29/10 2007
För en gångs skull vaknade man tidigt. Eller... Vaknade klockan 09:00 men om det fortfarande hade varit sommartid hade det varit klockan 10:00. Jag gillar vintertid bättre än sommartid. Man får sova ut och för en gångs skull kan jag få min sömn som jag behöver. Antar att jag överhuvudtaget gillar vinter mer än sommar. Jag gillar inte den kvava luften på sommaren, och inget går upp mot att stå på ett berg i fjällen och känna den friska luften strömma ner i lungorna. Det är tillfällen som de, som gör att jag tror att min astma kanske är borta.
Efter gårdagens kvälls serie av dissar så fick jag hoppas att denna dag skulle vara bättre. Igår blev jag dissad inte mindre än tre gånger. Viktor hade frågat om vi kunde göra något, senare när han kom hem och det lät väl som en bra idé? Hampus skulle med så det skulle bli skönt att få vara lite med killarna. Lite senare när Viktor ännu inte hade kommit hem (Lika snabb som vanligt) frågar ännu en om vi kanske kunde ses. Det lät ju fan för bra för att vara sant, jag hade världens valmöjlighet. Men där tog det stopp; Ioni ångrade sig, Hampus fick inte gå ut (det kom han fram till 22.45 helt jävla perfekt) och Viktor svarade inte. Så det blev en väldigt kul och ensam kväll.
Men dagen blev faktiskt bättre. Blev bombad av folk hela morgonen och det slutade med en tripp till stallet med Zarah. Jag har saknat att ha henne som bästa kompis, hon är enkel att prata med, snäll och allmänt en go tjej. Men jag får skylla mig själv, Fanny verkade ju roligare (oj så man kan missta sig). Men dagen blev helt lugn och jag sysselsatte mig med att leka med Svarta knappen, snacka skit med Zarah och bara stå och pussa på Elvira.
Hade väldigt mycket tid på mig, så jag hjälte nygravida Frida med att mocka åt hennes häst. Jag var tidigare medryttare på hennes häst, men slutade efter att hästjäveln bitit mig hårt som fan i handen och avsiktligt sparkat mig när jag skulle hoppa upp. Saknade mycket idag kände jag, faktiskt även att vara medryttare på Mancippi. Hon gjorde att jag hade en sysselsättning om dagarna och nu när vi fått den nya hästen får jag knappt rida något. Det ska ju min så jävla duktiga syster göra. Ibland hatar jag att vara yngst. Vad det än gällde så var min syster bättre, snyggare och vackrare. Och fanns det något som jag kanske möjligtvis var bättre än henne i, så får man inte glömma att jag har en bror också. Men men, det kanske har sina fördelar, jag har dock inte listat ut dem än.
Min abstinens började bli värre idag. Jag vill så gärna bita på min naglar, och jag märker att när en ovana försvinner så tar jag upp en ny, eller börjar om med en gammal. Precis som med tix. Jag hade väldigt tydliga förr, men har nu tix som ingen vet om såvida jag inte berättar det. Iallafall så blev den nya stora ovanan att knäcka ryggen. Jag lyckades sluta med det men kände nu att jag måste kompensera upp för naglarna. Önskar att jag bara kunde sluta men det är svårt. Det är enkelt när jag ligger i min säng om kvällarna. Då kan jag göra upp en plan för det mesta, men det mesta jag tänker ut när jag ligger i sängen, förblir tankar och inget annat.
Men nu måste jag gå och gömma mig, jag måste spendera kvällen ensam med Gubben (min pappa för er som inte känner min familj)
Kram alla som läst min blogg!
Det här skrivs nu i efterhand, efter det att jag lagt ut dagens blogg:
Hatet bubblar inom mig, får jag döda honom? Han gör allt för att göra mig ledsen, sårad irriterad. När jag känner glädje ska han ta livet av den. När jag är ledsen, gör han allt för att trycka ner mig ännu längre ner.
Han skriker på mig för allt han kommer på, och han hittar alltid på nya, roligare straff.
Jag har aldrig under hela min livstid, hört denna man säga att han älskar mig, att han bryr sig om jag lever eller dör.
Det enda tecknet på detta som jag har var ifrån en av mina första astmaattacker som jag fick vid 6 års åldern. Det var bråttom till sjukhuset och medehastigheten på väg dit, låg väl på 200 km/h.
Men ska jag inte varje dag, kunna få höra de tre simpla orden? Eller ska hans barndom varit så jobbig, att han inte kan älska mig? Ska han skära av mig kännslomässigt, så som hans moder lämnade bort honom? Bara för att jag har honom i mitt liv, ska jag då inte få känna hans kärlek?
