microkochen

Jag tycker inte riktigt om när min pappa kommer in och väcker mig tio minuter innan när jag ska upp, när jag har det så mysigt i mitt kuddfort. Jag har en tendens att kura in mig när jag sover, putta bort lakanet, ut med madrassen och ha täcket halvt utanför påslakanet. Folk undrar hur jag kan sova, men de har ingen aning om hur skönt det blir, speciellt inte när man har en säng som är så mjuk som min.
Vid 0940 blev jag trots allt tvungen att ta mig upp. Som vanligt kände jag mig enormt yrvaken och tog mig långsamt runt i huset. Vi skulle först ha matte, så jag orkade inte  ta på mig någon jacka och gick dit direkt. Alltid när det känns som om jag kommer komma försent, möter jag halva min klass på vägen. Ganska skönt i och för sig, visar på hur nära skolan man bor.

På mattelektionen fick vi vidare instruktioner om morgondagens Laserdoom, något som ska bli riktigt jävla kul. Annars jobbade vi ganska mycket även fast jag och Lisa mest satt och kände oss korkade. Jag till exempel, kunde inte fatta hur man fick 1.05% till 5% ökning, förrän efter tio minuter när jag stirrat på talet en bra stund. Känner att jag just nu har en ganska låg period, där min tankeförmåga knappast går på högvarv och min hjärna känns just nu mest som en sörja. Kan vara en bieffekt från min nuvarande medicin. Hoppas iallafall på det, känns som om jag knappt kan tänka numera.

Efter matten hade vi musik, där vi mest satt och spelade på syntharna och gitarrerna. Jag spelade väldigt mycket på Kungens man, jag tycker om den låten och lärde mig den nästan utantill. Tröttnade dock och prövade istället Yesterday som jag dock gav upp väldigt fort eftersom jag inte kände någon ork.
Innan vi skulle dra, väntade vi på Marina som var riktigt låmgsam. Johanna gav då ifrån sig ett påstående om att jag inte skulle kunna hålla käften i mer än två minuter och jag antog det som ett vad. Efter en kvart, då jag fått utstå att inte säga ett knyst när mina vänner för en gångs skull diskuterade något, så råkade jag säga en sak rakt ut och alla hörde det såklart. Men sak den som ger sig och jag gjorde ett nytt försök som varade i 40 minuter, tills vi hade franska då vi blev tvungna att bryta upp.I efterhand var det otroligt skönt att få prata, eftersom saker känns 15 gånger så roliga om man inte får göra/se/ta på dem. 
Jag kände mig enormt asocial under tiden och jag satt mest och kände mig skum. JGång på gång ville jag prata, säga något och sedan förklara att jag ville säga något.  

Iallafall var der franska efter rasten och jag och Julia började prata, vi ville inte hamna i onåd hos Mats. Jag känner att jag mer och mer hamnar efter i skolan, det känns inte så där jätte bra och även fast jag vill plugga så känner jag ingen ork eller glädje. Eftersom alla lärare har bestämt sig att inte ge ut MVG, så känns det inte som om jag har så mycket att kämpa för, det spelar ju ändå ingen roll!
Efter Franska var dte sista lektionen no och vi gick i lugnan ro dit och gjorde allt vi skulle. Jag gillar Ulfs lektioner, han har gott om struktur och vet hur han ska hantera en jobbig klass och de flesta lyssnar på honom.
På slutet frågade jag om jag kunde slippa göra provet på Fredag, och Ulf accepterade detta, jag har ju ändå lärt mig allt som jag skulle.

Gick hem och kände att en stor sten lyfts från mina axlar och kände att jag faktiskt kunde lugna ned mig. Nu är det bara Franskan och engelska uppsatsen. Hade egentligen ingen lust att göra några arr idag, men ju längre dagen led, ju mer lust fick jag och tillslut satte jag mig ned och började med två nya. Den ena blev bara halvfärdigt först, eftersom jag inte hade någon Brudslöja, vilket jag bett mamma att köpa.
Den första blev riktigt fint, litet men bra. Det blev egentligen inte heller klart förrän mamma kom hem, hon hade nämligen köpt med sig Poppel (mer känt som Eukalyptus). Poppeln tog jag och smulade sönder lite och satt och bara luktade på. De lukar väldigt mycket, och väldigt mysigt, pepparmint skulle jag nog vilja säga. Det var ganska skönt att bara få beskåda sina verk och ta det lugnt.

Det har varit mycket tal på senaste, om världens undergång. Jag säger alltid att jag inte tror på det, eller blir rädd men när jag tänker efter så skrämmer självklart tanken mig. Jag kan bli lite ledsen och tänka att jag inte kommer hinna med allt i livet som jag vill. Kärlek till exempel, tänk att dö ensam, visserligen har jag en familj, men utan en livspartner. Det skulle kännas enormt tragisk.
Men iallafall så ändrar det inte det faktum att jag inte tror direkt på att världens undergång kommer att ske om någon speciellt snar framtid, så jag tänker bara luta mig tillbaka och låta livet ha sin gång istället.
Angående det här ämnet, tycker jag att folk låter så korkade och outbildade! De säger att flera meteorer har åkt förbi jorden, men för i helvete! Varje år (tror jag att det är) passerar jorden genom ett enormt meteorit bälte, vilket gör att vi hela tiden ligger i riskzonen, men inte i tillräckligt stor riskzon för att det ska vara någon större fara. Det här verkar dock folk inte veta om, och de blir studsiga såfort de får höra att det finns andra planeter i vårt solsystem.

Jaja nu ska jag dra mig tillbaka!
Dagens låt: Kungens man

Puss och kram alla!