microkochen

Ja wow, en rubrik för en gångs skull! Med andra ord, är det inspirationen för stora delen av det här inlägget, med förklaring senare.

Jag var duktig nog att gå upp klockan 0930 imorse trots att jag gick och la mig 2 inatt. Väl uppe hann jag precis se mor lämna huset och jag satte mig vid datorn en stund. Mitt hår ville inte som jag ville, snarare; Kroppen ville inte som jag. Återigen började jag noja över min kropp. Nu har jag dock flyttat mina komplex en våning ned, numera orkar jag inte störa mig på mina bröst eller magen, nu är det rumpan. Jag hatar min rumpa, den passar verkligen inte till kroppen. Det är ganska störande att gå runt och tänka på det, men med tiden vänjer man sig.
Vandrade kring hemma tills mor kom hem igen och vi gjorde oss iordning för att åka hem till syster och hennes kille för att fira att han fyllde 23. Fan va gammal han blivit...

Undre de senaste dagarna har jag och min pappa bråkat. Han vägrar att prata med mig och är jämnt spydig och vägrar att hjälpa mig med något. Mogen fader man har? Idag var inget undantag och han såg ständigt skitsur ut.
Anledningen till nårat bråk är för att jag tröttnat på att han behandlar alla i familjen som slavar medan han själv aldrig ens lyfter ett finger. Numera tar min idiot varenda möjlighet han kan för att göra livet surt för mig. Det går iallafall att stå ut med, med tanke på min mor.
Vi åkte till sysre och fikade och jag undrar hur många ton jag måste gått upp efter alla tårtor som man satte i sig. Perfekt tillök till komplexet.
Efter en dryg timma var dock jag och mor tvugna att åka, det var årsmöte nere i stallet och jag var tvungen att ha USEK. Jag visste att ingen skulle dyka upp, men det var ju bara att gå.

Det var i bilen påväg till stallet som jag fick dagens rubrik. Det var en kärlekslåt på radion, och som alltid när jag lyssnar på musik får jag den sinnesstämningen som musiken är. Jag såg då en väldigt söt flicka gå bredvid vad jag nog skulle säga en riktigt ful kille (boya, låter bra) Jag tänkte dock för mig själv, överumplad av min tanke Men vad spelar det för roll, om de gillar varandra? Varför bryr vi oss egentligen om andras relationer,  utseende eller beteende? Jag vet själv att folk kommenterar vad jag klär mig i eller liknande, men jag har god lust att fråga dem, om det gör att de mår bättre? Jag mår inte dåligt över det, men känns det mycket bättre att få visa hur mycket man inte gillar någon annans stil?
Jag är inte rätt person att skriva det här, jag vet själv hur jag är men det gör att man börjar tänka. Min syster och jag brukar sitta och snacka, väldigt mycket skitsnack om allt som hänt och så, många gånger har vi sagt just 'vad gör hon med honom?' Vad dte angår oss kommer att förbli ett mysterium.

När vi kom ned till stallet var det som väntat ingen där. Jag lade mig på bordet och halvsov, tills Amanda kom in. Vi var tillsammans valberedningen och bestämde att Fanny skulle vara ordförande resten av året så att jag skulle slippa. Därefter gick jag hem och gjorde absolut ingenting. Eller jo.. Jag har funderat en del kring en viss persons avsikter. Och jag vill faktiskt inte behöva tänka på det, så nu skiter vi i det!

På kvällen lyckades jag tvinga hit Hampus, och just som vi skulle gå ned på mitt rum kommer min pappa ut. Han ropar upp mig och låter förbannad. Jag känner hur ledsen jag blir över att han måste göra så inför mina vänner. Han visste nog precis hur jag skulle reagera och jag kände hur tårarna tryckte. Som vanligt blev jag röd i hela ansiktet och gick ned på mitt rum. Därinne satt Hampus på min säng och jag snyftade lite och pratade lite osammanhängande med honom. Eftersom jag hatar att gråta offentligt så skyndade jag mig med att sätta mig på golvet för att leta fram en film som vi kunde roa oss me dpå kvällen. Det fick bli gamla goda Jurassiv Park (visade sig vara tvåan) och  vi skrattade lite åt den, ömsom våldtog stackars lilla gosedjursmusen jag hade. Hampus pillade även sönder stackars Orvar ännu mer i nacken, så nu ser det ut som om någon har haft sex med honom i nacken.
Slutligen gick vi upp till datorrummet och jag skrev en jävla massa saker till folk på hans msn, mycket underhållande. Vid tio var han tvungen att dra och jag sa hedå. Satte mig sedan i datorrumet igen och lyssnade på Magnus Uggla.

Kort och ganska tråkigt, men det var skönt. Var dte lika skönt för dig som det var för mig?

Puss och hej alla!