Det kanske är för mycket begärt, vad vet jag. Men snart kommer jag att döda denne man, om mitt lidande inte tar slut.
Efter gårdagens kvälls serie av dissar så fick jag hoppas att denna dag skulle vara bättre. Igår blev jag dissad inte mindre än tre gånger. Viktor hade frågat om vi kunde göra något, senare när han kom hem och det lät väl som en bra idé? Hampus skulle med så det skulle bli skönt att få vara lite med killarna. Lite senare när Viktor ännu inte hade kommit hem (Lika snabb som vanligt) frågar ännu en om vi kanske kunde ses. Det lät ju fan för bra för att vara sant, jag hade världens valmöjlighet. Men där tog det stopp; Ioni ångrade sig, Hampus fick inte gå ut (det kom han fram till 22.45 helt jävla perfekt) och Viktor svarade inte. Så det blev en väldigt kul och ensam kväll.
Men dagen blev faktiskt bättre. Blev bombad av folk hela morgonen och det slutade med en tripp till stallet med Zarah. Jag har saknat att ha henne som bästa kompis, hon är enkel att prata med, snäll och allmänt en go tjej. Men jag får skylla mig själv, Fanny verkade ju roligare (oj så man kan missta sig). Men dagen blev helt lugn och jag sysselsatte mig med att leka med Svarta knappen, snacka skit med Zarah och bara stå och pussa på Elvira.
Hade väldigt mycket tid på mig, så jag hjälte nygravida Frida med att mocka åt hennes häst. Jag var tidigare medryttare på hennes häst, men slutade efter att hästjäveln bitit mig hårt som fan i handen och avsiktligt sparkat mig när jag skulle hoppa upp. Saknade mycket idag kände jag, faktiskt även att vara medryttare på Mancippi. Hon gjorde att jag hade en sysselsättning om dagarna och nu när vi fått den nya hästen får jag knappt rida något. Det ska ju min så jävla duktiga syster göra. Ibland hatar jag att vara yngst. Vad det än gällde så var min syster bättre, snyggare och vackrare. Och fanns det något som jag kanske möjligtvis var bättre än henne i, så får man inte glömma att jag har en bror också. Men men, det kanske har sina fördelar, jag har dock inte listat ut dem än.
Min abstinens började bli värre idag. Jag vill så gärna bita på min naglar, och jag märker att när en ovana försvinner så tar jag upp en ny, eller börjar om med en gammal. Precis som med tix. Jag hade väldigt tydliga förr, men har nu tix som ingen vet om såvida jag inte berättar det. Iallafall så blev den nya stora ovanan att knäcka ryggen. Jag lyckades sluta med det men kände nu att jag måste kompensera upp för naglarna. Önskar att jag bara kunde sluta men det är svårt. Det är enkelt när jag ligger i min säng om kvällarna. Då kan jag göra upp en plan för det mesta, men det mesta jag tänker ut när jag ligger i sängen, förblir tankar och inget annat.
Men nu måste jag gå och gömma mig, jag måste spendera kvällen ensam med Gubben (min pappa för er som inte känner min familj)
Kram alla som läst min blogg!
Det här skrivs nu i efterhand, efter det att jag lagt ut dagens blogg:
Hatet bubblar inom mig, får jag döda honom? Han gör allt för att göra mig ledsen, sårad irriterad. När jag känner glädje ska han ta livet av den. När jag är ledsen, gör han allt för att trycka ner mig ännu längre ner.
Han skriker på mig för allt han kommer på, och han hittar alltid på nya, roligare straff.
Jag har aldrig under hela min livstid, hört denna man säga att han älskar mig, att han bryr sig om jag lever eller dör.
Det enda tecknet på detta som jag har var ifrån en av mina första astmaattacker som jag fick vid 6 års åldern. Det var bråttom till sjukhuset och medehastigheten på väg dit, låg väl på 200 km/h.
Men ska jag inte varje dag, kunna få höra de tre simpla orden? Eller ska hans barndom varit så jobbig, att han inte kan älska mig? Ska han skära av mig kännslomässigt, så som hans moder lämnade bort honom? Bara för att jag har honom i mitt liv, ska jag då inte få känna hans kärlek?
Det kanske är för mycket begärt, vad vet jag. Men snart kommer jag att döda denne man, om mitt lidande inte tar slut.
Kommentarer
Trackback
