microkochen

Eftersom jag inte skrivit på ett par dagar kände jag mig helt plötsligt tvungen att skriva en rad. Därför lär det bli dubbla inlägg idag.
De senaste dagarna har varit speciella känns det som. Lite konstiga lite... Live! Jag vet inte, det var bara det första ordet som kom fram i huvudet.

Den 12/2 hade vi projektdag igen. Jag kände hur jag blev mer och mer irriterad på MJ. Hon och Maika gav oss ett par timmar att färdigställa OCH gå igenom ett arbete om London. Riktigt jävla nice. Även fast vi fick kort tid på oss så la vi manken till och vi hann faktiskt riktigt bra! Vi redovisade först, och jag snubblade om och om igen på orden, där har jag något som jag måste träna på, att sakta ned en aningen.
När Gustavs grupp redovisade blev de avbrutna vid ett tillfälle, så jag skojade med Gustav. "Är du säker på att du inte menar tub, istället för tubb?" Jag såg på Gustav att han kände sig nedvärderad och han tog första tillfället i akt, att försöka göra tillbaka. "Jaa, men jag fattade faktidskt ingenting på första delen av eran redovisning". Jag tittade då på Gustav och frågade honom "Så du känner dig lite nedtryckt nu, och var så snabbt som möjligt tvungen att komma med en comback om något som inte ens var sant?". Vid detta tillfälle såg han väldigt överlägsen ut och sade "Ja, men då tycker jag att Sarah ska gå ut också." Jag kände hur ilskan bara steg inom, men jag höll mig lugn (ville inte gärna bli utslängd.) Jag var tyst några sekunder, medan jag bara stirrade på Gustav. Tillslut frågade jag honom, lugnt och metodiskt "Känner du dig cool nu?" Jag höll fast blicken, och jag märkte att han började flacka av en aning, men där blev vi avbrutna.
De här projektdagarna var all in all ( jävla engelskaglosa som förföljer mig) helt värdelösa. Jag lärde mig ingenting. När vi senare fick göra en utvärdering så sa MJ att, jo men det är klart att ni lärde er något. Jag som bara vill bli klar, skrev att jag lärde mig såååå mycket om.... London.

På Onsdagen hände inget speciellt egentligen, vad jag kan komma ihåg. Vi hade slöjd som sista lektion och jag började på ett nytt arbete; En tvinnad ring i mässingstråd. Det kommer nog bli rätt intressant, även fast den kommer att vara lite ömtålig, mässingsTRÅD är inte det mest stabila du kan skapa smycken i.

På Torsdagen förberede vi oss hela dagen för dte konstiga testen vi skulle ha i HK. Och som vi misstänkte, skulle man i huvudet kommit ihåg naledningar, material och sätt (30 stycken exempel) och hur troligt kändes det att man skulle kunna det egentligen? Trevligt att Lena ens läser igenom testen innan, två av frågorna stod det inte ens omnämnt i boken, och en av frågorna var från förra terminen, tack.
Efter Hkn tvingade jag Hampus att följa med mig till stallet. Allt tog en väldigt mycket längre tid, men det var rätt kul. Om inte annat hade jag fått sällskap iallafall. När vi nästan va framme vid stallet var dock Hampus tvungen att vända, han var tvungen att åka hem för att åka till stan.
Väl nere i stallet började det blåsa upp för storm. Jag hade varit dum nog att bara ta på mig ett linne, en tjocktröja och jeans (och för er smartskaft; Ja jag hade underkläder på mig)
Att ta in hästarna i blåsten, var ingen lycka kan jag väl knappast påstå och när det blev  dags att gå hem igen, blåste det för fullt, vinden tjöt och snön skapade egna små fina virvellvindar.
Jag valde att istället ta bussen hem. När jag kom upp till hållplatsen såg jag att bussen gått för tre minuter sen, så det var ju bara att vänta. När bussen äntligen kom, hade jag börjat hacka av kylan.
Att kliva på bussen kändes som en välsignelse.
De få stationerna jag åkte, var jag tvungen att sitta bredvid en halvfet, svettig man i 45 års åldern. Jag märkte att jag omedvetet hoppade längre och längre ut på sätet och när min hållplats kom, var jag inte sen att ställa mig upp.
Vägen från hållplatsen till mitt hus, kändes extremt lång, men väl hemma kom jag på att det var alla hjärtans dag. En kommersiell helg som jag sannerligen hatar (Låter kanske som om någon har haft dåliga erfarenheter?)
Jag "firade" det inte på något sätt, utan åt middag ensam och satt sedan och läste eller satt vid datorn.
Nonno fyllde dock år, grattis till henne.

