microkochen

Det här var en typiskt slö dag. Vaknar av mammas röst, vi skulle tidigt ner till stallet för att hinna med allt idag. som vanligt lyssnade jag inte på henne, jag lyssnar sällan på min mamma egentligen. Kanske för att jag inte är rädd för henne. Min fader sätter en sådan skräck i mig att jag är rädd att han ska slå mig om jag inte gör som han vill. Jag 
minns för ett tag sedan, när vi kommit hem från Stefans studentfest. Han hade varit full och började skrika på mig.  Skakandes hade jag suttit vid bordet och tagit emot skällsorden från honom. Vi det tillfället önskade jag livet ur honom. I en halvtimma, satt jag och grät medan min fulla pappa skällde ut mig. Tillslut lyckades min mamma göra så att jag fick gå. 

Istället för att gå upp så låg jag i sängen och funderade. Har länge funderat på fenomenet älska utan att gilla. Jag älskar självklart min pappa, men jag känner att jag inte gillar honom, han gör allt för att förstöra. Han sätter press på mig och kallar mig för saker. Jag lider hemma och vill bort. Men så älskar jag min kära moder, och henne gillar jag. Det är för hennes skull som jag inte gör något dumt.

Det här var en bra dag, kändes det som, pappa hade redan åkt. Jag satt sedan länge vid frukostbordet och bara drack te. Det var skönt, även fast jag egentligen hade bråttom, så slappnade jag bara av och slutade att tänka. Huvudet tömdes på tankar och för en gångs skull så var jag avslappnad. Det är ovanligt för mig, jag brukar alltid vara stressad, alltid är det något som måste göras (tack för den genen, mamma) Efter ett tag drog jag på min lite kläder, borde ha duschat och tvättat håret imorse men som vanligt hade oljepannan lagt av under natten. Undrar hur lång tid det skulle ta innan pappa fixade det.

Vi åkte ner till stallet och det hände egentligen inte så mycket. Spenderade större delen av min tid med att sitta och kela med katten Felix. Han span nöjd i min famn och jag kände mig också nöjd. Satt en stund och bara jamade tyst med Felix, tills jag var tvungen att göra iordning allt.

Vi åkte sedan för att köpa smink. Jag ska ha det till halloween. Ska ju trots allt vara en död prostituerad. Varför, kanske man frågar sig. det är orginelt och en kul grej bara. För en gångs skull ska jag använda smink. Det känns lite vemodigt, jag hatar smink, jag passar bara inte i det. Jag kan lika gärna vara ful utan sminket. Men jag gör det för Johanna och Marinas skull, de har länge velat sminka mig så nu får de chansen att verkligen överdriva.

När jag sedan kommit hem skulle jag kratta löv. Letade efter plastsäckar men hittade inga, gick upp till boden. Den  ser ganska läskig ut, och jag vet att det hängt döda djur därinne. Jag har aldrig varit så känslig så jag drog upp dörren och gick in. Det fanns inga säckar därinne heller, men när jag letade därinne kände jag den stickande känslan av torkat blod i näsan. Skyndade mig ut och den friska höstluften var som en välsignelse efter boden. Hösten var den enda årstiden då vår tomt faktiskt var fin. Mångfärgade löv täckte marken, träden höll på att bli kala, men de vackert röda äpplena hängde kvar. Vi lät dem alltid hänga kvar till fåglrna. De brukade varje vinter bråka om vem som skulle få sitta i lä.

Nu är det dags att pröva nätstrumpbyxorna och sminket. Puss och hej alla, som tagit sig tid att läsa min blogg!

Sarah