju senap på den!"
Jag skrattade så mycket att jag kände hur hettan bara setg i ansiktet.
I en hel timma satt han säkert och försökte få i sig den där jävla macka, med miner som berättade ungefär vad han tyckte om det. Jag själv hade självklart väldigt roligt åt det och njöt varje gång han gjorde grimaser åt smaken.

Efter att ha plågat i sig två tredjedelar av mackan gav han upp och jag kände hur mina skrattmuskler började värka. Det började dock bli dags att röra sig hemmåt så vi drog på oss våra saker och gick. Det regnade än när vi kom ut men det gjorde inte så mycket, när det ändå bara var duggregn.
Vid Gamla stan gick vi på tunnelbanan mot Fruängen och båda var lite småtrötta men det var ändå ganska socialt.
Väl i fruängen stod jag upp och kände att jag höll på att somna, och av att döma av hur Dan stod var det desamma för honom. Bussen kom ganska snart och äntligen fick man sätta sig ned i en relativt skön stol igen. På vägen till segeltorp skrattade vi lite åt några fjortisar, och medan vi frotsatte prata, hörde och såg jag i bakrunden hur fjortisarna satt och tog kort på sig själva.

Jag skulle snart av, kramade då Dan hejdå och gick av. det första jag gjorde när jag kom ut från bussen var att kurra ihop mig och asgarva åt internskämt. Kan ha sett lite knasig ut, men internskämt är bland de bästa som finns.
När jag kom hem kände jag mig nöjd med dagen men kom återigen på att jag har franskaprov snart så det var ju bara att sätta sig ned för att plugga igen.
Såå... Det var gårdagen ja, nu till dagen.

Idag skulle syster tävla så klockan 1120 ringde mamma och sa till mig att skynda mig med att göra mig iordnming om jag ville följa med och kolla. Jag sprang upp och klädde på mig och var faktiskt klar fem minuter innan de kom. I bilen satt redan syster, mor och Angelica och transporten stod redo bakom bilen. Vi åkte och kom till Djursholm runt 1200 och jag och Angelica gick ur för att titta runt lite. Syster red inte förrän 1310 så tillsdess satt jag och Angelica och pratade i cafeterian. Hon är ganska kul att prata med och hade hon inte varit brorsans tjej hade jag nog försökt adoptera henne.
Det blev då dags för syster att rida och jag blev faktiskt nervös. Det var hennes första tävling tillsammans med Elvira, och på det hela taget var det ganska lyckat. Visst det var lite  svårt då och då, men det var syster som blev spänd vilket smittade över sig på hästen.
Efter hennes ritt åkte vi till stallet. Jag började då känna mig illamående-trött och gick in i fikarummet, och kände mig lat. Lite elakt att lämna de andra med att fixa allt men jag mådde inte så bra. Jag drog fram tre stolar och ställde dem vi elementet och sov där en stund.
Hörde sen hur mamma sa hejdå till alla och jag flinade när jag fattade att de glömt mig. Jag knatade ut och såg mammas min när hon själv insåg att hon faktiskt glömt mig.

Vi handlade allt och åkte hem och vilade.
När jag satt vid datorn och pluggade min kära franska insåg jag en sak... Jag är lycklig som singel. Jag behöver inte bry mig om vad någon annan tyckte om det agerandet eller om det jag sa och så vidare.
Jag letar hela tiden efter att någon att förlita mig på, att ha som min, när jag nu börjar flrstå att det som Viktor förut föreslog kanske inte vore så dumt för mig just nu.
Kärlek är nog något som min unga kropp och mitt unga sinne borde lägga på hyllan och lyda min gamla väns råd "Skippa kärleken tills du är gammal nog att behålla den"

Nu blir det fortsatt pluggande!
Puss och kram alla!

Glömde om att skriva att jag kom på ett yrke jag seriöst kan tänka mig att ta... Obducent. Det låter konstigt, men någon måste väl vilja bli det? jag skulle faktiskt tycka att det var ett intressant jobb... Får väl se vad framtiden har att bjuda.