microkochen

Satt uppe hela kvällen igår och lekte med den bedårande valpen Sigge. Endast fyra månader gammal och ett riktigt glädjepaket.  Därför hanns det inte att blogga igår, men jag ska försöka kompensera det för mig själv idag.

Min mor kom in och väckte mig. Det kändes som om klockan inte kunde vara mer än tio, men när jag frågade mor, fick jag svaret halv tolv. det gjordemig en aning stressad och jag kände att jag hade sovit bort hela min helg. Men när jag satte mig upp och funderade på om jag drömt något, kunde jag till min glädje inte komma ihåg något. Men nu, kommer jag ihåg att jag faktiskt drömde något.
Minnen från det är vaga och suddiga, men de var iallafall inte läskiga, skönt!
Gick upp och satte mig en stund vid datorn. Började skriva lite på mitt CV, det kunde bli användbart nu. Har funderat lite på senaste att söka jobb på Interflora någonstans, det vore riktigt roligt, speciellt med den erfarenheten jag har.

Blev dock senare lite stressigt, tänkte ju köpa blommor idag. Vi hade ingen bil så jag och mor fick vänta på syster. Höll mitt löfte och smsade Pontus om att jag skulle åka till Skärholmen.
Väl i bilen tog det ett tag innan vi ens fick bilen att starta. Men den gick igång och vi åkte till Interflora. Jag satt yrvaken i baksätet och kände mig sannerligen omtöcknad. Det kändes som om jag inte fått sova mer än någon timma på natten. Det har varit en sån period på senaste, då nätterna blivit mer och mer sömnfria.
Kom fram till Skärholmen 20 minuter innan affären stängde men jag hade ändå gott om tid på mig.
Tog mig tid att gå runt och bara se på blommorna. De är verkligen så underbart vackra och jag fick beslutsångest om vilka jag skulle köpa.
Efter en längre tids överläggning blev det 3 prärieklockor, fem vita nejlikor, tre oranga rosor, tre vita rosor och tre gula rosor. De var så underbart vackra och jag bar dem ömt och försöktigt i famnen mot bussen.
Jag har egentligen alltid gillat att åka kommunalt. Det ger mig en känsla av frihet och anonymitet. Älskar att sitta på tunnelbanan och bara titta på folk. Beskåda dem och försöka se och bestämma deras karaktär.
Men en sak som jag dock hatar, är folk som vägrar förstå att det finns andra i tuben. Folk som skrattar högt och ska envisas att spela skränig popmusik på sina mobiler. Jag får ibland lust att döda dem, men för det mesta löser det sig genom att jag hittar något bättre att hata.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och fortsatte en diskussion jag hade haft på Pajen. Det var angående folk som var vegiterianer. Normalt tycker jag att det är kul att debatera men killen som jag nu gjorde det med, var så enormt korkad och vägrade att förstå när hans argument blev krossade.
Samtliga (förutom en IQbefriad vegan) i den tråden försökte få människan att förstå att han hade fle. Men som vanligt är det omöjligt att ha en vettig debatt med en religiös människa då de varje gång de känner att de håller på att förlora, drar upp sina kära gud. Vad man än säger så kan de använda gud som försvar, vilket enligt dem verkar vara som 'Veto' om du förstår vad jag menar. Deras safecard.
Dock visade det sig att jag inte var den enda som störde mig på honom, skönt det iallafall.

Men förutom den meningslösa diskussionen gick min tid även till att fortsätta lite på mitt cv. Körde dessvärre fast eftersom jag inte har något foto på mig själv, det är ju oftast jag som stor bakom kameran.
Blir lite fundersam på hur jag ska uttrycka mig men det blir ett senare problem, just nu måste jag bara fokusera mig på vad jag åstakommit i mitt än så länge ganska händelselösa liv.
Blev även lite nedstämd idag. Robin hade tänkt åka till Stockholm imorgon  men hade fått förhinder, vilket inte är så hemskt roligt. Saknar honom verkligen, men förhoppningsvis kan han komma hit snart ändå.
På senare tid har jag känt mig tom och underlig och jag kan verkligen inte förstå varför. Hela mitt liv känns underligt, fel och missanpassat. Som om jag fått byta liv med någon mitt i allt.
Sen om det är till det bättre är jag än inte säker, men det lär antagligen tiden avslöja.

Kände mig förövrigt lite nostalgisk på kvällen, när pappa berättade att "Ombytta roller" skulle gå på kvällen. Visst, jag har sett filmen hur många gånger som helst, men den är ändå bra.
Nej nu går det inte att skriva mer. Mitt huvud gör ont och jag känner mig extremt ofokuserad. det är förklaringen till att  dagens inlägg inte bara är kort utan även ointressant och osammanhängande.
Dagens låt: Part of you world
Biter lite då och då på mina naglar...

Puss och kram alla!