På Fredagen gick jag hem sjuk efter två lektioner. Det värkte i magen och jag gick och la mig i soffan och tog det lugnt. Jag visste att jag skulle behöva ta in hästarna, så efter att ha sett två filmer skyndade jag mig ned. Det gjorde ganska ont i magen att gå, men jag gjorde det ändå, jag var ju tvungen. Dock blev jag förbannad när jag kom ned till stallet och hästarna redan var intagna. INGEN hade hört av sig och hästarna hade varit inne i en och en halv timma.
Det var ju bara att knata hem igen då. Snackade med en del intressanta människor på msn och gjorde inget annat. Tog det helt enkelt väldigt lugnt.

På lördagen var jag väldigt duktig. Jag gick upp vid halv tio och åt frukost vid elva. Pratade återigen med lite folk på msn och det bestämdes att Ioni skulle ta sig hit idag. Det knöt sig i min mage när jag lämnade datorn Snälle dyk upp hörde jag om och om i huvudet, det märks att jag tagit skada av vad Andreas gjorde mot mig. Jag blev tvingad av mor att städa, så jag tog det grundligt och det tog sin tid. jag började kanske vid halv elva men städningen var inte klar förrän halv fyra. Men fint blev det! Jag har nog inte sett nedervåningen så fin på längre faktiskt.
Jag visste att Ioni skulle komma ganska sent så jag tog det bara lugnt och var med syrran. Runt nio tiden fick jag ett sms om att han var påväg. Jag kände då att jag faktiskt blev lite nervös, mest inför att jag skulle bli tuvungen att berätta för mor vart jag skulle gå sen.
När det blev dags och jag skulle möta honom (jävla cpbussar som vägrar gå) i Fruängen berättade jag för mor och hon bad mig bara att ta med hunden så att jag inte skulle gå själv. Jag tänkte inte på att jag kunde ta en buss dit, utan fick springa när jag insåg att jag var mittimellan två stationer och bussen faktiskt kom. Hunden och jag satt på bussen och sött nog satt han hela tiden och tittade på saker.
Väl famme vandrade jag in vid tunnelbanan och väntade. Skickade ett sms och efter en stund kom han nedsläntrandes från trappan. Jag hade hört honom och visste precis var han var. Jag kramade honom, och som en sådan person jag gillar att krama folk så delar han, Hampus och Julia på första platsen. (Julia antagligen för att hon är så liten och muk och Hampus för att han är sån perfekt höjd)

Vi fick gå tillbaka till Segeltorp och vi pratade och jag kom underfund med en del saker om mig själv faktiskt, som jag dock låter förbli hemliga för andra. När vi kom fram till huset kom jag på att jag glömt nyckeln, så vi fick ta övervägen. När vi kom in och jag såg honom i så starkt ljus, insåg jag vad jag hade beskrivit honom som om jag inte känt honom; Emo. Svart färgat lite halvlångt hår, piercings på diverse ställen och lite svart kring ögonen.
Vi gick ned till mitt rum, och jag satte på tvn. En av mina favoritfilmer gick, Dodgeball så vi tittade halvt, men pratade mest. Först hade han legat och halvkramat hästen Orvar, men hade successivt förflyttat sig längre och längre upp. Jag pillade lite på hans tatueringar och vi snackade lite kring ämnet. Hur man kan få för sig att tatuera sig på armbågen, kommer jag aldrig att komma underfund med. Tillslut låg jag ganska nära honom och under hela kvällen had ejag haft en hel del tankar. Var han ens intresserad, (Haha det här är av enanledning och det är i samband med föregående anledning) var han... Inte riktigt into tjejer. Det fick jag dock besvarat nu. Det kändes en aning krångligt och nytt att kyssa en kille med piercing mitt på läppen men det var ganska mysigt.

Han har ett typiskt mystiskt utseende känns det som, och vid ett tillfälle låg jag bara och tittade honom i ögonen. Låg sedan tätt intill honom och lutade huvudet mot hans axel. Återigen kände jag mig trygg hos någon jag jag kände att jag inte ville titta på klockan. Men det är klart, någon gång var han tvungen att åka hem, och tio i ett gick vi iväg till busshållplatsen. När jag skulle gå kramade han mig och jag stod först bara helt stilla, utan att ta upp händerna ur fickrona men tillslut kunde jag inte låta bli och drog upp händerna och kysste honom sen.
Jag gick sedan hem, utan att vända mig om. Har alltid sett det som ett tecken av svaghet och det är något jag inte klarar av att utstråla.

Väl hemma kände jag mig glad och tog det lugnt. Satt vid datorn en stund men drog mig snart tillbaka, ned till mitt rum och min mjuka säng. Förövrigt luktade då min säng Ioni, men det gjorde även min andedräkt.
Jag somnade ganska snabbt och drömde ingenting utan sov gott genom hela natten.

Så, en ... tänkte skriva snabb, men det hade varit en lögn. En sammanfattaning av mina senaste dagar.
Dessutom så har Julia haft namnsdag (16/2 Julia) och Pontus har fyllt 24 (16/2) grattis, båda!

Puss och hej allahoppa!