microkochen

Kravlade mig upp ganska tidigt faktiskt. Klockan stod på 10:30 när jag lyckades ta mig upp. Det var nog ganska duktigt gjort med tanke på att jag gått och lagt mig vid 03:30.
Sömnen hade kommit så fort jag hade stängt ögonen, men jag hade ju läst före.
När jag kom upp satt jag mig med boken igen. Det snurrade i huvudet och ändå fram till klockan tre, satt jag och läste eller tänkte. Jag och min far kom ovanligt bra överens idag och jagkände mig ganska lugn.
Vid 14:45 fick jag för mig att jag skulle gå ut och gå. Tänkte verkställa det vid 15:00 och hade då lyckats få med mig att pappa skulle med ut.

Jag ångrar inte att vi gick ut. Vi gick en bra sväng runt Gömmarn, en sjö med så mycket minnen och som var så vacker.
Jag njöt faktiskt av min faders sällskap och jag pratade livligt med honom. Det märks att pratgladheten knappast kommer från min pappas sida.
Hunden var ett litet miffo som sprang runt och jagade sig själv under tiden vi pratade.
Pappa verkade intresserad utan att lägga sig i, det var faktiskt skönt för omväxlingsskull.
När vi kom hem igen plockade vi undan och vi hade inte bråkat ett dugg på en hel dag som vi spenderat med varandra.
Jag gick och satte mig vid datorn en stund, och tog reda på vad vi skulle kunna till franskaprovet. Det visade sig vara betydligt mer än jag trott och jag kände hur knuten i magen blev hårdare och hårdare.

När min mor senare kom hem pratade vi lite om samtalet hon fått. Det hade varit från stockholms gruppen som ville berättade att de bokat en tid till mig istället. Skönt då slapp jag ta en massa foton.
Nästa torsdag klockan 1700 skulle jag och mor inställa oss på Någon jävla gata på Östermalm, och senare skulle de ta lite bilder på mig och ta lite info om mig.
Det kändes lite kul att det hände mig, jag som för tillfället är sjukligt orolig över mitt utseende. Samtidigt kände jag att det inte var vad jag ville. Skulle mitt utseende överensstämma vad de ville ha, skulle jag troligtvis vra med i någon gay reklam för JC eller så.
Men men, det kanske vore kul att testa vara någon annan för en stund.

Jag har funderat lite kring en sak... Att någon gång iskolan, dyka upp helt fixad med smink och allt sånt. Sen spendera dagen med att vara jättesnäll och förstående och korkad. En dag i det motsatta känns det som. Det vore ganska kul, speciellt att se hur folk skulle reagera. De skulle antagligen reagera mest på att jag var snäll, och sen på mitt utseende.
Fast å andra sidan vill jag vara den jag är och jag tror att jag skulle ha svårt att mobilisera den styrka spom krävs för at inte börja skrika på någon helt plötsligt. Jag är ju som jag är av en anledning. Det är min personlighet.
Som på kvällen satt jag och pratade ("pratade") med Dan om hans situation med hans tjej. Jag kände mer och mer hur tålamodet angående henne började tryta. Hon behandlar honom illa och jag gillar inte att se vänner bli mosade utan att de ens märker att det är påväg att hända.

En annan person som jag pratade med på kvällen var mitt ex Anders. Trots att det gick som det gjorde mellan honom och mig, gillar jag honomn ortfarande. Självklart som en vän, och jag undrar om inte jag skulle kunna lära mig att lita på honom om jag gav det tiden. Han var ganska snäll och vi pratade om hur skitit livet kunde vara, men på något sätt lyckades han vända det lite för mig och jag började se det på lite ljusare sätt.
Det var skönt att känna att något av mina ex var snäll iallafall och jag började fundera på om man inte skulle ta och träffa Anders snart.
I övrigt idag försökte jag tvinga Dan att hitta en kille åt mig. Seriöst, jag tar snart vem som helst sålänge jag får någon att krama. Känner du någon lämplig kandidat? Snälla för fan, hör av dig, jag är trött och ledsen just nu.

Puss och kram alla!